Vi riktar ett varmt tack till tidskriften Alula,
för att vi får använda nedanstående
kartor! Se litteraturförteckning!
Vi rekommenderar dig att köpa turistkartan 1:100 000 eller använda
bilisternas GT-karta. Det finns
också fina detaljkartor 1:20 000 att köpa i bokhandeln eller
på lantmäterikontoret i Mariehamn.
På den här kartan är vägnätet mycket starkt
förenklat.
Om vi börjar i väster, kan Storbyområdet rekommenderas
under vinterhalvåret. Byn har många
privata utfodringar och dessa brukar kunna bjuda på många
udda arter. Den lilla Krogarviken, i
Storbys västra utkant, kan inhysa udda övervintrare som vattenrall,
svarthätta, gärdsmyg och
gransångare.
Vår och höst har Krogarviken visat upp silkeshäger,
bronsibis och smådopping!
Från Postbryggan kan man följa rovfågelsträcket
mot Signilskär eller kolla övervintrande sjöfåglar
och havsörnar. Sandvik och båthusområdet kan överraska
med olika rariteter.
WNW om Storby, väster om Käringsund, finns tre trevliga öar
– Främstön, Mellanön och Västerön.
I november-december 1999 blir den lilla bron över till Västerön
klar och då öppnas en helt ny
möjlighet att studera sträcket vår och höst samt
övervintrande fåglar.
Inom ett år bör vi ha fått klart för oss vilka
obsplatser som är de bästa ute på Västerön –
det blir
säkert utmärkta alternativ till Styrsingsudden (se karta
5!).
På väg in mot Mariehamn, i Hammarland, passerar man Hellesby
gård (med komposter från
fjäderfäuppfödning) och ”soptippen” Svinryggen deponi
AB i närheten av gränsen till Jomala.
Båda dessa platser sköts allt bättre, så antalet
övervintrande rovfåglar har minskat. Men fortfarande
kan man överraskas av udda tättingar – berömd blev den
övervintrande forsärlan vid Hellesby!
Strax nordväst om Mariehamn, intill flygfältet, finns Jomala
Torpfjärden och det botaniskt intressanta
Ramsholmen. Båda värda besök året runt. Särskilt
spektakulärt är de fiskande havsörnarna
(rekordet är 20 ex samtidigt) i mars-april, när våren
öppnar vakar i Torpfjärdens is!
Söder om stan kan man färdas på vägbankar mellan
öarna. Espholm, Nåtö och Järsö har
strövområden med stigar och leder. Området med öar,
fjärdar och strömmar är besöksvärt året
runt – så länge det finns öppet vatten i alla fall!
Kartan visar även läget för fågelstationerna Signilskär
i väster (grundad i slutet av 1920-talet) och
Lågskär i söder (grundad i mitten av 1960-talet).
Apalholm vid Flakavikens västra strand är kanske inte så
lättillgänglig numera – besöktes ofta
tidigare när, den för Åland mycket sällsynta,
nötväckan hade revir där. Men trakterna inklusive
viken är intressanta under större delen av året.
Ute på Herröskatan har man bra utsikt (det finns även
ett torn) över en fin skärgård. Fina
upplevelser med havsörn!
Bra sträcklokal - särskilt vid långvariga ostvindar
på hösten eller då kyla hastigt slår till i norr
och
det börjar blåsa friskt och kallt från nordost!
FÅGELTORNET PÅ HERRÖSKATAN I LEMLAND (59.58N / 20.11E)
Tornet är beläget i Herrö naturreservat på
Ålands sydspets, invid farleden mellan Åbo –
Mariehamn. Området har tidigare varit befäst under olika
tidsperioder, senast under
vinterkriget.
I dag är det naturreservat med kulturmarksprägel: löväng,
lund, hed, torräng.
I väster finns Rödhamnsfjärden, i söder Östersjön
och i öster Föglöfjärden.
Nyhamns gruvtorn, Lågskärs fyrtorn, hemmanet Björkör
(naturreservat) samt radartornet på
Storklubb gränsbevakningsstation är några tydliga landmärken
inom synhåll.
Från Mariehamn tar man huvudväg 3 mot Lemland/Lumparland.
Vid Söderby viker man av
till höger, söderut, mot Flaka och väl framme där
tar man åter av söderut, till höger mot Herrö.
Totalt 32 km från Mariehamns centrum. På Herrön slutar
vägen med en vändplan varefter en
grusväg leder ut till udden. Inom Herrö naturreservat finns
det två parkeringsplatser, den
första (ca.50 m från vändplanen) rekommenderas. Därifrån
är det ca 300 m gångväg till tornet.
De sista 50 m består vägen endast av en smal stig som ej
lämpar sig för annat än promenad.
Fram till grillplatsen är det däremot möjligt att ta
med sig barnvagn/rullstol. Området torrt.
