Ett litet ord 9
”Att ha lamporna tända i ett tomt rum är ingen lyx, det är själavård.” Miljövänner äger rätt att baxna inför författarinnan Bodil Malmstens ord i den sista boken från Finistère, men jag kan inte låta bli att suga åt mig generositeten. Vi behöver ljus i alla vrår av våra hem. Där det mörka lurar är det kallt.
På söndag firar vi kyndelsmässodag. Så här en bit in i februari är julens barn på väg in i Jerusalem med sina föräldrar. Den gamle Symeon i templet sträcker sig mot det nya. Julen tog inte slut på julaftonen när alla paket var öppnade. Julen varar intill påska då det alldeles nya börjar.
För länge sedan var det sed att man tog sina hemstöpta ljus till kyrkan den här söndagen för att få dem välsignade. Det var ljuset från Betlehem som följde människorna hem. Så blev livet som levdes i ljusens sken välsignat i all sin sårbarhet.
Också vi kan tända ljus. Kyndelbloss. Facklor som tänds i glöden där Petrus kurar ihop för att inte bli igenkänd som en Jesus lärjunge. Även när vi är rädda får vi tända ljus.