Bosse Ahlnäs - Guide Åland - Reseledare - Bo Ahlnäs

Svenska
S:t Mikaelskyrkan
i Tallinn, Estland

Rootsi-Mihkli kiriku Tallinnas


Uppdaterad den 23.06.2018

Kyrkoherden i Svenska S:t Mikaels församling i Tallinn, 
Patrik Göransson


Svenska S:t Mikaels församling i Tallinn
Adress: Rüütli 9, 10130 Tallinn, tel. +372 6441938
rootsi-mihkli(at)eelk.ee  

Kyrkan och kyrkans museum är öppen för besökare
under tiden  15.6.-15.8. måndag - fredag kl. 11.00 - 15.00. 
Övriga tider enligt överenskommelse. 

Köranvisning om du kommer med bil:
Från öster och Hotel Viru vid rondellen vid Viru Väljak: 
Kör längs Pärnu mnt, ta till höger efter Draamateatern och kör mot Vana-Posti och sedan till vänster längs Müürivahe och Rüütli till Rüütli 9.
Från väster: Kör längs Pärnu mnt, Estonia pst, Kentmanni, Sakala, G Otsa, Suur Karja, Müürivahe och Rüütli till Rüütli 9. 
Västersväng från huvudgatorna är för det mesta inte tillåtet. 
Vid kyrkan finns en avgiftsbelagd parkering.


 

 

 

 

 

 


Sidenmålning av Helve Vainu

Församlingen har nu drygt 400 medlemmar (2017).  Den största delen är estlandssvenskar och deras ättlingar. Församlingen tillhör Estlands evangeliska lutherska kyrka och församlingens arbetsspråk är svenska.
 
Svenska S:t Mikaels församlingen strävar till att vara en mötesplats för såväl tillfälliga besökare som bofasta svenskspråkiga i Tallinn med omnejd. 

Under kyrkans tak verkar också en öppen förskola för svensktalande barn.

I entréutrymmena finns en kaffeautomat, pris 40 cent (2017). Automaten fungerar med 5, 10, 20 och 50  cents mynt. I entrén finns också en toalett. 


Gratis parkering söndagar kl. 10-14

Kyrkkaffe söndagen den 16 juli 2017 

Gudstjänst firas varje söndag kl. 12.00 
och vanligtvis med kyrkkaffe efteråt i församlingshemmet. 
Sommartid hålls några gudstjänster på andra platser, än i kyrkan,
bl.a. i kapellet på Nargö.

Kyrkan används också av den finskspråkiga församlingen i Tallinn, Suomalainen Pyhän Pietarin seurakunta
som firar gudstjänst varje söndag kl. 10.00 i kyrkan. 

Kyrkan används också av den tyska församlingen i Tallinn, 
Die Ev.-luth. Deutsche Erlösergemeinde

som firar gudstjänst andra och fjärde söndagen i månaden  kl. 15.00.


.
Erläggandet av kyrkskatt i Estland är frivilligt, 1 % av inkomsterna rekommenderas. Ca 100 församlingsmedlemmarna betalar kyrkskatt.

Församlingen får sina intäkter från;
- uthyrning av parkeringsplatser, 25 % av intäkterna kommer härifrån
- uthyrning av kyrkan till finska och tyska församlingarna i Tallinn
- uthyrning av mötesutrymmen och utrymmen för konserter
- uthyrning av kontorsutrymmen och bostäder i kyrkan
- kyrkskatt
- kollekter, frivilliga understöd och gåvor
- försäljning av litteratur och minnesföremål
- fonder i Sverige och Finland för olika projekt 


Kyrkans museum

I kyrkan finns ett museum med bilder och föremål från 
svenskbygderna i Estland. 

På bilden ser vi den gamla predikstolen från kyrkan i Ormsö, 
som snickrats av Elert Thiele c. år 1660.
Predikstolen är renoverad år 1927.

Foto: 18.6.2009

Modeller av kyrkorna på Runö
Runö nya stenkyrka från år 1912 och 
Runö gamla träkyrka från år 1644


Modeller av de båtar som användes vid flykten till Sverige
1. Fullriggare från Åland 
2. Ruppa (arbetsbåt för lättare transporter)
3. Slätskonare (flyktingtransportbåt ms Juhan)
4. Galeas (Ormsö, Nuckö, Rickull)
5. Jakt (för snabba transporter)
6. Jala med iseka (för sälfångst och transporter)
7. Roddbåtar (små typer för strandfiske)

Gåva till kyrkan av Lars A Lindström 


 

S:t  Mikaelskyrkan i Tallinn - den gamla kyrkan i klostret


Karta över Sverige, då Sverige är som störst år 1667.


