Vandringsresan till Dalmatiens Kust.

 

Text och foto: Birger Bergman

 

Förhoppningsfulla landade vi med planet, som anlände till Split i utsatt tid från Stockholm. 11 ålänningar och 4 från Sverige. Vår reseledare Sanna Serbo mötte oss tillsammans med sin chaufför. Vi tog plats i bussen (en minibuss för 16 personer), men fick vänta litet för två av sällskapet hade inte fått sitt bagage. Då de ordnat papper för att återse sitt bagage, kunde vi starta vår färd till Omis, som staden heter, vilken den närmaste veckan skulle vara ”vår stad”.

 

     

Hotellet ”Villa Dvor”,                                          En äkta flinta-bil finns i restaurangen.

 

Hotellet ”Villa Dvor”, låg uppe på en klippa, med 106 st. trappsteg från gatan, så det blev en liten gymnastikövning med andningspauser innan vi steg in i vestibulen för att mottaga våra rum. Personal från hotellet bar upp våra resväskor och det var ju en lättnad för oss. Eftersom det redan var kväll, så blev det läggdags genast efter middag och uppackning av väskorna.

 

Vandringsdag 1.

Efter frukosten tog vi våra ryggsäckar och gick ut i staden, väl över bron blev vi anvisade var vi kunde inhandla bröd med pålägg till vår första lunch på denna vandringsresa.  Vår lokalguide Svonne mötte oss och vandringen startade. Först visades vi skampålen nere vid floden och därefter gick vi via kyrkan och upp till vårt första mål för dagen, vilket var en fästning som piraterna använt som skydd för sig och staden. Här intog vi lunchen, varefter vi fortsatte mot dagens andra mål. Då det just började regna gick vi ner igen till gatunivå och åkte buss till ”Flinstones Hus”, som var en restaurang enbart inredd med sten. Tyvärr var det fullbokat, så vi fick i stället bekanta oss med litet Kroatiska specialiteter, som en äldre gumma erbjöd ute på gatan. Någon av sällskapet köpte av henne. Därefter hem till hotellet och middagen.

 

Vandringsdag 2. (Övandring.)

Tidig start för avfärd till ön Hvar. Bussen förde oss till Split varifrån vi tog färjan över till ön. I staden Hvar dit vi kom med färjan fick vi trängas för att åka med lokalbussen. Vi steg av halvvägs till staden Jelsa, vilken var dagens mål för vandringen. Sanna hade försökt att beställa lunch åt oss på en strandrestaurang som heter ”Robinson”, men inte fått något svar. Nåväl vi startade vår vandring och efter ett litet tag började det regna och åska. På med regnkläderna och vandra vidare. Det blev så småningom så där jättehärligt i vandringskängorna, klafs, klafs, precis så som det blev i stövlarna då vi i ungdomen plockade våra första kräftor. Med torra stövlar på fötterna började man vada i sjön, försiktigt och lyste med ficklampan efter kräftorna, småningom blev det för djupt och det rann vatten in i stövlarna, klafs, klafs. Väl framme i en liten by strax före Robinson-stället, fann Sanna en liten restaurang med uteservering under tak. Värdinnan erbjöd genast plats åt oss och tog dukarna av två av borden för våra regnkläder och ryggsäckar. Var och en av oss fick beställa sin lunch med tillhörande dricka. Några passade på att hälla vatten ur kängorna. Då vi skulle vidare fick vi rådet att ta en annan väg, då stigen Sanna tänkte föra oss på var så lerig efter regnet. Vi passerade en vinodling, som värdinnan på restaurangen ägde och vi fick äta av vindruvorna, tack, tack. Då vi kom till Robinson, var det stängt och vi blev fotade av Sanna (gruppfoto).

 

      

 

15 resenärer på ön Hvar. (Foto Sanna S.)                                               Lisbeth och jag på 1762 m. (Foto Stig F.)

 

Härifrån fick vi nu snabba på till staden Jelsa för att hinna med bussen tillbaka till färjan, över till Split, bussen hem, middag och läggdags.

 

Biokovo, nationalpark, vandringsdag 3.

Idag skulle vi upp och vandra på höjder mellan 1200 och 1500 meter. Med bussen c:a 1 timme och sedan vandring i fin natur, ibland bergigt och steniga stigar, ibland litet mer skogigt. Väl uppe på 1500 meters höjd mötte bussen och förde oss till högsta höjden, Sveti Jure, i detta bergsmassiv, 1762 meter över havet. Däruppe fanns det ett kloster att titta på. På hemfärden besökte vi en vägkyrka, som vår chaufför gärna ville visa oss. Lunchen avklarades igen på en restaurang. De ville gärna att vi alla skulle beställa samma rätt, (mixed grill) och det gjorde vi. Väl hemma i Omis gick vi till badstranden innan vi tog oss till hotellet. Detta var första gången vi simmade i Adriatiska havet.

