| | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| 14 Jul |
Manuscript, signed in absent of king Adolf Fredrik. | No | 5 | Good | ? | ? | 1996-05-25 / 0701 |
 | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
¤ Swen Lagerberg, född 28 mars 1672 på Stora Kärr, död 7 oktober 1746, var en svensk general och tjänsteman. Lagerberg gick i krigstjänst 1690 och var fänrik när stora nordiska kriget bröt ut 1700. Han deltog med kungen i dennes fälttåg och blev vid Poltava liggande kvar på slagfältet sårad, men räddades av en dragon som drog upp honom på sin häst och räddade honom därifrån. Under Karl XII:s vistele i Turkiet användes han som underhandlare med kanen på Krim och förmådde honom att förena sina trupper med turkarna till ett anfall på Ryssland. Han befordrades 1710 till överstelöjtnant vid Skaraborgs regemente och blev 1714 överste vid Kronobergs regemente, med vilket han bevistade den nära årslånga belägringen av Wismar, och där ledde flera lyckosamma anfall. Befordrad till generalmajor och chef för Skaraborgs regement 1717, deltog han i denna egenskap i fälttåget mot Norge. Han blev friherre 1719 och året därefter president i Statskontoret. Lagerberg valdes av adeln till Lantmarskalk 1723 och vann inträde i rådet samma år. Han upphöjdes 1731 till grevligt stånd. Från början utan tydlig tillhörighet kom han att alltmer orientera sig med Mössorna. Han kom dock, till skillnad från de flesta av sina meningsfränder, inte att avsättas, utan fortsatte sin politiska gärning ända fram till sin död. Lagerbergs föräldrar var häradshövding Lars Jonsson Herrlund, adlad Lagerberg, och Anna Örnevinge. Han gifte sig 1722 med friherrinnan Ottiliana Wellingk.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Cut from letter |  |
No | Good | No. | No. | S Lagerberg Bought 2010-10-05 |
| | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| 22 Jul |
"Resolution" | No | No | Good | ? | ? | 2000-09-06 / 0701 |
| 12 Jun |
Letters of appointment | No | 2, also signed by king Gustav IV Adolf | Good | ? | ? | 1996-05-25 / 0701 |
| 16 nov |
Letters of appointment | No | 2, also signed by king Gustav IV Adolf | Good | ? | ? | 1998-12-05 / 0701 |
| | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
¤ SBH : Lagerheim, släkt, 117 Lagerheim, släkt, 126 Lagerheim, C H T Alfred, 1843-1924, 121 Lagerheim, Carl Eric (Bergquist), 1742-1813, 126 Lagerheim, Elias, 1791-1864, 119 Lagerheim, H G W Elias, 1830-1914, 118* Lagerheim, Fritz T J, 1887-1965, 126* Lagerheim, Gustaf A, 1788-1845, 130 Lagerheim, N Gustaf, 1860-1926, 124 Lagerheim, E Julius, 1786-1868, 126* Lagerheim, Lars Magnus, 1786-1858, 118* Lagerheim, Olof Elias (Weidman), 1741-1823, 117* Lagerheim, Olof Johan, 1785-1834, 118* Lagerhjelm, Lagerhielm, släkt, 132 Lagerhielm, Pehr, 1739-1805, 132* Lagerhjelm, Pehr, 1787-1856, 133 Lagerhjelm, Pehr E, 1829-90, 136 Lagerhjelm, Pehr U, 1875-1944, 132*
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| 31 dec in Stockholm |
Cut from letter | No | 5 | Good | ? | ? | 1999-01-30 / 0612 |
 | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Letter (with envelope) | No | No | Good | No | 1996-05-25 / 0701 | |
| | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
son : Johan Lagermarck (1730 - 1805).
