Ett litet ord 23
Det är med ett visst vemod jag släcker påskljuset i kyrkan på Kristi himmelsfärdsdag. Hur mycket behöver vi inte ljuset i våra liv? Men det är nödvändigt. Den andliga verkligheten, den ligger bortom. Det vardagliga livet handlar om hur man får lönen att räcka till, pensionen att räcka till. Andligheten är så annorlunda. Och samtidigt alldeles nära. Efter Kristi himmelsfärdsdag finns det inga gränser. Alla hinder är borta. Här och där hör samman.
Tänk om det kunde bli attityden också i våra mänskliga relationer. Att rasera murar. Att öppna fönster.
Jag läste om att Marthaförbundet gått in för att stöda kvinnor som präster. Det värmde. Att lyfta fram människor är alltid rätt.
Hur länge ska det räcka förrän vi alla förstår att Jesus inte var någon laglydig ja-sägare utan en radikal man som vågade säga vad han trodde var rätt. Och aldrig tänkte han först på sig själv. Han tänjer på alla våra gränser om vi låter honom komma riktigt nära. Det är det som är det oerhörda med Kristi himmelsfärd.