: OLD LETTER´S AND AUTOGRAPH´S COLLECTION :

: Karl Alfred Staaff (1860 - 1915) :
Born : 1860-01-21 in Stockholm.       † : 1915-10-04. Prio : 3.      / Picture : Yes.      / SBL : No. Profession : Prime minister "Statsminister" (1906-1914). Parents : Albert Staaf and Mina Schöne. Marriage : Unmarried. Relation : Brother to Pehr Staaff. Info : Prime minister as no. 11.
Dated	Type	Pic.	Other Sign.	Condition	S.R.C.S. / Waxseal	Persons mentioned	Notice
18x4 14 sep	Cut from letter.	.	.	Bad.	No.	No.	Dated in Göteborg.

: Pehr Staaff (1776 - 1846) :
Born : 1776-11-07 in Sala.       † : 1846-07-21 in Stockholm. Prio : 5.      / Picture : No.      / SBL : No. Profession : Lawyer "Rättslärd". Parents : "Bergsmästare" Pehr Staaf and Christina Elisabeth Stockenström. Marriage : 1816 with Magdalena Öman. Relation : Son : Per Staaff (1819-1883). Info : PehrS (1776-1846) inskrevs 1788 vid UU och avlade där 1794 kansliexamen, men aldrig någon högre juridisk examen. Efter tjänstgöring i verk och domstolar utnämndes han 1800 till notarie vid Sthlms magistrat och 1807 till adjungerad ledamot av rådhusrätten för att 1810 erhålla advokatfiskals namn. Tidigt sysselsatt med enskilda juridiska uppdrag kom S att under nära ett halvt sekel verka som sakförare, högt respekterad och anlitad av både sv staten och enskilda personer, även av utlänningar med intressen i Sverige. Klarhet, ordningssinne och en bred erfarenhet av rättsystemets teori och praktik, både i Sverige och i andra länder, var egenskaper som ansågs utmärka hans verksamhet som juridiskt ombud. Sin viktigaste offentliga insats gjorde S som lagreformator. Han var arbetande ledamot av lagkommittén från dess tillsättning 1811 och fram till att den upplöstes 1834. Vid sidan av ledamöterna Olof Zeni-us och Johan Gabriel Richert (bd 30) tillhörde S den reformvänliga kärngrupp som präglade kommitténs arbete och kom att på viktiga punkter bidra till utformningen av dess civillagförslag 1826 och kriminallagförslag 1832.1 arbetet med förslaget till handelsbalk var han tveklöst den ledande kraften. Som skarpsinnig praktisk jurist kompletterade S mycket väl sina tvenne mer teoretiskt lagda kolleger i kommittéarbetet. Ansträngningarna för en förbättrad lagstiftning fortsatte i den mer konservativt anstrukna lagberedning som tillskapades 1841, men i denna avböjde S medverkan under hänvisning till personsammansättningen. Däremot deltog han en kort tid i den nya lagberedning som tillkom 1845, efter det liberala genombrott som följde på Oscar I:s trontillträde.