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| 20 nov |
Letter of tax | No | 8 | Good | ? | ? | 2000-09-06 / 0612 |
| | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| 10 apr |
Letter of appointment | No | 8 | Good | ? | ? | 2000-09-06 / 0612 |
| | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| at Grand Hotel, Stockholm |
Cut from letter | No | No | Good | No | ? | 1999-01-30 / 0612 |
 | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
¤ Jakob Albrekt von Lantinghausens den ende sonen av två barn till generaladjutanten Gotthard Henrik Lantingshausen som skrev sig till flera gods i Reval, och Jakobina Staël von Holstein, en äldre syster till Jakob Axel Staël von Holstein. Fadern stupade när han var fem år, i slaget vid Punitz, och han blev då huvudman för ätten, som naturaliserats i Sverige som adlig. Jakob Albrekt von Lantinghausen ingick 1717 som volontär vid livgardet. Följande året befordrad till kornett och löjtnant vid Hallands infanteri, bevistade han fälttåget mot Norge 1718-19 och utmärkte sig särdeles i träffningen vid Ljung, där han med endast sjuttio man tillbakadrev de vida överlägsna danskarna. Då hans regemente 1722 indrogs, erhöll han kaptens avsked och begav sig till sin morbroder, överste Staël von Holstein, där han i två år studerade krigsvetenskapen, varpå han 1724 ingick i fransk tjänst, vilken på grund av tidens fredliga förhållanden inskränkte sig till fredlig garnisonstjänstgöring. Användande all sin lediga tid till förkovran av sina insikter i skilda grenar av mänskligt vetande, gjorde han sig snart känd som en kunnig och duglig officer och kallades 1736 att som guvernör leda den unge hertig Kristians av Zweibrücken och dennes yngre broders uppfostran, varefter han under de följande åren med de unga prinsarna besökte åtskilliga holländska och tyska universitet. Han greps därvid av tanken att bana prinsen vägen till tronföljden i Sverige, vilken plan dock på grund av förhållandena ej kunde förverkligas vid 1742-43 års riksdag, oaktat Lantinghausen, vilken efter slutat guvernörsvärv återvänt till franska hären och med denna stridit i österrikiska successionskriget, enkom begivit sig hem för att bearbeta stämningen. Han återvände därpå till krigsskådeplatsen, deltog med utmärkelse i de följande årens fälttåg och erhöll 1745 värdigheten av brigadier i franska hären. 1746 återvände han till Sverige och deltog i 1746-47 års riksdag, där han genast gjorde sig bemärkt inom hattarnas läger och insattes i en av ständernas deputationer. Under den från Ryssland hotande faran av ett fredsbrott, avsändes Lantinghausen, som 1747 utnämnts till generalmajor, till Finland för ordnande av dess försvar. Två år senare förordnades han till chef för ett värvat regemente i Göteborg och förvaltade dessutom en tid landshövdingeämbetet i länet. I riksdagsarbetet började han också taga en allt mera framskjuten del. Vid 1751-52 års riksdag var han en av hattpartiets kandidater till lantmarskalksvärdigheten, insattes i sekreta utskottet och gjorde sig så gällande, att franske ambassadören tillskrev riksdagens förlopp efter hans önskningar förnämligast Lantinghausens och Ulrik Scheffers kloka ledning. Hans kraftiga motstånd mot hovets planer på ökad konungamakt gjorde honom där så illa anskriven, att, oaktat Lantinghausen under 1755-56 års riksdag, då han på nytt var medlem av sekreta utskottet, var uppförd på ej mindre än fyra riksrådsförslag, han varje gång blev av konungen förbigången. I det av hattarna 1757 inledda