# journal.text # vim # # 2008-02-05 Kväll. Fettisdag. Vi åt hos Monica. Det var mkt gott. Hanna på kör och sen hem till Sören för semlor. Hon kommer säkert att sova där i natt. Jag tittar igenom gamla och nya anteckningar ang. Platon (Staten o. Timaios). # 2008-02-06 14.37.45 Känner mig olustig. Utanför är det disigt. Trekanten är blank, fönstren skitiga. Knackande ljud från det eviga byggprojektet. Stökigt här innne. Har skickat text med citatval till Elisabeth Mansén. Innebandy i kväll. Ytterligare lite Platonläsning innan dess.Kaffe nu och sedan Crary tror jag. # 2008-02-07 10.35.40 Delvis seg morgon, men uppe vid åtta i alla fall. Börjar dock inte att läsa förän nu. Seminarum kl. 14. Seminariet gick väldigt bra. Minnesanteckning en diskussion som berörde seende, filosofi och astronomi. Filosofin kommer ur seendet. Vi ser planternas banor, kan skönja harmonierna, ordningen, tack vara synen. Och historiskt börjar filosofin i astronomiska observationer. Robert: "i textens böjan påtalar Platon att Timaios är den bäste astronomen" Är hemma hos Sören och Hanna nu. Agerar barnvakt. Hanna och Hanna H är på dans. # 2008-02-13 14.54.14 Medborgarplatsen. Ungdomar spelar energetiskt glädjefylld indiepop, svajande körsång ack. av ukulele, gitarr, kazzoo och bongotrumma. Vårsol, värme. Ett perfekt ögonblick? Måste stanna till en stund. En tant lämnar ett mynt framför deras fötter. Först blir jag blir djupt rörd. Sedan en särskild sorts melankoli. Var det dyster avundsjuka? Jag flyr mot tunnelbanan. Något helt annat: man stiger inte ner två gånger i samma flod. Och samma person stiger för den delen inte heller ner två gånger i olika floder. Vi är olika dag för dag. Visar fragmentet att Heakleitos ställde blivandet mot ett sammanhållet subjekt? På tvärbanan i årstadal. Slutar nu. Hemma. Var gång jag kommer hem känns som ett misslyckande. Hittade Nexus I på stan tidigare. För 65 kronor torde det vara att riktigt kap, rent monetärt. Och boken verkar förstås bra. Undrar om jag kommer läsa den. Det känns numera oftast som jag inte har ork eller ro över för det som intresserar mig. Kanske intresserar det helt enkelt inte mig längre? Vad intresserar mig då? # 2008-02-14 16.03.08 En till dag förstörd. Det är rena helvetet här hemma. Hanna tror att allt ska bli bra bara vi bodde i en annan lägenhet utan en tredje person. Det tror inte jag. I alla fall har jag börjat tvivla. Hon tror att det är andra människorna som är hennes problem, men jag är rädd för att det är hennes problem med andra människor som är det verkliga problemet. Och till gruppen andra människor som hon har problem med hör också jag, eller vem som helst som hon i framtiden skulle kunna tänkas leva med. Problemet är att hon klarar inte av att säga hur hon vill ha saker. När hon ser ett problem som någon annan har orsakat så blir hon arg och biter ihop istället för att visa missnöje genom att rätta till det eller påpeka misstaget. Tillsist spiller det över och då är det jag som får ta all skit, oavsett om felet är mitt eller någon annans. Det är en dyster situation som håller på att äta upp hela mitt liv. # 2008-02-19 07.20.47 Vaknade av ångetsskrik fr bottenvåningen: "Måste du va elak" (upprepat två-tre ggr), sedan "Pappa!" (upprepat fyra fem ggr, sedan tystnad). Hanna sov, ville ej väcka. Klockan ringde senare, då var den 06.40. Händelsen inträffade tidigast 20 min innan. Ytterligare 20 min senare hördes fler skrik från pojken. # 2008-02-19 15.15.40 Röd bordsskiva framför mig. Svart fejkmarmor under, bärbar dator ovanpå bordsskivan. Mitt perspektiv på den exakta plats jag befinner mig på i Horstulls bibliotek. Tidigare idag: Kinalunch på LaiLai. Tyst och familjär stämning. Högt pratande biliotekarie bryter tystnaden. # 20008-02-26 14.25 Tiden rinner ut. Sitter på Kungliga biblioteket. Seminarium om "vetenskaplig redlighet" hela fömiddagen. Man blir trött, ingen inspiration, ingen energi. Helst vill jag lägga mig ner och sova. Ska i alla fall se Herzogs film om blinddövstumma(?) ikväll. Hoppas det går bra för hanna idag. Hon är på vårdcentral. Komma ihåg tvättid. Inget svar från redaktionen än. Tråkigt. En kvinna och en man talar franska. Viskande. Förtroligt. Attraktion? # 2008-02-27 23.33.2 I morgon bitti tvättar jag. Nästan ingen tid kvar. Morgondagen kommer sannolikt att vara katastrofal. Kommer vara svårt att koncentrera sig på läsningen, när det som vanligt är så mycket och så kort om tid. Jag hatar den här splittringen. Jag vill gå upp i en text. Det är allt jag vill. (Måste flytta pengar mellan bankerna i morgon) Scener ur Herzogs film om dövblinda människor. Dövblinda. Vilket i många fall även betyder att de saknar förmågan att tala. Vi får hela tiden se dem rör vid föremål i sin omgivnig. Gå runt i ett växthus där det bara finns kaktus. Känna försiktigt på taggarna utan att sticka sig. De går på zoo. De rör vid djuren. Hålla om en apa. Men framförallt rör de vid varandra. Särskilt en av scenerna verkar viktig. Alldeles i filmens början, efter att vi har fått se den blinda kvinnans "inre backhoppare", ett minne från barndomens seende som nu bara är synligt för henne ("jag önskar ni kunde få se den", säger hon). De åker i en bil, två dövblinda kvinnor. en tolk. Vi ser dem samtala. Skratta. Men vad de säger är inte tillgängligt för oss. Den dvärglike, född utan sinnen. (Jag tänker på umwelt, Üexkulls fästing. Han vittrar aldrig blod.) Så smärtsamt att se, för lika isolerad som han är från oss, lika isolerade är vi från honom. Det väsentliga är alltså att Herzogs tematiserar att sinnesdeprivation är en ömsedig förlust. # 2008-02-28 08.53.38 ifrån Herzogs film igen. Den dvärglike, Vladimir. Vladimir är det bästa argumentet jag har sett (under förutsättning att porträttet ligger nära verkligheten) för social konstruktivism. Hans subjektivitet ter sig som helt främmande, som kaotisk. Människan är för visso en social varelse och utan möjlighet att ingå i det sociala kan hon inte bli någonting (åtminstone inte utifrån betraktat). Men om människan blir så "lite", om hon växer upp i isolation och utan relationer till omgivningen, hur mycket blir vi inte till genom näraron av dessa relationer? Människans subjektivitet är en effekt av det sociala. # 2008-02-28 10.40.40 Författarens uppgift är att så pregnant som möjligt presentera innehållslösa bilder och symboler med sådan struktur att de tjänar som kärl för tolkning. Jag tror att detta är vad Kafka gjorde. Han kunde inte tolka sina egna berättelser. Hans tolkningar föreligger i själva berättelsen, *är* själva berättelsen. Därför är det förnäm litteratur. # sön 2 mar 21:52:57 Lätt trög av gårdagens sprit. Öronproppar stänger ute ljudet och bedövar. Kaffe värmer i magen. Olusten är än så länge inte särskilt stor. # sön 2 mar 22:18:42 Ont i ryggslutet; Kroppen är otränad. Börjar bli trött nu, svårt att få något gjort ikväll. Ändå ingen ångest. # mån 3 mar 01:59:52 Trött. Nu lägger jag mig snart. Alldeles för sent. Har letat i Libris och funnit en del material som är pedagogik och uppmärksamhet. # mån 3 mar 09:13:50 Vaken. # tis 18 mar 22:17:38 Har precis av misstag raderat allt jag skrivit mellan den 28 feb och 18:e mars. Inte mycket, knppast värt något. Ändå sörjer jag. Ingen frukbar dag i dag (jag råkade först skriva "död" istället för dag... intressant, varje dag är ju ett moment av död, om man så vill) Uppdatering: hittade en backup och återställde det mesta. # tis 25 mar 17:26:51 Allt har uppdagats mellan oss och Jujje och i hade ett väldigt bra samtal om hur han ska gå vidare med sitt liv nu. Jag hoppas han förstår. Så långt en bra dag. Sedan mejl från Mansén om att min portföljtext tydligen är för kort och att den inte innehåller något förslag till sinnesprojekt, vilket var ett krav. och ilket jag också vidhåller att den faktiskt innehåller. Kanske har hon missat det jag lämnade i hennes fack, men jag betvivlar det. Det krävdes väl mer helt enkelt. Fy fan vilket jävla piss. Jag är dödshungrig, vill helst bara gråta, inte röra mig ur fläcken. Inte tala med någon. Sitta vid den här förbannade biblioteksbänken och hamra på tangentbordet. Långsamt tyna. Mest av allt hoppas jag att hon ska svara snart, skitsamma vad hon skriver. Jag tar hellre ett skitbetyg om hon inte gillar det än att jag fortsätter med mer gammalt skräp släpandes efter mig. Det är alldeles för mycket sådant redan. Jag sitter kvar här och sörjer. Känner sorg. Det är verkligen så jag känner mig -- uppfylld av en blandning av sorg och hopplöshet: det kommer aldrig att fungera. Ingenting av det jag hoppas på, så känns det nu. Jag får ge upp helt enkelt. Skit i att skriva, skit i att skapa något eget, skit i att lämna något efter sig. Varför göra det om det bara är uppförsbacke hela tiden? Om jag ändå inte kommer att kunna producera något som är av värde annat än (möjligen) för mig själv? Vad är glädje? Vad finns det för glädje och nöje för mig? Vad skulle vara meningsfullt? Jag vet: jag skulle bygga något med mina händer istället, jag skulle ingå i en projektgrupp, jag skulle tala med människor, ge dem råd, hjälpa dem, sitta vid ett litet skrivbord och fylla i papper. Jag skulle ge upp allt annat och bara vara till för någonting annat än mig själv. För en organisation, för en institution, för en chef, som en kugge eller som en länk. Där skulle jag vara följsam gunga av och an, i kedjan bland de övriga länkarna, eller rulla, rulla runt runt som kuggen i maskinen. Inte gå utöver mig själv, inte sträva bortom de nuvarande gränserna, inte göra något annat än att underkasta mig de givna villkoren. Jag skulle omfamna dem, glädjas åt dem, uppfyllas av dem, gömma mig bakom dem, inhalera dem, äta dem, förbränna dem, återanvända dem, upprepa det givna i evig lycka. Jag skulle upphöra att söka mina egna gränser, inte våga något, inte ta några risker. Sedan skulle jag gå hem och skunka ner i soffan, begrava mig framför teven. Jag skulle agera subversivt, under uppsikt endast av mig själv. I hemlighet ta till orda, utan åhörare, inne i mitt huvud, kommentera, omtolka, omforma vad jag har haft för ögonen under dagen. Jag skulle tala och tiga som jag alltid har gjort, fast nu helt och hållet -- helt och hållet utan att avslöja den minsta pretention, allt skulle hållas under ytan, under uppsikt endast av mig. Någon skulle ana något -- "det pågår något där inne" -- men ingen skulle kunna bekräfta, blotta misstanken skulle finnas där. Eller också så skulle jag försvinna bakom ett vansinne. Också då skulle någon ana, men ingen riktigt våga säga det; att han kunde vara något mer, eller att "han kunde ha blivit någon annan, nu vet han inte alls vem han är". Nej det vet han inte. Inte alls. Så säger han till sig själv på vansinnets hemliga språk och skrattar i hemlighet bakom dess meningslösa miner och åtbörder. Och oavsett vilket så skulle jag ibland genomfaras av känslosvall, sådana varma och svepande som ofta vill föra med sig salta tårar men som nästan alltid går att dölja. Och då skulle jag njuta fullständigt, de skulle vara små flodvågor av extas, som ett opium -- för känslosvallen börjar liksom opium i magen -- ett opium som aldrig någon annan än jag själv kan lägga märke till. Och då skulle det hemliga vara det som det alltid har varit -- en flykt, bara mycket tydligare. Endast tydligt för mig själv, kanske mycket kraftfullare. Jag har verkligen börjat att tvivla -- behöver verkligen den som skriver en läsare? Den som tänker behöver ingen åhörare. Den som tänker behöver ingen åhörare. Inget av det är värt något. Jag behöver ingen åhörar. Jag kan ha roligt istället. Tänk på Rimbaud. Han är beviset. All västerlandets lärda pekar och förundras åt vad han satte på pränt men inget av det är värt något. Det är vad hans liv utvisar. Ingenting. Lika bra det. Han skapade ett Verk av Högsta Rang och deklararerade att det var värdelöst genom att sätta sig själv framför det. *** Nu börjar jag bli så trött, jag skulle vilja gå men det känns då fruktansvärt olustigt. Jag önskar att Hanna skulle vara hemma. # tor 27 mar 13:27:23 Den här veckan har visat för mig att det är precis så illa ställt med mänskligheten som jag tänkte mig. Underligt nog känner jag mig stärkt snarare än nedstämd. Hanna har skurit i en tumör i dag. jätteteleskopet, slutar med att människorna ser sanningen. De förstör maskinen. # tis 29 apr 10:28:11 ingenting # tor 22 maj 22:10:49 Såg premiären av Indiana Jones idag. Jag njöt mycket. Gott humör och intensiv utläggning om filmens "inre logik" senare, med H,HH,S,T. Tankar. Endimensionell, en enda "vektor" (riktning + hastighet alltså). Tomma referenser kan inte existera. Ett exempel från filmens senare del: en öppen situation, Indy måste lösa den; tittaren kan tänka sig ett otal möjligheter: våld, slughet, snabbhet, slumpen osv. Indy letar lösningen och finner den i sin följeslagare Ox. Ox har nämligen varit där tidigare -- och följaktligen varit i samma situation. Därför frågar Indy istället honom, hur gjorde du? Det finns ju som bekant alltid bara en enda lösning och om Ox tog sig dit och sedan återvända, ja då måste han känna till den. Ox visar och mycket riktigt är problmemet är löst (infördingarna som attackerar är). I filmerna om IJ finns alltid bara en lösning på avrje situation. I:s förmåga är att alltid välja den rätta. # fre 23 maj 14:05:20 # fre 23 maj 16:39:08 KB. Siljeström beskriver skol*rummet* som en sammansättning med föremål, bilder och materialiteter som syftar till att omdana eleverna. Fokus är på *ögat*, seendet. Seende är bättre än läsor (visar detta om än retoriskt med ett räkneexempel). Kan man ställa L-systemets disciplinering (läxan) gentemot