Före jul var vi på ultraljud (i vecka 16). Det var spännande att se vår nykomling för första gången, och h*n vinkade åt oss:

Graviditeten har löpt utan större komplikationer:

I januari konstaterades att Mia hade järnbrist och blev ordinerad järn, folsyra och vila, vilket resulterade i en sjukskrivning.

I februari gick Mia åter på sjukskrivning pga ryggen, denna gång ända tills moderskapsledigheten började i slutet av mars.

I mars togs sockervärden, som tyvärr var lite höga (kan leda till att bebisen blir för stor). Efter två veckors regelbundna blodsockerkontroller var faran avblåst och Mia fick order om att äta på regelbundna tider.

I mitten av april (v 36) konstaterades att bebisen hade vänt sig i sätesläge, men som tur var svängde h*n sig rätt till UL:et följande vecka, och kejsarsnitt behövdes inte diskuteras ytterligare.

I samband med UL:et gjordes även en bäckenröntgen, för att kontrollera att Mias bäcken är tillräckligt stort (med tanke på att hon är kort). Allt var dock ok.

Dagen före beräknad födelse (4 maj), blev det ytterligare ett UL, eftersom det fanns indikationer på sätesläge igen... *suck* Som tur var var det falskt alarm. Dessutom togs fyra blodprover, bla lever- och gallsyreprov, pga att Mia hade haft klåda de senaste veckorna. Leverprovet var något förhöjt, gallsyran fick vi aldrig reda på innan det var dags!