Dated	2	Pic.	Other Sign.	Condition	S.R.C.S. / Waxseal	Persons mentioned	Notice
1803 7 may

: Georg Bogislaus Staël von Holstein ( 1685 - 1763 ) :
Born : 1685-12-06.       † : 1763-12-06. Prio : 5.      / Picture : Yes (SBL) + one more.      / SBL : Yes, as no 3. Profession : Military. Parents : Father : Johan Staël von Holstein.       Mother : Helena Juliana van der Pahlen. Marriage : 1 ): 17xx to countness Ingeborg Kristina Horn.       2 ): 1761 to Sofia Elisabet Ridderschantz. Relation : Info : Was prisoner in Russia between 1704-1711. Född:1685-12-06 – Estland (i Narva) Död:1763-12-17 – Malmö Sankt Petri församling, Skåne län (begr i S:t Petri) 1 Staél von Holstein, Georg Bogislaus, f 6 dec 1685 i Narva (J v Böhnen, Parentation hållen vid S:s grav [1764]; originalgeneal:na, RHA), d 17 dec 1763 i Malmö (v Böhnen; begr 10 jan 1764 där, S:t Petri). Föräldrar: överstelöjtnanten Johan S o Helena Juliana v der Pahlen. Volontär vid Livg 20 febr 00, sergeant vid Artilleriet 01, kornett vid Ingermanländska dragonreg 24 nov 01, löjtn vid överste Adam De la Gardies livländska infanterireg 12 maj 02, kapten där 10 juni 03, kaptens fullm 6 mars 05, fånge i Ryssland 18 april 04-maj 11, major vid Skaraborgs reg 9 nov 11, överstelöjtn 19 aug 13, överste där 7 dec 17-4 aug 20, generalmajor o chef för hertigens av Holstein livg o dennes generalkrigskommissarie 21-31, deltog i riksdagarna 23-60/62 (led av SU 23 o 42/43), frih 14 juni 31, överste o kommendant i Kalmar 29 maj 33, överkommendant där 18 febr 43-54, generalmajor i sv tjänst 34, landsh i Kalmar län 16 dec 34-54, generallöjtn:s titel 13 sept 43, landsh i Malmöhus län o överkommendant i Malmö från 54, fältmarskalks titel (med tur från 6 nov 53) dec 56. - Serafimerriddare 25 nov 54. G 1) 1710 i Moskva (C Quensel, Vördsamt äreminne öfwer... Fru Ingeborg Christina Horn [1761]) m grev Ingeborg Christina Horn, f omkr 1689, d 20 april 1761 i Vapnö, Hall (C Aulin, ... då fru Ingeborg Christina Horn ... slöt sin högtpriseliga dygdevandel ... [1761]; enl begnbok 72 år gammal), dtr till riksrådet greve Henning Rudolf H (bd 19) o grev Helena Sperling; 2) 30 okt 1761 i Färlöv, Skåne (bröllopsverser) m Sophia Elisabeth Ridderschantz, f 5 april 1697 (Marks v Wtirtenbergs geneaker, utdöda ätter, s 198, RHA) i Åsum, Skåne, d 3 nov 1787 i Färlöv, dtr till överstelöjtnanten Johan R o Sofia Maria Ulfelt. S kom som 14-åring i tjänst vid Livgardet, visade sin duglighet och blev redan 1703 kapten vid De la Gardies värvade regemente. Regementet sattes in för att undsätta det av ryssarna på nytt belägrade Narva. Operationen misslyckades, och S, som med ett grenadjärkompani deltog i försöket till genombrytning, togs till fånga och fördes först till Sibirien och därefter till Moskva. Där gifte han sig 1710 med Ingeborg Christina Horn. S utväxlades året därpå, men hustrun, som var dotter till Narvas tappre försvarare Henning Rudolf Horn, hölls kvar. Hemkommen utnämndes S till major vid Skaraborgs regemente och fick löfte om att få ut sin från fångenskapen inne-stående lön. 1717 fick han överstes grad och förde skaraborgarna till Norge och belägringen av Fredriksten. Under kriget i Bohuslän 1719 anföll den danske amiralen Peter Tordenskiold Nya Älvsborg. Fästningen försvarades emellertid tappert av överstelöjtnant Jean Abraham Lillie (bd 23, s 83), vilken i råttan tid fick understöd av S, som med kanoner från Hisingen angrep fienden i flanken, och Tordenskiold tvingades dra sig tillbaka med en förlust av 200 man. I juli 1720 begärde SU att S skulle utnämnas till överste för Skaraborgs regemente på grund av hans insats vid Älvs-borg. Fredrik I ignorerade emellertid SU, och utsåg i stället generallöjtnanten Hans Henrik v Essen (bd 14, s 561) till tjänsten. S tog illa vid sig och begärde avsked. Vid riksdagen 1723 klagade han i bittra ordalag över förfarandet, och kungen besvärade sig i sin tur hos ständerna över S:s utlå- telser. Ärendet hänsköts till en särskild deputation som kom fram till att S borde försöka återvinna kungens förtroende och nåd. Under riksdagen 1723 var S den kanske främste utdelaren av holsteinska pengar för detta partis räkning. För sina tjänster för Ryssland och Holstein uppbar han själv ryska pengar. Som varande i hol-steinsk tjänst och tillhörande holsteinska partiet borde S ha slutit sig till gyllenborgarna på 1730-talet - eftersom dessa ansetts vara direkta efterföljare till holsteinska partiet - men blev i stället en stark anhängare av Arvid Horns regim. Också under riksdagen 1726-27 skall han ha fått pengar för egen del och för att dela ut till