Beskrivning: http://home.aland.net/bosse/bussfrimarken2012.jpg
Frimärke: 19.9.2012

VIRTANENS SMUGGELBUSS - 1924
FÖRSTA BUSSRESAN: ÅLAND - ÅBO på isen - 1929
LLYHENNELMÄ SUOMEKSI = längst nere på sidan ett sammandrag på finska
RAFAEL WIRTANEN 


Busshistoriska sällskapets ålandsklubb har gjort tre utfärder med Röde Orms nostalgibuss Åsa, ÅL 9605, från år 1980
med temat "I smuggelbussens hjulspår"
Vi har bekantat oss med de platser som Wirtanens smuggelbuss och Algot Niska besökte år 1925. 

         Några bilder från utfärden den 27 oktober 2012

Lars Mörn berättade om Tängsöda by, Rafael Wirtanen och Algot Niska Det var här polisen sprang fast Rafael Wirtanens buss en natt år 1925 Lars Mörn och Stina Wilhelmsson var med på resan. Karl Robert och Eva Wirtanens hus i i Långbergsöda
Tom Ylander visar gamla ÅL 87:an från år 1971, som nu skall bli husbil Tom Ylander rattar gamla ÅL 87:an Volvo B57 / Wiima M-68 Lux Bussen har varit med på många långresor under år 1971-1992 Vi hittde inga kvarglömda kanistrar, så vi åkte i stället till Stallhagen

Några bilder från utfärden den 4 maj 2013 

En A Ford från 1931, ÅL 124 och 
Röde Orms buss vid Edos Mack
Det var här "kräftorna" lastades 
en mörk natt 1925
Blåsippan ute i backarna står,
niger och säger nu är det vår
Blomster och Åland
Vackrast i maj 
Karl Robert och Eva Wirtanens hus i Långbergsöda Uffe Grüssner berättade att Röde Orms stadsbusstrafik slutar i maj Martin Cromwell-Morgan visar äkta smuggelspritkanistrar I Kvarnbo museiverkstrad har tiden stått stilla sedan 1930-talet 

Några bilder från utfärden den 7 september 2013 
reportage om resan i tidningen Nya Åland

Första stoppet vid Edos Mack, som
sett likadan ut sedan 1950-talet
Sven Karlsson berättar att han brukar byta gummin i torkarblad Vi besökte Vargstensslätten vid Stenåldersbyn Här fick vi pröva på bågskytte.
Det var här "kräftorna" lastades i 
en mörk natt 1925
Kaffepaus vid Johannas Hembakta
i Kvarnbo 
I Kvarnbo museiverkstrad har tiden stått stilla sedan 1930-talet  Martin Cromwell-Morgan visar äkta smuggelspritkanistrar

Arr.: Busshistoriska sällskapet i Finland / Ålandsklubben

Information om Busshistorska Sällskapet och Ålandsklubben

Medlemsansökningsblankett 

Rafael Wirtanens första buss ÅL 27 – Ford TT, registrerad  2.6.1924 – 15.5.1928, beslagtagen 11.8.1925.

Marthor från Östra Saltvik på utfärd till Eckerö år 1924. I bakgrunden syns Eckerö post- och tullhus.
Personerna på bilden är från vänster: 1 fru Virtanen (längst framme bakom ratten), 2 Rafael Virtanen, Marta Johansson, 
född Andersson, 4 Ester Euranen (med solen i ansiktet), 5,6,7 okända, 8 Hilda Bomansson, född Bolin (med vit huvudduk), 
9 okänd, 1 Zaida Lindqvist, född Mattsson (längst bak i bussen). 
En av personerna är Helga Mörn, född Bamberg.

Foto: Rafael Wirtanens samling / Ålands Museum


Karl Robert och Eva Wirtanens hus i Långbergsöda.
Wirtanens första buss ÅL 27, som beslagtogs 1925 sedan sprit "transporterats" i bussen.
Personerna på bilden är från vänster: 
1 Harry ?, 2 Rafael Wirtanen bakom ratten i bussen, 3. Eva, 4. okänd, 5. lilla barnet: Ulla Wirtanen, 
6. okänd, 7. okänd, 8 okänd, 9 okänd, 10 Toivo Wirtanen.

