Ett litet ord 24
Jag cyklar i vårkvällen hem och känner hur skapelsen väller in mot mig. Det här är tid mellan hägg och syren och fåglarna kvittrar ikapp. Sommaren bara brakar fram. Jag ville att den skulle vänta så där lagom så att vi alla hann med. Det nya livet, som vi har väntat så innerligt på, det borde få väcka oss och göra oss nya. Det är pingst.
Vi brukar teckna hemförsäkringar för att skydda oss mot eld, vatten och vind. Alla är krafter som kan förgöra våra liv. Och för det är vi beredda att betala en hel del. Men när det handlar om pingst så är det vår möjlighet. Pingst är sprakande skaparkraft. Nu får människan kraft att ta ansvar för sin tro.
Gud viskar i vinden och ropar i öknen. Och plötsligt är han där i en stark manifestation där kyrkan föds. Så firar vi kyrkans födelsedag på pingstdagen.
Vi är en tvåtusen år gammal kyrka. Vi är gamla och samtidigt underbart unga. Var dag ger oss nya möjligheter att föra fram budskapet att ”bokstaven dödar, men anden gör levande”.
Livet är alltid viktigare.