|
|
||||||||||||||||||||||||||
|
Gnizta är den hund som jag lärt mig mest av genom åren och hon har alltid ställt upp på alla konstiga träningsmetoder och mina experiment när det gäller att träna hund.....Gnizta har alltid gjort sitt bästa och hon är en hund som kan jobba för fullt en hel dag, för en fjärdedels torr frolic....Hon är en hund som älskar att träna, oavsätt vad jag hittar på. Och hon ger alltid järnet när det gäller jobb....Visar jag henne en klicker, så blir hon den lyckligaste Terven i världen och kämpar för att komma på vad jag vill att hon ska bjuda på för beteende....Och hon lär sig snabbt på försök och misstag. Och hon ger sig inte i första taget. För ett par år sedan började Gnizta att krypa under bommarna på agilityhindren, hon ville inte springa och hade svårt att hoppa upp i bilen mm....Jag uppsökte veterinären och hon märkte att Gnizta var väldigt öm i ryggen...Veterinären röntgade Gniztas rygg och såg att hela ryggraden var angripen av spondylos....Gnizta fick börja äta Rimadyl och hon blev bättre, men så fort jag slutade med tabletterna, så blev hon sämre igen....Nu i april 2008 är hon utan Rimadyl och är nästan symtomfri. Det man märker av att hon inte är som förr, så är att hon inte gärnar hoppar..... I mars 2008 flyttade jag till hyreshus på andra våningen med trappor och jag jag tog det svåra beslutet att Gnizta skulle få bo kvar hos husse och sonen Dennis på Snäckö....Främst för att skona hennes rygg i och med att hon skulle bli tvungen att gå i trapporna flera gånger om dagen. Men också för att Dennis och Gnizta är kompisar och Dennis behöver henne att ty sig till....En annan anledning är också att jag bor ganska trångt och att ha tre hundar skulle bli för mycket - Grannarna tycker nog att mina hundar är ok, men det kanske kan bli för mycket med tre odjur i hyreshuset... Jag är ju mycket på Snäckö och Gnizta är med på promenader när jag går ut och gå där och hon får träna lite sånt som hon klarar av och gillar så hon har ett gott pensionärsliv.....
|
