Ett litet ord 25
Säg ”Gud” och miljontals frågor pockar på svar. Vem är jag att tala om Gud så att hjärtan öppnas? Men jag tror att ett heligt rum står öppet. Vi inbjuds att stiga in. På söndag möter vi den dolde Guden i kyrkans texter. Vi erbjuds ett mysterium. Vem är jag att skriva mysteriet i ditt hjärta? Det är så stort och samtidigt så nära.
Jag vill gärna ty mig till den svenska prästen Christina Lövenstams trosbekännelse:
”Jag tror på en Gud som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet.
En helande Gud som gör trasigt till helt, som stärker till medvetenhet.
Jag tror på en Gud som gråter med mej när jag gråter så allting är gråt.
En tröstande Gud som kan trösta likt den som väntar tills gråten gått åt.
Jag tror på en Gud som bor inom mig och som bor i allt utanför.
En skrattande Gud som vill skratta med mej, som lever med mig när jag dör.”
”Det finns ingen copyright i Guds rike,” brukar vi säga därhemma när vi delar gudsbilder och erfarenheter.
Dold och så nära. Det är Gud för mig. Och jag vill alltid höra: ”Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”