personer i de olika stånden. Inför riksdagen 1740-41 hade stora summor pengar från England och Ryssland, avsedda att användas i röstvärvande syfte, lyfts av S och det vid 1738-39 års riksdag licentierade riksrådet Thure Gabriel Bielke (bd 4), vilka stod i spetsen för mössornas riksdagsförberedelser. I en påträffad aktionsplan från mösspartiet räknas fem chefer ("chef conseil") upp. I nummerordning var de Samuel Åkerhielm, Bielke, S, Samuel Bar-ck (bd 2) och Rutger Fuchs (bd 16), vilket är en indikation på S:s starka ställning inom oppositionen. I febr 1741 behandlades på riddarhuset den brännande frågan om en sv truppsammandragning i Finland inför ett revanschkrig mot Ryssland och SU:s rätt att beordra en sådan. Många mössor reserverade sig, och det har konstaterats att anmärkningsvärt många av reservanterna kom från Småland och särskilt från Kalmar län, där S var landshövding. Nära hälften av reservanterna kan på ett eller annat sätt knytas till S:s regionala operationsområde, vänkrets, släktingar och civila och militära kontakter (Carlsson, s 183). Det är mycket troligt att S var partiets främste röstvärvare. S var ledamot av 1742 års SU och sändes året därpå till Adolf Fredrik i Hamburg för att meddela honom att han utsetts till sv tronföljare. Ännu inför riksdagarna 1746 och 1751 tillhörde S mösspartiets innersta krets, och var fortfarande en frikostig pen-ningutdelare. Som landshövding i Kalmar var den starkt merkantilistiskt sinnade S mån om att främja sjöfarten och manufakturverken. Han var en verkligt drivande kraft när det gällde att få fart på länets och stadens näringsliv. S höll sig tidigt framme när det gällde att komma i åtnjutande av de statliga lån som gavs mot ingen eller låg ränta. Han tog bl a initiativ till återuppbyggnad av texdltillverkningen och inkallade såväl arbetsledare som arbetare från Tyskland. Bland de inkallade fanns medlemmar av släkten Fiedler, som kom att få stor betydelse för 1700-talets manufakturer i Kalmar. S:s intresse för manufakturerna ledde till omfattande affärer. Han anlade schäfe-rier, införde fåravel i större skala efter ny modell och inrättade spinnhus. Från spinnhuset hämtades stora delar av arbetskraften till textilmanufakturerna. Vidare distribuerade S lånade medel till andra fabrikörer och tog uppenbarligen olovligt ut på hallrätten pantsatt gods. Denna affärsverksamhet ledde till mycket ekonomiskt trassel både för lånebeviljan-de myndigheter och honom själv och hans anhöriga. En annan person som drogs in i skuldhärvan var fabrikören J H Fiedler som övertog en av S:s fabriker. Själv grundade S 1737 en yllefabrik benämnd Kalmar Vapen men anläggningen gick periodvis mycket dåligt och såldes 1745. En annan fabrik för tygtillverkning inrättades s å av Fiedler, men det är möjligt att S var den verklige ägaren. Även om S själv inte var särskilt lyckosam som fabriksägare hade manufakturväsendet under 1730- och 40-talen ett uppsving i Kalmar, inte minst genom S:s initiativ. En rad anläggningar tillkom. Ylle-, linne- och bomulls- samt tobaksmanufakturerna var de mest framträdande branscherna i Kalmar, och inom dessa fanns det stora företag vid 1700-talets mitt. S stödde också stadens sjöfart och varvsnäring. Kalmarfartygen var i allmänhet inte särskilt stora och merparten gick på nordtyska och danska östersjöhamnar men vissa av de större sökte sig mot medelhavsländerna. Även riktigt stora fartygsbyggen förekom i staden. S framhöll i sin redogörelse över länets tillstånd 1741 att han uppmuntrat stadens handelsmän att bygga en s k spanienfarare, vilket de också gjort, och att detta skepp efter en resa till Cadiz återvänt med en last av salt. Fartyget hade emellertid sålts till Ostindiska kompaniet eftersom det var något för stort för staden. Som landshövding i Kalmar var S driftig men som riddarhuspolitiker inte särskilt framträdande. Han var inte slagfärdig i debatterna och uttalade sig ogärna i plenum. I skymningslandet som bestickande röst-värvare för först holsteinska och därefter mösspartiet var han däremot uppenbarligen en avgjord tillgång. S:s äktenskap väckte på sin tid uppmärksamhet. Hustrun hade blivit kvar i Ryssland, och S:s efterforskningar ledde ingenstans. Efter elva års tystnad ansåg han tiden mogen att gifta om sig med Sophia Elisabeth Ridderschantz. Under bröllopsförberedelserna dök emellertid hans lagvigda hustru Ingeborg Christina upp, och bröllopet inhiberades. Efter hennes död äktade dock S den då 64-åriga fröken Ridderschantz, och under bröllopsfesten imponerade den mer än tio år äldre S genom sin vitalitet på dansgolvet.
