Ett litet ord 13
Vi får inte veta vad hon heter. Hon kallades synderska. Det var stämpeln hon fick leva med innan hon fick upprättelse. Innan hon blev sedd som den hon var. Och för att komma dit måste hon bli föraktad och förnedrad. Ingen av oss känner till hur länge plågoandarna pinade henne.
De har ofta charmiga ansikten de där som lyckas dupera oss. Ena handen smeker. Den andra slår.
Hon hade valt att inte tiga. Tänk att orka vara så modig att man satsar allt och låter maskerna falla. Jesus såg henne där i Simons hus. Alla inregistrerade henne. Varje mansblick var där.
Jesus såg att hon var den enda i rummet som bar på en kärlek. Också han behövde den på korsvägen. Den kärlek som ingen annan ville ta emot. Det var kroppen de andra var ute efter.
Vi får inte veta vad hon heter. Hon heter kanske som någon vi känner.
Internationella kvinnodagen är en påminnelse om att vi ska se varandra. Kvinnan i kassan har något att säga. Frissan behöver någon som lyssnar. Vi vill alla ha ett namn. Jag borde se henne och fråga vad hon heter. Kvinnan har alltid ett namn.