Ingen vet egentligen helt
säkert var och när tekniken för pärlblommor
utvecklades. Det finns mängder av teorier men väldigt lite
fakta för att stödja dem. En del av problemet är att de
första blommorna gjordes av tråd som inte klarat av tidens
angrepp, utan de har helt enkelt fallit i småbitar. Man har
hittat bevis på att redan de gamla rommarna använde
pärlor för att göra utsmyckningar som liknar blommor,
oftast i små grupper om fyra eller fem pärlor. Dessa blommor
har man kunnat se på begravningskronor där en röd
pärla använts som bär på
en kvist gjord av guld. Under medeltiden i Europa använde ofta unga kvinnor en slags brosch av blommor för att visa att de var ogifta. Innan växthus gjorde det möjligt att ha färska snittblommor året runt användes ofta konstgjorda blommor som ett substitut under vintermånaderna. Man har hittat blommor som daterats till fjortonhundratalet och om man tittar på målningar från samma tid kan man även där se dessa blommor. I Paris vet man med säkerhet att metalltråd lindat med silkestråd, ibland med pärlor på, använts för att förgylla en bukett med färska blommor. På elvahundratalet vet man att det, i Paris, fanns florister som använde pärlor i sina arrangemang, men man är inte helt säker på hur de såg ut. I Venedig var det vanligt att kvinnor arbetade med att packetera pärlor för export till främmande länder. Då hade man tretton standardiserade storlekar på pärlorna, idag finns det bara två. Oftast förpackades pärlorna genom att de med nål träddes upp på en bomullstråd som sedan rullades ihop. Om en pärla inte gick att trä på nålen, var av fel färg eller hade fel storlek kasserades den. Dessa pärlor passade däremot bra på metalltråd och snurrades ihop till blommor som ofta användes till utsmyckning av kyrkor eller vid bordsarrangemang. Detta kan vara förklaringen till att den franska tekniken är gjord så att metalltråden endast går genom pärlorna en gång. Det underlättar skapandet av blommor eftersom man kan börja med att trä alla pärlor på metalltråden och sedan göra själva blomman. På 1800-talet finns pärlblommor med på listor över möjliga användningsområden från glasleverantörer. |