Dated	Type	Pic.	Other Sign.	Condition	S.R.C.S. / Waxseal	Persons mentioned	Notice
1759 Malmö d:7 Junii 1759	Letter to Lund		Simon ?	Good	?	Broken Red waxseal in bad condition	.

: (Kristoffer) Isidor Stapelmohr (1849 - 1916) :
Born : 1849 at Östra Skrukeby, Östergotland.       † : 1916. Prio : 4.      / Picture : No.      / SBH : No. Profession : Politician. Parents : Marriage : Relation : Info : in swedish ¤ Kristoffer Isidor von Stapelmohr, född 1849 i Östra Skrukeby i Östergötland, död 1916, var en svensk borgmästare och riksdagsman. von Stapelmohr var borgmästare i Östersund 1879-1916 och ledamot i Första kammaren i Sveriges Riksdag 1908-1916 för Jämtlands län och Högerpartiet. I Riksdagen var Stapelmohr ordförande i Bankoutskottet 1912 och 1914-1915. Isidor von Stapelmohr var även styrelseordförande i Orsa-Härjeådalens järnväg och ordförande i Jämtlands läns landsting. Under sin tid som borgmästare var Östersund i sin mest expansiva period och von Stapelmohr präglade i hög grad stadens utveckling. Han har en gata i Östersund uppkallad efter sig. ¤ Stapelmohr.') Holländsk ätt, numera endast fordefvande som adl. ätten von Stapelmohr n:r 2,036. Radolph Stapelmohr. Tab. I. Herman Rudolph. Tab. II. Martin. Tab. III. Tab. I. Rudolph Stapelmohr. f. Med. doktor i Austrich, Holland. Gift. Söner: Lorentz. Regementsbarberare vid Södermanlands infanteriregemente 1706; råkade i rysk fångenskap 1709; efter återkomsten ur densamma praktiserande stadsfältskär i Linköping; f där 1742 V Herman Rudolph. Regementsfältskär. f '749- Se tab. II. Tab. II. Herman Rudolph (son af Rudolph Stapelmohr, tab. I). Kom till Sverige redan 1696; regementsfältskär vid Östgöta kavalleri 1708; fången vid Stralsund 17 15; t i Linköping 1749 Vxo« 80 år. G. i Linköping 1702 9/a ra. Anna Klingenberg^ f där 1748 "A, 76 år. Dotter af rådmannen Peter Claesson Klingenberg och Elisabeth Andersdotter. Barn: - Martin Peter f. i Linköping, liksom alla syskonen, 1702, t 1704. - Andreas Lorentz f. 1704 "/lo; f 1706. - Engela Elisabeth i. 1706 "/4, f i Linköping 1776 ". G. där 1725 "A k-löjtnanten vid Östgöta kavalleri Christoffer Rudén adl. Rudensköld n:r 1,583, f. i Åbo 1695 ^Vs, t i Linköping 1736 Vio. Margareta Catharina, f. 1707 9/8. f. Elsa Beata, f. 1708 3^8, f s. å. V9. Martin^ f. 1710. Regementsfältskär. f 1797. Se tab. III. - Christoffer Lorentz, f. 17 11 'Va- Student i Östgöta nation i Uppsala 1726. Öfverdirektör. f i Stockholm 1782 "Vp- Adlad med namnet von Stapelmohr, stamfader för adl. ätten von Stapelmohr n:r 2,036. Såsom tillägg till ättartafloma må meddelas, att sonen Carl VUhilm, som föddes i Göteborg, blef student i Östgöta nation i Uppsala 1768, utn. notarie i Vasa hofrätt 1776; f i Stockholm s. å. Ig. *) Ehani meddelandet går betydligt öfver planen för dessa tillägg, har redaktionea likväl ansett sig böra intaga detsamma oförändrad t.
