Ett litet ord 7
”Den som är framme har lång väg att gå.” Så avslutar Owe Wikström sin bok ”Till längtans försvar – om vemodet i finsk tango” Den attityden passar utomordentligt väl på många vägar, också på trons väg. Visst är det när vi vågar ifrågasätta och undra och ibland helt enkelt bara längta som vi känner att vi är levande? Det är då något händer i oss. Jesus mätte aldrig tron på folk. Han mötte människor. Något hände hos de personer som drogs till honom. Människor kom för att de längtade. Och det räckte. Inte ska vi utdöma tron för att vi har problem med jungfrufödseln. Vi firar nu trons söndag. Vi inbjuds faktiskt att vandra tillsammans, söka tillsammans, bli funna tillsammans. Det är en invit till alla som känner att det måste finnas något annat som är större och djupare än det här snurrande livet som aldrig ger riktig ro. Vi kan inte rycka till oss tron. Tron börjar växa nära Jesus. När det sker en beröring. Vi är på väg dit. Vi behöver inte ha bråttom. ”Den som är framme har lång väg att gå.”