 

Stadsbesök dag 4, Dubrovnik.

Efter en 4-timmars bussfärd längs kusten, en liten bit gick vägen in i Bosnien (9 km), anlände vi till Dubrovnik. Här vimlade det av turister. Väl innanför stadsmuren till gamla delen av staden (Stari Grad) fick var och en besöka något lunch-ställe. För vår del blev det en Italiensk restaurang och lasagne, väldigt gott. Därefter gick vi en guidad tur med Sanna. Vi började med Onofrios stora fontän, som hade klarat sig ganska bra undan kriget. Den heter ”Stora Onofrios Fontän” och byggdes år 1438-1444 för att ge vatten från källan i Rijeka Dubrovacka 20 km ifrån fontänen. Genom att dricka vatten och tvätta sina händer fick man önska sig något. Därefter besökte vi det som sägs vara världens äldsta apotek, som finns i ett franciskaner-kloster från 1300‑talet. Efter att gått på gatan som var beklädd med vita plattor av sten från ön Brac, gick vi uppe på stadsmuren tillbaka till stadsporten och vidare till bussen för hemfärd till Omis. Väl där köpte vi bröd och pålägg för lunch till följande dag.

 

           

 

4 av gruppens medlemmar i Dubrovnik.        Några av gruppmedlemmarna badar i en vik på ön Brac.

Helena, Gun-Britt, Kristina o. Lisbeth.          

 

 

Dag 5. Övandring på Brac.

Tidig morgon för avfärd till Split och färjan till Brac. Vi fick frukostpaket från hotellet, som vi åt på färjan. En buss väntade oss och förde oss upp till öns högsta punkt, varifrån vi kunde se dagens mål, udden ” Zlatni Rat”, som är en landtunga ut från kusten och spetsen ändrar riktning beroende på vindriktningar. Bussen tog oss ner en liten bit till vandringens startpunkt. Längs en fin stig gick vi bl.a. till en badplats och förbi ett kloster innan vi intog medhavd lunch. Sista biten av vandrings-stigen har börjat bebyggas av villor och därför måste vi avsluta vandringen med att gå över 4 km på en grusväg (makadam-) innan vi kunde ta oss ett dopp i Adriatiska havet igen. Stranden bestod av småsten, så nu fick vi användning av badskorna igen. Lokalbussen tog oss sedan tillbaks till färjan och Split där vår egen buss väntade för att föra oss hem till Omis, hotellet, middag och god natt.

 

Dag 6, Rafting + Picknick.

Redan vid presentationen av programmet första dagen fick vi reda på att man kunde delta i forsränning. Flera av deltagarna sade näää… men måste ge sig för trycket av de övriga, så alla hade anmält sig. Det är floden Cetina som rinner genom Omis och en bit långt upp på denna flod kan man åka med gummibåt. Vi uppmanades att ha torra kläder med till ombyte efter forsränningen. Alla ikläddes gula hjälmar och så plockades vi ut till våra respektive platser i gummibåten.

Alla bar sina badskor, vilka behövdes då vi  bl.a. måste vada runt en stor sten i en av forsarna. Vi njöt väldigt av denna forsränning för mellan forsarna var det lugnt och vacker, med höga berg på sidorna, några fåglar som simmade, en vit häger och mycket fisk i vattnet.

              

 

  Alla bar sina badskor                                                                                     Fredagens lunch uppdukad på stenarna

 

Några passade på att taga sig ett dopp i floden medan Sanna dukade upp en massa Kroatiska specialiteter, lufttorkad skinka, getost m.m., som vi fick intaga till lunch. Väl tillbaka i Omis var det några som badade i havet igen.

 

Avresedagen, dag 6.

Eftersom flyget skulle avgå sent på eftermiddagen till Stockholm, fick vi nu chans att se på staden Split och shoppa lite. Här är ju den största sevärdheten det Diocletianska palatset, som byggdes då staden grundades på 200-talet e. Kr. under den romerska kejsaren Diocletanius regering. Diocletanius var från staden Salona, som finns på vägen till flygplatsen. Vår vänlige busschaufför var uppväxt här och han gjorde en avstickare hit för att visa oss ruiner från denna tid. Vid den norra ingången till palatset, finns en staty av biskop Grgur Ninski, som gjort sig känd som förkämpe för att gudstjänst skulle hållas på kroatiska i stället för på latin.

 

        

 

Vi önskar….  (Foto Sanna S.)                     Guiden vår visar en till av Kroatiens specialiteter.

 

Kring biskopens staty finns en legend, som sägen att den som rör vid hans stortå, skall få sina önskningar uppfyllda. Efter rundturen avtackades vi av Sanna, som delade ut våra pins med vandrings-kängor på. Innan avresan kunde den som var snabb, handla litet, butikerna stängde vid 13- eller 14-tiden. Därefter åt vi lunch på en av restaurangerna i Split.