Siljeströms åskådliga skolrum och säga att de svar mot avr sin modell för observatören? Crarys alltså, camera obscura och steroskopet; det inre ögat repsektive den fysiologiska oskyddade observatören (post 1840-t)? Det är nog sant att Siljeströms modell svarar mot den moderna observatören (barnen är för honom mycket sensibla och mottagliga för omgivningen, osokyddade); mindre klart då vad gäller kopplingen mellan lancaster och den klassiska obsevatören. Vilken slags synlighet producerar då dessa två maskiniska sammansättningar. Åskådningspedagogiken producerar utan tvivel en konfigurerad synlighet, och gör detta på ett uttalat sätt -- tingen, världen ska synliggöras för barnet. De ska göras fasta (detta stämmer väl med idéen om modernitetens "perception under distraktion"). L är panoptism. Elevens synlighet för läraren, övervakaren, är här det centrala. Subjektivering genom discipliner och internaliserade normer? Hos Å handlar det om stabilisering av det visuella fältet och om att synliggöra läraren, läraren är centrum för subjektiveringen? Uppmärksamhet, för fokusering, stabilisering, centrering mot läraren. Väggarna (tavlor) som medium (hos Siljeström) # lör 24 maj 11:41:40 I längden kommer jag inte att kunna undgå det. Kan man förstå allmogeseglats och segelflotten i termer av nomadism? hur reagerade staten efter 1921 gentemot sjöfarten? hur förhöll sig sjömännen, kaptenerna till autonomin. Och naturligtvis hur bör man förstå autonomins juridiska form i förhållande till minoriteten (ev nomader), och i förhållande till Staten? På sikt kommer Deleuze verkligen att vara rätt. # lör 24 maj 19:10:40 En dag har vi klätt av oss maskerna. Först peruken, sedan sminken, själva ytterhöljet och skinnet. Lättade speglar vi oss och upptäcker till vår fasa att därunder fanns ingenting. Ingenting. Kanske gror något till sist, vildsint och fritt. Men just då, just efter att insikten drabbar oss, då ömmar det och svider, även för minsta damkorn som satt sig utanpå. # sön 25 maj 00:31:04 Har tittat på melodifestivalen med H. Eurovision -- Europa som en enhet, Ryssland vinnare. Försöker om inte så mycket att förstå som att göra D/G användbar (det som är befriande är att det är just det dom själva skulle önska). Läser anteckningar av Michael Hardt och tror att begreppet "abstrakt maskin" ska förstås ungefär som jag trodde, fängelset, skriver han, regleras av en "abstrakt maskin eller ett diagram"; "D&G write more precisely: 'they imply a shared state of the abstract Machine acting ... as a kind of diagram' (67). The diagram in Discipline and Punish, as you might remember was the Panopticon, which described not only the prison but all the institutions of disciplinary society. Foucault asked 'Is it surprising that prisons resemble factories, schools, barracks, hospitals, which all resemble prisons?' (DP 228). It's not a surprise because they all imply or participate in the same diagram or abstract machine, the panopticon." Hardt fortsätter: "In short, words don't correspond to things. Rather forms of expression and forms of content intersect through their equal participation in an abstract machine." Fler komplikationer tillkommer dock och Hardt fortsätter utreda medhjälp av paoptikonexemplet. # sön 25 maj 10:16:46 Morgon. Ett möjligt sätt att förstå Foucaults makt/motstånd: Makt är krafter som opererar på andra krafter, finns endast som en relation mellan krafter (exempelvs då en kraft dominerar en annan, men inte bara då). Han säger att "motståndet kommer först". Varför -- därför att det finns ett slags materia, någonting som krafterna verkar på, stöter emot, försöker böja. Det är "motståndet". # sön 25 maj 13:33:45 Eftermiddag. Diagram. Användbar term, utan tvivel. Men hur förstå? Första frågan: finns det nödvändigtvis "diagram", i verkligheten. Nej, vad som finns är utsagor (*l'enoncé* på förpersonlig nivå) med en viss *täthet*. Diagrammet förhåller sig till utsagornas organisation/täthet, så som tendensen förhåller sig till den statistiska populationen. I fallet med panoptikon så kan man säga att diagrammet föregår Benthams formulering av det. Eller snarare -- en viss täthet hos utsagorn föregår Benthams formulering. Genealogen/arkeologen Focuault kan sedan genom att studera utsagornas täthet sas "deducera" diagrammets form: panoptismen, en princip för seende utan synlighet. (diagrammet motsvaras hos Deleuze av den "abstrakta maskinen") Tillsammans med Benthams formulering (D/G: är detta den konkreta maskinen?) arkitektur, praktiker, kroppar osv bildas en *konkret sammansättning*, en social maskin: fängelset. Denna sammansättning (vågar man kalla den för *pouvior*) tillsammans samverkar med vetandet (*savoir*) och producerar en viss *synlighet*: delinkventen. # sön 25 maj 14:10:36 Något senare på eftermiddagen. Ett tillägg: Benthams Panoptikon, filantropin -- detta är det diskursiva. Det diskursiva förenas i en konkret sammansättning med rummet, arkitekturen, praktikerna. Föreningen bestäms av *diagrammet*. Alltså: utsagor/diagram diskursivt icke-diskursivt konkret sammansättning, fängelset Idéhistoria har hittills (i allmmänhet/i sin, med D/G:s ord kungliga form) alltid behandlat det diskursiva. Här finns något viktigt att ta fasta på. # sön 25 maj 14:26:02 Mer. Taktik och strategi. Taktiken är lokal och har en viss riktning men kan upptas som en del av en större strategi med en helt annan riktining, helt enkelt därför att den passar in oaktat de taktiska motiv som alltså inte behöver sammanfalla med de strategiska. Ex: filantropi, taktik; uppdelning fastställande av normalitet, strategi # sön 25 maj 15:47:55 Hat handlat. Vi cyklade, det blev fiskgratäng. The Fold: "The best inventors of the Baroque, the best commentators had their doubts about the consistency of the notion, and have been bewildered by the arbitrary extension that, despite themselves, the notion risked taking." (s, 33) # sön 25 maj 16:02:41 Där ute grälar dom om möblering. Här inne -- Deleuze, igen: "we have seen certain thinkers try to give explanations of how statements emerge in diverse domains that have this kind of kinship. In Greece, for example, during the 'hoplite' reform, new types of statements concerning war and strategy emerge, but also new statements concerning marriageand politics. All this, it has been said, cannot be unrelated. There are some peoplewho immediately say, for example, that there is a system of analogies or a system ofhomologies, and that perhaps all these statements refer to a common structure. Theyare called 'structuralists'. Others will say that these productions of statements depend on a certain domain which is determinative in relation to the others. Such people, forexample, we will call 'Marxists'." Han fortsätter: "There’s a book from which one can learn many things, entitled *Sexual Life in Ancient China*.<1> This book shows clearly that manuals of love and manuals of military strategy are indiscernible, and that new strategic and military statements are produced at the same time as new amorous statements. That’s curious. I ask myself: OK, how can we extract ourselves, at the same time, from a structuralist vision that seeks correspondences, analogies, and homologies, and from a Marxist vision that seeks determinants" För att slippa strukturalism respektive marxism vid förklaring av sådana "strukturer" -- "It’s this abstract machine which, in conditions that will have to be determined...it’s this machinic point of deterritorialization that is reterritorialized in this or that machine, or in this or that military machine, amorous machine, productive of new statements. This is a possible hypothesis." Från *Dualism, Monism and Multiplicities (Desire-Pleasure-Jouissance)*, seminarium 1973. # sön 25 maj 22:36:32 Kväll. I morgon måste skrivandet påbörjas och slutföras. Jag har fått ett nytt infall: strunta i den klumpiga text som nu föreligger (förutom teori och frågeställningar); börja istället med den blinde och stumme Magnus Olssons resa genom Sverige, beskriv den och världsutställningen 1866. Säg sedan något i stil med: Magnus Olssons blindhet gör honom till den mest *obildbara* av allt tänkbart bildningsmaterial -- varför? Jo, därför att bildningen vid denna tid hade en särskild koppling till framförallt ögat, men även det sinnliga i största allmänhet -- alltså frågan om *åskådlighet* sedan 1800-talets mitt (Ekström). Frågan om hygien sammanlänkas också den med sinneserfarenheten, vilket exemplifieras av Siljeström och den sena 1800-talets trötthetsdiskurs. Förklaringen till detta ges av Crary genom hans modell för den nya fysiologiskt konstruerade observatören. Och sedan till frågeställningen (och här måste F/D vävas in på snyggt sätt), nämligen: studera två "pedagogoiska topoi", som sammansättningar av kroppar, rum, medier, praktiker. Fråga om hur "ögat", det yttre (dvs det synliga som tränger sig på ögat) och medier samspelar i dessa sammansättningar. Det som kvarstår, hur på naturligt sätt föra in diskussionen på och motivera studium av Lancaster (detta bör ej bjuda så stora problem!)? # mån 26 maj 11:10:21 Är på KB. Frukost och grattade Th som fyllde tolv i morse. # tis 27 maj 12:30:28 Siljeström om "nationalkänsla" och utbildning: "Allting här i världen, som ej är blind naturkraft eller instinkt, måste hafva något skäl för sig; så äfven fosterlandskärleken. Och fråga vi oss då, hvarför t. ex. en svensk arbetare bör älska Sverige, så torde det icke vara så lätt att finna ett rätt nöjaktigt svar. Hvarför skulle han älska Sverige? Han känner icke Sverige; han vet icke hvad Sverige är. Han känner icke ens dess gränser på kartan eller med nöd så mycket." Och detta säger han tydl. efter att ha noterat att emigrerande smålänningar intetycks sakna sitt "fosterland"? Jjr med Nerwanders beskrining av Ålänningarna! (Hittat i Svensk läraretidning: http://runeberg.org/svlartid/1902/0881.html) # tis 27 maj 22:44:02 Har varit på kalas, S fyllde 46. H sitter och klickar på sin dator. Allt känns ganska lugnt trotts att jag gör allt annat än jag borde. Ögonpedagogik var det ja. Något jag tänkte i dag: åland, ö, sjöfart, vatten -- nomadism. nationalstatens framväxt territorialiserar, hindras men är självstyrelsens juridiska struktur deterritorialiserande eller reterriotorialisernade. Både och faktiskt. # fre 6 jun 10:47:53 Tanke om Foucalts etik/estetik. Så enkelt egentligen, men först nu kan jag formulera det så här tydligt i ord: Människorna har gränser som samtidigt tillåter och hindrar oss från att agera (detta är vårt a priori/vår samtida ontologi). Foucualts estetiska uppmaning är att synliggöra gränserna och att ständigt ompröva dem. Men inte att upphäva dem, som hans motståndare hävdar (Habermas) -- det vore nihilism/relativism. # tor 12 jun 17:26:23 AICIS konferensen avslutades i går om den finns mycket att säga. Snart ska jag sova. # fre 20 jun 14:53:33 Midsommarafton. c Avbrytaer mig själv i läsning av Herakleitos. Har påminnt mg själv: "du måste skriva". Puls, liv, lögn, sanning. Ger mig på ett perspektiv, rummets ordning: raklång i soffa, rödbrunt läder, tårnas ovårdade naglar. Bakom mig, runt om mig: brusande dator i arbetsrum. Famför mig: sol sipprar in genom fönstret; gullregn och grönska där ute, solljusfläckar bland de gulgröna färgklickarna. Bakom färgfläckarna: staket det blekgulvita och rödrosatonade. Mittemellan mig och detta utanför: luftrummets ocean av syre, damm, mikropartiklar; virvlande i termodynamisk dans. Även det genomskinliga: fönsterglaset en rinnande hinna förstelnad i oändligt långsam rörlighet. Skriva, skriva. Tankens avtryck. Livets spår. ojojojoj. Foucault: frågan om förändring; uppkomst, ursprung -- "vilken kausalitet förklarar epistemets uppkomst?" Frågan är naturligtvis felaktigt ställd. Epistemet är en abstraktion. Epistemet ramar in och beskriver en diskursiv *täthet*, en mängd av uppkomst*er*. Ett epistem "uppstår" sas "after the fact"; när de "typiska" utsagorna i tillräckligt stor mängd är synkrona och samtidiga. Ett bättre försök till förklaring: ett epistem är ett diskursnätverk. För att nätverket ska uppstå förutsätter de en tillräcklig mängd noder (utsagor), men nätverket existerar inte, annat än nominellt (Foucault kan t ex kalla det för det "moderna epsitemet" eller "det klassisk"), utan är helt och hållet konstituerat av sina noder. # mån 23 jun 13:49:51 De landa "A thousand years of non-linear history". Någonting viktigt ang. evolution. Evolution fanns innan biologi. Samma abstrakta diagram, dvs en replikator samt en uralstryck. Flöden, attraktor ger "sem-stabilt" tillstånd (men inte ett "essentiellt" jämviktstillstånd.) # ons 9 jul 22:25:53 Långt uppehåll. inget har egentligen hänt. Jag jobbar och det är väl egentligen allt. Men framförallt gör jag för lite. Mår ändå helt ok. Sommarvakum. Denna vecka: lyckades få ett litet uns gjort måndags, men H var här och vi var på stugan. På tisdagen allergi och okoncentration, inget jobbande. Idag hemma, inget jobbane. Skäms över mig själv, men det är nog inte så farligt, bör kunna ta igen utan problem. Men så mycket svårare det ändå är att jobba utan medarbetare. Det märker jag nu. # mån 14 jul 22:26:55 "In Living room music for percussion quartet, one of Cage's earlier works, pulse and rhythm are still important elements. Movements I, III and IV are for percussion instruments; movement II, Story, is for four voices. In Story, a little poem by Gertrud Stein is set to music by treating phrases, words, syllables and letters from the poem as musical material. once upon a time the world was round and you could go on it around and around" # ons 