Dated	Type	Pic.	Other Sign.	Condition	S.R.C.S. / Waxseal	Persons mentioned	Notice
Undated	Cut from letter		No	Good	No	No	Bought 2010-10-05

: Johan Gabriel Stenbock (1640 - 1705) :
Born : 1640-08-28 in Stockholm.       † : 1705-08-15. Prio : 3.      / Picture : Yes.      / SBH : Profession : "överhovjägmästare". Parents : "hovrättspresidenten greve" Fredrik S and Catharina De la Gardie. Marriage : Unmarried. Relation : Info in Swedish :    5) Stenbock, Johan Gabriel, brorson till S 4, f 28 aug 1640 i Sthlm, d 15 aug 1705 trol där (Hovräkenskaper 1705,1:169, SIA, bet för själaringn 16 aug i Sthlm, Nik). . Kammarpage hos drottn Kristina 52, inskr vid UU jan 55, vistades utrikes 58-62, inskr vid univ i Strassburg 2 nov 58, överkammarherre hos änkedrottn Hedvig Eleonora 18 juli 63, tillika hovmarskalk vid k hovet 24 sept 64, tillika guvernör över änkedrottn:ens liv-geding 17 nov 64-jan 68, riksstallmästare 23 maj 67, riksråd (från 82 k råd) från 21 aug 68, rikskammarråd 12 mars 69-10 maj 72, led av Reduktionskoll 26 mars 73-28 dec 78, riksmarskalk (från febr 82 överste marskalk) från 10 nov 73, led av deputför undersökn av kammarförvaltn sedan 1675 nov-dec 78, ordf i kommissionen över reduktions- o revisionsverket i Ingermanland jan 80-febr 81, i riddarhusdirektionen 3 nov 80-31 okt 82, i kommissionen över Kammarkolks förvaltn dec 80-okt 93, i kommissionen för granskn av myntväsendet febr 81-jan 82, i likvidationskommissionen över stora kommissionens domar ang kollegierna sept 85-juni 00, kansler för Åbo akad 13 aug 86 (tilltr ej), ordf i kommerskommissionen nov 86-maj 97, led av Reduktionsdeput från 17 maj 88, av beredn över reduktionsverket i Pommern sept 91, överhovjägmästare 96. - Ogift.    S ärvde omfattande egendomar efter sina föräldrar och kom att genom dona- tioner från kronan och inköp av gods bli en av de rikaste godsägarna i Sverige. Han var som tolvåring kammarpage hos drottning Kristina och skrevs vid 14 års ålder in vid UU. Efter utrikes studieresor, då han bl a studerade i Strassburg, gjorde han karriär vid Hedvig Eleonoras hov och blev 1663 överkammarherre hos henne och sedan guvernör över hennes livgedingsgods. Som förvaltare av änkedrottningens egendom visade han stor skicklighet. Han fick också Hedvig Eleonoras stöd i olika sammanhang under sin karriär. Hans talanger som hovman ledde till att han 1667 blev riksstallmästare och sex år senare riksmarskalk, dvs chef för det k hovet, därtill överhovjägmästare 1696.    Som rikskammarråd 1669-72 slöt sig S till motståndarna till Magnus Gabriel De la Gardies (bd 10) finanspolitik och önskade fullfölja Gustav Bondes (bd 5) spar-samhetsprogram. Han och Clas Rålamb (bd 31) förde traditionen från sparpro-grammet i Blå boken vidare, t ex då de sökte balansera staten i 1671 års statskommission. De la Gardies linje segrade dock och när S i maj 1672 lämnade Kammarkollegiet, skedde det i protest mot rikskanslerns finanspolitik.    Som medlem av riksrådet under Karl XI:s omyndighet drabbades S av förmyndarräfsten. Han liksom rådet i övrigt kämpade för att endast de fem höga riksämbetsmännen - som tillsammans med Hedvig Eleonora utgjorde förmyndarregeringen för Karl XI - skulle svara för regeringens åtgärder under kungens omyndighet. Medlemmarna i rådet fick dock i sin helhet svara för de beslut som de var och en deltagit i. I stor utsträckning lyckades S bli undantagen från denna räfst genom att begära och erhålla särbehandling av kungen vad gällde kraven på honom.    