Foto: Rafael Wirtanens samling / Ålands Museum

Onsdagen den 18 juni 1924 presenterade den nye bussföraren Rafael Virtanen på första sidan i Tidningen Åland en turlista för sin trafikautomobil:
Turlista för Saltviks Trafikautomobil. Avgår tisdagar kl. 8 f.m. från Kvarnbo till Mariehamn, torsdagar kl. 8 f.m. från Finby till Mariehamn och lördagar kl. 8 f.m. från Näs till Mariehamn. Samtliga återfärder från Mariehamn kl. 5. e.m. (torget).
 

Foto: Tranåsarna från Sverige 1924. Fanny Hagbers album, Dorita Virtanen är nu ägare  till albumet.


Karl Robert och Eval Wirtanens hus i Långbergsöda
Foto: 10.10.2012

Rafael Virtanen byggde själv sin första buss i Julius ”Julle” Anderssons smedja i Lagmansby. Slöjdläraren Hugo Sandell hjälpte till med arbetet. Underredet och motorn skaffades från Åbo. Det var en TT Ford med suffletter som kostade 28.000 mk.  Verkstaden/smedjan var belägen på Sture Dahléns gård, mellan Dahléns rian och Fribergs ladugård i Lagmansby. Verksamheten bedrevs fram till 1924 av Julius ”Julle” Andersson, då han avled. Stures föräldrar köpte gården 1913. Det finns inga rester kvar av verkstaden idag. Den revs i början av 1970-talet.

Källa: bl.a. Aili Lindblom, f. Lundberg 1918


Med revolvern i hand kröp jag då över spritkanistrar och konjakslådor och förmådde 
föraren att stanna bilen

Kronolänsmannen Anselm Arvéns rapport, skriven i Godby å Sund m.fl. socknars
kronolänsmanskontor den 3 september 1925:


Sidovägen strax söder om Tengsöda skola
Foto: 10.10.2012

Vid 12-tiden på natten mellan den 10 och 11 sistlidne augusti 1925, anträffade polismyndigheterna under jakten på allmänt efterlyste fången Algot Niska, å allmänna landsvägen i Tengsöda by av Saltvik socken en med sprit lastad bil, som kom från en sidoväg strax söder om Tengsöda skola. På landsvägen spatserade kronofogden, poliskonstapeln Andersson och undertecknad kronolänsman. 


Tengsöda folkskola
Foto: 10.10.2012

Plötsligt syntes i nattmörkret på ca 50 meters avstånd ifrån oss in till skogs ljuset av tvenne automobillyktor. Vi trodde då att Niska eller hans fästmö befann sig i den ankommande bilen. Vi gömde oss därför i buskarna bredvid vägen och gjorde oss redo att stanna bilen. Den kom med sakta fart genom småskog utför sidovägen. Motorn gick ganska tyst och högljudda tal hördes icke från bilen. Just som den från sidovägen vek av in på allmänna landsvägen tillropade vi bilen att stanna. Då denna uppmaning icke åtlyddes avlossade vi på nära håll flera skarpa skott emot bilen. Då icke heller detta ledde till åsyftat resultat i det att farten mer och mer ökades och bilen höll på att fara förbi oss sprang undertecknad mot bilen och lyckades hoppa upp bakpå densamma. 

I mörkret såg jag då tvenne manspersoner fram i bilen. Jag tillropade dem ånyo att stanna bilen men icke heller då åtlyddes uppmaningen. Med revolvern i hand kröp jag då över spritkanistrar och konjakslådor framåt bilen och förmådde föraren att stanna bilen. Jag såg då att föraren var Rafael Virtanen från Saltvik och att den som satt bredvid honom var affärsmannen Runo Rotz från Mariehamn. Sammanträffandet var oväntat. 

