Ett litet ord 16
Vägen till Jerusalem blir kortare för varje dag. Nu på söndag går vi in den djupare fastan, som övergår i stilla veckans tystnad. Den lila färgen blir allt mörkare i takt med att det blir ljusare därute. Var inte rädd för mörkret. Fastetiden vill skapa rum för glädjen. Ljuset pockar på och vill vinna. Ljuset tilltar, men det tar tid.
Brukar du fundera på din egen livsresa? När jag ser på min är det många smärtpunkter som poppar upp. Så är det nog säkert för de flesta. Livet är inte bara mörklila. Ibland är det svart.
Då är det bra om man har någon att dela resan med. Jag tänker på Job, som hade vänner som satt med honom i mörkret.
Vi är omgivna av längtande människor. Kanske kan du och jag dela någons resa. Jag tror att sådant hjälper mot smärtpunkter.
”Gud, hjälp mig att inte fly smärtan utan ge mig modet att bli kvar i den, både andras och min egen, så att jag anar hur korset och kärleken hör samman.
Gud, låt mig se hur Kristi kors berör också mitt liv och kan bli den grund som jag bygger mitt liv på.”