pommerska kriget var Lantinghausen en av de få, som någorlunda visade sig ställningen vuxen. Det var sålunda först och främst hans förtjänst, att hären blev någorlunda krigsduglig och när Lantinghausen, som 1757 utnämnts till generallöjtnant, slutligen i november 1758 mottog platsen som överbefälhavare, lyckades han i någon mån uppehålla de svenska vapnens ära, om också den tryckta ekonomiska ställningen och rådvillheten på högsta ort hindrade honom att fullt utnyttja de fördelar, situationen stundom hade att bjuda. Misslynt häröver, lämnade han sin post 1761 för att inträda som överståthållare i Stockholm, vartill han kallats redan 1759. På denna plats ådagalade han en drift, rättvisa och omtänksamhet, som förvärvade honom allmän högaktning och minnet av att ha varit en av hufvudstadens yppersta styresmän. Särskildt inlade han stor förtjänst om polisväsendets förbättring. Han gick så upp i denna sin befattning, att han mer och mer drogs från politiken, men tog dock verksam del i framtvingandet av riksdagen i Norrköping 1769, där han ännu en gång tillhörde sekreta utskottet. De förhoppningar, han och många andra hyst om bot för statsskickets värsta olägenheter, gäckades emellertid och nedstämd drog sig Lantinghausen tillbaka till Stockholm. Jakob Albrekt von Lantinghausen erhöll 1760 friherrlig värdighet och blev 1764 serafimerriddare. Gift 1748 med grevinnan Anna Sofia von Fersen, syster till riksrådet och fältmarskalken Fredrik Axel von Fersen. De fick två barn. Dottern Carolina Sophia gifte sig med Thure Leonard Klinckowström, och Albrekt von Lantinghausen upphöjdes till greve.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Manuscript | No | 8 | Good | ? | ? | 1996-05-23 |
 | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
¤ Johan Henrik Lefebure (Jean Henry Lefebure), född 15 januari 1708 och död 27 oktober 1767 var en svensk industriidkare. Johan Henrik Lefebure föddes i Stockholm som son till handlaren Henri Lefebure och Marie Bedoire. 1730 erhöll han burskap i huvudstaden, och ägnade sig åt en omfattande merkantil och industriell verksamhet, anlade åtskilliga fabriker, inköpte mässingsbruket i Norrköping, vilket han betydligt utvidgade och försåg med ett konstgjuteri. 1764 blir han ägare till Gimo bruk i norra Uppland. Där låter han uppföra Gimo herrgård efter ritningar av Jean Eric Rehn. Som ledamot av borgarståndet deltog han i riksdagarna 1751 och 1760 och blev som en ivrig hatt fullmäktig i rikets ständers kontor samt ledamot av konvojkommisariet och assekuransrätten, fullmäktig i generaltullarrendesocieteten, direktör i sjöförsäkrings och järnkontoret, ledamot i frimurarbarnhusets direktion samt direktör för ostindiska kompaniet, varjämte han adlades 1762 med bibehållande av namnet Lefebure. Den ansenliga förmögenhet, han samlat på sin handel och sina fabriksanläggningar, ökade han än mer som delägare i det beryktade växelkontoret. När därför 1765 års ständer anställde sin räftst med Gustaf Kierman och hans associerade i växelaffärerna, dömdes Lefebure att återbära till kronan 6 miljoner daler kopparmynt eller vid pass 20 tunnor guld samt till en månads fängelse på vatten och bröd samt förlust av all borgerlig näring i Stockholm och av rättighet att vistas i Stockholm eller på en ort, där riksdag hölls. I maj 1766 blev en del av ersättningssumman efterskänkt, och hans straff mildrades till böter av 1000 daler silvermynt, men Lefebure avled redan kort därefter. Han var sedan 1736 gift med Charlotta Bedoire (1708-1773).