Jag sade att jag icke var ute för att gripa dem, utan att jag var ute i ett annat ärende, som jag för tillfället icke kunde tala om. De bådo då att bli frigivna. Då just dessa båda män med bil och last färdades på skogsvägar sådär mitti natten, förstod jag att de voro ute i olovligt ärende. Jag sade dem därför att jag icke kunde frigiva dem. Virtanen sökte då göra troligt att han var ute för att köra kräftor. Han kunde icke uppgiva av vem han mottagit kräftorna eller till vem han skulle föra dem. Då han genom att undertecknad ruskade om en kanister blev uppmärksamgjord på att det icke var kräftor, utan sprit, som han hade till last, sade han att detta var okänt för honom och att han i så fall ville bliva av med spriten. Rotz tycktes icke taga Virtanens förklaring på allvar, utan gjorde för undertecknad gällande att det var största skadan på ett krus arrack som han uppgav att skulle finnas i bilen. Då kronofogden och poliskonstapeln Andersson kommit till bilen, sade Rotz åt den förstnämnde, att han bleve en ruinerad man, ifall vi lade beslag på bil och last och han bad därför att bli fri. Detta kunde dock under förhandenvarande omständigheter svårligen gå för sig.  


Poliskonstapeln Anderssons hem i Kvarnbo
Foto: 10.10.2012

Det blev beslutat att bil jämte sprit skulle transporteras till poliskonstapeln Anderssons hem i Kvarnbo. Samtliga satte sig upp i bilen och så bar det i väg. I Kvarnbo förklarade undertecknad såväl bil som sprit beslagtagna. (Bilens nummer är ÅL 27, fabrikat Ford, fabriksnummer 9.223.633, sittplatser för ca 15 personer). Spriten sattes inom lås och inventerades följande dag. Det befanns vara ca 280 liter sprit, 52 flaskor innehållande konjak, visky och rom samt dessutom ett krus innehållande ca 10 liter arrack.

Chauffören Rafael Virtanen kallades till kompletterande förhör vid kronolänsmans- kontoret i Godby den 4 september 1925. Anselm Arvén skriver följande rapport:


Grannas i Tengsöda. 
I gården bodde Erik Eriksson, som bl.a.
skötte "frakter" med sin bil ÅL 123.
Algot Niska brukade också vistas här.
Foto: 10.10.2012

Chauffören Rafael Virtanen berättade att kvällen före det han och Rotz råkade fast hade en person som icke sagt sitt namn och som han icke kunde igenkänna på rösten, vid 5-tiden på kvällen ringt upp till honom. Personen ifråga sade att han för tillfället befann sig hos Grannas i Tengsöda, själv befann han sig hos Kuhlmans i Saltviks-Näs. Den obekante hade enligt vad Virtanen senare fick veta, tidigare på kvällen ringt till hans hem i Rangsby och hans hustru hade då upplyst om att han skulle ringa till Kuhlmans i Näs, så skulle han träffa Virtanen.  


Platsen varifrån "kräftorna" hämtades
Foto: 10.10.2012

Den obekante frågade honom, om han vid 7-tiden sagda kväll ville med sin bil komma till ett visst ställe vid ett träsk, som befinner sig i ostlig riktning från Tengsöda folkskola för att avhämta 3.500 st kräftor. Till detta medjakade Virtanen. Efter några minuter ringde den obekanta åter upp till honom och sade att han icke skulle komma förrän klockan 10 på kvällen. Vid 10-tiden for han därför med sin bil från sitt hem i Rangsby till det uppgivna stället i Tengsöda. Vid ankomsten dit träffade han ingen där. Han lämnade då sin bil på platsen och begav sig till fots till Grannas i Tengsöda för att få närmare besked.  


Rafael Wirtanens bilstall i Rangsby
Foto: 10.10.2012


Platsen där bilen var lastad med "kräftor"
Foto: 10.10.2012

Hos Grannas träffade han endast gårdens värdinna, som var ensam hemma och som låg i sängen i sängkammaren bredvid köket. Klockan var då ca ½ 11. Han frågade henne om någon varit där på kvällen och telefonerat, vartill hon svarade att detta väl kunde hända, fast hon inte hade reda på det. Han resonerade sedan en stund med henne om ett och varje, varefter han åter begav sig till bilen.  

