Ett litet ord 20
”Kalle, kom in och äta!” Är det alls någon som ropar till sina barn så numera. Kanske är det så att de alla sitter framför datorn och chattar eller så är det ipod och dylikt som gäller och då hör man inte nödvändigtvis det som händer i det verkliga livet. Men ”Kalle, kom in och äta!” är viktigt. Maten är viktig. Men man kommer inte om rösten är fel.
Margareta Melin har påpekat att många har Guds ord men inte Guds röst.
Nu på söndag handlar det om den gode herden som känner alla sina får vid namn. Tänk positivt. Vi är inte bara en fårskock i vår Herres hage. ”Jag har kallat dig vid namn, du är min”, säger herden. Han har den där förunderliga rösten som kan få oss att lystra.
Många har nog Guds ord, men det låter så hårt att jag inte kan förmå mig att gå in och äta trots att jag är vrålhungrig. Följ den varma rösten. Den som bejakar dig som människa. Den som känner dig vid namn.
Utanför den tomma graven stod Maria från Magdala och allt för henne var bara slut. Då stod han där och sade ”Maria” och när hon hörde hans röst och hörde sitt namn då hade hon en väg att gå på.