30 jul 23:00:24 Foucaults beskrivning av det panoptiska diagrammet lägger stor vikt vid betydelsen -- inom denna regim -- av att övervakaren fixerar blicken, att ljus kastas över rummet och de indvider som görs till föremål för överakningen. Men då diagrammet instantieras i lankastersystemet är elevens egen blick, elevens uppmärksamhet minst lika avgörande. En fixering av denna fakultet är fullständigt beskrivs som central, ofta som själva medlet för inlärningen: "By this system the attention is fixed; there is no idleness; the mind must be engaged in the business in hand; a lesson is to be said every ten minutes; the monitor's eye is on every child; the pupil's task is easy, the time allowed for learning it is short. By this single arrangement the great difficulty in the art of education is overcome: a certain method is discovered of fixing the attention, of abstracting the mind, and binding it vigorously and unremittingly to the accomplishment of the particular object in which it is engaged" (Westminster Review: The Psychology of Monitorial Instruction, 1824) # fre 8 aug 11:59:55 # fre 8 aug 21:28:50 Lyssnade på SR, victoria beneditssons "Ur mörkret". Fantastiskt, vilken rå bitterhet. Jag älskar det. "Att vara kvinna är att vara paria". # fre 8 aug 22:04:34 Skrakudden är så vacker att jag gråter. Står med ett vinglas i handen, gråmulet men samtidigt är allting rött, rött på ett märkligt vis som jag aldrig tidigare har varit med om. Rött av solen nu när den närmar sig horisonten. Som om något slags filter har skruvats på världens optik. Och allting är fuktigt och levande av nyfallet regn, det glänser, blänker. Allting jag ser, alla ljud, varje nyans är så ytterst bekant. Allt Jag, vad det än är, finns här. Jag tänker på slutet i Solaris. Mannen, vad han nu heter, återvänder till huset i filmens början. Hans barndoms hus. Varje liten detalj framträder ur hans inre och materialiserar sig genom Solaris krafter. Den platsen är hans inre. # lör 9 aug 10:19:36 SR rollspel. Det säger någonting viktigt. Om spelets omstörtande kvaliteter (på det individuella planet). Rollspelet oerhört radikalt, deliriskt. Rollspel (levande) som en högre nivå av fiktion, nämre den vanliga verkligheten. Ett inträffande. (ex "en rollspelsversion av Hamlet, verkligare en teatern") Rollspelaren lär sig se igenom verkligheten. Identifiera reglerna, spelet -- att kunna frigöra sig, författa egan regler. "en spelares grundläggande impuls: när man spelar ett spel som suger -- ändra på reglerna". Blottlägga strukturer. En anna viktig sak: nihilismen, ingen plats för tro. Spelet: upprätta regler, tro på reglerna. En annan tanke: är rollspel konservativa (arketypera: stereotyperna, barbarer, kvinnor, svartfolk, osv)? handlar det inte snarare om att rollspel är en ironisk praktik -- den rollspelare som utforskar en stereotyp roll måste genast förstå dess enkla, ihåliga sanning. # lör 9 aug 13:55:12 Solen faller in genom fönstret. Längst bort: glittrande vita punkter -- vattnets eviga flöde. Aningen närmre: ett skikt av grön skog. Allra överst: ljusblå himmel med dunfläckar. Värmande ljus på den sovande datorn. Fläkten surrar igång, väcker mig till liv. # lör 9 aug 14:13:30 Text upphittad i datorn: "Text 1" Jag sitter på en stol. Först har jag blicken mot golvet men lyfter den sedan. Någonstans framför mig finns ett halvslutet fönster. Den tunna springan har fått mig att rysa, för ett kallt vinddrag passerar där och tränger sig nära inpå, alldeles intill huden. Det är skumt här inne i rummet för fönsterglaset släpper inte igenom mycket ljus. Hela tiden dammar det utanför och allting lägger sig lager på lager på det allt mer ogenomskinliga glasets yta. Utanför bullrar det ständigt. Smattrande ljudsalvor och explosioner avlöser varandra, rasslandet från bandvagnar. Det är därifrån allt damm kommer, men det är inte ett krig, som man skulle kunna tro. Det är ljudet från den växande staden. I går fick en av explosionerna som vanligt väggarna att vaja och vår smutsiga spegel föll till marken. Splittret ligger kvar och återkastar ljus i många riktningar, I en särskilt stor skärva syns ett halvt ansikte. Mitt eget. Bara ett öga är synligt. Det ser tillbaka på mig, men utan fokus. Jag tänker på Odysseus och hur han lurade cyklopen. Vad sa han? Mitt namn är ingen. Och cyklopen? Framför mig, men närmre än spegelskärvan och den kyliga fönsterspringan finns en gammal bärar dator, ett block och ett skrivdon. Datorn är ihopslagen. Den röd-svarta blyertspennan ligger på de vita, olinjerade A4-arken. Vad gjorde jag i går? Jag lyfter pennan och prövar att dra ett rakt streck tvärs över det tomma arket. Markerar sedan olika platser på linjen med hjälp av kryss och punkter. Prövar den omvända ordningen: kryss och punkter först, jag försöker att förena dem. Det blir svårt, jag klarar det knappt; av någon anledning, som jag inte helt och hållet förstår, darrar jag hela tiden på handen. # sön 17 aug 13:45:12 På väg med båten, mot hanna och tältsemsester i stockhlmsskärgård. Arbetet med sjömännen är klart också. Rätt bra allting, men tänker på morfar... Läser Deleuze: "The history of philosophy isn't a perticöularly reflective discipline. It's rather like portraiture painting. PRoducing mental, onceptual, portraits. As in painting, you have to create likeness, but in a different material: likeness is something you have to produce, rather than a way of rreproducing anyhing (which comes down to just repeating what a philospopher says). Philosophers ntroduce new concepts, they explain them, but they don't tell us, not completely anyway, the roblems to ewhich those concepts are a response. ... The history of philospohy, rtaher than repreating what a philosopoher says, has to say what he must have taken for ganted, ehat he didn't say but is nonetheless present in what he says. # lör 6 sep 12:43:57 Läser Intervju i DN med PO Enqvist. Om Enqvists supande. Kvinnorollen gör det svårare att vara alkoholist. Kärnborg: "för att kvinnor är skötsamma, de som ska hålla ihop hemmet, stå starka när allt annat faller samman?" Enqvist: "Precis, det är ingen som tycker det är konstigt om en man som dessutom är konstnär dricker för mycket. Ja, det är farligt men inte märkligt. Men om en hemmafru gör det. Det är nästan det värsta. De kvinnorna går under i rena skammen." Jag tänker på en scen som jag bevittnade tidigare denna vecka (som ett litet utsnitt, ett fotografi?). Systembolaget, jag står i kön. Kvinnan framför har plattat hår, en sned hjälm kryper samman kring hennes ansikte. Förutom hållningen avslöjas hon genom sin gråpudrade nästipp. Man kan se att det lyser rosalila där under. Blicken irrar medan hon plockar upp fem starköl från bandet. Trycker snabbt ner dem i portföljen som blir knölig. Försvinner ut. # tis 9 sep 14:00:23 Jag Jag Jag Jag Jag Jag Jag Jag (ovanstående kom till av en slump tryckte "p" upprepade gånger Jag Jag Jag Jag i vim ) Lyssnar på radion och hör hur de debatterar Kulturen. Varför ska den göras, med vilka medel, på vilket sätt. I så fall, först -- vad är den? Så Konstens uppgift: trampa på fötter, kliva tvärs trösklar, spott mot förstockning, såga i nuet # mån 15 sep 14:21:05 Jag har inget att berätta, ändå måste jag tala. Jag har ingen historia, ändå måste jag börja. Hur börjar man? # mån 15 sep 14:46:56 Man kommer sällan längre än sitt första penndrag. # tor 2 okt 21:49:24 Hanna fick 1200 euro i skatteåterbäring. håller på med krönika om finanskrisen: Flaubert sade, "börsen, den allmänna meningens termometer" -- man kunde lika gärna tala om den allmänna meningens "den allmänna meningens termostat" # sön 5 okt 21:09:29 Staffan var här. Vi åt mat och spelade Carcassonne. Heidegger/William Lovitt (trans. & editor) The Question Concerning Technology and Other Essays, Harper Torchbooks, 1977, 115-154.[1938] William Lovitt (trans. & editor) The Question Concerning Technology and Other Essays, Harper Torchbooks, 1977, 115-154. 2 "In metaphysics reflection is accomplished concerning the essence of what is and a decision takes place regarding the essence of truth. [1] Metaphysics grounds an age, in that through a specific interpretation of what is and through a specific comprehension of truth it gives to that age the basis upon which it is essentially formed. [2] This basis holds complete dominion over all the phenomena that distinguish the age." (115) "Reflection is the courage to make the truth of our own presuppositions and the realm of our own goals into the things that most deserve to be called in question. " (116) Uppgiften: "In what does the essence of modern science lie? / What understanding of what is and of truth provides the basis for that essence? If we succeed in reaching the metaphysical ground that provides the foundation for science as a modern phenomenon, then the entire essence of the modern age will have to let itself be apprehended from out of that ground." (116) "No one would presume to maintain that Shakespeare’s poetry is more advanced than that of Aeschylus. It is still more impossible to say that the modern understanding of whatever is, is more correct than that of the Greeks. Therefore, if we want to grasp the essence of modern science, we must first free ourselves from the habit of comparing the new science with the old solely in terms of degree, from the point of view of progress." (116-117) "Certainly the modern age has, as a consequence of the liberation of man, introduced subjectivism and individualism. But it remains just as certain that no age before this one has produced a comparable objectivism and that in no age before this has the non-individual, in the form of the collective, come to acceptance as having worth. Essential here is the necessary interplay between subjectivism and objectivism. It is precisely this reciprocal conditioning of one by the other that points back to events more profound." (127) "What is decisive is not that man frees himself to himself from previous obligations, but that the very essence of man itself changes, in that man becomes subject. We must understand this word subiectum, however, as the translation of the Greek hypokeimenon. The word names that-which-lies-before, which, as ground, gathers everything onto itself. This metaphysical meaning of the concept of subject has first of all no special relationship to man and none at all to the I. / However, when man becomes the primary and only real subiectum, that means: Man becomes that being upon which all that is, is grounded as regards the manner of its Being and its truth. Man becomes the relational center of that which is as such. But this is possible only when the comprehension of what is as a whole changes. In what does this change manifest itself? What, in keeping with it, is the essence of the modern age?" (127) "Wherever we have the world picture, an essential decision takes place regarding what is, in its entirety. The Being of whatever is, is sought and found in the representedness of the latter. / However, everywhere that whatever is, is not interpreted in this way, the world also cannot enter into a picture; there can be no world picture. The fact that whatever is comes into being in and through representedness transforms the age in which this occurs into a new age in contrast with the preceding one. The expressions “world picture of the modern age” and “modern world picture” both mean the same thing and both assume something that never could have been before, namely, a medieval and an ancient world picture. The world picture does not change from an earlier medieval one into a modern one, but rather the fact that the world becomes picture at all is what distinguishes the essence of the modern age [der Neuzeit]." "The fundamental event of the modern age is the conquest of the world as picture. The word “picture” [Bild] now means the structured image [Gebild] that is the creature of man’s producing which represents and sets before. [18] In such producing, man contends for the position in which he can be that particular being who gives the measure and draws up the guidelines for everything that is. Because this position secures, organizes, and articulates itself as a world view, the modern relationship to that which is, is one that becomes, in its decisive unfolding, a confrontation of world views; and indeed not of random world views, but only of those that have already taken up the fundamental position of man that is most extreme, and have done so with the utmost resoluteness. For the sake of this struggle of world views and in keeping with its meaning, man brings into play his unlimited power for the calculating, planning, and molding of all things. Science as research is an absolutely necessary form of this establishing of self in the world; it is one of the pathways upon which the modern age rages toward fulfillment of its essence, with a velocity unknown to the participants. With this struggle of world views the modern age first enters into the part of its history that is the most decisive and probably the most capable of enduring (Appendix 11)." (133-134) # sön 12 okt 14:54:35 Trött. Ofattart trött. Av mycket förklarliga skäl. Ägnade hela den bakfulla kvällen igår åt att återuppleva datorunderhållningens 16bits era. Sent och ingen sömn. Men jag har Kaffekoppen i handen. # sön 12 okt 18:05:01 Skulle en människa kunna leva helt själv? Helt själv alltså. Man skriver i alla fall alltid helt själv. # sön 12 okt 22:26:09 Uppslag tll en berättelse. En man möter döden två gånger, hos någon annan, tvärt och plötsligt under en och samma dag. Han är på väg