| : Henrich Danckwart (167x - 1719) : | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| |||||||
|
3. Henrich Danckwart (Danckwardt), den föregåendes kusin, sonson till D. 1, Page i nio år hos änkedrottning Hedvig Eleonora; fänrik vid Västgöta- Dals regemente 30 apr. 1697; löjtnant vid samma regemente 2 apr. 1703; utnämnd av rådet till kapten vid Smålands femmänningsregemente till fot 8 juli 1703 (med konfirmation 30 dec. 1703); major vid regementet 11 febr. 1711 och överstelöjtnant därstädes 31 okt. 1712; överste och kommendant i Karlstens fästning i Marstrand 14 juni 1716; uppgav fästningen 15 juli 1719; dömd till döden 5 sept. 1719. Gift med Judita Insenstierna, döpt 22 febr. 1687, begraven 5 febr. 1714 i Vendels kyrka, dotter till kommissarien Henrik Insen, adlad Insenstierna, och Eva Leijel. Uppenbarligen på grund av faderns ställning såsom viee president i reduktionskollegiet blev D. tidigt page hos änkedrottning Hedvig Eleonora. I likhet med övriga pager torde han hava fått sin uppfostran vid hovet. På våren 1697 utnämndes han till fänrik vid Västgöta-Dals regemente av förmyndarregeringen, i vilken änkedrottningen hade säte. Trots regementschefens särskilda order dröjde han emellertid över ett och ett halvt år, innan han började tjänstgöra vid regementet, och när han till sist blev tvungen att inställa sig, supplicerade han genast ehuru utan framgång om transport till det som förnämligare ansedda och närmare huvudstaden förlagda Västmanlands regemente. Dessa fakta kunna sammanställas med en notis i Leonard Kaggs dagbok: den 18 juni 1698 »reste min kamrat Danckwardt och Lorman förut med kungen (Karl XII) till Kungsör. Samma dag hetsade kungen och hertigen av Holstein en hare på rikssalen.» Karl XII:s vilda ungdomsnöjen ha måhända lockat D. mer än tjänsten på roten, och förflyttningen till den avlägsna landsändan har av allt att döma förefallit honom som en förvisning. Väl i tjänst vid regementet synes emellertid D. ha skött sig bra. Han förvärvade här den ovanligt duglige majoren, slutligen general-fälttygmästaren frih. Hugo Hämiltons bevågenhet. När denne 1703 blev chef för det samtidigt nyuppsatta Smålands femmänningsrege-mente till fot, begärde och erhöll han D. till kapten och kompanichef samt utverkade sedermera hans befordran till major och överstelöjtnant vid regementet. Ej långt efter D:s inträde i krigstjänst bröt stora nordiska kriget ut. Under dettas första skede kom han ej att deltaga i operationerna. Västgöta-Dals regemente stannade nämligen under de första krigsåren kvar i provinsen och Hämiltons femmänningsregemente gjorde till 1709 garnisonstjänst i Stockholm. Efter slaget vid Poltava förflyttades emellertid Hämiltons regemente år 1709 till Malmö. Det deltog året därpå i slaget vid Hälsingborg (28 febr. 1710) och stred där mot det tappra danska gardet, vilket (egendomligt nog fört av en namne till D.) vek först efter en förtvivlad strid, som kostade Hämiltons regemente nära hälften av dess styrka. D. anförde i slaget med tapperhet en av regementets bataljoner (möjligen hela. regementet) och blev själv sårad. Efter. slaget återgick regementet till Malmö, varifrån det 1712 flyttades till Göteborg. År 1716 deltog större delen av detsamma i Karl XII: s norska fälttåg. Huruvida D. då var med, är ej känt, men senare på året utnämnde konungen honom till överste och kommendant i Marstrands fästning. I de underordnade befattningar, vilka han dittills innehaft såsom kompani- och regementsofficer, och under en duglig chef hade D. otvivelaktigt