Under flyttningen ses i stort sett alla arter som förekommer
i regionen och även i norra
Fennoskandia. Under sommarhalvåret ses utskärens häckande
fågelfauna.
Lokalen är värd ett besök under alla årstider,
men särskilt under islossningen samt i samband
med vårsträcket i april – juni och under höststräcket
i augusti – oktober.
Fina fynd har varit vitnäbbad islom (Gav ada), alförrädare
(Pol ste), praktejder (Som spe),
skärsnäppa (Cal mar), bredstjärtad labb (Ste pom), fjällabb
(Ste lon), svarthuvad mås (Lar
mel), vitvingad trut (Lar gla), vittrut (Lar hyp), svarttärna
(Chl nig), fjälluggla (Nyc sca), härfågel
(Upu epo), svart rödstjärt (Pho och), ringtrast (Tur tor),
höksångare (Syl nis), kungsfågelsångare
(Phy pro), taigasångare (Phy ino) och nötväcka (Sit
eur).
Tornet är byggt i två avsatser med möjligheter
till observation från två nivåer, den första på
ca
5 m höjd, den andra på ca 10 m. En delad trappa leder upp.
Tornet är ej försett med tak eller
glasade väggar, utan man står fritt med midjehög vägg
som skydd. På den övre plattformen ryms
samtidigt ca 6 personer men bara ett par tubkikare på stativ.
Sikten från tornet begränsas endast
mot NNE av Herröskatans låga vegetation.
Ålands landskapsstyrelse lät bygga tornet i tryckimpregnerat
virke år 1980 i miljövårds-
byråns regi och är i gott skick. Landskapet ansvarar för
tornets skötsel men det bör påpekas
att man vistas i tornet på egen risk. Miljövårdsbyrån
ansvarar också för skötseln av Herrö
naturreservat.
Parkeringar finns på två olika ställen längs
vägen, flere gångstigar leder genom området. För
friluftslivet finns även grill (ved måste man medföra
själv) och några bordsgrupper är utplacerade.
Vid den nedre, sydligaste parkeringen finns en toalett (TC). I övrigt
bör man vid besök tänka
på att området är ett naturreservat där allemansrätten
inte gäller. Se bestämmelser som finns
på utplacerade infoskyltar.
Jörgen Eriksson
Ålands landskapsstyrelse
Pb 60
22101 MARIEHAMN
jorgen.eriksson@ls.aland.fi
Alldeles innan Hammarudda gård, där vägen ut mot udden
viker 90 grader vänster, går en väg
snett framåt höger. Efter ett par kilometer kommer man fram
till en bra kustlokal.
Själva Hammarudda har ett par bra obsplatser – ta hänsyn
till de åretruntboende och parkera
diskret. Det är inga långa avstånd att gå och
dessutom rastar en hel del tättingar i området.
Halvvägs tillbaka mot Djurvik, kan man ta sig in på en sommarstugeväg
– snett bakåt höger – rakt
söderut ett par hundra meter. Där finns strandäng och
långgrunt vatten intill Kråkörsfjärden, som
går in mot Djurvik.
Vid lågvatten i april-juni och augusti-september är platsen
en av de få vadarlokaler som Åland har!
Gottby åkrar är besöksvärda i mars-april och hörvärda
under juninätterna – särskilt utefter
Båtnäsvägen (Bottnäs). Bland nattsångarna
märks många kornknarrar, näktergalar och kärrsångare.
Nästan årliga är flod- och gräshoppssångare
samt busksångare. Neråt vassriket grymtar rall och
visslar den småfläckige!
Kungsölandet besöks ofta under mars- och aprilnätterna
för ugglornas skull, men det finns också
bra obsplatser och ett rejält, historiskt utsiktstorn. Nybyggt
av andra skäl än ornitologiska, men
användbart för att spana in sträcket från!
FÅGELTORNET VID JOMALA TORPFJÄRDEN (60.07N/19.54E)
Tornet är beläget vid Torpfjärden i sydvästra
Jomala. Fjärden är en invallad (av huvudväg 1)
och grund havsvik med vassbevuxna stränder/tidigare betade sydstränder.
Mariehamns flygfält
angränsar. Strax väster om Torpfjärden finns naturskyddsområdet
Ramsholmen, som är
botaniskt och ornitologiskt intressant.
Från Mariehamns centrum är det drygt fyra kilometer
till fågeltornets parkering. Man tar
huvudväg 1 mot Hammarland och Eckerö. En kilometer efter
Svibybron finns en skylt på
höger sida av vägen.
Här kan man se de för miljön typiska fåglarna,
många arter av rovfågel och vadare. Bland
häckande fågelarter kan nämnas gravand (Tad tad), snatterand
(Ana str), vattenrall (Ral aqu)
och skäggmes (Pan bia).
Bästa tid är under flyttningsperidoerna i april-juni och augusti-oktober.