till jobbet och i och med detta blir döden blir konkret som en hinna över livet. (kan inte namnge och väljer i godtycke lång) Lång går ut genom dörren ställer sig i hissen och ska just till att trycka på knappen då den alkoholiserade grannen med ständig dagenefterstank, fula glasögon och gul keps skymtar genom glaset och signalerarmed klumpiga åtbörder. Lång låter hissfärden dröja ett par ögonblick. Grannen kliver in och stinker som väntat. De säger ingenting till varandra. Även dagen innan hade de träffats på just det sättet utan att ubyta några ord. Lång tänker att mMannen är alltid tystlåten utom när han är full och att han själv ändå inte är särskilt förtjust i småprat. Nere vid kurvan utanför dörren är vägen fortfarande omdragen och väldigt smal och ormar som ett S. De bygger, bygger överallt runt huset en väldig galleria, så att kranar och maskiner surar och larmar överallt och hela tiden. HAn når andra sidan och ska fortsätta nerför backen då han plötsligt hör sladdande däck och en smäll och märkligt ett kvidande mjukt ljud när luten går ur något och en duns. När han vänder sig om ser han grannen som har blivit överkörd av en vit volvo från åttiotalet med nya fälgar och en blå klisterlapp på ena sidan. # tis 14 okt 07:54:54 Böcker jag vill läsa: Mabanko, "Slut på kritan"; Malte Persson, "Edelcrantz förbindelser" # tis 21 okt 15:27:00 Läser xyyyxyx: Descartes dröjer kvar vid ljusymboliken men *byter ut dess källa*, istället för gud kommer ljuset från naturlagarna och det inre ljuset. # ons 22 okt 09:13:37 På kungliga biblioteket. Åt frukost i morse med H, hos S+H, som kom tillbaka från semesterveck/helg i Florens. Hittade encyklopedin på orginalspråk och översätter nedan några rader från D'Alemberts inledningsdiskurs, för övningens skull. Gjorde något liknande på tyska i söndags. Vore förstås bra om detta kunde bli ett slags liten vana. Encyklopedin som vi nu presenterar för Allmänheten, är, som dess titel avslöjar (l'annonce), frukten av mödan (l'ouvrage) av ett skriftens sällskap (gens de lettres). Vi anser oss därför förmögna att försäkra, att denna? n'etions pas de nombre ... har alla väl kända fördelar och värdigheter som finns/den kan ha. Men utan viljan att ... är det mindre vår förtjänst ... före alla de föremål för invändningar de många kapabla att skade eller ... ett så stort Haha, jämförde med en eng. övers -- helt åt skogen! # ons 22 okt 12:14:21 Lunch. Mättad mage växande skuld. Köpte även Victoria Benedictssons samlade för 60 kronor. Var inne på Hedengrens "bara för att titta", men ack -- snart skramlade jag i fickorna... Tänker nu att jag kanske borde ge den till H, som en present, inbunden kanske -- men oj som de små texter jag skummat redan talar till mig! Kanske måste jag behålla, klarar jag att lämna den ifrån mig? -- eller -- vi kanske kan ha den tillsammans; den blir vår egen tillsammans. Och så läser jag högt ur den innan vi somnar... Läser är dr om Horatius skaldekonst. Vad kan man lära sig av den? Att nte gapa för vitt i början, för då har man inget att fylla gapet med senare... Nu vill jag inget annat än frihet och tiden rinner mellan mina utspärrade fingrar. # tor 23 okt 14:41:54 Läser följande hos Ricoeur: "The distancing of the text from its author is already a phenomenon of the first reading..." (s. 149) Här måste man tillägga att det är författaren själv som är den första läsaren, den som så att säga upptäcker texten som någonting självständigt. Det är dit man vill nå, där finns tllfredställelsen i att skapa: att se sitt eget verk bli något främande, någonting fristående. # mån 27 okt 11:00:05 Mina "besparingar" är nu (spridda på två konton): 1684 euro. Till detta kommer studiebidrag (och snart) bostadsbidrag på 400 euro/mån. Bör klara mig fram till januari. # mån 27 okt 16:11:27 Läser inför onsdagens seminarium, Dawkins: en viktig poäng för Dawkins är att det inte är arten ("group-selection theory")som är evolutionens grundläggande enhet utan individen, och mer precist de individuella generna. Dawkins är kritisk till att den rådande "vulgärbeskrivningen" av Darwins teori låsas som om också han menade detta. Här har i själva verket skett en glidning där man har missförstått konsekvenserna av Darwin och nåt slutsatsen att individens beteende har artens överlevnad som sitt yttersta mål -- i själva verket har beteendet sin rationalitet i strävan efter individuell fortplantning -- och framförallt de individuella genernas fortplantning. Därför: "I shall argue that the central unit of selection, and therefore of self-interest, is not the species, nor the group, nor even, strictly, the individual. It is the gene, the unit of heredity. To some biologists this may sound at first like an expreme view. I hope when they see in what sense I mean it they will agree that it is, in substance, orthodox, even if it is expressed in an unfamiliar way." Har också hittat dela boken på nätet. Från förord til Nte upplagan: "The selfish gene theory is Darwin's theory, expressed in a way that Darwin did not choose but whose aptness, I should like to think, he would instantly have recognized and delighted in. It is in fact a logical outgrowth of orthodox neo-Darwinism, but expressed as a novel image. Rather than focus on the individual organism, it takes a gene's-eye view of nature." Har också läst i Deleuze "Nietzsche och filosofin", men det är en annan (om än inte helt annan) femma. Här finns något remarkabelt (komplett utdrag av foucaults kandidatur till CdF) http://www.amazon.com/gp/reader/1565843525/ref=sib_dp_pt#reader-link Jag läste det och det är mycket tydligt att han har anpassat stilen efter mottagaren. Det är mycket klarare, mer traditionellt akademiskt än böckerna. Nästan som en artikel i ett uppslagsverk som han hade skrivit om sig själv (vilket han förvisso också gjorde om jag inte minns fel). Men allra mest intressant är det projekt han skulle ha åtagit sig (Detta är alltså innan Övervakning och Straff, 1969): genetikens och ärftlighetens (i princip biologins) historia! # tor 30 okt 15:31:17 Anteckningar från läsning av "Nietzsche, genealogin, historien". 1) och 2) Ursprung = den "vanliga" historien. "3) Termer som _Enstehung_ eller _Herkunft_ anger bättre än _Ursprung_ genealogins egentliga objekt." (105) Härkomst ? (ska läsa om och ta anteckningar!) (mycket förenklat, tror jag: "vägen till uppkomsten") (är int en kontinutet) 4) "_Entstehung_ betecknar närmast _uppkomst_, den punkt där något träder fram." (108) Ska inte betraktas i "finala" termer; ex: "som om ögat i alla tider varit till för att betrakta" (108) "Genealogin rekonstruerar i ställer olika utnyttjandesystem: ingen föregripande inriktning mot ett mål, utan en slumpartad växling av dominansförhållanden" (108) "Uppkomsten äger alltid rum inom en sådan dominansrelation. En uppkomstanalys måste därför påvisa dess funktionssätt, det sätt på vilket krafter strider mot varann" (108) "Uppkomst är alltså krafters entré på scenen" (109) Entstehung är en "scen", en konfiguration => "inte det nödvändiga resultatet av nåot länge förberett och förutsatt, utan en scen där krafter möts med oviss utgång, där de till äventyrs kan segra men ckså riskerar att beslagtas" (117) N. talar om "Uppkomsthärd/Entstehungsherd"; "uppkomsthärden för begreppet om det goda, är inte riktigt vare sig de starkas energi eller de svagas reaktion, utan just denna scen där de intar sin platser mitt emot varandra" dvs. Härden är slagfältet (i samhället, bortom kriget), den scen som konstitueas genom helheten av krafter. s. 110. Inverterad Clausewitz här (politiken som krigets fortsättning): En "härd", en uppsättning maktförhållanden kodifieras och på så vis uppstår lagen, rätten; "allas krig mot alla" institutionaliseras på så vis: "Det vore fel att tro att detta allas krig mot alla enligt det traditionella tankeschemat kör fast i sina inneboende motsägelser och till slut går med på att avstå från våld och avskaffa sig självt till förmån för samhällsfred"; fred döljer krigets fortsättning. (110) Om att tolka; tolkning är aldrig att frilägga transhistoriska faktum, essenser: "Om att tolka vore att långsamt frilägga en i upprinnelsen dold betydelse, skulle bara metafysiken kunna tolka mänsklighetens tillblivelse. Men om att tolka är att med våld eller list slå under sig ett regelsystem som i sig inte har någon essentiell betydelse och påtvinga det en riktning, böja det efter en ny vilja, förmå det att fungera i ett annat spel och underkasta det vissa nya regler, då är mänsklighetens tillblivelse en serie av tolkningar." (111) Människan, hennes specifika subjektivitet har en härkomst, har ingen essens och kan alltså vara föremål för tolkning "Och genealogi bör skriva tolkningarnas historia."; förslag på tolkningens föremål: "ideal", "metafysiska kategorier", "frihetstanken", "det asketiska livet". Genealogin spårar dessa genom historien i serier av "uppkomster av skilda tolkningar" (111) # fre 31 okt 10:37:25 Morgon, inte lika förkyld. Tiden rinner. Har uptäckt något viktigt mediafire.com kritik.database@gmail.com / kforua # fre 31 okt 14:51:56 For man is more sick, more uncertain, more mutable, less defined than any other animal, there is no doubt about that – he is the sick animal. (The Genealogy of Morals, III 13, emphasis in original) # fre 31 okt 18:29:41 NGH igen: Wirklische Historie (WH); F nämner fyra kännetecken/egenskaper. Egenskap 1 => antiessentiell, antifundemantel (112) WH, egenskap 2 => det finns ingen nödvändighet i historien, ingen teleologi -- händelsen är kontingent: "De krafter som verkar i historien ärvarken underkastade ett mål eller någon mekanik, men väl maktkampens slumpfaktorer. De manifesterar sig inte som succesiva former av en urtida intention och antar aldrig glansen av ett färdigt resultat." (113) [ en händelse => taktisk position, ett tillstånd/konfiguration i kraftfältet: "Med händelse bör man förstå inte ett beslut, ett fördrag, ett fältslag, utan ett styrkeförhållande som kastas om, en maktställning s0om intas, en vokabulär som övertas och vänds mot dem som anänt den, ett herravälde som försvagas, utholkas, förgiftar sig självt, ett annt som i förklädnad gör entré". (113) ] WH, egenskap 3 => kastar om avlägset och nära. "Ett historiskt sinne är också i stånd att kasta om det perspektiv av avlägset och nära som den traditionella historieskrivningen har etablerat" (114) Varför sker denna omkastning? därför att G visar hur historien sas är alldeles inpå, lämnar spår och avlagrar sig i oss. Historien finns i våra skenbara essenser. Historien finns i nuet. Därför börjar genealogin i nuet, väljer ut ett samtida objekt och historiserar det: "En effektiv historieforskning riktar blicken mot det allra närmaste, men bara för att plötsligt slita sig ifrån det och i stället fokusera det på avstånd". [<= dvs historisera det] [ Träffande? "Historieforskningen har bättre uppgifter än att vara filosofins tjänstepiga och beskriva sanningens och värdets nödvändiga födelse. Dess uppgift är att skapa särskiljande kunskap om energier och svaghetstillstånd, höjdpunkter och motgifter. Den bör bli en lära om botemedel" (115) ] "Särskiljande kunskap om energier och svaghetstillstånd" => omskrivet differenser i maktrelationernas/kraftfältets konfiguration WH, egenskap 4 => Drar sig inte för perspektivism: WH "studerar ur en särskild synvinkel, i en medveten iavsikt att värdera, säga ja eller nej, följa varje spår av förgiftning ifråga och utröna det bästa motgiftet", "en blick som vet varifrån den ser lika väl som vad den spanar efter." WH "producerar, vertikalt från platsen därifrån den opererar, en historiens genealogi" (115) "drar sig inte för att sätta sin egen orättvisa i system" (115) # mån 3 nov 10:49:50 NGH ==== [Tanke: var finns kontexten i detta? maktrelationerna/krafternas konfiguration är kontexten; G spårar mutationer och förändringar i detta kraftfält, på detta vis handlar genealogi om kontext] 6) Historiekrns _Herkunft_ Om historikerns egenskaper (ungefär): historikerna "tvingas till att utlåna sin egen individualitet för att de andra ska kunna inta scenen och ta till orda. Därför måste han förhärda sig mot sig själv: avvisa sina preferenser och övervinna all avsmak, sudda ut sitt eget perspektiv och ersätta det med en påstådd universell geometri, låtsas död för att få tillträde till de dödas rike [är] utan ansikte, utan namn" (116) Historikerna är asketer, genom att de förnekar sig själv. Historieforskningens _Enstehung_ (uppståndelse) [En till inskjuten tanke: Foucaults sätt att skriva i denna text, stilen; den skiljer sig mycket från andra sammanhang; han ligger väldigt nära Nietzsche. man skulle kunna säga att han maskerar sig bakom Nietzsches ord och språk, gör dem till sina egna. Något som förstås är väldigt Nietzscheanskt] 7) "parodiskt/realitetsupplösande" => mot historien som minnei, parodierara genomatt använda historien i nuet, och göra den till vår egen "särskiljande identitetsupplösande" => (diskontinuerligt) "[G] syftar inte till återfinna rötterna till vår identitet, utan går tvärtom ut på att lösa upp den; den är inte ute efter att lokalisera det unika urhem varifrån vi kommit /.../ den vill stället synliggöra de diskontinuiteter vi består av." "förkastande, sanningsupplösande" => I samtliga tre fall => frigöra hstorien från metafysik och antropologiska modeller för erinring. "Det handlar om att göra hstorieforksningen till mot-erinring". [1800-talseuropas "blandingar" förvirrade identit (orsakad av modernitet/nihilism) leder till att => "hålla loppmarknad på lediga identiteter": germanska hjältar, medeltid, klassicism buds