väl fyllt sina plikter. Den självständiga befattningen såsom kommendant i Marstrands fästning skulle han däremot visa sig långt ifrån vuxen. De första åren förflöto i lugn — försvaret av västfronten var långt framskjutet —, men sedan Karl XII stupat, drogs fronten tillbaka. Den företagsamme Tordenskjolds anfall på Göteborg 1717 hade visat, att vaksamhet var av nöden. På försommaren 1719 blockerade Tordenskjold Göta älvs mynningar. Befälhavaren på krigsskådeplatsen, fältmarskalken greve K. G. Rehnschiöld, sökte då förstärka besättningen i Marstrand, samtidigt som, betecknande nog, en djärv och handlingskraftig officer skulle ställas vid D: s sida. Men det var redan för sent. Tordenskjold hade avskurit förbindelsen mellan fästningen och fastlandet. Anfallet på Marstrand kom i juli och hade till följd, att fästningen utan en enda mans förlust och utan skada på den döda materielen inom få dagar kapitulerade, varför D. dömdes till döden och avrättades. Då han ibland framställes som martyr för rådande förhållanden (Larsen), torde en närmare redogörelse för belägringens gång och D: s förhållande därvid vara på sin plats. Fästningen var i gott skick och väl försedd med förråd av alla slag. I hamnen, som försvarades av stängsellinjer och batterier, låg en svensk eskader om cirka femton fartyg av olika storlek. Eskaderns besättning, som endast uppgick till omkring 100 man, räckte dock ej till att fullständigt bemanna mer än ett par fartyg. Inräknat detta sjöfolk samt artillerimanskapet utgjorde fästningens hela besättning nära 400 man. Fienden åter kunde vid Marstrand för landstignings- och belägringsändamål använda blott 500 man. Tordenskjolds avsikt var närmast att bemäktiga sig eller förstöra de svenska fartygen. Natten till 11 juli satte han trupper i land på den framför Marstrandsön och hamnen belägna Koön och uppkastade ett mörsarbattéri. Den 11 juli började artilleristriden, varvid D. lät utrymma det vid Koön belägna utanverket Hedvigsholm. Uppenbarligen var detta ett taktiskt missgrepp: han borde i det längsta ha försvarat Hedvigsholm och hållit fienden från livet. Den 12 juli gick Tordenskjold över till själva Marstrandsön med 200 man och tog nästan utan strid batteriet Antoinetta och Norra blockhuset. Vägen till staden och hamnen låg nu öppen, och de svenska fartygen voro förlorade. Besättningen sänkte dem därför själv och drog sig sedan skyndsamt in i kämfästningen Karlsten, som låg ovanför staden och hanmen. Genom djärvhet och handlingskraft i förening med ett taktiskt ändamålsenligt uppträdande hade Tordenskjold således vunnit sitt närmaste mål och i grund förstört den svenska eskadern. Han beslöt emellertid att gå vidare, denna gång huvudsakligen på underhandlingarnas väg. Skulle han använt våld, räknade han med tre veckors belägring och 1,000 man belägringstrupper. Den 13 juli gav D. äntligen befallning att skjuta staden i brand, emedan den gav skydd åt fienden, men han lyckades ej få sin befallning åtlydd.- Artilleristerna, som hade egendom, anhöriga eller vänner i staden, föreburo brist på materiel. Episoden torde blotta arten av D: s befälsföring som kommendant och andan inom fästningen. Under tiden hade emellertid fienden fört mera folk i land och in i staden, och Tordenskjold bearbetade samtidigt med insmugglade skrivelser fästningens besättning. Den 14 juli sände' han en parlamentär med ett brev till D. I detta meddelade han, att han ämnat omedelbart gå till anfall, men då han var under-kunnig om att D. i så fall skulle sätta eld på staden, hade