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Manuscript | No | ? | Good | ? | ? | 1996-05-23 / 0612 |
 | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
¤ Anders Leijonstedt, född 1649 i Uppsala, död 10 oktober 1725 i Stockholm, greve, riksråd, son till apotekaren Simon Wollimhaus och bror till Jakob Gyllenborg. Liksom broderne var han måg till Olof Arvidsson Thegner. Han var förste innehavare av justitiekanslerämbetet 1714. Efter studier i Uppsala och en utrikes resa blev Leijonstedt 1683 sekreterare vid bankoverket samt 1685 ledamot och 1696 direktör i den för reduktionsdomarnas verkställande tillsatta kommissionen. Från 1686, då han adlades med namnet Leijonstedt, var han tillika protokollssekreterare i rikskansliet. Han befalldes 1694 att bevista rådslagen i Kanslikollegium och sändes 1698 som envoyé extra-ordinaire till Brandenburg, varest han avslöt den tvist angående gränserna i Pommern, som fortgått sedan westfaliska fredsslutet. 1703-1710 var han åter minister i Berlin, blev sistnämnda år kansliråd, utnämndes 1714 till högste ombudsman (chef för revisionsexpeditionen för justitiemål) och erhöll 1716 friherrlig värdighet, men tog inte introduktion. 15 april 1719 valdes han till lantmarskalk efter den dagen förut avlidne Per Ribbing. Uppsatt på förslag till riksråd, utnämndes han också därtill strax efter riksdagens slut. S.å. blev han även president i Kammarrevisionen och greve. I yngre år idkade Leijonstedt skaldekonsten. Några tillfällighetsstycken av honom finnas intagna i P. Hansellis samling "Vitterhetsarbeten af svenska författare", 5:e delen. Tragedin Dido, författad i slutet av 1660-talet, återfanns av K. Warburg i Köpenhamn och utgavs i "Samlaren" 1880. - Ätten Leijonstedts siste medlem i Sverige avled 1830. En gren av densamma hade flvttat till England. ¤ Fru Maria Catharina Thegner var dotter till den stenrike stockholmsborgmästaren Olaus Thegner.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Cut from letter |  |
No | Good | No. | No. | A Leijonstedt, 1722 as note. Bought 2010-10-05 |
 | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| |||||||
|
¤ A) He was behaded as his army, during the war against the Russians, was defeated to easely. ¤ A) Charles Emil Lewenhaupt, d.ä. svensk general, född 28 mars 1691 i Stockholm, död 4 augusti 1743, far till Charles Emil Lewenhaupt d.y. Lewenhaupt studerade utomlands och fick mycket goda vitsord. Då hattarna framkallade krig mot Ryssland 1741 (Hattarnas krig) fick han leda en av de svenska arméerna som dock blev slagen. Lewenhaupt och hans närmaste man Henrik Magnus von Buddenbrock avrättades genom halshuggning två år senare på grund av påstått grava försumligheter under kriget. När anklagelsen hade blivit känd finns det uppgifter som gör gällande att Lewenhaupt tog sin tillflykt till ett underjordiskt rum på ön Storholmen norr om Lidingö, som hade använts av ägarna till Frösviks säteri på Bogesundslandet (Vaxholms kommun) för förvaring av värdesaker i krigstider, men gömstället röjdes och han blev gripen och förd till Stockholm för rättegång. Sanningshalten i denna historia är omstridd och motsägs av den detaljerade biografi över Lewnahupt som finns, författad av Gustav Jonasson med titeln "Charles Emile - Skurk eller syndabock?" Lewenhaupts änka som residerade på Övedskloster skickade sina tjänare att hämta liket efter sin make. De lyckades gräva upp kroppen och frakta hem den. Dock upptäckte änkan att man tagit Buddenbrocks huvud, varför tjänarna fick återvända till Stockholm för att hämta även Lewenhaupts huvud. Kropp med huvud ligger begravd på Öveds kyrkogård. Lewenhaupt arrenderade tillsammans med generalmajoren friherre J Ch Düring Flyinge Kungsgård mellan 1731 till 1747. De hade under denna period ryttmästare Kortz anställd på Flyinge med ansvar för stuteriets drift. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns Johan Henrik Scheffels målning (kopia) av Lewenhaupt i rödbrun rock och spetshalsduk ¤ B) Charles Emil Lewenhaupt, d.y., född 24 april 1721, död 29 mars 1796 på Vinäs, var en svensk greve till Vinäs och Wormsö, En af rikets herrar, lantmarskalk och hattpolitiker, son till Charles Emil Lewenhaupt d.ä.. Charles Emil Lewenhaupt anställdes tidigt som kornett vid skånska kavalleriregementet och tjänstgjorde såsom faderns överadjutant under hattarnas ryska krig 1742. Då fadern blivit häktad och dömd till döden, sökte sonen rädda hans liv genom att hjälpa honom att fly, och lyckades också befria honom ur fängelset, men den dömde påträffades kort därefter och avrättades. Lewenhaupt deltog i riksdagsförhandlingarna under slutet av frihetstiden, men utan att lyckas förvärva någon ledande ställning. 1770 tog han avsked ur krigstjänsten med överstes rang, men utnämndes 1773 av Gustav III till kaptenlöjtnant vid livdrabantkåren och generalmajor i kavalleriet. 1778 blev han, såsom huvudman för ätten Lewenhaupt, en af rikets herrar. Vid flera riksdagar hade Lewenhaupt såsom representant för rikets andra grevliga ätt under den ordinarie lantmarskalkens frånvaro, fört ordet på riddarhuset, och vid riksdagen 1789 utnämndes han av kungen till lantmarskalk. Han framstod vid riksdagen som Gustav III:s verktyg och blev offentligt skymfad av den adliga oppositionen. Då konungen fordrade, att adeln skulle ge sin ordförande upprättelse, möttes uppmaningen av sorl och buller, varvid Axel von Fersen och Carl de Geer invände, att ingen förolämpning blivit lantmarskalken tillfogad, då någonting därom ej fanns intaget i protokollet. För att undanröja vidare misshälligheter, blev Lewenhaupt på nådig befallning sjuk, och överste Per Lilliehorn förordnades att vara vice lantmarskalk i hans ställe. Sedan kungen forcerat fram ett slags bifall till förenings- och säkerhetsakten, undertecknade Lewenhaupt den vid riksdagens slut, vilket så förtörnade hans ståndbröder, att de bestämde sig för att inte sätta upp hans bild bland de övriga lantmarskalkarna på riddarhuset. Efter riksdagen drog Lewenhaupt sig tillbaka från politiken. Lewenhaupt gifte sig den 2 november 1749 på Vibyholm i Årdala socken, Södermanlands län med grevinnan Ulrika Christina Bonde af Säfstaholm, född 1730 på Vibyholm, död 1764 på Vinäs, dotter av kammarherren, greve Gustaf Ulf Bonde av Säfstaholm, och friherrinnan Hedvig Sofia Banér.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| 14 oct |
Manuscript | No | 2 | ? | ? | ? | 1996-12-16 |
 | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
¤ Liewen, Hans Henrik von, krigare, riksråd. Född i Estland 1664; kusin med Liewen, Bernhard von och son af öfversten för Åbo läns kavalleri Bernhard Otto von Liewen och Elisabet Gertrud Wrangel. L. ingick tidigt i krigstjänst och var strax vid utbrottet af nordiska kriget 1700 öfverstlöjtnant vid estniska adelsfanan. Han deltog samma år i slaget vid Narva, befordrades till öfverste 1703 och blef 1710 generalmajor. När vid 1713 års riksdag rådet beslöt att affärda ett sändebud till Demotika för att underrätta konung Carl om ställningen i landet och om de faror, som hotade rikets bestånd, valde man till detta ömtåliga värf friherre von Liewen, en klok, modig och ärligt menande man, på en gång af ett öppenhjärtligt väsen och med stor förmåga att behandla människor. Genom sina framställningar eller rättare genom sättet, på hvilket de gjordes, förmådde han ändtligen Carl att återvända till Sverige. Tillika vann han så konungens förtroende, att L., ehuru alldeles okunnig i sjöväsendet, gjordes till generallöjtnant, president i amiralitetsverket samt stats- och kammarkontoren och till ledare af hela svenska sjöförsvaret. Med utmärkt