ut, historikern gräver fram dem; "en människa med historiskt sinne bör inte låta sig luras av den ersätttning hon erbjuds: den är bara en kostym"; exakt detta, man tar till sig en färdig mask/identitet istället för att skapa sina egen genom affirmation => exakt så som finlandsvenskar och en del förvirrade ålänningar gör... Hur göra? "Inte så att [den historskt sinnade] avvisar den i egenskap av allbvarsman, han vill tvärtom driva den till dess yttersta: iscensätta en stor tidens karneval, vars masker oupphörligt går igen. Snarare än att spegla vår egen bleka invidualitet i det förgångnas öververkliga identiteter bör i när de återkommer irrealisera oss i dem. Och genom att återtta alla dessa masker -- [F exemplifierar med Nietzsches masker i de sista breven; Caeser, Jesus etc] -- genom att återta historiens gyckelspel, kommer vi i vår irrealitet att återvinna den ännu overkligare identiteren av den gud som anfört det" (119)] # tor 6 nov 15:09:42 Har varit på Inidian Garden och fått i mig lunch. Nu sitter jag på Hornstulls bibliotek. Medan jag satt och åt Biff Sambal och läste en printad artikel om Henri Lefevre, slog mig följande egentligen helt banal tanke: tiden är entropi och rummet är ordning -- eller motstånd om man så vill. Vilja, skulle väl Schopenhauer säga, eller? # tor 13 nov 08:15:34 Läser ekströms aritikel om "representationens materiliatet", den nya kulturhistorien etc. Någonting viktigt här. Rekontextulaisering. Står det mer om detta i den (klassiska) antologin "New Cultural History"? Det intressanta: lancastersystemet (en instans av det panoptiaka diagrammet) överförs till svensk kontext -- således sker en rekontextualisering. Kan jag säga något intelligent om detta? Vidare: orden representation och materialitet tycker jag om. Tänka kring frågor som: vilken roll spelar representationerna i detta sammanhang, vilken roll spelar deras materialiatet? Ytterligare: begreppsparet representation och sinne -- dessa två hänger samman (förenade av förnimmelsen?) Begreppet åskådning, begreppet uppmärksamhet. # fre 14 nov 13:18:12 Varför sörjer någon döden? Därför att allt liv är mitt. Stter i tunnelbanevagnen med Musils Mannen utan egenskaper i handen. Nytt försök att läsa den. Jag känner igen inledningen och de är ännu bättre andra gången. Större koncentation nu -- fångar in nyanserna, ser det som finns mellan raderna. Jag blir faktiskt upplsukad. Nyper loss en liten bit från den flagnande pärmen, sätter den omärkligt i munnen, tuggar, sväljer. "Han stod vid fönstren och såg genom trädgårdens lätta gröna dis ut på den gråruna gatan. Med klockan i handen hade hand e tio sista minuterna räknat bilar, hästfordon, spårvagnar och fotgängarnas genom avståndet suddiga ansikten, vilka med virvlande brådska fyllde hans näthinnor. han uppskattade hastigheten, vinklaarna, den levande kraften hos förbipasserande massor som blixtsnabbt drar blicken till sig, fasthåller den, släpper den och under en tidrymd, för vilken det inte finns något mått, tvingar uppmärksamheten att göra motstånd mot dem, slita sig lös oh springa över till nästa för att ksta sig efter den." Strindberg skilldrar staden som pockar och förvirrar -- med största allvar. Musil driver med denna schablon för stadsskildringar, s 29: MUE försöker mäta energiåtgången, relaterat till själens och kroppens rörelser som en följd av den störda uppmärksamheten -- större än en atlet. Mer ansträngande at göra ingenting i en stad än för Atlas att lufta himlavalvet "vilken oerhörd prestation som i våra dagar utförs av den som ingenting gör" # mån 17 nov 12:38:11 I morse: sorg. I vilka banor rör sig tankarna? I tomhetens banor, vilka nu dessa är. Oförmågan att komma in. Detta att stå utanför på insidan. Det ör völdigt enkelt att låta mina ögon fuktas; jag behöver bara på något ljust och tänka "vackert", så reser sig rygghåren ögonen grumlas. Under morgonen och de senaste dagarna har jag tänkt på detta att jag har hamnat utanför och att det till sist inte kommer att finnas någon plats att åervända till. Det man lämnar akom sig ruttnar bort, det kan inte eva vidare utan att du ör där. Som "esse est percipi", fast inte riktigt. # mån 17 nov 14:01:01 Viljan till sanning. handlar inte om en relativism eller om att förneka sanningens existens. Det finns rött och blått, så är det. Det finns sant och falskt. Men vi värderar sanningen före det falska. Nietzsches fråga: vad innebär denna värdering? varför gör vi det -- är det för sanningens egen skull eller är det av andra orsaker? # fre 21 nov 13:36:44 På KB; mejl från pappa. Morfar ska dö nu. Jag känner mycket, men inte sorg. Inte riktigt. Inte än. # ons 26 nov 20:21:50 Bokningsnummer: 1628008 Matts Lindström (matts.lindstrom@aland.net) Bokningsdatum: 26.11.2008 Nybohovsbacken 21 Ändringsdatum: 11763 Stockholm Betalningssätt: I hamnen/ombord Sweden Bokad bilplats reserveras till 30 minuter före färjans avgång. Även resenärer utan fordon bör infinna sig i hamnen senast 30 minuter före färjans avgång. Samtliga tider är lokala tider. Resan betalar du vid bilincheckningen eller i biljettkuren inne i terminalen. Ev. måltider betalar du ombord i matsalen eller i à la carte restaurangen enl. gällande menyprislista ombord. Bokade platser i restaurangerna bör tas i besittning senast 15 minuter efter avgång. Anslutningsbussar kan ej bokas via internet. # fre 5 dec 16:04:55 På KB. Har träffat min pappa, tagit excerpter. LÄst lite annat. Tror at Hufeland (1700/1800) är intressant! masor av uplagor på svenska. Fysiognomi, barnsjukdomar, kroppskultur/vård. Sök på namnet i Regina! Också ett möjl. intressant namn: August Blöde # fre 5 dec 16:07:24 Hufeland skriver också om dödstillsltåndet, hur man kan skilja dödfrån levande. Inte bergava någon skendöd! # ons 10 dec 10:47:08 Bläddrar i "Assemblage" på JSTOR; en nittiotalstidskrift, just detta nummer på temat rum och våld. Läser en kort intervju med Gayatri Spivak. Tänker, det är ju egentligen enkelt: rum är våldsamt, alltid faktiskt, därför att rummet liksom tiden utgör en av dessa allra mest obevekliga gränser som i sin tur är vår nödvändiga förutsättning. Rummet både hindrar och tillåter, gör oss möjliga. (men detta är ju -- i varje mening -- trivialt! Eller?) Rummets våld i sin mest utstuderade form: det stängda och låsta rummet. Det dödar. # tor 18 dec 21:51:02 Nu som Roussea, registrera se inåt: tomhet, men ändå glädje; den märkliga förväntan, ett groende i maggropstrakten; positiv oro. # sön 21 dec 17:12:09 Ordet för mig, bilden för mig. Ordet skapar världar och är totalt därför också definitivt, bilden därför mindre skrämmande(?) alltid öppen, kan alltid bara visa en del: lämnar det som faller utanför ramen åt betraktarens produktiva föreställningar. # ons 24 dec 00:03:13 Hur var det nu morfar sa? "... ett 'men' är ett avtryck i tiden". hitta den lilla svarta boken. # ons 24 dec 13:49:11 qt themes nietzsche, ad hominem = personangrepp = kontextualisering/historicering av argument # tor 25 dec 01:59:17 Döden. I normalsituationen eller snarare ursprungsuppfattningen = slutet på en tunnnel nu någonting nästan helt konkret, det osynliga, det synligas baksida, kiastiskt delaktigt i det närvarande. Tänker mig ett tunnnt papper med framsida och baksida. Livets tunna hinna/dödens tunna hinna. Något icke-linjärt, således ej ett slut. # tor 25 dec 12:20:36 Littel skriver ngt intressant refererar, s. : sedan franska revolutionen förlorar de manliga medborgarna sin rätt till livet, i och med den allmänna värnpliktens införande. Men också något anat: sin rätt att inte döda. Onekligen intressant ur ett åländskt perspektiv: demilitariseringen som ett undantag i förhållande till vissa av upplysningsarvets mer obehagliga institutioner. kan dett kopplas till Lantdagens nej till eugenik 1920-nånting? # tor 25 dec 12:28:53 # tor 25 dec 12:35:18 # tor 25 dec 16:21:38 Läser för första gången på länge JP, "till alla till alla". Måste införskaffa ett eget ex. Pojken som höll på att få velocipec och itarr. Pill/kuk = fars händer, analogin uppenbar => prästens händer = prästens kuk. Puberteten: "Pojken blev kär i prästens händer". Vad säger Freud här? Elektra, OEdipus? ### 2009 ### # lör 3 jan 23:55:57 # Vem är jag? Vad är jag? -- jag är en drinkare, en spelare, en ljusskyg älskare av skriften, ordet och bilden. Som litet barn ockuperade jag ständigt min lilebrors spjälsäng; jag kröp upprymd ner bland det färggranna lapptäckets böljor, med Verne i handen, emellanåt med Kapten Nemo som min guide, andra gånger med Heklas underjord för ögonen. Man bör inte missförstå mig och tro att jag hade svårigheter att skilja på vad som är verkligt och vad som är lögn; jag menar bara att jag mycket tidigt förstod att värdera det falska i långt högre grad än allt det andra. Samtidigt, måste jag tillstå, tyckte jag inte om att ljuga, att hitta på; i mina egna historier, och mina jämåriga kamraters, så krävde jag inget mindre än Sanningen. Men jag kittlades oavbrutet av lögnen, berättandets taskspeleri, och för mig kunde verkligheten sist och slutligen aldrig konkurrera med sina lysande masker. Man försökte att locka ut mig -- snön var nyfallen, sade man, solen sken, videkvistar knoppade sig, havet var salt. Jag efterlevde de vuxnas önskningar och gjorde pliktskyldiga strapatser i verkligheten -- men aldrig för ett ögonblick lämnade jag böckernas världar. Man talade om för mig: här är den här växten med det här namnet, den här andra heter si, denna tredje så. Än idag vet jag väldigt lite om denna del av det verkliga. # sön 4 jan 00:37:52 När jag blev ädre insåg jag att jag hade gått samma psykologiska öde till mötes som Orson Welles (inga jämförelser i övrigt); alltid berömmat, allting är möjligt. # mån 5 jan 10:19:02 Morgon, frukost avklarad. J är fortfarande kvar, hon diskar, hanna pluggar. Jag har jävlats med jobbig terminal. # tor 8 jan 13:55:00 Sumlen, Två män, gubbar, det där välaritkluleradde lite högrdragna, men ändå artika tonfallet -- en intensivt lyssnande en talande: -- se här, mirakelmedicin, ja det finns ju hur mycket som helst av detta. (den andra nickar) -- Karin Johannison har ju skrivit lite om detta; ja det finns ju kvar ända in i våra dagar. (Nickar, de två ler i samförstånd) De arbetar uppenbarligen med en bok. Den fete talande har tidigare varit läkare, det framgår av konversationen; boken är sannolikt hans pensionärsprojekt. Tar fram bilder, kopparstick föreställande riksdagshuset, hur ska det placeras osv etc bla bla # tor 8 jan 14:31:40 Kants brev till Hufeland, sv. över. 1798. s. 5 "denna uppmärksamhet på sig sjelf... denna liksom Oanständighet, at underrätta andra om sina Känslor ... förlåtas". \n "Innan jag nu wågar framträda med mina med Resultatet af min i afseende på Diätiken anstälda Sjelf-obsvervation, måste jag anmärka något om sättet [som Hufveland gör sin framställning i "Konsten att förlänga det mänskliga livet"]... [9] #Diätikens grundsats# [15] #1. Om hypocondrien [19] #2. Om Sömnen [23] #3. Om Mat och Dryck [26] #4. Om den sjukliga känslan af otidigt tänkande [29] #4. Om sjukliga Tillfälligheters Häfvande och förekommande genom föresatsen wid And-drägten [kant har snuva/andas endast genom näsan/kan sedan sov] [Hosta/det räker med en "Sinnes-Operation: nämligen att aldeles afleda _Upmärksamheten_ ifrån denna Retelse dymedelst, at den strängt rigtas på något Föremål (Såsom förut wid krampagtiga Tillfälligheter är anmärkt)" "... en Sinnes-Operation, til hwilken fordras en ganska hög Grad af ståndaktig Föresats; men hwilken också derföre blifwer destomera hälsosam och wälgörande"] [32] #6 Om följderna af den Wanan at andas med tilslutne Läppar # postscriptum [39] Kant vill att hufveland ska bekymra sig över hur ögonen påverkas av läsning. Många män och kvinnor läser mycket (nämner i en bisats att hälften av alla marokaner är blinda pga av husen "hwitlimning")/ boktryckarna ska ställas under "police-föfattningarne"; anger nuvarande modet för hur man ska trycka - med svart, inte grå färg -- Intressant text! Titta mer på den vid annat tllfälle! # mån 12 jan 23:15:28 Ang, Bell och sandbänkarna, se s, 26: impressioner, konkretiserad metafor för condillacs mdoell? # fre 16 jan 16:06:04 I ärlighetens namn misstänker jag att det är nätet som har stulit all min kraft. Jag läser om andra som läser, jag räknar ryggar i deras bokhyllor, bläddrar i deras böcker känner överväldigande vikt av textblock mellan molnlätta pärmar, gör upp listor över vad jag har missat. Ligger efter, ligger efter. Det sitter som knark ådrorna; jag är håller på att bli en betydelselös nod i det nätverk som Burroghs skrev om: knark och information faller samman i ett. # fre 16 jan 16:19:08 Jag befinner mig trots allt på bottnen; måste acceptera och resignera -- om jag ska försöka mig på något utmed fiktionens rand så måste det ändå vara någonting som bottnar i den erfarenhet som jag gör just fö tillfället. # fre 23 jan 19:35:12 Varför det är så svårt för mig att nå ut (dvs orsakerna till upplevelsen av ogenomskinligheten, med Rousseau | starobinski ): ... tv:n stal min uppmärksamhet och nu är det borta. # lör 24 jan 12:40:43 Verkligheten är i grunden någonting skrämmande. Tänk bara spädbarnets skrik. Man kan gömma sig fly in i böcker som tränger ut de egna tankarna och låter liksom låta sig sammantvinnas med texten. Bli upplöst. En form av transcendens? så lite finns inom mig och jag behöver böckernas ord för att ge mig själv ord, för att tillägna mig språk, vara språk. Ord till aktualiserat kött genom egna munrörelser. Läpparna. Men även samtalet är möjligt. För att komma dit behövs dock just en av dessa roller; en ogenomskinlighet, någonting