han uppskjutit angreppet för att giva civilbefolkningen tid att rädda sig. Han framhöll emellertid sin fasta föresats att utan dröjsmål be-mäktiga sig fästningen. Utsikterna härtill voro goda, varom D. kunde få förvissa sig. För övrigt väntade Tordenskjold en stärk belägringskår. Då fästningens öde sålunda under alla omständigheter var beseglat, borde D. genast uppgiva den, varigenom staden, invånarna och besättningen skonades. D. vacklade redan från början, och Tordenskjold lämnade honom med psykologisk skarpblick ej ett ögonblicks ro. Redan medan D. höll på att avfatta sitt svar på Tordenskjolds brev, anlände ett nytt brev från denne, vari han lovade, att D. skulle få bestämma villkoren för ackordet, och ytterligare erbjöd sig att lämna honom 3,000 dukater specie, om han uppgåve fästningen. D. förkastade visserligen muntligt det senare erbjudandet men begärde stillestånd till nästa dag (15 juli), vilket också, medgavs till klockan 12. Därpå sammankallade han omedelbart alla officerare till krigsråd. Modlöshet rådde hos kommendant och underlydande, och beslutet blev att ackordera. D. uppsatte 15 juli ackordspunkterna, som biföllos av Tordenskjold. Till en början fordrade denne, att överlämnandet omedelbart skulle börja, nien medgav sedan två timmars respittid. Fruktande att D. möjligen härunder skulle besinna sig, tog han emellertid samtidigt ett om ovanlig djärvhet och människokännedom vittnande steg. Endast åtföljd av en trumslagare begav han sig personligen in bland fienderna i fästningen, kom till tals med D. och förmådde honom att följa med på ett besök i staden. Därefter ägde uttåget rum efter hand, men först den 16 på kvällen lämnade de sista svenskarna Karlsten. Generalkrigsförhör anställdes omedelbart med kommendant och officerare, följt av generalkrigsrätt över D., som anklagades för att förrädiskt och utan tvingande nöd hava uppgivit fästningen. Förräderiet kunde ej ledas i bevis och ansågs föga troligt, emedan D. då ej skulle ha begivit sig till Sverige, men för uppgivandet dömdes han 5 sept. 1719 förlustig liv, ära och gods. Domen skulle omedelbart bringas till verkställighet, emedan regeringen på förhand förklarat, att nåd ej komme att beviljas. Prästerna funno emellertid D. »ganska oskicklig till döden»; han kvalde sig »med allehanda oroliga och för närvarande hans tillstånd helt otjänlige tankar». De måste två gånger begära uppskov med exekutionen. Den ägde därför rum först 16 sept. D. led sålunda »med rätta» sina gärningars lön, men han bar dock ej ensam skulden till fästningens skamliga uppgivande. Övriga, officerare delade ansvaret med honom. Efter avrättningen ställdes-dessa (tjuguen stycken) inför generalkrigsrätt/De funnos förvunna till att hava und er skrivit krigsrådsprotokollet om ackordet, att hava vetat av att D. ackorderade men underlåtit att »taga honom for-huvudet» samt att hava haft Tordenskjold i händerna men släppt, honom. Samtliga dömdes 8 jan. 1720 till samma straff som D.,. vilken dom av K. M:t 21 jan. av nåd nedsattes till tjänstens förlust.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| 7 december, |
Letter concerning the state Björnäs in Södermanland. |  |
|
Good | . | . | ¤ Bought 2013-02-16. (76805) Sverige Kurirpost Intressant kurirbrev angående hemmanet Björnäs i Södermanland 1691, undertecknat av reduktionskommissionen, Johan Gabriel Stenbock, Göran Gyllenstierna, m.fl. dd Stockholm d. 7 december 1691. |
| : Jacob De la Gardie (1768 - 1842) : | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
 | |||||||
