Med revolvern i hand kröp jag då över spritkanistrar och konjakslådor och förmådde föraren att stanna bilen…

Vid 12-tiden på natten mellan den 10 och 11 sistlidne augusti (1925), anträffade polismyndigheterna under jakten på allmänt efterlyste fången Algot Niska, å allmänna landsvägen i Tengsöda by av Saltvik socken en med sprit lastad bil, som kom från en sidoväg strax söder om Tengsöda skola. På landsvägen spatserade kronofogden, poliskonstapeln Andersson och undertecknad kronolänsman.

Plötsligt syntes i nattmörkret på ca 50 meters avstånd ifrån oss in till skogs ljuset av tvenne automobillyktor. Vi trodde då att Niska eller hans fästmö befann sig i den ankommande bilen. Vi gömde oss därför i buskarna bredvid vägen och gjorde oss redo att stanna bilen. Den kom med sakta fart genom småskog utför sidovägen. Motorn gick ganska tyst och högljudda tal hördes icke från bilen. Just som den från sidovägen vek av in på allmänna landsvägen tillropade vi bilen att stanna. Då denna uppmaning icke åtlyddes avlossade vi på nära håll flera skarpa skott emot bilen. Då icke heller detta ledde till åsyftat resultat i det att farten mer och mer ökades och bilen höll på att fara förbi oss sprang undertecknad mot bilen och lyckades hoppa upp bakpå densamma.

I mörkret såg jag då tvenne manspersoner fram i bilen. Jag tillropade dem ånyo att stanna bilen men icke heller då åtlyddes uppmaningen. Med revolvern i hand kröp jag då över spritkanistrar och konjakslådor framåt bilen och förmådde föraren att stanna bilen. Jag såg då att föraren var Rafael Virtanen från Saltvik och att den som satt bredvid honom var affärsmannen Runo Rotz från Mariehamn. Sammanträffandet var oväntat.

Jag sade att jag icke var ute för att gripa dem, utan att jag var ute i ett annat ärende, som jag för tillfället icke kunde tala om. De bådo då att bli frigivna. Då just dessa båda män med bil och last färdades på skogsvägar sådär mitti natten, förstod jag att de voro ute i olovligt ärende. Jag sade dem därför att jag icke kunde frigiva dem. Virtanen sökte då göra troligt att han var ute för att köra kräftor. Han kunde icke uppgiva av vem han mottagit kräftorna eller till vem han skulle föra dem. Då han genom att undertecknad ruskade om en kanister blev uppmärksamgjord på att det icke var kräftor, utan sprit, som han hade till last, sade han att detta var okänt för honom och att han i så fall ville bliva av med spriten. Rotz tycktes icke taga Virtanens förklaring på allvar, utan gjorde för undertecknad gällande att det var största skadan på ett krus arrack som han uppgav att skulle finnas i bilen. Då kronofogden och poliskonstapeln Andersson kommit till bilen, sade Rotz åt den förstnämnde, att han bleve en ruinerad man, ifall vi lade beslag på bil och last och han bad därför att bli fri. Detta kunde dock under förhandenvarande omständigheter svårligen gå för sig.

Det blev beslutat att bil jämte sprit skulle transporteras till poliskonstapeln Anderssons hem i Kvarnbo. Samtliga satte sig upp i bilen och så bar det i väg. I Kvarnbo förklarade undertecknad såväl bil som sprit beslagtagna. (Bilens nummer är ÅL 27, fabrikat Ford, fabriksnummer 9.223.633, sittplatser för ca 15 personer). Spriten sattes inom lås och inventerades följande dag. Det befanns vara ca 280 liter sprit, 52 flaskor innehållande konjak, visky och rom samt dessutom ett krus innehållande ca 10 liter arrack.

Godby å Sund m.fl. socknars kronolänsmanskontor den 3 september 1925

Anselm Arvén

Chauffören Rafael Virtanen kallades till kompletterande förhör till kronolänsmanskontoret i Godby den 4 september 1925:

Chauffören Rafael Virtanen berättade att kvällen före det han och Rotz råkade fast hade en person som icke sagt sitt namn och som han icke kunde igenkänna på rösten, vid 5-tiden på kvällen ringt upp till honom. Personen ifråga sade att han för tillfället befann sig hos Grannas i Tengsöda, själv befann han sig hos Kuhlmans i Saltviks-Näs. Den obekante hade enligt vad Virtanen senare fick veta, tidigare på kvällen ringt till hans hem i Rangsby och hans hustru hade då upplyst om att han skulle ringa till Kuhlmans i Näs, så skulle han träffa Virtanen.

