Ett litet ord 15
Det är inte madonnan på piedestal jag vill lyfta fram. Det är Maria av kött och blod. Det är hon som vågar säga ”ja” fastän det skulle ha varit så mycket lättare att svara ”nej”. Och inte är det ett underdånigt ”ja”. Modiga Maria vill jag kalla henne.
I Sunds kyrka ser jag henne med smärtan inristad på halsen. Den vackra skulpturen blir en manifestation över det brutala våldet och livets sköra tråd. Det är en medsyster som står där i altarskåpet för att dela vår vardag här. Och samtidigt finns hon därute i världen, långt borta och nära, där kvinnor far illa.
Det är inte glansbilder vi behöver i våra bräckliga liv. I verkligheten bär Maria ingen vacker krona. Hör henne när hon i sitt Magnificat utbrister: Han störtar härskare och upphöjer de små. Han mättar de hungriga och skickar bort de rika.
Så ser hennes gudsbild ut. Vilket politiskt och ekonomiskt sprängstoff. Vilken vision hon har, den unga flickan. En Mariabild som kan bära också oss. Modiga mamma Maria får hon heta.