Klockringning för hand  - Kyrkklockringning

KLOCKRINGNING FÖR HAND I INIÖ FÖRSAMLING
I ÅBOLANDS SKÄRGÅRD

I  skärgårdsförsamlingarna har klockringen länge skötts för hand.      

Beträffande ringningen  förekommer  många traditioner.  Helgmåls-

ringen  skulle  ske vid solnedgången då solen just gått  ner och 

solstrålarna ej längre når luckorna i klocktornet,  men ej senare

än kl. 20.  Detta var rätt praktiskt, för efter solnedgången blev

det  mörkt i klocktornet.  Helgmålsringningen  fick  symbolisera

avslutande av veckans arbete och inledande av helgfirandet.  

De   nio  slagen  mot  klockans  brädd  skulle  symbolisera   att       

Frälsaren  satt 9 timmar  fastnaglad  på  korset.  Klämtningarna

skulle  ske  långsamt så att klockan fick ljuda  ut mellan  varje

slag.

Vid  själaringningen fick ortsborna genast vetskap om  en  person        

av  kvinnokön  eller manskön avlidit.  För en kvinna började  man

ringa med lilla klockan och för en man med stora klockan.

Under ryska tiden efter det  en kejsare dött skulle  församlings-    

borna  ringa varje dag vid tolvtiden i klockorna  under  ett helt

år.   Ringningen  sköttes av gårdarna i tur  och ordning.   Detta

skedde  byavis.  Invånarna på avlägset belägna holmar  kunde leja

någon närmare kyrkan att utföra ringningen. Detta medförde att de

flesta församlingsbor hade kunskap i kyrkklockringning.

Klockornas  liturgiska  funktion  har  också  givit  upphov  till  

symboliska tolkningar.  Deras klang var Andens hörbara röst,  som

kallade till bön och gudstjänst.  Länge var också klockklangen en

signal att avbryta arbetet och att under bön eller åtminstone med

mössan i handen invänta ringningens slut.

Idag förekommer handringning  i de åländska församlingarna endast

i KÖKAR och  i de åboländska församlingarna  endast  i INIÖ, HITIS och i

GUSTAVS. I  Kökar räknar man dock ej mera antalet ringningar utan

ringer  ungefär  en  lämplig  tid.  Däremot  räknar  man  antalet

kläppslag med kläppen.   Vid gravöppning slår man 9 kläppslag med

både stora och lilla klockan.

Följande klockringningsschema härstammar från Iniö kyrka.  Då den

gamla  kyrkväktaren  slutade   år  1984   ordnades  en kyrkklock-

ringningsskurs i  medborgarinstitutets  regi  och klockringnings-

traditionen kunde bevaras.

HELGMÅLSRINGNING                             

Dag före helg vid solnedgången, senast kl. 20.00

100 slag med stora klockan varefter 9 slag med kläppen.

FÖRSTA SAMMANRINGNINGEN (FÖRSTGÅNG)

Söndag kl 10.00

9 slag med kläppen varefter 100 slag med stora klockan.

PRÄSTRINGNING

Söndag kl. 10.30

80 slag med lilla klockan.

Tidigare ringde man medan prästen vandrade från prästgården

till kyrkan.

ANDRA SAMMANRINGNINGEN

Söndag kl. 11.00

Då gudstjänsten börjar 40  slag  med  stora klockan

(och lilla klockan).

SLUTRINGNING

Efter gudstjänsten tre slag efter varandra tre gånger med kläppen. 

SJÄLARINGNING

Mellan kl 11  och 12  dagen för dödsbudet (kan också ske  senare)   

9  kläppslag med stora klockan,  därefter 200  slag med lilla och

stora klockan  samtidigt.   För en kvinna börjar  man  ringa  med

lilla klockan för en man börjar man ringa med stora klockan.

GRAVÖPPNING

9 kläppslag med stora klockan, ca 10-12 sek. mellan slagen.

JORDFÄSTNING

Ringning  med båda klockorna medan kistan bärs från bårhuset till    

kyrkan. Ringning med båda klockorna medan kistan bärs  ut  från

kyrkan och tills kistan sänkts i graven och remmarna tagits upp.

Texten är sammanställd och skriven av Bosse Ahlnäs  
Utdrag ur examensarbete i en guidekurs år 1994