Domkyrkan i Tallinn


Dophuset finns nu i St. Nikolai kyrkan, 


Reformationen kom tidigare till Estland än till Sverige och Finland. 
Efter reformationen på 1520-talet grundades tre tyska församlingar i Reval (Tallinn) samt en estnisk församling, en finsk församling och en svensk församling.

Den svenska församlingen nämns första gången år 1531, då det finns uppgifter om att församlingens präst avlidit detta år.

År 1561 kom Estland under den svenska kronan. Den svenska befolkningen kom då att mångdubblas.
Valet föll på cisterciensordens reformerade S:t Mikaels klosterkyrka, vlken även användes av klostrets nunnor. En andra svensk församling grundades också i domkyrkan uppe på berget.

Klostret upphörde 1630.
År 1631 beslöt Gustav II Adolf att Estlands första gymnasium skulle inrättas i det gamla S:t Mikaelsklostret och att klosterkyrkan, som uppfördes på 1200-talet, vid Stora Klostergatan skulle tillfalla den svenska församlingen. Församlingen blev då ensam ägare till klosterkyrkan. 

År 1710 intog Peter I staden. Kyrkan verkade vid Stora Klostergatan till år 1716, då den ryske generalguvernören beslöt att den svenska församlingen
i Reval skulle utrymma sin kyrka som i stället blev en ryskortodox garnisonskyrka. Kyrkan fick tid två veckor att ge sig av och blev hemlös. Församlingen gick till domstol och fick rätt efter tio år. Församlingen fick då som kompensation år 1726 Johanniterhospitalet  vid Rüütli 9, där kyrkan nu verkar. 

I St. Nikolai kyrkans museum finns ett
baptisterium (dophus) som tillhört den gamla svenska kyrkan vid Stora Klostergatan.

I den nuvarande kyrkan finns ett altare från år 1697 samt en predikstol från 
år 1707 vilka tidigare funnits i den gamla kyrkan vid Stora Klostergatan.. 

 

 

S:t  Mikaelskyrkan - den nuvarande kyrkan i helgeandshuset


Bjälkarna i taket i entrén är från 1600-talet och målningarna på bjälkarna från år 1726.
Takkronan har funnits i stadsarkivet.


De första åren verkade kyrkan i det lilla huset som  var hospitalets kapell, till vänster då man kommer in  i kyrkan. 


Kyrksalen som sportklubb


Kyrksalen i dag.

 

 

 

 

S:t Mikaelskyrkan i förgrunden.
Kyrktornet tillhör St. Nikolai kyrkan, 
som nu är ett kyrkomuseum.

Byggnaden där S:t Mikaelskyrkan nu verkar  byggdes i början på 1500-talet som ett helgeandshus, dvs. ett fattigsjukhus.

Helgeandshusets "stora sal" är uppförd 1526-1531. Byggnaden är uppförd i nord-sydlig riktning och liknar till sin arkitektur ett dåtida köpmanshus. Huset hade en öppen förstuga, vars portal var huggen i en djup nisch i den norra väggen. I rummets nordöstra hörn är stadens största mantelskorsten bevarad. Långhuset består av en tvåskeppig sal på 36x15 meter med ett flertal sängnischer från tiden som helgeandshus

Vid 1600-talets slut gjordes stora om- och tillbyggnader. Vestibulen försågs med ett bemålat bjälktak som ännu kan beskådas. Helgeandshusets vårdtagare inkvarterades i den till förrummet anslutna tvåvåningsbyggnaden som kom att användas för detta syfte fram till år 1901. Den lilla byggnaden i kyrksalens nordöstra hörn, vilken ursprungligen använts av helgeandshusets vårdare, omgjordes till sakristia.

Den del av församlingen som inte flydde till Sverige undan de ryska trupperna, som intog staden 1710, rymdes i Johannes Döparens fattighuskyrka. Denna blev församlingens hemvist till 1733. Den 20 september 1733 invigdes nya helgeandshusets "stora sal" eller sjukhus till svenska församlingens kyrka (nuvarande kyrkobyggnad). Flyttningen var antagligen föranledd av att ett större antal svenskar kommit tillbaka efter det stora nordiska krigets slut i och med freden i Nystad 1721. Den lilla fattighuskyrkan hade därmed blivit för liten. 