|
¤ Jacob Gustaf De la Gardie, född 16 juni 1768 i Stockholm, död 26 april 1842, greve, militär och politiker; lantmarskalk 1834-1835. Dessutom tilldelad titeln En af rikets herrar, samt utmärkelserna Serafimerriddare, Kommendör av Svärdsorden, Kommendör av Nordstjärneorden samt Riddare av Carl XIII:s orden. Jacob De la Gardie var son till Pontus Fredrik De la Gardie och dennes andra hustru, friherrinnan Hedvig Eva Rålamb, och den äldste av faderns söner som överlevde spädbarnsåren. Han började 1785 tjänstgöra vid Lätta dragonerna av livgardet. Han blev kapten 1788, men tog av politiska skäl avsked under riksdagen 1789. 1792 blev han kaptenlöjtnant vid Livdrabantkåren och knöts till hovet, där han 1829 blev övermarskalk hos drottningen. Inom armén avancerade han till generalmajor (1812), generallöjtnant (1818) och general av kavalleriet (1826). Såsom diplomat verkade han i Wien 1799-1801. Där löste han tvisten mellan kejsaren och Gustaf IV Adolf kring länseden för Pommern. 1813-1819 var han envoyé i Madrid. Inom politiken intog han vid flera tillfällen en ganska framträdande roll. Han var lantmarskalk vid Pommerns lantdag i Greifswald 1806 och ordförande i hemliga utskottet vid 1809 års riksdag i Sverige. Tillsammans med Erik Ruuth var han ledare för de s. k. "gustavianerna" vid riksdagen. Gustavianerna ville ha den avsatte kung Gustav IV Adolfs son som tronföljare. Han väckte uppseende med ett förslag att adeln skulle avsäga sig alla privilegier förutom sköldemärkena. Han ville införa en ny nationalrepresentation, "mer förenlig med tidevarvets upplysning, varje medborgares rätt och det allmännas nytta" och en förändring av den nya regeringsformen. Vid 1812 års riksdag var han ordförande i bankoutskottet och 1834-1835 lantmarskalk. Han var ledamot av Rikets allmänna ärendens beredning från 1812 och ordförande från 1819. Vidare deltog han när Stockholms stads sparbank grundades 1821. Tillsammans med Rutger Macklean och Ramel skickade han en sakkunnig till Schweiz att studera Pestalozzis verksamhet. Likaså främjade han att vaccination infördes i Sverige. Han blev "en av rikets herrar" 1823, var medlem av ett flertal akademier och samfund. Han var intresserad av allt, man särskilt historia och vetenskap. På sitt gods Löberöd i Skåne samlade han ett bibliotek med över 12 000 band och ett av de största enskilda arkiv, som funnits i Norden. En del av dessa urkunder lät han på egen bekostnad, med hjälp av Peter Wieselgren, ge ut i tryck. Han översatte en del av texten till Haydns Oratorium över skapelsen (1800), skrev dramat Fale Bure (1795) samt översatte Monvels drama Clementine och Desormes (1793) och Michel- Jean Sedaines komedi Det oförsiktiga vadet (1793). Hans hustru var grevinnan Christina Sparre af Söfdeborg, vars mor var en Ramel.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| Malmö 8 Januari 1838 |
Manuscript |  |
. | . | . | . | Probebly a copy not hand signed by Jacob De la Gardie. |
| : Jacob Pontusson De la Gardie (1583 - 1652) : | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
 | |||||||
|
¤ Pontus De la Gardie (Jakobsson) (1619-?) ¤ Kristina De la Gardie (Jakobsdotter) (1620-22) ¤ Sofia De la Gardie (Jakobsdotter) (1621-21) ¤ Magnus Gabriel De la Gardie (1622–1686) ¤ Brita De la Gardie (Jakobsdotter) (1624-24) ¤ Gustav Adolf De la Gardie (1626-30) ¤ Maria Sofia De la Gardie (Jakobsdotter) (1627–1694) ¤ Jakob Kasimir De la Gardie (1629–1658) ¤ Pontus Fredrik De la Gardie (1630–1692) ¤ Kristina Katarina De la Gardie (Jakobsdotter) (1632–1704) ¤ Johan Karl De la Gardie (1634-34) ¤ Birgitta Helena De la Gardie (Jakobsdotter) (1636-36) ¤ Axel Julius De la Gardie (1637–1710) ¤ Ebba Margareta De la Gardie (1638-1696) (Jakobsdotter) | Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
