Ska man komma någonstans här i världen så får man inte sticka ut för mycket. Man ska vara lagom. Man ska helst skörda uppskattning i alla läger.

Men så kan det aldrig vara i det verkliga livet. Om man inte törs gå den väg som man tror på är man ekande brons och klingande cymbal.

Vi vet att vår kyrka och vårt stift är splittrat. Och det ser jag som en ganska naturlig sak. Kyrkan har aldrig haft bara en röst. Redan när nattvarden instiftades fanns splittringen vid bordet, men alla fick delta i måltiden.

En ny biskop kan inte ge kyrkan en samstämmig röst. Biskopen ska låta alla röster höras.

Vi törs tillsammans leva vidare med de sår och ärr vi har. Vi törs därför att vi tror på Kristus som går med oss.