Ett litet ord 18
Den här veckan är en förunderlig vecka. Många av oss ser med förväntan fram mot några dagars lugn och ro, god mat och dryck, sol och långa promenader.
Men solen lyser inte i alla liv. Någon väntar på besked om cancern. Någon vet inte om hon ska gå eller stanna kvar i en relation som förkrymper livet. Någon väntar barn, men vågar inte glädjas.
Jesus fick aldrig cancer eller hjärtsjukdomar. Hans liv blev så kort att han inte hann uppleva det som många gamla människor har genomlidit. I stället kan man säga att han fick uppleva den största smärtan på en enda dag. Det är dagen i stilla veckan då stillheten blir total. Allt blir bara svart. Den dagen behövs inga ord.
Med tårfyllda ögon närmar sig kvinnorna graven den första påskmorgonen. De bär på väldoftande kryddor för att visa kärlek. De möts av det oerhörda. Graven är tom, men de får möta en levande Kristus som står där som trädgårdsmästare. Varför får just de möta honom? Jo, de har ögon som bär på en kärlek. Att tro på uppståndelse är att se med kärlekens ögon.