Ett litet ord 22
Hjärtat samtalar med någon. Det är bön. En enkel kommunikation. Kanske är det ett samtal med någon som för många är ”något bortom bergen, bortom blommorna och sången”, som Dan Andersson uttrycker det. Vår längtan söker ett mål.
Bön är inte nödvändigtvis fromma formuleringar. Det kan vara en stilla suck, en ordlös tanke. Det är att komma nära någon som andas där jag andas. Det är att komma Gud så nära att han känns i hjärtat.
Martin Luther kan verka så stenålders och samtidigt så nära vår livspuls när han säger: Du måste lära dig att ropa och inte sitta där för dig själv på bänken, hänga med huvudet och bita och gnaga dig själv med dina tankar, sörja och söka efter hur du kan komma undan, och tänka på hur illa det går för dig.
Ja du Martin. Det är säkert ett gott råd, men inte så lätt att leva efter.
Bönsöndagens texter ger oss samma råd, så det finns ingen annan väg.
Bulta på dörren. Bulta på. Bulta på tills det gör ont i näven och tron sviktar. Bulta på så länge du andas. Då ska dörren öppnas.