Vid ankomsten till bilen befann sig Rotz där. Rotz frågade om han finge följa med till Mariehamn. Då Virtanen såg att bilen redan var lastad sade han att detta kunde gå för sig. De satte sig då upp i bilen och begåvo sig i väg. Då de åkt till allmänna landsvägen i byn strax söderom Tengsöda folkskola och just vikit av in på sagda väg, begynte det smälla skott på skott.  

Han kunde icke heller höra någon som befallde dem att stanna, beroende måhända på att motorn förtog ljudet och att det var så mörkt på natten. Då första skottet smällde trodde han att en hjulring sprack. När det sedan hördes flere skott trodde han att det var småpojkar som roade sig med att skrämma dem. Därför satte han full fart på bilen. Han märkte därpå icke att någon klättrat upp baki bilen eller att någon sköt. Han märkte dock att Rotz, som satt bredvid honom, hukade sig ner i bilen, antagligen för att icke bli skjuten. När han sedan fick se att länsmannen var med i bilen stannade han. – Han kunde icke ännu uppgiva till vem han skulle köra ”kräftorna”.  

Häradsrätten i Sund, Saltvik och Vårdö socknars lagtima höstting gav följande utslag den 6 oktober 1925:
(Dombok Sunds m.fl. socknars lagtima höstting 1925)  

Häradsrätten, som tagit målet i övervägande, anser det vara lagligen styrkt, att svarande den 10 sistlidne augusti i en vilja och gärning i Tengsöda by av Saltviks socken varit behjälpliga vid inhämtande till landet av ifrågavarande, sedermera i beslagtagna alkoholhaltiga ämnen, i anseende vartill Häradsrätten, med stöd av 14 § i Förbudslagen samt 3 § 5 kap. Strafflagen, prövar rättvist döma svaranden Kaarlo Rafael Virtanen och Karl Runo Rotz vardera för medhjälp till lurendrejeri av alkoholhaltiga ämnen till etthundra dagsböter, motsvarande enligt femton mark för dagsbot, ettusenfemhundra mark eller vid bristande betalningstillgång etthundra dagars fängelse. Därjämte har Häradsrätten förordnat att de beslagtagna alkoholhaltiga varorna ävensom den svarande Virtanen tillhöriga vid brottets begående använda automobilen äro till staten förbrutna, och skall ur beslagsgodsets värde kostnaderna för dess värdering främst utgå.  

Ombuden vicehäradshövdingen Axel Kuffschinoff för Virtanen och hovrättsauskultanten Georg Rosenberg för Rotz anmälde genast efter utslagets avkunnande missnöje med detsamma.  

Hur gick det sedan:

Åbo hovrätt gav den 24 mars 1927 följande utslag på de besvär affärsmannen Karl Runo Rotz och Kaarlo Rafael Virtanen anfört över häradsrättens utslag den 6 oktober 1925, (Åbo hovrätts utslag 1927):  

Hovrätten har tagit målet i övervägande; och emedan för det Karl Runo Rotz och Kaarlo Rafael Virtanen påbördade brottet i lag är stadgat svårare straff än två års fängelse, men häradsrätten i strid mot stadgandet i 1 § 15 kap. rättegångsbalken, sådant sagda lagrum lyder i förordningen av den 7 september 1901, tillstatt Rotz och Virtanen att genom ombud svara i saken, ty prövar hovrätten rättvist för sådant i rättegången förelupet fel upphäva häradsrättens överklagade utslag samt i stöd av 2 mom. 27 a § i lagen av den 29 april 1926, angående ändring av särskilda stadganden i förbudslagen den 1 juni 1922 samt om tillägg till sagda lag, och 161 § i tullstadgan den 30 december 1887, sådant detta lagrum lyder i lagen av den 29 april 1926, förvisa målet till vederbörande underrätt, som äger detsamma fordersammast på anmälan i parternas närvaro till ny behandling företaga och därmed vidare lagligen förfara utan hinder av häradsrättens sålunda undanröjda utslag.