Intressanta fynd de senaste tio åren har varit ägretthäger
(Egr alb) 1994, rostand
(Tad fer) 1994, brun glada (Mil mig) 1997, ängshök (Cir pyg),
skärfläcka (Rec avo),
rödspov (Lim lim), småtärna (Ste alb), svarttärna
(Chl nig) och trastsångare (Acr aru).
Tornet är 9 m högt med två plattformar, endast
den övre användbar för observationer.
Trappa i två sektioner leder upp. Plats för 6 – 8 personer
samtidigt på övre plattformen
– men bara för tre tubkikare med stativ. Observationsriktningar:
SW - W - N
Tornet ett talkobygge av Ålands Fågelskyddsförening
r.f. Det är i gott skick, byggt i tryck-
impregnerat trä för ca 20 år sedan. Vistelse där
sker på egen risk. Helt öppet (inget tak), inga
bekvämligheter, stigen dit kan tidvis vara mycket våt.
Ålands Fågelskyddsförening r.f.
Ordf: Jörgen Eriksson
Godbyvägen 1199
Ämnäs
22410 GODBY
jorgen.eriksson@ls.aland.fi
Den här lokalen är ett måste vid alla ålandsbesök.
Trots att den har förlorat i värde sedan 1970-talet
(strandängarna är snart helt borta), är art- och individrikedomen
påtaglig från mars-oktober. Även
vintern, särskilt då det är snöfattigt, kan ge
fina fågelanteckningar som minne.
Rariteterna är häftiga – t.ex. dvärgspov och ökenpipare!
Under de senare åren har dubbelbeckasin
och pilgrimsfalk blivit årliga höstgäster.
Man börjar exkursionen uppe vid Haga kungsgård – vid norra
ladans östra vägg. Där får man en
överblick och kan planera vidare.
Kom ihåg att aldrig lämna bilen på
platser där jordbrukarna måste fram!
Det mesta på Haga händer på östra delen av slätten
och man fortsätter sin eftermiddag och kväll i
detta jordbrukslandskap i Lötöområdet.
Särskilt Fladan, vid lågvatten, ger ännu en del, men
vass och säv börjar bli besvärliga.
Neråt fjärden finns badplatsen och parkeringsmöjligheter.
Rakt söderut finns en sand- och lerbank,
som delvis skyms av vassarna. Det finns dock en ganska väl upptrampad
stig - ”Anderson Road”
– som längs dräneringsdiket för dig till en ”gata” i
vassen. Där kan man stå med den låga solen i
ryggen och i skugga av vassen (så att fåglarna inte ser
en så bra) och bara njuta av en uppslagen
fågelbok.
I april-maj rastar skräntärnorna där – flockrekordet
är bortåt 60 ex samtidigt! Troligen är det
”skränor” från kolonin i nordvästra skärgården.
På Haga Ringväg kan man parkera sin bil lite diskret och
sedan använda sig av flera åkervägar
neråt Norrholmen och söderut. En smal väg går
även till Söderholmen.
I det här området kan man exkurrera en hel dag!
Man börjar alltid ute på Styrsingsudden eller Långnabban
med sträckande och rastande fåglar.
Ett alternativ för fågelstudier, bara några minuters
gångavstånd från Skeppsviksvägen, är udden
strax söder om Skeppsvik. Notera dock att det finns bebodda tomter
i området. Rakt västerut
finns dock en utsiktplats där man är utom synhåll från
sommarstugorna.
Sträcket av alkor verkar vara unikt för Ålands hav (över
tusen tobisgrisslor en morgon och förmiddag!)
under tidiga våren och ädelstenar som praktejder och alförrädare
är årliga i ejderflockarna.
När rovfåglarna, om hösten, börjar få termik
under vingarna, kan det löna sig bättre att dra sig upp
till Skeppsvik. Idealet är att komma ut till någon av de
höga öarna strax utanför hamnen, därför att
rovfågelsträcket tenderar att även gå inne över
skogen.
Halvvägs ut till Degersand passerar man Bonäsfjärden
där alkekung har setts och bergänder är årliga
under vinterhalvåret. Bra lokal under vinterhalvåret, så
länge det finns öppet vatten. Från Degersandskatan,
längst ute bland uthyrningsstugorna, har man fin överblick.
För att se vinterflocken av skärsnäppor på
grynnorna i söder, krävs oftast en bra tubkikare. Ibland
är de "vinterbadande vadarna" ända inne på udden!
Hamnen i Eckerö Torp med sin fjärd är bra under november
- maj.
Vill du ha kontakt med den engelskspråkiga versionen av Alula?
Skriv till redaktören: antero.topp@pp.inet.fi
Kontakt med Calidris får du via:
calidris@oof.nu
Kontakt med Kungsörnen:
claesahlgren@hotmail.com
Stockholmskontakt:
stof@algonet.se
Godby i oktober 1999
Göran Andersson
Tillbaka till huvudsidan.