|||||||
| : Magnus Gabriel De la Gardie (1622 - 1686) : | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
 | |||||||
|
¤ Gustaf Adolf De la Gardie (1647 - 1695) ¤ Catharina Charlotta De la Gardie (Magnusdotter) (1655 - ) ¤ Hedvig Ebba De la Gardie (Magnusdotter) (1657 - ) Biografi : Magnus Gabriel De la Gardie vann drottning Kristinas ynnest och begåvades med höga utmärkelser och stora förläningar, senare föll han dock i onåd. Med Karl X Gustav:s tronbestigning återvann De la Gardie konungagunsten. Bl a för att Karl X Gustav var bror till De la Gardies hustru Maria Eufrosyne. Gift år 1647 med Maria Eufrosyne av Pfalz, och blev då svåger till den blivande Karl X Gustav. Med henne fick han barnen : År 1647 riksråd. År 1648 general i Tyskland. År 1649 generalguvernör i Livland. År 1651 riksmarskalk och överstemarskalk. År 1652 riksskattmästare, generalguvernör i Västergötland, kansler för Uppsala universitet, Vid Karl X Gustavs död blev Magnus i enlighet med dennes testamente år 1660 rikskansler och medlem av Karl XI:s förmyndarregering, ledare av förmyndarregering åren 1660—1672 Magnus Gabriel blev år 1680 riksdrots, vilket innebar en reträtt från rikspolitiken. Förmyndarräfsten och reduktionen drabbade honom hårt och han dog i fattigdom - en levnadstragedi som bl.a. kom till uttryck i dikterna O Jesu! när jagh hädan skal och Kom, Jesus, du min Frälserman. Sin största insats gjorde De la Gardie som frikostig mecenat och främjare av konst och vetenskap. På hans initiativ inrättades år 1666 Antikvitetskollegium. Såsom en av rikets största jordägare uppmuntrade han förläningssystemet och stimulerade knappast till någon större sparsamhet. Hans franskvänliga utrikespolitik och olyckorna under år 1675-år 1679 års krig medförde att han förlorade sitt inflytande. Han byggde och underhöll flera slott, Makalös, Karlbergs slott (om- och tillbyggnad), Venngarn, Läckö slott, Mariedals slott, Jacobsdal (Ulriksdal), Kägleholm i Väringen, ägde en tid även slottet Arensburg på Ösel. Uppgifterna om hans rikedom, frikostighet och relativa fattigdom mot slutet av livet, skall ses mot bakgrund att han fullständigt lär ha saknat sinne för hushållning. Den tidens fordringsägare hade inte några effektiva legala medel för att hävda sin rätt mot människor i hans samhällsställning. Stor del av hans förmögenhet byggde främst på konfiskation. From Wikipedia. | Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
|||||||
| |
|||||||
| : Fredrik d´Orchimont : | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| |||||||
|
Read more at : SBL (Swedish)
| |||||||
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Manuscript | |
¤ | Good | . | ¤ " ¤ . |
|
| : Carl von Düben (1816 - 1897) : | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| |||||||
|
Enligt inköpta handlingar studerade han i Lund kring 1840-talet. ¤ Karl von Düben. Löjtnanten Friherren. Född 1825-02-17. Död ogift 1860-01-05 i Stockholm (AB). far: Johan Henrik von Düben. Född 1782. Död 1826 i Gustavsberg, Torup (N). mor: Juliana Lilliehök. Född 1790 i Halvarsbyn, Ör (P). Död 1871 i Klara, Stockholm (A). Levnadsbeskrivning : Antagen till sergeant utan lön 1841-02-01 Ljungby kompani, Kronobergs regemente. Transporterad 1842-05-25 från Ljungby kompani, Kronobergs regemente till S.Sunnerbo kompani, Kronobergs regemente.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Study notes | No | Good | No | No | About 50 pages and 4-5 with his hand signed autograph. | |