Den 9 juni 1927 förrättades urtima ting i Societetshuset i Mariehamn med det tingslag av Ålands domsaga, som utgöres av Jomala och Lemland socknar, Lumparlands kapell och Mariehamn stad och häradsrätten gav följande utslag i ärendet efter det att svaranden yttrat sig, (Dombok, Extra förrättningar 1927):  

Svarandena upprepade vad de tidigare i målet anfört tilläggande Virtanen, att han icke stannat automobilen, enär han icke sett några personer på vägen och ej kunnat förmoda att de manspersoner, vilka anhöllo honom voro myndighetspersoner, då de ej varit försedda med något slags tjänstemärke och Rotz: att han endast gjort sig skyldig till olovlig forsling av varorna i fråga, men icke medverkat vid deras inhämtande till landet.  

Häradsrätten har tagit målet i slutligt övervägande och finner det vara tillförlitligen styrkt, att svarandena den 10 sistlidne augusti i en vilja och gärning i Tengsöda by av Saltvik socken varit behjälpliga vid inhämtande till landet av ifrågavarande, sedermera i beslag tagna alkoholhaltiga ämnen, i anseende vartill Häradsrätten, med stöd av §:§: 14 och 15: a i Förbudslagen av den 29 april 1926, samt 3 § 5 kap. Strafflagen, prövar rättvist döma svarandena Kaarlo Rafael Virtanen och Karl Runo Rotz vardera för medhjälp till lurendrejeri av alkoholhaltiga ämnen till etthundra dagsböter, motsvarande för Virtanen enligt femton mark för dagsboten ettusenfemhundra marks och för Rotz enligt tio mark för dagsboten, ettusen marks böter eller att vid bristande tillgång till böternas gäldande hållas vardera etthundra dagar i fängelse. Därjämte har Häradsrätten förordnat att de beslagtagna alkoholhaltiga varorna eller 280 liter sprit, 28 flaskor cognac, 12 flaskor whisky, 12 flaskor rom och 10 liter arrak, värderade till sammanlagt 12.055 mark ävensom den svarande Virtanen tillhöriga, vid brottets begående använda automobilen, värderad till tiotusen mark, skola vara till staten förbrutna, och skall kostnaderna för automobilens värdering nittiotvå mark, främst utgå ur dess värde. Dessutom skyldigkännas de sakfällde att gemensamt eller den av dem som tillgång äger ersätta åklagaren för stämningskostnaderna i målet med trettio mark.   

Antecknades, att svaranden Virtanen och Rotz anmält missnöje mot utslaget.  

Åbo hovrätt gav den 5 april 1929 följande utslag på de besvär affärsmannen Karl Runo Rotz och Kaarlo Rafael Virtanen anfört över häradsrättens utslag den 9 juni 1927, (Åbo hovrätts utslag 1929):  

Hovrätten har tagit detta mål i övervägande och finner väl Karl Runo Rotz och Kaarlo Rafael Virtanen vara förvunna därom, att de med ifrågavarande Virtanen tillhöriga automobil uppgivna tid i Saltviks socken olovligen forslat förberörda av Rotz innehavda parti alkoholhaltiga ämnen, men utredning icke vara förebragt därom att de därigenom eller på annat sätt skulle hava varit behjälpliga vid införande till landet av sagda varor, varför och då omförmälda transport sålunda jämlikt vid tiden för densammas företagande gällande lagstiftning icke kan tillräknas Rotz och Virtanen såsom medhjälp till lurendrejeri av alkoholhaltigt ämne samt vederbörande åklagare icke i laga ordning ställt Rotz och Virtanen under tilltal för vad dem i omförmält avseende stannar till last, hovrätten prövar rättvist upphäva häradsrättens överklagade utslag, såvitt Rotz och Virtanen på yrkande av tullexpeditören Talvia därigenom fällts till förberörda straff och ålagts ersättnings-skyldighet i målet samt ifrågakomna automobil förklarats vara till statsverket förbruten, medan vid häradsrättens utslag vidkommande förklarandet av mera nämnda spritparti till statsverket förbrutet, varutinnan skäl till ändring icke anförts, skall förbliva. Vid denna utgång av saken skola kostnaderna för värderingen av förenämnda automobil nittiotvå mark stanna statsverket till last.