som tillåter mig att uttrycka mig själv och att ta mig vidare. Samtalet blir då i bästa fall en uppåtgående spiral som dock förutsätter detta bottenskikt av någonting som inte finns där från början, ett råmaterial som kan grundlägga all fortsättning. Av dessa orsaker är personen otänkbar utan masken, själva ytan. Varje situation kräver sitt språk, sin maskering. Språket är inte bara själva orden, deras ordningsföljd. Det är lika mycket själva tonfallet, pauseringen, synkronisering mellan läpprörelse, öga och gestikulerande händer Språket är inte bara själva orden, deras ordningsföljd. Det är lika mycket själva tonfallet, pauseringen, synkronisering mellan läpprörelse, öga och gestikulerande händer. # sön 25 jan 01:16:07 Såg först Deer Hunter, sedan Eyes Wide Shut. Schnitzler. Läste att han skrev kopiösa mängder dagbok och skrev små minihistorier -- som att vaska fram guld. Därför skrivrutin. Den borde inte bara upprätthållas, den borde instiftas. # tis 27 jan 12:21:19 kb Pornografen, bakom min rygg till en annan person, säkert med glänsande ögon men ändå hör jag ett ytterst lugnt tonfall, bakom min alltså rygg till en annan person. -- Terminalkrisen, kapitalismens terminalkris ... nej, men jag tror det ... ja, den är här nu. Råvarubrist, sammanbrott. # tis 27 jan 14:10:11 Föreläsning. Inga Sanner Ständig dialektik religiositet-sekularisering; men i kursen fokus på sekularisering. En föreställning: "modernitet och sekularisering hänger ihop" -- "sekulariseringstesen". Sekularisering tas för givet. Det finns röster/forskning som pekar mot en "counter-secularization", de-sekularisering. Helt enkelt: det är inte så enkelt; alltid mer komplicerat. [Går det att studera Batailles teorier kring "det heliga" för att fördjupa?] Frågor/exempel: USA, invandring, globalisering MEN detta ska inte gås in så mkt på. DOCK -- "vad tror man då på istället", vad ersätter kristendomen -- nihilism, agnostisicism? ALTERNATIVT SVAR: de "alternativa" föreställningar, alternativ "spirituallity". [En student: "alternativa livsåskådningar"?] [Calle: "nyandlighet"?] [En viktig] Kursen handlar om kristendomen kritik av kristendomen kritik av läror kritik av institutioner McLeod försöker etablera en sekulariserings-kronologi 1800 1900 1960 Darwin kvinnofrig./revolt 1:upplysnings <- fra/tys historiker 2:industrialisering <- eng historiker Inga: olika tyngdpunkt. sociala strukturer, tänkande, sociala faktorer. Student: inomkyrkliga faktorer, pieteismen, ana-baptister, maria-kulter etc Jag: Weber "protestantisk etik" -> kapitalism, industrialisering, sekularisering Diskussion av Feuerbach (västerhegelian) "på ett omoget stadie behöver människan en fadersgestalt" "teologi bör handla om människan" -> teologi har i själva verket alltid handlat om män. -> en "humanitetsreligion" ska grundas. människans perfektibilitet finns på jorden, inte hinsides Marx Religionen som ett förfrämligande, alienation (även som hos Feuerbach) Comte Religionen ett omoget, ett tidigt stadium i den mänskliga historien (progression: religiöst, metafysiskt, positivt stadium) -> man frågar varför istället för hur. -> vetenskapen som en religion. [Inspel: teosofin försökte skapa en universell världsåskådning precis som vetenskapen] [1900] Sekulariseringsberättelsen börjar att kompliceras -- sociologin: Durkheim, Weber. Båda uppmärksammar att religion börjar att "försvinna" och detta får konsekvenser: det sociala kittet, sammanhållning (Durkheim), avförtrollning (weber) [Robert:] Darwin och Wallace samtidigt; och Wallace var spritist, menade att evolutionen fortsatte efter döden. [Inga: Haeckel på minner också om en slags religion ] station 1800 [schleiermacher: förlägger religionen till någonting inom människan] station vänster-hegelianer [] station 1900 Ellen Key Nästa gång: Läsa källtexterna noga, ta reda på någonting om dem! Leta litteratur på egen hand! Fundera på uppgift! Sista gången presentera en uppgift muntligt ochskrftligt (4-5 sidor text), 24:e mars! Om texter: Stefan hjelm, en grund lätt at få tag på, ypa salt (inte så central) Olof, ??? pocket Bruce, kopia får vi. # ons 28 jan 17:46:28 Har fått i Eee PC på posten. Vi tittar på Casrola-dokumentär på TV. # tor 29 jan 11:27:32 på su. intro engkurs. geohuset, värmt mat ätit. människor runtom mig som pratar, pratar. # tor 29 jan 13:15:35 Sitter på KB krångel med nätverkförst, men nu funkar det. ska försöka i den isolerade referensavdelningen, tysttare och lugnare där. kaksnke skaffa plats där nere om det känns bra... # lör 31 jan 18:59:32 ... # lör 31 jan 19:36:57 inget. xsetroot -solid SteelBlue4 # fre 6 feb 08:28:24 Mitt problem. Jag gör saker när jag måste. Jag gör dem bra, men bara när jag måste. Bara när jag måste. Men hur göra bra innan man måste? # fre 6 feb 11:59:24 staffan 0736595376 # sön 8 feb 17:03:27 # fre 13 feb 00:36:37 mycket, mycket. men ack så lite lite. Kafka. Kafkas berättelser är visuella, gjorda för ögat. De visar upp någonting, en scen, på samma sätt som en tavla eller scenerna i en dokumentärfilm. Det är här, tror jag, som Benjamins syftning på gester kommer in. K. förutsätter helt enkelt ett visst våld i tolkningen. Ett produktivt, seende, läsarsubjekt. # ons 18 feb 11:48:02 [Fantasikartor in plano i Kungl. biblioteket] [Samling] (1701-2004) ANM: Ange karta vid lånebeställning Med fantasikartor avses kartor med större eller mindre andel av fiktiva platser. Även kartor där länder eller vattenområden är framställda som olika figurer Kartor utgivna i Sverige: [Allegorisk karta över Östersjön i form av färjkarlen Charon] / [Olof Rudbeck d.y.] -- Karta öfver de stigar, landskaper, städer, vägar och floder m.m. emellan hvilka menniskan har att välja ... -- Komisk krigskarta för år 1877 -- Land-charta öfver Stora Skälmslandet med nästgränsande orter / författad af et luftseglande sällskap 1785 -- Tragi-komisk karta öfver Europa : efter en engelsk teckning -- Krilloan -- [Karta över Asharien, Soldarn m.m.] / Carl Johan Ström -- Från Gondwana / K.G. Nilson -- Från Österlen / K.G. Nilson -- Kust / K.G. Nilson -- Ö / K.G. Nilson -- [Karta över EU i form av en fredsduva] Kartor utgivna i övriga länder: Carte de l’Europe -- Accurata Utopiæ tabula das ist der neu-entdeckten Schalck-welt oder des so offt benannten und doch nie erkannten Schlaraffenlandes neu-erfundene lächerliche Land-tabell ... -- Das heutige Europa -- Hark! Hark! : the dogs do bark! / with note by Walter Emanuel -- Neueste komisch-ernste Karte von Europa für das Jahr 1877 -- Carte des états désunis d’Europe -- John Bull and his friends / by Fred. W. Rose -- Angling in troubled waters / by Fred. W. Rose -- Mapa-humoristico da Europa Reproduktioner: Invictis simo Romanorvm imperatorirvdolpho ii, Cæsari Augusto ... / Daniel Denecker -- Vtopioae Typus, ex / Raphaelis Hythlodaei, D. Thomae Mori, Abrahami Ortelij -- Scotland 1869 # mån 23 feb 21:58:42 sovit, sovit sovit. Antingen blivit fri något. Eller förlorat något. tom-tömd-tom var jag när hanna kom in och väckte mig. jag kände det och det kändes skönt eller lätt på ett varken bra eller dåligt vis. Likgiltig sömn. tunter-ten-trock # tor 26 feb 08:44:50 Tankespår: dessa texter är mekaniska, artificiella. Tanguilays maskiner, självförstörande aporier. Inte för att hylla intellektualism och språkmateriella kosntruktioner. inte för att fly undan JAGET. Inte något sådant. tvärtom. Det här jaget förutsätter detta, det här jaget talar inte på annat sätt än med dessa medel, det här jaget befinner sig inte i centrum under några andra förutsättningar än dessa. Dessa artificiella experiment är lika mycket en del av jaget som vilken protes som helst, mina glasögon, träbenet, kryckan. De har ingen inneboende mening är för den skull inte meningslösa. Delar av mitt artificiellah jagg.aggaggaggaggaggaggaggaggaggaggaggaggagg jagets nätverk: böcker kryckor fordon tnagentbord processor skinn ord # sön 8 mar 11:22:02 Läser latour, we have never been moderns: det moderna? den absoluta separationen mellan samhälle occh natur, mellan politik och laboratorium. Det "postmoderna", "nu"? tiden då dessa två sfärer åter börjar att närma sig varandra. # mån 9 mar 13:46:57 Kapitalism? har aldrig funderat så mycket över hur värdera... men så här spontant: det finns olika sorters kapitalism; de existerar parallellt, inte sekventiellt, de strider mot varandra -- är inte av nödvändighet mot frihet och för förtryck, är inte av nödvändighet ett hinder för emancipation. Socialism förutsätter tanken om att emancipationen finns i kollektivet -- jag köper socialismens kritik av vissa former av kapitalism (kanske är det till och med den dominerande formen av K...) -- men jag köper inte deras idé om vad emancipation är eller var den finns. För någon är det kanske så. inte för alla. Ang. olika sorters kapitalism: jfr braudel, de landa. # lör 28 mar 00:08:00 Snellman skrev en gång (enlgt Svante Nordin 1987): "Så hände det sig att samtidigt som man i sverige icke hade kommit över schelling u filosofin, Hegels spekulation blivit förhärskande i finland från åren 1824, 1825" detta bör säga mycket om vad de två "nationerna" var vi denna tid, två samhällseliter lokaliserade till varsitt universitet: uppsala/lund och åbo # tor 2 apr 20:13:16 mariehamn. Sjöfartens dag. förberedde mig intensivt men misslyckades, jag kände mig inkompetent när jag stod där. allting liksom hinntunt, det abstrakta för abstrakt, det konkreta för ytligt. en kamera knäpper till. den tydligt svallande känslan av att ingen förstår vad jag pratar om. en publik som alldeles tydligt skruvar på sig. det blir en lite olustigt stämning där inne. ändå är jag lugn, hela tiden. bra. (ska försöka att hålla mig undan från försäkringssammanhang i forts.) dagarna innan skickade jag text om siljeström till solveig. helt ok. handledning också ok. Kim kommer till sthlm senare denna månad. vad mera? äta lunch med hanna imorgon. måste betala en obetald räkning till bokus, har redan åkt på försening. så sumt så dumt # tor 2 apr 20:24:47 För ett par dagar sedan fann jag någonting intressant: -------------------------------------- Om Inskrifter i le f v ande Träd. Academisk a f h andlin g, som med den vidtberömda Filos. Facultelens samtycke, under inseende af Dr. C. A. A GÄRD H,, Profetior i Ecou. och Bolån., L. IV. O. , Ledarn, af K. Vcf. Acad., af K. Landtbruks Acad., af K. Patriot. Sällsk. och af K. Läkare Sällsk. i Stockholm, af K. Vet. ock Vitlerh. Soc. i G b t h e b o r g, af K. Vetensk. Soc. i U p s a l a, af Kejserliga Naturforskarnas Acad. i Tyskland, af Bot. .Soc. {Regensburg, af Naturf. Sällsk. i B e r l i n , af Econ. Soc. iPotidam, af Bohm. Mus. i Prag, af Vet. Acad. i C a e n, af Linn. Soc. i Paris, af Linn. Soc. i C a l v a d o a, af Naturhist. Socict. i Paris, af Mcdico-Botan. Socict. i London och af JVaturhist. Lyceum i NewYork &c. aamt Secret. fdr Fys. Sälhk. i Lund, för filosofiska graden kommer att offentligen försvaras af P. OLOF LILJEVAL6H ----------------------------------- det är alltså en akademisk avhandling från 1828 presidierad av C A Agardh, där författaren udnersöker inkriptioner i träd, noterar att de lagras under barken, konstaterar att vissa träd blir upp till 4000 år gamla, misstänker att sådana dolda inskriptioner möjligen finns i mycket rikliga mängder, för att slutlgen utkasta en idé om att trädinskriptioner skulle kunna bilda ett arkiv, mer beständigt än sten. trädens hemliga budskap,skogeens arkiv. # tis 7 apr 10:42:15 Foucault: "Skeppet är heterotopin _par excellence_. I civilisationer utan skepp torkar drömmarna ut, spionaget ersätter äventyret och polisen tar piraternas plats." (Om andra platser, sista stycket) # fre 17 apr 09:54:02 (läste dn-artikel) EU, enskild aktör? nej, nej. En mängd naturligtvis. En amöba utan huvud, utan styrning, en naiv anrikning av "makt". Och där bakom, aktörerna: stater nätverk, lobby, drivande sina egna intressen. Första offret? den lilla ljusning som faktiskt finns i nätvärkens decentraliseringar. Man har liksom frigjort legitimitet, befogenheter, judiciella krafter -- plockat av maktenbs druvor från staternas dignande hierarkier, samlat bytet i en klase och hänger ner den, så att den nästan nuddar vid marken. Allsköns ohyra stryker runt, sträcka sig efter sockret, äter sig fet. Stratifieringens tid är kommen, snart ska nätet stelna. # tor 7 maj 15:15:43 Hörde på p1 idag hur gabriella håkansson förkastade karl kraus på vad som synes mig vara fullständigt oacceptabla grunder. "Kraus agiterade ... Kraus .. slog ut åt alla håll, kraus hatade i wien och hitler gick där och lyssnade och ojoj ... Kraus ==> Hitler". (nazikortet, nazikotet, fram med det bruna kortet!). Jag undrar: när ska dom tröttna, dessa gråbleka moralister? när ska de äntligen blekna bort helt och hållet? Jag undrar: Var klämmer skon för GH; vad får henne att greppa efter moralen som barnet efter modern? Maggropskänslan säger att det är just för GH inte kan sortera in K åt höger eller vänster som hon bara måste visa fram det bruna kortet, "är du inte med mig så är du emeot mig"... Eller är det Freud som är den orörbara i sammanhanget? # tor 7 maj 15:20:12 Genom en lins ser vi honom. Han ligger på mage och skinkorna är tunna rakt under oss, hela kroppen blek och avmagrad. (Två röster. En ljus, frågande. En mörk, svarande.) Varför gör han så? det vet vi inte. Har vi gett honom något? inget. Vi gav honom kött igår. Är det därför han gör så? Kanske. Vi kan inte säga något. Han vänder på sig. Nu ser vi hur han ligger på rygg, ögonen stängda. Könet rakt under linsen, som gör att det förvrängs, kröks en aningen, blir större där det egentligen borde vara mindre. Vi