I den nya kyrkan uppställdes det altare, som tillverkats för den gamla klosterkyrkan av träsnidaren Joachim Ambrust år 1697, samt Christian Ackermans år 1707 tillverkade predikstol med en skulptur föreställande Moses som håller upp altaret samt ett snidat baptisterium (dophus) av samma mästare. 

Efter att man fått de gamla inventarierna på plats kunde kyrkan invigdes år 1733. Hospitalet flyttade till de utrymmen som nu är församlingshem och verkade där till år 1911.  

Den estiska självständigheten 1918 innebar för Estlands svenskar ett kulturellt uppvaknande och man kunde starta en svensk folkskola i den gamla prästgården, där även Svenska Odlingens Vänner, Kustbon och svenska folkförbundet hade sina expeditioner. 

Vid folkräkningen år 1934 fanns det totalt 7641 estandssvenskar;
2425 Ormsö / Vormsi 
1582 Rickul / Riguldi
  735 Nuckö / Noarootsi
  649 Reval / Tallinn 
  380 Sutlep / Sutlepa
  341 Rågöarna / Pakrisaaared
  277 Runö / Ruhnu 
 188 Vippal / Vichterpalu
 155 Nargö / Naissaar
 150 Korkis / Korksi
 119 Odensholm / Osmussaar
 100 Hapsal / Haapsalu 
  90 Dorpat / Tartu 
  37 Neve / Nõva
  10 Dagö / Hiiumaa    

Under den första sovjetockupationen 1940  gömde sig många män i skogarna och några på kyrkans vind, där de var ända tills tyskarna körde ut ryssarna och kriget flyttades till Moskvafronten.

Under andra väldskriget flydde större delen av församlingens medlemmar till Sverige. De kvarvarande hade, på grund av den sovjetiska religionslagen, ingen möjlighet att fortsätta verksamheten, utan församlingen upplöstes och man tvingades lämna kyrkan. Denna blev med tiden  plundrad och en del inventarier delades mellan olika museer och institutioner. 

År 1944 blev det åter igen dags för församlingen att bryta upp. Erfarenheterna från den första sovjetiska ockupationens fasor (1940-1941) gjorde att så många som möjligt nu försökte ta sig västerut innan röda armén åter marcherade in. Till sist ordnades det även med transporter för estlandssvenskarna. År 1944 fanns det mest svenskar i Estland. Man hänvisade till någon gammal estlandssvensk släkting och kunde på detta sätt få det gula kortet som visade att man av svensk härkomst och kunde få plats på båtarna till Sverige. När den sista så kallade lagliga transporten till Sverige skulle gå samlades församlingen till avskedsgudstjänst i kyrkan. Därifrån gick man direkt ner till den väntande båten och förde med sig så mycket av församlingens tillhörigheter man förmådde bära.

Från S:t Mikaels församling var det 1.000 som kom över till Sverige. 200 personer blev kvar då de väntade på den sista båten som aldrig kom.  

Kyrkan skadades under ett bombanfall år 1944. Prästgården förstördes helt. 

År 1945 skulle alla församlingar registreras. Kommunisterna tog församlingarnas egendom som sedan församlingarna fick hyra tillbaka för en hög hyra. Man tänkte att församlingarna på detta sätt skulle gå i konkurs. Men församlingsborna ställde upp så ingen församling gick i konkurs.
Församlingen fick också avslag på sin anhållan om registrering och tvingades med sorg se sin barndomskyrka omgjord till en idrottslokal där man idkade bl.a.  boxning, brottning, karate, tyngdlyftning och bordstennis. Böckerna i biblioteket eldades upp. 

År 1949 ombyggdes kyrkan till sportklubb. 
Där predikstolen nu står fanns en tavla av Lenin och med följande text under tavlan: Under Lenins fana med Stalins ledning går vi till kommunismens ljusnande framtid. På andra sidan fönstret hängde en bild av Stalin.

År 1990 kunde församlingen åter registreras. År 1991 blev Estland fritt och år 1992  återlämnades byggnaden till Svenska S:t Mikaelsförsamlingen.

Bearbetat text från informationstavlan i S:t Mikaelsklyrkan om 
Svenska S:t Mikaels församling och dess kyrkor i Reval / Tallinn. 

Altaret och altartavlan 



Altaret kom till på initiativ av Karl XII då han var på väg till Narva år 1700. 
Altaret fanns ursprungligen i den gamla kyrkan. 
År 1944 fördes altaret till kyrkan i Kors / Harju-Risti varifrån altaret 
flyttades till kyrkan i Märjamaa. 