 

Den 5 april 1929 prövade hovrätten rättvist upphäva häradsrättens utslag beträffande böterna och beslagtagandet av automobilen, då det inte framkommit att Virtanen och Rotz varit behjälpliga vid införandet till landet av de alkoholhaltiga dryckerna, men då var bussen redan slutkörd och tagen ur trafik.   


Första "utrikesresan" - Rafael Wirtanen kör med sin buss på isen från Åland till Åbo 1929



ÅL 106 - Ford TT - registrerad: 18.08.1925 - 29.06.1929

Bussen var den första åländska buss som körde på isen från Åland till Åbo. Bussresan skedde den 4 mars 1929 och Wirtanen hade tagit med sig två islotsar från Kumlinge som visade vägen.

Från vänster: Åke Björklöv islots, Eugen Svanfält, Ines Lönnblad, en okänd kumlingebo som var islots, Aune Puhakka senare Greta Dahlén, Abel Lindholm, Aunes väninna som är okänd, Algot Weckström, Gertrud Weckström, Elin Svedin senare Mattsson, Julia Lindholm och Fanny Sundström.   

Foto: Rafael Wirtanen, Ålands Museum. 

.
Med buss på isen till Åbo 

Man kunde tro att ”utrikesresorna” från Åland började då båttrafiken med bilfärjor inleddes år 1959. Men redan 30 år tidigare företogs en "utrikesresa" med buss på isen till fastlandet. 

Söndagen den 24 februari 1929 åkte Rafael Wirtanen med Albin Ahlqvists Buick, ÅL 130, på isen över Delet till Åbo. Med på denna allra första bilresa från Åland till fastlandet på isen var, förutom Rafael Wirtanen, också W.J. Dahlman och Ilmari Juslin. Chaufförer var bröderna Albin och Olle Ahlqvist. 

(Eric Ahlqvists arkivmaterial om Albin Ahlqvists taxirörelse).

Så här skrev Ålands Nyheter lördagen den 2 mars 1929 om bilresan på isen till Åbo:

Söndagen den 24 febr. kl. 7 f.m. startade bilägaren Albin Ahlqvist från Mariehamn till Åbo, med sin Buickbil och anlände klockan 2 e.m. till Åbo. Färden tog således 7 timmar i anspråk vari dock ingår ett två timmats uppehåll i Berghamn (Houtskär) förorsakat av kylskada i kylaren. Det blåste nämligen kall motvind.

Färden gick via Bomarsund - Grundsunda norr om Seglinge varifrån ångbåtsrännan följdes. På de inre skärgårdsisarna fanns det något snö, men längre ut var föret det bästa.

Isens tjocklek på Delet uppmättes och befanns vara icke mindre än 40 cm, vilket säkert garanterar hållbarhet för även de tyngsta fordon.

I färden deltog inalles 5 man. På måndagen startades återfärden kl. 14,15 e.m. Kl. 18,30 e.m. inträffade bilen i Mariehamn.

Också i västerled kunde man köra på isen. Tidningen Åland berättade lördagen den 2 mars 1929:  

Första gången med bil över Ålands hav

Resan företogs av Frans Sjöström och Eliel Persson från Kroklund och skedde torsdagen den 28 februari 1929 från Eckerö till redden utanför Hallstavik.

Isresorna med bil till fastlandet och Sverige inspirerade säkert Rafael Wirtanen att företa en bussresa på isen till Åbo. På bussresan, som skedde den 4 mars 1929, hade Wirtanen tagit med sig två islotsar från Kumlinge som  visade vägen.  

Så här skrev Tidningen Åland onsdagen den 6 mars 1929 om resan:  

Biltrafiken på Åbo i full gång

Under loppet av måndagen [4.3.1929] anlände icke mindre än 5 privatbilar från Åland till Åbo samt dessutom Saltviks turbil, som medförde 11 passagerare och som återvänder i dag.