Den obekante frågade honom, om han vid 7-tiden sagda kväll ville med sin bil komma till ett visst ställe vid ett träsk, som befinner sig i ostlig riktning från Tengsöda folkskola för att avhämta 3.500 st kräftor. Till detta medjakade Virtanen. Efter några minuter ringde den obekanta åter upp till honom och sade att han icke skulle komma förrän klockan 10 på kvällen. Vid 10-tiden for han därför med sin bil från sitt hem i Rangsby till det uppgivna stället i Tengsöda. Vid ankomsten dit träffade han ingen där. Han lämnade då sin bil på platsen och begav sig till fots till Grannas i Tengsöda för att få närmare besked.  

Hos Grannas träffade han endast gårdens värdinna, som var ensam hemma och som låg i sängen i sängkammaren bredvid köket. Klockan var då ca ½ 11. Han frågade henne om någon varit där på kvällen och telefonerat, vartill hon svarade att detta väl kunde hända, fast hon inte hade reda på det. Han resonerade sedan en stund med henne om ett och varje, varefter han åter begav sig till bilen. 

Vid ankomsten till bilen befann sig Rotz där. Rotz frågade om han finge följa med till Mariehamn. Då Virtanen såg att bilen redan var lastad sade han att detta kunde gå för sig. De satte sig då upp i bilen och begåvo sig i väg. Då de åkt till allmänna landsvägen i byn strax söderom Tengsöda folkskola och just vikit av in på sagda väg, begynte det smälla skott på skott.  

Han kunde icke heller höra någon som befallde dem att stanna, beroende måhända på att motorn förtog ljudet och att det var så mörkt på natten. Då första skottet smällde trodde han att en hjulring sprack. När det sedan hördes flere skott trodde han att det var småpojkar som roade sig med att skrämma dem. Därför satte han full fart på bilen. Han märkte därpå icke att någon klättrat upp baki bilen eller att någon sköt. Han märkte dock att Rotz, som satt bredvid honom, hukade sig ner i bilen, antagligen för att icke bli skjuten. När han sedan fick se att länsmannen var med i bilen stannade han. – Han kunde icke ännu uppgiva till vem han skulle köra ”kräftorna”. 

Ex officio:

Anselm Arvén

Denna buss var lastad med 280 liter sprit, 28 flaskor cognac, 12 flaskor whisky, 12 flaskor rom samt ett krus med 10 liter arrak natten 10-11 augusti 1925.

Foto: Rafael Wirtanen / Ålands Museum

Hur gick det sedan:

Häradsrätten i Sund, Saltvik och Vårdö socknars lagtima höstting gav följande utslag den 6 oktober 1925: 

Häradsrätten, som tagit målet i övervägande, anser det vara lagligen styrkt, att svarande den 10 sistlidne augusti i en vilja och gärning i Tengsöda by av Saltviks socken varit behjälpliga vid inhämtande till landet av ifrågavarande, sedermera i beslagtagna alkoholhaltiga ämnen, i anseende vartill Häradsrätten, med stöd av 14 § i Förbudslagen samt 3 § 5 kap. Strafflagen, prövar rättvist döma svaranden Kaarlo Rafael Virtanen och Karl Runo Rotz vardera för medhjälp till lurendrejeri av alkoholhaltiga ämnen till etthundra dagsböter, motsvarande enligt femton mark för dagsbot, ettusenfemhundra mark eller vid bristande betalningstillgång etthundra dagars fängelse. Därjämte har Häradsrätten förordnat att de beslagtagna alkoholhaltiga varorna ävensom den svarande Virtanen tillhöriga vid brottets begående använda automobilen äro till staten förbrutna, och skall ur beslagsgodsets värde kostnaderna för dess värdering främst utgå.  

Ombuden vicehäradshövdingen Axel Kuffschinoff för Virtanen och hovrättsauskultanten Georg Rosenberg för Rotz anmälde genast efter utslagets avkunnande missnöje med detsamma.

Åbo hovrätt gav den 24 mars 1927 följande utslag på de besvär affärsmannen Karl Runo Rotz och Kaarlo Rafael Virtanen anfört över häradsrättens utslag den 6 oktober 1925: 

Hovrätten har tagit målet i övervägande; och emedan för det Karl Runo Rotz och Kaarlo Rafael Virtanen påbördade brottet i lag är stadgat svårare straff än två års fängelse, men häradsrätten i strid mot stadgandet i 1 § 15 kap. rättegångsbalken, sådant sagda lagrum lyder i förordningen av den 7 september 1901, tillstatt Rotz och Virtanen att genom ombud svara i saken, ty prövar hovrätten rättvist för sådant i rättegången förelupet fel upphäva häradsrättens överklagade utslag samt i stöd av 2 mom. 27 a § i lagen av den 29 april 1926, angående ändring av särskilda stadganden i förbudslagen den 1 juni 1922 samt om tillägg till sagda lag, och 161 § i tullstadgan den 30 december 1887, sådant detta lagrum lyder i lagen av den 29 april 1926, förvisa målet till vederbörande underrätt, som äger detsamma fordersammast på anmälan i parternas närvaro till ny behandling företaga och därmed vidare lagligen förfara utan hinder av häradsrättens sålunda undanröjda utslag.