Då kyrkan återfick altaruppsatsen fick man endast ramen, tavlan saknades.
Senare infann sig en konstnär på kansliet och berättade att han köpt tavlan 
för sina sista kopek, men kunde tänka sig att lämna tavlan tillbaka om församlingen ordnade
en storslagen konstutställning för honom i Stockholm, som kungen skulle öppna. Men konstnären var inte av denna klass.
Tiden gick och hålet i altartavlan bestod.
En dag infann sig en gentleman kansliet som berättade att han kände en kompositör som lånat pengar av konstnären och givit tavlan som pant. Kompositören var nu sjuk och döden var i antågande och han ville ordna upp sitt liv. Kompositören lämnade en annan tavla i pant och kyrkan fick altartavlan  tillbaka. Två veckor senare dog kompositören. 


Orgeln

Kyrkans orgel är tillverkad i Sverige på 1950-talet och skänktes till kyrkan 
år 2000 av Täby församling i Stockholm, efter en renovering som bekostades av Stockholms stift och Huddinge kyrkliga samfällighet.

Predikstolen

Predikstolen har tidigare funnits i den gamla kyrkan. 
Predikstolen består av delar dels från 1600-talet och dels från 1700-talet. Under sovjettiden fördes prediksstolen och altartavlan först till kyrkan i Kors /Harju Risti. Föremålen flyttades sedan till kyrkan i Märjamaa. Predikstolen och skulpturen av Moses som fanns under predikstolen förvardes i slutet av 
sovjetperioden i Riddarhusets potatiskällare, där konstmuséet hade sitt lager.


Skulpturen av Moses som håller upp predikstolen 
återfick kyrkan i början av år 2016. 

 
Väggen mot väster (till höger då man kommer in i kyrkan)

Kyrkskeppet i fönsternischen 
Kyrkskeppet är en gåva från Lars Håkansson på Gotland.


  

Ormsö kyrkas forna altartavla
Oljemålningen föreställer "Jesus gravläggning". Tavlan var en del av Ormsö kyrkas forna altaruppsättning. Altaret skänktes till kyrkan av Magnus Gabriel De La Gardie på 1670-talet och trolig bildhuggare är George Baselaque.
Delar av altaret bl.a. altarets oljemålning hittades nedgrävt i en sandgrop 1949. Målningen förvarades i ett skåp i Hullo skola fram till november 1976, då den hittades och fördes till Länsmuseet i Hapsal.
Ormsö kyrkofond bekostade restaureringen år 2003 och tavlan är tillsvidare deponerad i S:t Mikaelskyrkan. 


Votivskeppet Maria Christina från år 1747
Den 22 september 1944 kom röda armén till Tallinn och plundrade kyrkan på de inventarier som man inte hunnit föra över till Sverige. Bl.a. tog man två votivskepp; Maria Christina och Johan August. En soldat från Ukraina tog votivskeppet Maria Christina. Han försökte sälja skeppet i Ukraina men ingen ville köpa det, så han förde det år 1952 tillbaka till Tallinn. Den svenska församlingen existerade då inte längre. Stadsmuseet (linnamuuseum) köpte skeppet. Skeppet var illa skadat men Sjöfartsverket i Sverige bekostade skeppets renovering.
Skeppet finns nu i museet i Kiek in de kök  

Sjöfartsverket gav modellbyggaren Juri Zhurba i Tallinn uppdrag ett bygga en kopia av skeppet Maria Christina. Replikamodellen överlämnades till  S:t Mikaelsförsamlingen i Tallinn den 19 mars 1996. 

Maria Christina som votivskepp är en dyrgrip. Hon räknas till ett av de äldsta
kända votivskeppen med svensk anknytning. 

Altartavlan vid dopkapellet i kyrkan

Altartavlan erhölls från Odarslövs kyrka nära Lund, som lades ner år 1990.

På altarets baksida finns den ursprungliga altartavlan. Tavlan som målades av malmökonstnären Gunnar John år 1937 föreställer det kosmiska kretsloppet med födelse, liv och död samlat runt en central gestalt.

Kungliga minnestavlor


1908
Sveriges nytillträdde konung Gustav V af Sverige, prins Carl och prinsessan Ingeborg besökte Reval / Tallinn och S:t Mikaelskyrkan  den 
26 maj 1908 på hemväg från St. Petersburg där konungen tillsammans med prins Carl och dennes gemål prinsessan Ingeborg hade deltagit i sin son Vilhelms vigsel med den ryska storfurstinnan Maria Pavlovna.