Rafael Wirtanens grav i Saltvik
Foto: 10.10.2012

         C-E Södergårdh skrev i Tidningen Åland tisdagen den 18 juni 1974: 

Han slet ut sex bussar

Busschauffören Rafael Virtanen från Saltvik Rangsby kunde fira jubileum i går. Exakt för 50 år sedan startade han sin busslinje med eget åk. Han byggde själv bussen av ett lastvagnsunderrede från en T-Ford och i ekipaget hade han en 22 hästars motor. På den tiden var det ett modernt fartvidunder som susade från by till by till Mariehamn.

- Då jag kommit igång körde jag på tisdagar linjen Östra Saltvik - Mariehamn, torsdagar Sund - Mariehamn och lördagar Västra Saltvik - Mariehamn, berättar Rafael Virtanen. Från Saltvik Kvarnbo tog det en timme till staden och nu kör jag sträckan på under en halv timme.

Virtanen berättar också att det var gyllene tider för en bussägare. Landsborna hade ju inte då den fina privatbilpark som nu utan alla måste ta bussen om de skulle till stan på ärende. Och så fanns det efterskickningar i mängd. Det tog nästan en hel dag att springa runt med minneslappar och handla.

Leonard Eriksson från Mariehamn var först enda konkurrenten men saltvikarna var lojala och anlitade Rafaels nya linjer. Elis Andersson från Sund kom dock igång med en sundslinje och då var det klippt för Virtanen. Sundsborna hjälpte fram sin chaufför.

Några skador

Rafael Virtanen körde buss i 37 år men har nu lagt av med dessa fordon. Han har slitit ut sex bussar. Sedan fortsatte han med skolkörning och tvätthämtning. Nu är han bara ute och rullar privat.

Han har inte haft många allvarliga krockar med en kollision resulterade i nackskada och en annan i tre brutna revben. Ja, den senaste smällen berodde på att bilen som han lånat hade för kraftig motor och för svaga bromsar.

Rafael Virtanen har nästan hela tiden varit egen företagare men två gånger har han bildat bolag. 
Det har dock slutat med att han köpt sina kompanjoner.

Kanske nappar

- Nog har man fått uppgifter i sina dagar, berättar Rafael. Jag har köpt damhattar och damunder- kläder. Nog har expediterna tittat lite lurigt men det har varit tur att man varit känd.
En gång ringde en kille på landet och sade att han var tillsammans med några flickor och frågade om Virtanen kunde gå in till apoteket och köpa några "du vet".
Virtanen gick in på apoteket och sade åt farmaceuten att i dag kan hon inte gissa vad han skulle ha.
- Kanske nappar, svarade non lite klurigt efter en stund.
- Det var ganska nära, sade Rafael och fick prylarna. Och så bar det hem till killen och flickorna.

”Revolveri kädessäni ryömin pirtukanistereiden ja konjakkilaatikoiden yli 
saadakseni kuljettajan pysäyttämään auton … ”  


Saltvikin Rangsbysta kotoisin ollut  Rafael Wirtanen oli Suomen alkoholikieltolain aikaan kuljettamassa kuormaa 15-paikkaisella Ford TT-autollaan, rek.no. ÅL 27, jolloin poliisit hänet yllättivät.  

Kyseinen Ford-alusta oli 1924 hankittu Turusta hintaan 28 000 mk. Wirtanen oli itse rakentanut siihen korin Julius Anderssonin verstaassa Lagmansbyssa. Veistonopettaja Hugo Sandell avusti työssä.  

Poliisit olivat elokuun 10. ja 11. päivän välisenä yönä 1925 saaneet vihin siitä, että tunnettu pirtun salakuljettaja Algot Niska ja hänen tyttöystävänsä olisivat liikenteessä Oolannin maakunnassa.  

Godbyn nimismies, kruununvouti ja poliisikonstaapeli olivat ryhmittäytyneet metsätielle tutkimaan tulossa olevaa epäiltyä autoa. Kun se oli kääntymässä sivutieltä maantielle, poliisit olivat sitä pysäyttämässä. Ajoneuvo ei pysähtynyt, vaan kuljettaja yritti kaasuttamalla autoa kovempaan vauhtiin päästä pakoon. Poliisit ampuivat muutaman laukauksen varoitukseksi. Nimismiehen onnistui kuitenkin hypätä bussin kyytiin ja hän sai lopulta kuljettajan pysäyttämään ajoneuvonsa.  