I utrikespolitiken företrädde S en franskvänlig linje, dock en mera varsam sådan än De la Gardies. Under det svensk-danska kriget 1675-79 kom S att vid olika tillfällen sändas ned till kungen i hans fältläger i södra Sverige, dels för hovärendenas skull, dels som budbärare från rådet. Han deltog också i överläggningarna i Ljungby i nov 1677.1 sept följande år sände riksrådet S till kungen i fält med två uppdrag. Det ena var att framföra rådsmajoritetens anklagelser mot Johan Gyllenstierna (bd 17), som även S var motståndare till. Han hade framgång i detta uppdrag så långt att rådet fick kungens befallning att undersöka hållbarheten i de uppgifter som var i svang beträffande Johan Gyllenstierna och hans bror Jöran. Det andra uppdraget var att begära att Karl XI skulle besluta om en räfst med Kammarkollegiet, vilket kungen också gjorde.    S var ömtålig om sin värdighet, vilket ledde till att han figurerade i olika duellsammanhang, åtminstone i yngre dagar. Han duellerade bl a 1663 med riksrådet Axel Lillies (bd 23) äldste son Axel, kammarherre vid Hedvig Eleonoras hov, och utmanade 1667 överkammarherren Anton von Steinberg på duell - en duell som dock förhindrades av rådsregeringen.    I en tvist på 1670-talet med De la Gardie, då rikskansler, visade S samma känslighet. Hans mor, Catharina De la Gardie - kusin till rikskanslern - hade råkat in i en godskonflikt med denne. S tog hennes parti och angrep kraftigt rikskanslern, som en- ligt honom besatt en egendom som tillhörde henne. Rikskanslern anklagade S för att ha visat impertinens och kommit med svåra förolämpningar, trots att S enligt honom ansåg sig vara "ett modell av all perfektion och hövlighet". S svarade bl a med att förtäckt hänvisa till De la Gardies pinsamma uppförande under Kristinas sista regeringsår, då han bestraffades med drottningens onåd.    Vad beträffar räfste- och reduktionspolitiken under Karl XI:s regering är det en genomgående tendens i S:s verksamhet att så långt möjligt söka begränsa indragningarna, även om han erkände kungens rätt att ta tillbaka givna donationer. Han sökte inskränka omfattningen av räfsten med pantegodsen och var negativ till förslaget att de oköpta räntorna skulle betalas, men han såg sig ändå tvungen att tillstyrka det. S var också negativ till köpegodsreduk-tionen, räfsten med kopparkompanierna och reduktionen i Livland. I förtroliga brev klagade han över hur illa man, dvs kronan, i samband med likvidationerna hanterade folksom i god tro hade slutitkontrakt om gods. I viktiga delar av räfste- och reduktionspolitiken fanns en motsättning mellan S och Jacob Gyllenborg (bd 17), varvid den senares mera radikala förslag i allmänhet segrade (Lindqvist). Som ordförande i kommerskommissionen 1686-97 bidrog S till att genomföra den strängt protektionistiska näringspolitiken under dessa år.    S hörde till de relativt få höga aristokrater som lyckades hålla sig väl med Karl XI och spela en politisk roll under hela dennes regering. Orsaken var S:s insikt att han bäst befordrade sina intressen, ekonomiska och andra, genom att tjäna enväldet och väl utföra de uppdrag han erhöll av kungamakten, även om de riktade sig mot hans ståndsbröder och ibland mot honom själv. På det sättet kunde han också få kungen att göra undantag för honom inom delar av reduktions- och räfstepolitiken, vilket möjliggjorde att han länge kunde behålla sin förmögenhet. Han klagade dock, bl a i ett brev 1681 till ambassadören Nils Bielke (bd 4), över den tunga och orättfärdiga reduktions- och likvidationspolitiken. S:s