Tänk dig att det inte finns någon dörr i hela världen.

Inte en enda. Att alla skulle bo i ett stort kollektiv. En tanke min femåriga syster av glädje planterade i mitt huvud för ett tag sedan.
Du skulle aldrig få en dörr stängd framför ditt besvikna ansikte men heller inga öppnade.
Inga ingångar skulle kännas för otrygga att entra och inga för svåra att öppna.
Men vad händer i en värld utan fysiska gränser?

Skulle vi bli friare i sinnet eller skulle vi bygga upp alla de obefintliga dörrarna runt omkring oss istället? Hur skulle vi, nakna som barn, ta oss an de världsliga problemen?

Gå ut i krig för en plats som inte existerar med tillhörighet och kartlinjer. Våldta för att skämmas framför Amnesty och medmänniskor.
Fängslas utan lås och bommar.
Skulle vår humana moral vara tillräcklig för att klara denna dörr fria värld?
Det skulle nog krävas lite mer respekt. Respekt för folks integritet, respekt för andras egendomar och framför allt respekt för allas personliga gränser.

En respekt som inte tycks finnas i denna stängda värld

-Joppe