Tapahtumasta seuranneessa oikeuskäsittelyssä nimismies kertoi, että päästyään bussin takaseinässä olleesta takaovesta kyytiin, hän näki pimeässä auton etuosassa kaksi mieshenkilöä. Hän kehotti heitä pysäyttämään auton, mutta kun he eivät totelleet, hän revolveri kädessään ryömi pirtukanistereiden ja konjakkilaatikoiden yli auton etupäähän. Saatuansa uhkaamalla kuljettajan lopulta pysäyttämään autonsa, hän huomasi, että kuljettajana oli Rafael Wirtanen, kotoisin Saltvikista ja vieressä piiloutuva olikin yllätykseksi liikemies Runo Rotz, kotoisin Maarianhaminasta. Tapaaminen heidän kanssaan ei ollut etukäteen aavistettavissa.  

Tapahtumapaikalla Wirtanen väitti poliiseille luulleensa kuljettavansa rapuja. Virkavalta takavarikoi bussin kuormineen ja ajoi sen poliisikonstaapelin kotitilalle. Seuraavana aamuna ravut tutkittiin ja todettiin niiden sittenkin olevan melkoisen suuri kuorma alkoholia. Oikeusasiakirjoista selvää, että kuorma sisälsi 280 litraa pirtua kanistereissa, yhteensä 52 pulloa konjakkia, viskiä ja rommia sekä yksi 10 litran ruukku arrakkia.  

Oikeudessa nimismies kertoi liikemies Rotzin olleen yöllä tapahtuneen pidätyksen yhteydessä eniten huolestunut arrakkiruukun ehjänä säilymisestä ja todenneen joutuvansa perikatoon, jos hänen lastinsa takavarikoitaisiin. Myöhemmin kuulusteluissa ja sitä seuranneessa oikeudenkäynnissä molemmat epäillyt edelleen väittivät olleensa tietämättömiä kuorman todellisesta sisällöstä.  

Käräjäoikeudessa Kaarlo Rafael Wirtanen apurinaan Karl Runo Rotz tuomittiin virkavallan harhauttamisesta ja alkoholipitoisten juomien hallussapidosta sakkoihin, Wirtanen 1500 mk:n ja Rotz 1000 mk:n edestä. Oikeus määräsi niin ikään 12055 mk:n arvoisen pirtulastin ja silloin vain 10000 mk:n arvoiseksi arvioidun ajoneuvon valtiolle tuomituiksi. Ajoneuvo myytiin huutokaupalla ja sen osti Albin Ahlqvist, joka muutti bussin kuorma-autoksi.

Oikeuden päätöksestä valitettiin. Tapahtuneen menettelyvirheen takia Turun hovioikeus palautti asian takaisin käräjäoikeudelle, joten asiaa puitiin toistamiseen käräjäoikeudessa. Toistamiseen tuomiosta valitettiin ja huhtikuussa 1929 Turun hovioikeus lopullisesti totesi, että käräjäoikeuden päätös oli ollut aiheeton, koska ei ole  voitu osoittaa, että Wirtanen olisi tiennyt  kuljettavansa alkoholia, eikä myöskään pystytty osoittamaan, että Rotz olisi omistanut tai tuonut kuorman maahan.  

Hovioikeuden päätöksellä ajoneuvo päätettiin palauttaa takaisin alkuperäiselle omistajalle, mutta auto oli jo silloin ajettu loppuun ja poistettu rekisteristä. Romutetun kuorma-auton moottori hyödynnettiin 7-metrisen avoveneen voimanlähteeksi.  

Arkistoiduista rekisteritiedoista voidaan todeta auton olleen syksyllä 1925 takavarikoituna ja heinäkuun alussa 1926 muutetun kuorma-autoksi. Vasta vuoden 1928 rekisteritiedoista ilmenee, että Ahlqvist oli rekisteröinyt auton nimiinsä saman vuoden toukokuussa. Vuoden 1929 alussa auto poistettiin rekisteristä.  


Till Bosses hemsida

G Ä S T B O K

Uppdaterad den 29.11.2014