Den 9 juni 1927 förrättades urtima ting i Societetshuset i Mariehamn med det tingslag av Ålands domsaga, som utgöres av Jomala och Lemland socknar, Lumparlands kapell och Mariehamn stad och häradsrätten gav följande utslag i ärendet efter det att svarandena yttrat sig:

Svarandena upprepade vad de tidigare i målet anfört tilläggande Virtanen, att han icke stannat automobilen, enär han icke sett några personer på vägen och ej kunnat förmoda att de manspersoner, vilka anhöllo honom voro myndighetspersoner, då de ej varit försedda med något slags tjänstemärke och Rotz: att han endast gjort sig skyldig till olovlig forsling av varorna i fråga, men icke medverkat vid deras inhämtande till landet.

Häradsrätten har tagit målet i slutligt övervägande och finner det vara tillförlitligen styrkt, att svarandena den 10 sistlidne augusti i en vilja och gärning i Tengsöda by av Saltvik socken varit behjälpliga vid inhämtande till landet av ifrågavarande, sedermera i beslag tagna alkoholhaltiga ämnen, i anseende vartill Häradsrätten, med stöd av §:§: 14 och 15: a i Förbudslagen av den 29 april 1926, samt 3 § 5 kap. Strafflagen, prövar rättvist döma svarandena Kaarlo Rafael Virtanen och Karl Runo Rotz vardera för medhjälp till lurendrejeri av alkoholhaltiga ämnen till etthundra dagsböter, motsvarande för Virtanen enligt femton mark för dagsboten ettusenfemhundra marks och för Rotz enligt tio mark för dagsboten, ettusen marks böter eller att vid bristande tillgång till böternas gäldande hållas vardera etthundra dagar i fängelse. Därjämte har Häradsrätten förordnat att de beslagtagna alkoholhaltiga varorna eller 280 liter sprit, 28 flaskor cognac, 12 flaskor whisky, 12 flaskor rom och 10 liter arrak, värderade till sammanlagt 12.055 mark ävensom den svarande Virtanen tillhöriga, vid brottets begående använda automobilen, värderad till tiotusen mark, skola vara till staten förbrutna, och skall kostnaderna för automobilens värdering nittiotvå mark, främst utgå ur dess värde. Dessutom skyldigkännas de sakfällde att gemensamt eller den av dem som tillgång äger ersätta åklagaren för stämningskostnaderna i målet med trettio mark. 

Antecknades, att svaranden Virtanen och Rotz anmält missnöje mot utslaget.

Åbo hovrätt gav den 5 april 1929 följande utslag på de besvär affärsmannen Karl Runo Rotz och Kaarlo Rafael Virtanen anfört över häradsrättens utslag den 9 juni 1927: 

Hovrätten har tagit detta mål i övervägande och finner väl Karl Runo Rotz och Kaarlo Rafael Virtanen vara förvunna därom, att de med ifrågavarande Virtanen tillhöriga automobil uppgivna tid i Saltviks socken olovligen forslat förberörda av Rotz innehavda parti alkoholhaltiga ämnen, men utredning icke vara förebragt därom att de därigenom eller på annat sätt skulle hava varit behjälpliga vid införande till landet av sagda varor, varför och då omförmälda transport sålunda jämlikt vid tiden för densammas företagande gällande lagstiftning icke kan tillräknas Rotz och Virtanen såsom medhjälp till lurendrejeri av alkoholhaltigt ämne samt vederbörande åklagare icke i laga ordning ställt Rotz och Virtanen under tilltal för vad dem i omförmält avseende stannar till last, hovrätten prövar rättvist upphäva häradsrättens överklagade utslag, såvitt Rotz och Virtanen på yrkande av tullexpeditören Talvia därigenom fällts till förberörda straff och ålagts ersättnings-skyldighet i målet samt ifrågakomna automobil förklarats vara till statsverket förbruten, medan vid häradsrättens utslag vidkommande förklarandet av mera nämnda spritparti till statsverket förbrutet, varutinnan skäl till ändring icke anförts, skall förbliva. Vid denna utgång av saken skola kostnaderna för värderingen av förenämnda automobil nittiotvå mark stanna statsverket till last.