Ett litet ord 5
Det var förunderligt och vackert att döpa Maxim Kasper, 5 år, för hans ögon glänste av förväntan och tillförsikt. Han stod så rak i ryggen och såg fram emot sitt dop. När jag berättade om hur det hela skulle gå till såg han på mig med ett nickande ansikte. Ödmjukt böjde han sitt huvud vid dopskålen. Dopvattnet nuddade hans fint formade huvud. I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Han blev en liten missionär för mig. Så ser man ut när man tar emot någonting av det finaste i livet. ”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Någonting stort sker när man vågar vara liten.
Julens gåvor kommer och går men dopets gåva är inristat i oss för evigt. Ett bra sätt att börja dagen är att tänka på att man är döpt. Då vet vi varje dag var vi hör hemma. Vi vilar i en Gudsfamn. Vi är omfamnade av en kärlek som vill oss väl. Så fira dopdag när det är dags. Det är som en andra födelsedag. Och alla ni som har dopljus hemma – tänd dem. Dopljus lyser väg i vardagslunk.