Ett litet ord 27
Nu är det solen och värmen som beräknas och vägs in. Vädret blir oftast livets puls. Inte ett samtal förs utan att vädret ventileras. När det är midsommardags vill vi ha väderleksplus och paus.
Jag tror att pausen hör till de viktigaste ingredienserna i livet. Jag sitter och tittar ut över syrenblommor som håller andan och vallmor som längtar efter att få spricka ut. Blomsterfägringen är en signal till mig: stanna upp och betänk. Det är livsfest på jorden. Alla blommor står och bugar sig för livets Herre.
Det är midsommarstång och sill och nubbe. Det är Ålänningens sång och det är som det borde vara.
Mitt i allt detta möter jag Johannes Döparen. Han är midsommarens ikon. Han möter oss i enkelhet och askes. Han kanske inte passar in med nubbe och sill vid första åtanken, men kanske vid den andra. Fastän han själv var återhållsam visade han vägen mot Jesus som umgicks med syndare och drinkare och allehanda löst folk.
Glad midsommar – och minns att värmen är bäst när den kommer från hjärtat.