kraft grep han an sitt nya värf och ordnade under året 1715 flottans utrustning så, att den åter kunde visa sig både i finska och danska farvattnen. För dessa förtjänster upphöjdes han 1719 till riksråd, upphöjdes s. å. i grefligt stånd och dog d. 25 mars 1733. Till sitt yttre mycket oansenlig, liten och låghalt, var han i lärdom icke heller synnerligen utrustad, men så mycket mer på hufvudets vägnar. Där de andra af rikets högt uppsatte förstummades inför den despotiske Carl, hade L. fri yttranderätt och begagnade den äfven ofta att säga konungen allvarliga sanningar. Gift 1: med Katarina Elisabet Yxkull och 2: med Margareta Juliana von Tiesenhausen.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Cut from letter |  |
No | Good | No. | No. | Hans Hinrich von Liwen Bought 2010-10-05 |
| | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| 14 jun |
Manuscript | No | No | Good | ? | ? | 1996-12-16 / 0612 |
| | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
? 2) Carl L (1754—1820), "Tjänstgjorde 1778-81 i engelska flottan o deltog i finska kriget 1788—90 samt blev 1812 överste i flottorna". ? 2) Anders Johan L (1763-1821), regmentskvartermästare. ? 1) Carl Johan L (1751-1838) på Hjuleberg, Major. ? 1) Carl Johan L (1758-1829) på Lindhult, Kapten. ? 1) Gustaf Adolph L (1769-1839). Major.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| 5 jun ? |
Cut from letter | No | No | Good | ? | ? | 1999-01-30 / 0612 |
| |
Cut from letter | No | No | Good | ? | ? | 1999-01-30 / 0612 |
| |
Cut from letter | No | No | Good | ? | ? | 1999-01-30 / 0612 |
| |
Cut from letter | No | No | Good | ? | ? | 1999-01-30 / 0612 |
 | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
¤ Johan (Jean) Georg Lillienberg, född 1713 på Toftnäs i Bolmsö socken, Småland, död 26 april 1798 på sin egendom Herrestad i Södermanland, var en svensk ämbetsman och politiker. Han blev friherre 1766 och greve 1778. Efter studier i Lund antogs Lillienberg 1731 till extra ordinarie kanslist i Krigsexpeditionen och fick snart i uppdrag att föra protokoll i rådkammaren. Han utnämndes till kommissionssekreterare i Wien, men fick under resan dit i order att order att i stället bege sig till Konstantinopel för att biträda vid alliansunderhandlingarna med Turkiet. Han kvarstannade därefter i Konstantinopel till 1743 för att för att uppbära de i 1739 års fördrag stipulerade subsidiemedlen och möttes vid sin hemkomst av ständernas erkännande för väl utfört värv. Lillienberg utnämndes 1746 till lagman på Gotland och tjänstgjorde under följande årets riksdag som ledamot av sekreta utskottet. Han gjorde sig här känd som en av Hattarnas mest ivriga företrädare. Han utnämndes 1749 till landshövding i Åbo och Björneborgs län, varifrån han 1757 förflyttades till liknande befattning i Uppsala län. Han fortfor att vid riksdagarna vara verksam för sitt partis intressen och tillhörde även 1751 sekreta utskottet och dess mindre sekreta deputation. Han utnämndes 1762 till president i Bergskollegium och tog verksam del i framtvingandet av urtima riksdag i december 1768 och insattes vid riksdagen i Norrköping 1769 åter i sekreta utskottet. Han föreslogs även som riksråd, men avböjde. Han invaldes 1768 som ledamot nummer 181 av Kungliga Vetenskapsakademien. Lillienberg gifte sig 1750 med Maria Juliana Jennings, syster till finansmannen John Jennings, men avled sonlös.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| 25 jan |
Manuscript | No. | 2 | Good | ? | ? | 1996-12-16 / 0612 |
 | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