minns att det är en bild som vi ser genom linsen. Har han fått ljus? Som vanligt. Vad hände? Han sträckte ut armarna, som alltid. Vad gör vi nu? Det vet vi inte. # tor 7 maj 18:29:04 Det som H aldrig kommer att förstå och orsaken till vårt avstånd är det produktivitetsperspektiv som jag har fötts med: "du är vad du producerar". # fre 8 maj 07:15:47 Två goda vänner. herr ångest o herr plikt. herr plikt talar om för mig vad jag måste göra, herr ångest varför. men sedan hanna kom in i bilden så måste jag ständigt mota herr ångest i grinden. hon gillar helt enkelt inte herr ångest och ibland tvingas man till vissa kompromisser i ett förhållande, eller hur? problemet är bara: hur ska jag då klara av någonting, hur ska jag få någonting gjort, varför ska jag få någonting gjort? är det så här? # lör 9 maj 23:58:59 Men vad i tillvaro n som är vackert det är till gängligt för oss. n viktig sak. Kanske kommer v i aldrig att kunna avgöra vad tillvaron är. Ja, helt säke rt är det så att den är oti llgänglig. Men vad i tillvaro n som är vackert det är till gängligt för oss. Men vad i tillvaro n som är vackert det är till gängligt oss. hhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh # sön 10 maj 12:47:02 Uppsatsens är i ett havererat tillstånd som det ser ut just nu. Det som gör mig som mest sorgsen med allt detta är att jag är så ensam i det och att jag förstår att jag alltid kommer att vara det. H är så långt bort ifrån detta, även om hon försöker så kan hon inte förstå mina bekymmer. Det är ju ett slags skapandets problematik, ska man verkligen lyckas måste man balansera på misslyckandets rand, man måste kunna bita ihop och ta motgångarna; för henne är allt detta bara en obegriplig plåga och jag vågar sällan dryfta min egen pessimismr, trots att det är just vad jag skulle behöva för att kunna gå vidare. därför blir mina misslyckanden så mycket större och just i det avseendet kan vi aldrig, kommer vi aldrig att kunna närma oss varandra. jag är helt säker på den saken just nu. så vad känner jag nu? någon skuld? någon ångest? Jag hoppas ändå på något slags nystart nu. Därför måste jag bita ihop kring den här eländiga texten, försöka föra den i hamn eller åtminstone så mcyket av den som jag orkar med. Men det är det här bittra, den här bittra känslan. varför kan hon inte se mig för den jag är hon kan inte se kvaliteterna i mina misslyckanden, se dem som led på vägen mot större mål (om än än så länge okända). NU jag jag upp mig själv, men hon känner mig inte ser mig inte i det avseendet och det gör mig så ledsen. Det är ju jag, just den. jag är inte någon annan än just den. Vad vill hon mig då om hon inte kan se det? jag förstår inte. Ser hon en "vanlig" yta som hon vill stabilisera -- i så fall har jag ju blivit grundlurad. Inte kan jag vara "vanlig", inte kan man förvänta sig det av mig? # mån 11 maj 09:29:41 Morgon. avgrund. leende. # tis 19 maj 18:57:43 Flytten avklarad. Jag kommer att trivas här. Trivs redan lite. Har skapat mig en liten temporär hörna i det gröna rummet. Sorg och glädje i en oskiktad blandning. Glad i stunden. Bara just i stunden. Men vad mer kan man begära? # tis 19 maj 21:29:42 Läser lite i deleuze bacon-monografi. i första kapitlet verkar han lyfta fram "isolationen" som den operation som frigör motivet från det narrativa samtidigt som denna teknik undgår fykten in i abstraktionen. intressant, för om jag ser tillbaka är det exakt vad jag (på ett mer intutitivt plan) har varit ute efter i mitt eget bildskapande (då, på den tiden då jag fortfarande orkade) -- att fly låta det figurativa sammanfalla med abstraktionen. Och det visar sig också, om jag ser på min egen konst, att jag har valt att isolera personen, figuren från situationen. -- Ekfras. En tavelplan som jag haft med mig ett tag: vyn från balkongen, linjerna från kvarteret löper samman på djupet. grönska nedanför. Klara fält, ett rum (husväggar, himmel, gräs), blekljusa färger. I förgrunden: en figur, en figur som har "kopplats" till sin omgivning, som liksom växer ut ur de omgivande färgfälten. Ändå omges den av svarta, mörka konturer som kapar av figuren från omgivningen. ansiktets och kroppens fält skapar kopplingen: de flödar ut och "skär igenom" konturen; på så vis dallrar figuren mellan att vara fri från omgivningen och att vara förenad med den. # ons 20 maj 10:48:34 -- X bygger apparaten -- X var ivrigare i dag än han varit någon annan av livets många dagar. "Detta är den största dagen, här är höjdpunkten. Gränserna är upplösta!", ljöd rösten i hans inre. Det var Apparaten som föranledde hans iver. Apparaten stod framför honom. Den var nästan färdig. Han fingrade förväntansfullt på de sista blänkande delarna: En skruv, svart och mycket tunn, med knappt skönjbara gängor. (Där fanns lite fettig olja på som han putsade bort med en valkig tumme.) En lins. Konkav, lite lortig längst ut, men alldeles blank i mitten. En fyrkantig box av läder och trä. Kroppen från en mycket liten kikare. En mutter, han vände på den och den blixtrade i solskenet som trängde sig över hans vänstra axel. Han hade funnit alla dessa delar på de mest spridda platser. Flytandes i ett träsk, liggandes under en bil, hängandes i en kedja, fallande från en höjd, rämnande ur en vägg. Många och rika strapatser; för en yttre betraktare så vardagliga, men för den som invigts i hemligheterna oerhört laddade förlopp. Han hade vägletts till varje del med hjälp av en ledtråd. Utan ledtrådarna hade det aldrig varit möjligt att hitta dessa ting. Endast för X hade de gjorts synliga, för alla andra var de fördolda, osynliga existenser som de aldrig ens en gång hade kunnat drömma sig till. (när han tänkte på detta log han för sig själv, flinade och "...skillnaden mellan att se och att se". Han hade funnit ledtrådarna i böckerna genom bibliotekens arkiv och genom datorernas nätverk. Tårögt stirrande sena kvällar framför skärmar och ansiktet i horisontalläge gentemot boksidans plan. -- Apparaten blir färdig -- Den sista skruven var på plats. han fäste lådan för ansiktet och vred till kikarkroppen som därmed för första gången släppte in ljus från utsidan -- ljus som passerade genom lådans märkliga kanalsystem och som till sist slank genom den tomma pupillen och kittlade nerverna bakom. # mån 25 maj 12:22:21 Vårt uppdrag? Att finna och göra reda för övermänniskans natur, såsom den kunde uttryckas genom ett teknologiskt, dvs artificiellt substrat. Hennes existens hade vi redan postulerat.[1] [Vernor Vinge] Tidigare metoder hade varit missriktade. frågan man ställde sig var, kan maskinen, eller i mdoernare version, nätverket genom tllräcklig kompelxitet överskrida sin ontologiska status som icke-intelligent, för att erhålla status av tänkande entitet? Vi vände på frågan: kan människan genom att reducera sig själv till maskin bibehåla sin intelligens samtidigt som hennes ontologiska villkor förändras till någonting icke-mänsklig. Inte bygga frankstein, göra oss till franksten. # mån 25 maj 15:15:09 "En dag i den unga students liv" vakna-förmiddag-eftermiddag-kväll-natt skildrar dagen. Enformig men fylld av materiell rikedom. Den unge studenten vaknade. Han låg ett tag i sin säng, vred sig som av ett krampanfall, suckade djupt och steg sedan upp. Frukosten var en smörgås. Har förstått att han behöver tilgodogöra sig neo-materialistisk filosofi, so tycks vara den vktgaste strömningen just nu. # tor 28 maj 11:02:04 Lilla hotellbaren, scandic hotell igår. Island in the Sun Showcase som M och övriga hade ordnat. träffade M, Minna, Matthias, J, S mfl. Fyra öl. Sedan hem. Flera mejl att besvara. idag är dagen. Skisserar en tavla: två ansikten, ska liksom tränga sig ut ur bilden, tränga sig fram från bakgrunden. Könlösa, på väg att ta form. Vill måla blivandet, processen, men inte som subjektivt blivande (syntes av sinnesatomer) som hos impressionister, utan som ett rent ontologiskt blivande, som hos Deleuze. Läser om Lucretius, clinamen; anv.bart begrepp. Epikuros tes: Atomerna regnar ner, regnar ständigt, flödar och rinner i räta raka banor. Clinamen hos epik./lucretius: den dallrande enskilda atomens minsta avvikelse från sin ensamma bana, den minsta möjliga avvikelse som ger upphov till all form, turbulens som ett substrat för individuering. Clinamen är förutsättningen för turbulens Titel: Turbulens/Clinamen? Slår mig att -- på samhällsplanet -- är clinamen, den ensamma atomens avvikelse från sin egen bana också förutsättningen för isolationsbrottet, mötet med den andre. Så jag tänker mig clinamen både som objektivt närvarande koncept i bilden, och som en metafor som passar för att beskriva den sökande kommunikation som uppstår mellan de två ensamma individerna/atomerna. # tor 28 maj 11:37:29 Lite mer om clinamen: atomerna faller alltså och i den regelbundenhet som fallet uppvisar finns intet. Men atomerna dallrar en aning, avviker i minsta möjliga grad från sin bana (detta är C) och därmed uppstår tid och rum. Rummet kan inte existera i ett helt homogent tillstånd, tiden blir meningslös. Ur skillnaden, turbulensen och hopklumpningarna uppstår tingen. # ons 10 jun 15:18:32 Jóbb, järfälla. biblioteket. man kommer fram. Du kan ta reda på om någon som heter Riffo jobbar kvar i kommunen. Ja, han finns med i vår telefonkatalog. Er telefonkatalog? Ja kommunen har en intern telefon katalog, han finns med där; så antagligen jobbar han på kommunen. Det var underligt. Varför är det underligt? (det vill hann inte säga) Kan du skriva ut den där uppgiften, har den datum? Nej, det har den inte. han ville ha ett bevis på att Riffo jobbade kvar på kommunen. det var märkligt att riffo jobbade kvar på kommunen. Varför det var märkligt ville han inte tala om. Jag letade fram ett nummer till Handikappomsorgen som bör ha ansvar för Riffos anställning: har du numret? jag skriver ner det. Nej, gör inte det; jag kan höra. (jag läser numret) Nej, det är det inte; då kommer jag till växeln. Då föreslår jag att du ringer till växeln och ställer dina frågor om Riffo där. Han visste vem Eva var, vem Erik var. Kunde beskriva dem. Undrade var Ida (min föregångare på posten) tagit vägen. Antagligen tyckte hon att det var ett för dåligt jobb. Tror du? Jo, så var det. # tor 11 jun 10:35:36 På jobb. Läser om Uexküll: Bains, Paul. "The primacy of semiosis." (google books) Post/neo-kantian: allt verkligt är subjektivt, är fenomen (idealism). Såg sin forskning som en bekräftelse av Kants antaganden. U. försökte beskriva artspecifika objektiva världar. fästingen ; hundratals sinnesimpulser, men av dessa reagerar fästingen enbart på tre. U:s fråga: "varför just dessa tre och inte andra?". Dessa tre utmärker sig för fästingen genom att vara meningsfulla. Fästingens objektiva värld är en värld av mening begränsad till dessa tre tecken. Detta är fästingens artspecifika miljö/värld. (Umwelt) Så U:s utgångspunkt: en organism svarar på _tecken_ snarare än (kausal) stimuli. (dvs. stimuli som utmärker sig från övriga på ett särskilt vis, såsom tecken). Org. är selektiva _uttolkare_ av miljön, inte mekaniska automater Läser också Buchanan. Onto-ethologies...(2008, pdf). Ett subjekt lever i en stängd "bubbla" bestående av Merkwelt(perception) och Wirkwelt(aktiv värld) = Umwelt. s 21: mening enl U. är mening bortom de rent instinktiva reaktionerna. Sidospår: "ermegent proprty", emergent egenskap? => vad vitalismen anser att all antur har. ett extra, eller utöver som blir till genom att delar av en helhet arrangeras enligt ett visst mönster. # fre 12 jun 09:12:10 Okej, förvisso. kan jag inte skriva en hel berättelse; inte en hel bok. men jag kan ju begynna? Kan inte alla begynna? Och att skriva ett slut. Det är också enkelt. Så, om jag ska ta av de krafter jag har och sätta samman dem till någonting, vad-det-nu-kan-kallas, så blir det en samling av begynnelser och slut. Eller hur? # fre 12 jun 11:28:09 # fre 12 jun 12:26:51 Frö för krönika: "Den lysande utställningen X väcker hos mig fyra distinkta tankar med vissa inbördes relationer och kopplingar till samtida skeenden..." # fre 12 jun 15:11:41 "ska vi pröva nu då? Vem är jag? -- eller, snarare kanske -- vem är det?" # fre 12 jun 16:20:25 historieberättaren börjar, drivs av stundens inspiration men avbryts gång på gång. Eftersom hans minnesfunktioner paradoxalt nog är obefintliga måste han var gång börja på nytt med en ny utgångpunkt, en ny berättelse. Struktur: början ... början => ett narrativ om upprepade begynnelser Innehåller en detaljerad beskrivning av historiberättarens exentruiska yttre, ansikte etc. Nya bitar läggs till pusslet vid varje avbrott. # fre 12 jun 18:03:00 staten innebär territorialisering dvs skapandet av vissa fasta former inordnade i en hierarkisk struktur; här inkluderas identiteter kopplade till ett visst språk. Nationalststatens territorialiering handlar om att skapa centraliserad maktförhållanden ("positiv makt") och prodyuktionen av en gemensamma identitet som unerlättar adminsitrationen och knyter statens subjekt till denna hierarki ("negativ makt"). Analysen av statens relation till Å har endast omfattat den förra formen av makt. autonomin var en sista utväg för staten, en maskin som installerades för att garantera den långsiktiga subjektsproduktionen, dold bakom rättigheternas slöja. Ett fortlöpande problem: Å identitet är reaktiv, utgår inte ifrån sig själv utan från den underordnade relationen till staten; borde vara ett bejakande självskapande. # lör 13 jun 15:31:48 Olof hägerstrand: 0708104391 Matte styrström 0739432592? / 0708442006? # ons 17 jun 10:55:18 Man tar bort alla människor, alla varelser, alla ögon, alla öron, munnar, näsor, fingrar, tentakler, spröt. Allt