| : Gustav Duwall (1630 - 1692) : | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
 | |||||||
|
• Christer Duwall, född 1655; löjtnant; † 1733. • Jakob Duwall, född 1657-12-23 i Falun, † 1669-08-03 i Stockholm och begr s å 19/10 i Storkyrkan. • Axel Duwall, † barn och begr i Falu kyrka. • Lorentz Duwall, född 1659-07-27(?); kaptenslöjtnant; † ogift 1715 vid Stralsund. • Gustaf Duwall, expektansryttmästare; † efter 1735. • Helena Gustaviana Duwall, född 1661 i Finland, † 1700. Gift med överstelöjtnanten, friherre Fabian Wrede af Elimä, född 1654, † omkr 1709. • Axel Duwall, född 1667; blev 1700 livdrabant hos Karl XII och 1701 korpral vid drabantkåren; deltog i flera strider, bl a vid Narva, Poltava och Bender; Gift med friherrinnan Beata Gyllenstierna af Ulaborg, född 1681-02-26 i Stockholm, † 1745, dotter till landshövdingen, friherre Conrad Gyllenstierna af Ulaborg och hans 2:a fru, grevinnan Eva Lewenhaupt. • Jakob Duwall, överste för södra skånska kavalleriregmentet 1712-04-16; † ogift 1713-08-18 i Bender. • Anna Beata Duwall, född 1669, † ogift 1753-12-19 på Tisby. • Elsa Maria Duwall, född 1671-02-27 på Falu kungsgård, † där s å 31/10. • Carl Duwall, † barn och begr i Falu kyrka. • Elsa Maria Duwall, född 1675, † ogift 1761-05-11 på Tisby. • Görvel Christina Duwall, född 1678-06-27, † ogift 1752-02-17.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Letter |  |
?, Fabian Wrede Carlsson and Carl Gustaf Sperling | No | Yes | No | Bought as "Handskrifter, övriga Sverige FABIAN WREDE (1641–1712), greve. Handskrift i folieformat angående
mantalsräntan i Kymmene gårds län, egenhändigt undertecknad 1684. Sidorna 2–3 omfattar räntan
för i reduktionen utbytta gods i samma område undertecknat Gustaf Duwall och Carl Gustaf
Sperling. (Utrop ca € 48 / $60)". But I think this is Fabian Wrede Carlsson (1654-1709). |
| : Hartwig Dymling ( - ) : | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| |||||||
|
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| 30 juli |
. |  |
. | . | . | . | A bill, Wegeholm d. 30. july 1787 |
| : ( - ) : | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| |||||||
|
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
|||||||
: NOTICE :
[ To The Top ]
* ) All this letters are from one collection called Roukola´s oldest
document. Total about 500 pages concerning Silversvan, Cedersparre and other
families. Ruokola is located in Viborg area, Finland.
"Ruokola älsta dokument (pärmtitel), Samlings-volym med ca 500 sidor
1700-talshandskrifter av och rörande Silfversvan, Cedersparre mfl ätter.
Ett antal fullmakter undertecknat av Karl XII (1701). Fredrik I (7 st.) och
Adolf Fredrik. Likvidhandlingar, regementsräkenskaper mm. Handlingar
undertecknade av namn som Aminoff, Charpentier, Nauclear, Uxkull, Leijman mfl.
Hyresynshandling rör Myttala kaptensboställe 1752, ett antal brev mm.
Ruokola i Viborgs län, Finland.
Explanations : Words into "xxx" = Swedish language.
¤ "S.R.C.S." = "Svea Rikes Charta Sigillata".
¤ Chamberlain = "Kammarherre".
¤ Count = "Greve".
¤ Countess = "Grevinna".
¤ Counties = "Län / Landskap".
¤ Country gentleman = "Godsägare".
¤ Country house = "Herrgård".
¤ Country seat = "Herresäte".
¤ County = "Grevskap / Län.
¤ Governor of a County = "Landshövding.
¤ Lady´s maid = "Kammarjungfru".
¤ Waxseal = "Vaxsigill".