¤ Lillienstedt, Johan, statsman, skald. Född i Björneborg d. 14 juni 1655; son af kyrkoherden Paulus Simonis Raumannus och Agneta Henrici. Gift 1: 1692 med friherrinnan Brita Cronhielm och 2: 1698 med Margareta Törnflycht. Under sin studietid i Uppsala, där han liksom sina bröder kallade sig Paulinus, väckte han stor uppmärksamhet genom sina kunskaper, så att lärarebefattningar vid Åbo universitet två gånger erbjödos honom. Han stannade emellertid kvar i Sverige och antogs till guvernör i riksskattmästaren Sten Bielkes hus, på samma gång han fick tjänstgöra under Bielke såsom presidentsekreterare i kammarkollegium. Tillika protokollsekreterare i statskontoret 1685, adlades han 1690 med namnet Lillienstedt och befordrades till sekreterare i Svea hofrätt 1692, till revisionssekreterare och ledamot i lagkommissionen 1698, till vice president och director i wismarska tribunalet 1705 och erhöll nu en mängd diplomatiska uppdrag, som han utförde med stor skicklighet. Utnämnd till landshöfding i Östergötland 1710, upptogs han af åtskilliga ministeriella värf i Tyskland, så att han ej tillträdde landshöfdingebefattningen förr än 1713, hvilket år han äfven upphöjdes till friherre. Under de sista åren af Carl XII:s lefnad var han konungen följaktig på hans resor och fälttåg och således även då urståndsatt att handlägga de till landshöfdingeämbetet hörande göromålen. Af regeringen utsedd till fullmäktig vid fredsunderhandlingarna på Åland 1719 samt äfven till kommissarie vid fredsverket med England, Danmark och Preussen, utnämndes han samma år till riksråd, rikskansliråd och grefve. 1721 erhöll han på sin lott att afsluta den kinkiga och i vårt lands historia sorgliga freden i Nystad. Smärtan av de förluster, som här tillfogades Sverige, yttrade sig sedan och länge i sväfvande beskyllningar, att L. ej skulle fyllt sin plikt som fullmäktig. Dessas orättvisa har dock blivit av senare häfdatecknare till fullo ådagalagd. 1727 förordnades han till president i wismarska tribunalet med åtnjutande af sin riksrådslön och avled på sitt gods Diwitz i Pommern d. 26 sept. 1732. Äfven i vår litteraturhistoria intager L. ett rum genom några vittra skrifter, av hvilka hans smärre skaldestycken och i synnerhet det lilla täcka poemet Klagan öfver Iris afresa antyder en skald av icke obetydlig begåfning.
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Cut from letter |  |
No | Good | No. | No. | J: Lilliensted. Bought 2010-10-05 |
| |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Original hair | Se above | No | Good | No | No | 2008-09-10 / 0809 |
| | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Read more at : SBL
| |||||||
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Manuscript |  |
¤ Sten Bielke ¤ Anders Torstenson ¤ Christopher Gyllenstierna ¤ Claes Fleming ¤ G Palmquist ¤ Anders Lindehielm ¤ J Ehrenskiöld ¤ Hans Billinskiöldh ¤ B? shuoch ? ¤ Carl Piper |
Good | . | ? | ¤ "Sverige Kurirpost
Mycket intressant kurirbrev med helt innehåll ställt till riksrådet Carl Mörners
arvingar angående Mörners delaktighet i Palmstruchska bankens undergång, undertecknat
av tio medlemmar, bl.a. ordföranden Claes Fleming, Anders Lindehjelm, Sten Bielke
och Carl Piper, daterad Stockholm den 22 juni 1682. (Utrop ca € 120 / $150)" ¤ Letter to Carl Mörners heirs. Hand signed autographs by 10 incl Claes Fleming, Anders Lindehjelm, Sten Bielke, Carl Piper and others, dated in Stockholm in june 22, 1682. |
| 16 may |
Letter | No | No | Good | ? | ? | 2000-09-06 / 0612 |
| | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Cut from letter | No. | No. | Good | ? | ? | 1999-01-30 / 0612 |
| : Sigfrid Linnér (1877 - 1963) : | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
 | |||||||
|
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
Note | No. | No. | Good | ? | ? | 2008-08-17 / 0808 |
| : ( - ) : | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
| |||||||
|
Read more at : Wikipedia
| Dated | Type | Pic. | Other Sign. | Condition | S.R.C.S. / Waxseal | Persons mentioned | Notice |
| |
|||||||