medvetet. Man lämnar kvar tecken, bokstäver, ord, syntaxer, bilder, meningar, strukturer. Dessa materiella spår lämnas kvar. Strödda som ruiner, liggande som pergament, dröjande som husgrunder, pigmenteringar, ristningar. De smälter samman med tomheten som de alltid badat i. Glömmer sig själv som skillnad. Har de då mening? Tiden går. Man skapar nya varelser, ögon, öron, fingrar, medvetanden. Man låter dem finna dessa materiella spår. Man låter dem studera dem, blottlägga deras inre strukturer, kartlägga deras yttre ordning, uttyda, utveckla. Till sist har man återskapat deras "mening". Intakt, ett till ett. Tecken genomskinliga som glas. Är det samma mening? # tor 18 jun 10:04:03 liten uppgift. från observationsskärva omvandla till serie spridd över tid dvs exempelvis hannas ansikte blir hanna brukar och när ljuset faller på på det viset uppstår en färgskiftning som är särskilt iögonfallande osv Igår hos SO som fyller 65 och går i pension. Mkt trveligt och efteråt pratade vi om det, "inte allas som garparna, en helt annan sak" och hanna tillade, "måste komma ihåg det nu". satt bredvid en förläggare som givit ut so:s nya bok, fick nys om min härkomst och frågade saker om ön. först framstod han som en parodi, det högdragna tonfallet, lite lätt nasalt, produktrekommendationer, det här vinet det bästa, billiga kostymer där, försäljningsanalyser, finlandssvnskar förstår att uppskatta kultur och betalar gärna för den, hellre en här i stockholm, stor skillnad mellan stockholm och helsingfors. Efter ett tag mjuknade han dock kanske vande vi oss och glömde hur han lätt lyssnade mer på vad han sade och det dök fram en viss torr humor som gick att upppskatta han fick reda på att jag skriver för åt och började genast att rekommndera en bok som han förlagt som uppslag för nästa krönika; den skulle handla om en tavla (minns du den? malmborgs återtåg från åland), en text som dykt upp där, den finns med i vår bok, ja för första gången det tycker jag du ska skriva om och så har du kopplingen till åland där också, ja ett utmärkt krönikeämne hur långa ska dom vara, jasså femhundra ord, ja då räcker det ju utmärkt med tavlan. # tor 18 jun 14:07:58 # mån 22 jun 16:45:16 spore, hunters moon, mayhem in monsterland, creatures 1 2, delta amiga: cinemaware # ons 24 jun 00:05:33 Tanke i dag: det slutna rummet och dess invånare (utforskaren av ett solitärt universum) sluter sig till att den andre finns genom obervationer kring den egna avföringen. Ser matluckans regelbundenhet; ser avföringens regelbudnenhet. Ser röret som avföringen försvinner genom. Det måste vara ett och detsamma och jag befinner mig i en "cell" och udner denna cell finns en annan cell, och ovanför en anna och såfortsätter det i oändlighet. Det är universum. # tor 25 jun 20:44:46 # ons 1 jul 12:24:30 # tor 2 jul 10:35:20 Läser om följande intressanta faktum (Spectacles of death in ancient Rome): Medborgare som tvingades till omänskligt arbete under byggandet av de romerska avloppssystemet tog livet av sig för att undgå arbete. För att avskräcka från detta såg Tarquinius Pricus (monark, detta var under monarkernas era) till att kropparna korsfästes och att de nekades en fullgod begravning. Utan fullgod begravning döms den döda själen att vandra utan ro, nekas av Karon, kan inte korsa styx. Så möjligen kan den sega traditionen att utesluta självmördaren, gör henne illegitim i de dödas samhälle, ha sin upprinnelse i denna taktik för att upprätthålla tillgången på arbetskraft under vidriga förhållanden. # tor 2 jul 14:39:15 Michael Jackson har dött. Pasoloni, också död, 1967: "It is thus absolutely necessary to die, because while living we lack meaning, and the language of our lives (with which we express ourselves and to which we attribute the greatest importance) is untranslatable: a chaos of possibilities, a search for relations among discontinuous meanings. Death performs a lightningquick montage on our lives; that is, it chooses our truly significant moments (no longer changeable by other possible contrary or incoherent moments) and places them in sequence, converting our present, which is infinite, unstable, and uncertain, and thus linguistically indescribable, into a clear, stable, certain, and thus linguistically describable past (precisely in the sphere of a general semiology). It is thanks to death that our lives become expressive. Montage thus accomplishes for the material of film (constituted of fragments, the longest or the shortest, of as many long takes as there are subjectivities) what death accomplishes for life." __Jacksons metamorfoser__ Jag lyssnar på Neil Youngs "Transformer man" och tänker på en annan lika ljus och för ögonblicket mycket aktuell röst. Michael Jackson är, som bekant, inte mer. Den tunna kroppen har nu, efter en serie spektakulära förvandlingar, nått metamorfosens sista skede. Rösten kommer att fortleva som ett eko, på otaliga fonogram, i form av elektromagnetiska mönster, i digitala flöden av ettor och nollor. Kroppens spökbilder att finnas kvar i form av den medialt spridda ikonografi som Jackson under sin livstid upprättade med oöverträffad framgång. Nu upphör möjligheterna att påverka. Ändå fortsätter metamorfoserna. Den italienske filosofen och filmskaparen Pier Paolo Pasolini, också han död (efter att ha manglats till oigenkänlighet av en hämndlysten älskares bil), noterade en gång att "döden utför ett blixtsnabbt montage på våra liv." Med denna träffsäkra analogi till filmen menade den italienske filosofen och filmskaparen att döden, det plötsliga "klipp" som den innebär, lägger livet tillrätta och gör det begripligt, gör det till historia, ger det en fast och slutgiltig form. Handlingarnas "språk", som han utryckte det, är ofärdiga eftersom de ännu kan komma omvärderas genom framtida händelser. Pasolinis anmärkning är av intressant med tanke på Jackson och en del (uppenbara och säkert helt riktiga) kommentarer om hur hans död redan har börjat att förvandla honom; Som många redan ha påpekat kommer Jacksons död innebära att han åter att genomgå förvandlinga. Jackson var en förvandlingarnas man, ett blivande någonstans mellan död och levande, man och kvinna, svart och vit. Redan har jacksons ikonografi börjat att omgestaltas i enlighet med det mediala berättandets obönhörliga logik (och här har vi ytterligare en förvandling) -- han har varit en förkympt larv, demerol-sovande, nu flyger han igen som fjäril. för krönikan... något i stil med, "jacksons ljusa stämma har upphört men kanske Neil Youngs märkliga vokalpip lever ännukvar med full kraft... 'Transformer man' kunde vara ett soundtrack till Jackso ns bisarra levnadslopp. Förvandlingarnas man... Man kan tänka sig en inlednign i stiol med "På lunschrasten hör jag thriller genom gatubruset, en låt som nu tack vare skaparens bortgång plötsligt har återtaget sin plats i det offentliga rummet. Ett nytt led i den långa rad av förvandlingar som J har genomgått. ...J ett stycke lera först för sin familjs ambitioner, sedan för omvärldens omåttliga beundran. Den mask som jackson skapade sig med hjälp av skalpeller och silkon var dock till ingen hjälp för ingenting fanns där under; han hade aldrig varit någonting annat än en ikon; aldrig menatas att vara någonting annat. Mer: "Passolini gjorde, genom en analogi till filmmontaget, en gång en intressant reflexion kring döden. Döden, det "klipp" som den innebär... # fre 3 jul 06:18:20 morgontrött # mån 6 jul 10:28:20 Har sänkt krypteringsnivån genom att ändra i /etc/ssh/sshd_config. Förut 768 nu ynka 64 bit. Men det gör att det blir bättre latency, tror jag. # tis 7 jul 11:59:09 Mycket användbart: for i in `seq -w 1 12`; do echo "name-$i" ; done ger: name-01 ... name-12 # ons 8 jul 00:29:16 Jackson, begravning.Konsert från Dangerous-turnén. Noterar att blivandet människa-monster-människa hela tiden speglas också på scenen. samma ikoniska rörelser återkommer om och om igen i ett oändligt antal variationer. Centrum för det koreografiska schemat tycks vara skrevjucket med handen (en uppskruvad variant av elvis tidiga provkation) Han går igenom roboten, zombien, slagskämpen, brottslingen etc. vermänsklig intensitet. I hold me (med frasen "i'm only human") mjukas schemat upp, rundar av uppvisar en mänsklighet. istället för att peka med spännt finger, utslagna armar etc # tor 9 jul 11:38:55 Jenny och en annan skådespelaare pratar i ett annat rum. (talar med varandra, någon säger något i stil med) "hur snabbt det bildades hierarki, tänkte du på det och det beteendet, nu kunde man verklgen få se det avslöjat" stor tilltro till skådespeleriets ilusioner minst sagt. Det finns en uppenbar risk med detta att använda fiktionen för att utforska verkligheten; här söker de ju vissa mönster och sedan skapar de tillsammans den situation där de kan "undersöka" sitt objekt. Men den är ju inte verklig, och naturlgtvis kommer de att precis exakt vad de förväntade sig i denna experimentella zon # mån 20 jul 12:34:05 mtu 576/1500/2300 # mån 20 jul 15:33:18 Försöker minnas, hur var han, mannen på lunchen? Skakande händer, bristande motorik, observationsskärvor filtrerade genom min växande irritation; kan han inte kan flytta på sig lite snabbare, lite smidigare, lämna plats åt mig och min bricka när jag ska betala för maten. Flickan bakom kassan märker och flyttar lite finkänsligt mannens bricka. jag betalar. Han sitter ensam, har ebställt en liten lättöl, den som ingick i liunchen, och en stor stark. Stora händer, snudd på abnormt stora. Han tittar rakt ut genom fönterglaset mot gatan och jag kan se att ögonen rör sig, hoppar vänster-höger, men inte på ett koncentrerat sätt. När jag går finns han redan ute på gatan, rör sig lite planlöst, röker en cigarett. De stora händerna hänger utmed sidan. # tis 21 jul 11:06:49 skrivandets läsandets arbete förr en lek intensiv, eggande energisk anhopning mot explosiv utlösning färdkost mot ett samtal framför hungrigt fascinerade ögon den lyssnande i blind tro för den varma känsalan i magen av egots vitglödgade ljusning nu skrivandets läsandets arbete ett arbete en uppmaning med avbrott leda ingen aning # tis 21 jul 11:16:29 # tis 21 jul 12:37:29 Du har fått ett uppdrag. Du ska förfölja en man. Vad han heter spelar ingen roll. Vad jag heter spelar än mindre roll. Du ska förfölja honom, anteckna allt du ser. Ner med obeservationerna i ett kuvert, posta det till mig. # ons 29 jul 12:15:37 rädsla nu för skriften och läsaren. oerhörd. blockering. inga ord i förrådet så att säga. # ons 29 jul 14:31:37 (shell in a box haha) # ons 29 jul 14:53:48 # ons 29 jul 23:31:26 svårartat # ons 29 jul 23:43:33 # bilder av joel, joelbilder Just för stunden, och tack vare den aktuella operan, har Joel Pettersson intagit den plats i rampljuset som han längtade så mycket efter i livet. Den senaste veckan har ju joels liv -- i och med dess aktuella sceniska representation på Alandica Kultur och kongress -- rönt viss uppmärksamhet, inte bara i lokaltidningarna och i Hufvudstadsbladet, utan också på Svenskans och Dagens Nyheters kultursidor. Men förutom vad nu recensenterna har haft att säga om operans eventuella brister och förtjänster ägnas också en del möda åt ett kännetecknande av huvudpersonen, Joel själv. Det är intressant att reflektera över vilken joelbild växer då man studerar recensionerna i Sveriges två största morgontidningar. I svenskan skriver man om "en avvikare", "särlingen från skärgårdssocknen Lemland", påminner oss också om att Joel måste uppfattas som "Ålands van Gogh", en författare av "udda och poetiska texter", kort sagt en missförstådd och "säregen man". DN:s Thomas Anderberg rubricerar sin recension "Ett liv fyllt av tragik", vilket naturligtvis hänvisar till Joels biografiska omständigheter snarare än operans kvaliteter och påpekar att Joel "avled sinnessjuk vid 45 års ålder". ANdersbergs recension handalr faktiskt betydligt mer om Joel än om operan med Joel som tema. Inget fel med att skriva om Joel, men är det inte en ganska enhetlig bild som presenteras? Inte falsk nödvändigtvis, men inte heller sann. Enfaldig i ordets rätta bemärkelse. Varifrån härrör bilden? svaret stavas naturligtvis "Valdemar Nyman" och hans "Pojken från den grå byn"? Det är den bild av Joel, "Valdemars Joel", som har fått dominera sedan publikationerna Är det inte dags nu att på allvar påbörja omvärderingen av Valdemar Nymans bild av Joel? Arbetet har förstås redan fortgått ett tag. PQR och Ralf Svenblad har gjort en enastående kulturgärning genom att ge ut profesionellt redigerade och snyggt paketerade utgåvor av joels texter (vad som ännu saknas är dock är den helt nödvändiga konstmonografi över petterssons tavlor som ). Ett första steg när kommer närläsningarna, dekonstruktionerna, resepktive de kvalificerade kontextualiserade läsningar av Joels konstnärskap som ehlt uppenbart skulle låta sig göras. För en akademiker är JOels oevre en veritabel guldgruva. Och i dagsläget helt oexploaterad. Nymans habila försök är, enr ent psykologiserande läsning där verk och liv totlat speglar varandra, nyman hittar en diagnos som han fastställer i det sista kapitlet av sitt 500-sidors verk "ikaroskomplexet". Den biografiska läsningens pseudo-freudianska fantiserandet roar visserligen, men övertygar knappast en källkritiskt skolad läsare på denna sida av post-strukturalismens uppgörelser med författarjaget och biografiska läsarter. Den som utan tvivel än i dag Joel lämpar sig alldeles ypperligt för just den sortens psykologiserande projekt som nyman utsatte hans liv och kosntnärskap för i "Pojken i den grå byn". Men vad har hänt med de övriga läsningarna?