godsinkomster i Sverige uppgick ännu på 1680-talet till stora belopp men började falla under första hälften av det följande decenniet för att åren efter 1695 definitivt minska till 1/3 av vad de var dessförinnan. Hans förmåga att behålla och öka sina egendomar under Karl XI:s regeringstid genom att billigt köpa upp egendomar som såldes ut p g a reduktionen har tidigare överdrivits. S måste till slut finna sig i att han endast kunde behålla tre gods i Sverige, Sjöö och Penningby i Uppland samt Lönnarp i Västergötland, vilka bestod av gammalt frälse och därför inte drabbades av reduktionsåtgärderna (Kullberg). I vilken mån han kunde rädda sin förmögenhet genom att placera kapital utomlands, hos bankirer i Haag och Hamburg, har inte kunnat fastslås. Det står dock klart att han gjorde sådana placeringar.    När Sverige vid sekelskiftet 1700 hotades av krig med Ryssland, Polen och Danmark sökte kronan nya mddel, bl a genom att stärka sin kredit. Tillsammans med några andra medlemmar av rådet utarbetade S den förordning där »eftergifter gjordes i reduktionspolitiken,'vilka i praktiken ledde till att reduktionen upphörde.    För S:s ekonomi torde lönen som riksmarskalk/överste marskalk ha spelat en viktig roll. Lönen för detta ämbete var en av de absolut högsta i riket. S:s förmåga att genom ceremonier och annat kasta glans över kungamakten - och även att sköta hovförvaltningens finanser - förklarar i hög grad att han ännu i slutet av sitt liv höll sin position som överste marskalk och k råd. Därtill bidrog också hans starka ställning hos Hedvig Eleonora, vars intressen han befrämjade i politiska sammanhang, t ex när fråga uppkom ifall Sverige skulle stödja hertigen av Holstein, drottningens nära släkting, gentemot Danmark eller inte.    S lät bygga vidare på det hus på Riddar-holmen som hans far låtit uppföra och som numera inrymmer Regeringsrätten. I S:s byggnadsverksamhet i övrigt märks främst slottet Sjöö vid Mälaren, vars arkitekter var Nicodemus Tessin d ä och Mathias Spihler.    1692 lät S slå en medalj över sig själv med inskriften Elementum meum libertas (friheten är mitt element), vilket troligen främst syftade på att han var ogift men kanske också avsåg hans förmåga att kryssa kring i politiken. S är begravd i Storkyrkan i Sthlm, under en stor gravvård ritad av Nikodemus Tessin d y.
Dated	Type	Pic.	Other Sign.	Condition	S.R.C.S. / Waxseal	Persons mentioned	Notice
1691 7 december,	Letter concerning the state Björnäs in Södermanland.		Göran Gyllenstierna, Henrich Danckwart, Peder Franc, A Henning, Pehr Kalling, J Thöresson, Arvid Hägerflycht.	Good	.	.	¤ Bought 2013-02-16. (76805) Sverige Kurirpost Intressant kurirbrev angående hemmanet Björnäs i Södermanland 1691, undertecknat av reduktionskommissionen, Johan Gabriel Stenbock, Göran Gyllenstierna, m.fl. dd Stockholm d. 7 december 1691.

* ) All this letters are from one collection called Roukola´s oldest document. Total about 500 pages concerning Silversvan, Cedersparre and other families. Ruokola is located in Viborg area, Finland.
"Ruokola älsta dokument (pärmtitel), Samlings-volym med ca 500 sidor 1700-talshandskrifter av och rörande Silfversvan, Cedersparre mfl ätter. Ett antal fullmakter undertecknat av Karl XII (1701). Fredrik I (7 st.) och Adolf Fredrik. Likvidhandlingar, regementsräkenskaper mm. Handlingar undertecknade av namn som Aminoff, Charpentier, Nauclear, Uxkull, Leijman mfl. Hyresynshandling rör Myttala kaptensboställe 1752, ett antal brev mm. Ruokola i Viborgs län, Finland.