1929
Den 27-28 juni 1929 var konung Gustav V (nuvarande kungens farfars far) på statsbesök för att hylla den Estniska Republikens Hemvärnsdagar. Från Reval / Tallinn fortsatte konungen med uppvaktning till Riga. 


1932
Den 29 juni - 3 juli 1932 besöktes Estland av Sveriges dåvarande kronprins, sedermera konung Gustav VI Adolf  (nuvarande kungens farfar). Den 30 juli 1932 besökte kronprinsen Dorpat / Tartu och deltog i festligheterna kring universitetets 300-årsjubileum.
Den sista dagen av estlandsbesöket ägnades åt svenskbygderna med början I Hapsal / Haapsalu, varifrån man med motorbåt begav sig till Ormsö / Vormsi innan resan fortsatte till Nuckö / Noarootsi.


1936
Den 17 oktober anlände arvprins Gustav Adolf (nuvarande kungens far) till Reval / Tallinn för att följande dag närvara vid invigningen av lejonmunumentet till minne av Karl XII:s storslagna seger i Narva den 20 oktober 1700, där en fyrdubbelt större rysk här besegrades. Monumentet förstördes under den sovjetiska ockupationen, men ett nytt monument kunde uppföras till slagets 300-års jubileum år 2000.


1992
Det svenska kungaparet kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia avlade statsbesök i det nyligen självständiga Estland den 22-24 april 1992. Den 23 april 1992 deltog kungaparet vid invigningen av den återuppförda Gustav II Adolfs staty i Dorpat / Tartu


2002
Den 5 maj 2002 deltog Sveriges kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia i kyrkans återinvigning. Inventarier som deponerats i Sverige under sovjettiden återlämnades. På eftermiddagen invigde kungen estlalandssvenskarnas, Aibolands museum i Hapsal / Haapsalu.



Sveriges vapen på 1700-talet

Sveriges kungar:
...
Gustav II Adolf, 1611-1632
...
Karl XII, 1697 - 1718
...
Oscar I, 1844 - 1859
Karl XV, 1859 - 1872
Oscar II, 1872 - 1907
Gutstav V, 1907 - 1950 
Gustav VI Adolf, 1950 - 1973
Carl XVI Gustaf, 1973 -

Sveriges universitet:

1. Greifswald i Pommern år 1456
2. Uppsala  år 1477
3. Dorpat  år 1632 
4. Åbo  år 1640
5. Lund  år 1666  
.

.

.
.

Skulpturerna i nischerna i väggen mot öster 


Kristi lidandets  väg 

Tavlorna på den östra väggen (från altaret mot ingången)


   
Tavlan är från 1800-talet. Räddades under revolutionen, gömdes under sovjettiden och skänktes till församlingen.

Tavlan är en kopia av Rembrandts Kristi nedtagande från korset. Tavlan skänktes till kapellet på Nargö vid invigningen av kapellet år 1938

Tavlan har varit altartavla i det kapell som brändes ner av revolutionärerna 
på Nargö år 1917.

Konstnären till denna tavla är okänd. Observera den döda hönan och ägget som skall symbolisera uppståndelsen. 

Altartavlorna på väggen vid ingången till kyrkan


Altartavlan till vänster om sakristian i kyrkan 
är en gåva från Norrmannebo kapell nära Göteborg.

  Altartavlan till höger då man kommer in i kyrkan samt pelarna 
har erhållits från Sverige.

Hemsidan om S:t Mikaelskyrkan är sammanställd 
och fotografierna tagna av
Bosse Ahlnäs 
som verkat som kyrkguide: 
den 17 - 21 juni 2013 och 30 juli - 2 augusti 2013
den 16 - 20 juni 2014 och 28 juli - 1 augusti 2014
den 13 - 31 juli 2015 
den 25 - 29 juli 2016
den 14 juli 2017 och 31 juli - 4 augusti 2017 
den 23 - 27 juli 2018 och 13 - 17 augusti 2018 

 

  Fotografier från små öar i Estland - Pildit Eesti väikesaartest


Källor: 
Intervju med Patrik Göransson 16.5.2013
Svenska S:t Mikaels församling - broschyr om Svenska S:t Mikaelsförsamlingen i Tallinn
Friherre Wolfhart von Stackelberg - Ägarna till godset Magnushov på Ormsö, utgiven 2008 
Utställningskatalog - Estland under den svenska kronan, utgiven 2010
Svenska Odlingens Vänner i Estland - Estlandssvenska Kalendern 2012
Fotografier: Bosse Ahlnäs juni-juli 2013 samt senare
Sidan är skapad 27.6.2013

 G Ä S T B O K