URSPRUNGSLAND/ HEMLAND:

Sverige

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:

Jakthund

FCI-KLASSIFIKATION:

Grupp 5, sektion 2

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Jämthunden erkändes officiellt som egen ras så sent som 1946. Trots att erkännandet är av så färskt
datum är jämthundsrasen lika gammal som jägarfolkens kolonisation av Norrland. Rasen tillhör det
nordliga barrskogsbältets storvuxna jaktspetsar. Att det skulle dröja så länge innan jämthunden fick
en egen standard berodde på att gråhund och jämthund länge dömdes som samma ras, vilket i praktiken
var en omöjlighet. Jämthundens helt dominerande användningsområde är älgjakt, även om den - särskilt
förr - också användes vid jakt på björn och lo, liksom skogsfågel. Detta ställer stora krav på styrka
och uthållighet.

HELHETSINTRYCK:

Stor, rektangulär spetshund, torr, kraftig och samlad men smidig och med god resning. Hunden skall
vara modig och energisk men samtidigt lugn. Kroppen får inte verka lång och inte heller vara för tung.

HUVUD:

Huvudet skallvara torrt och långsträckt och förhållandevis brett mellan öronen.

Skallparti:

Skallen skall vara svagt välvd.

Stop:

Stopet skall vara tydligt men inte för skarpt markerat.

Kinder:

Kinderna skall vara flata.

Nosparti:

Nospartiet från stopet till nostryffeln skall vara något kortare än avståndet stopet till nackknölen.
Nospartiet skall vara jämnt avsmalnande mot nosspetsen. Det får varken från sidan eller uppifrån sett
verka spetsigt. Nosryggen skall vara rak, bred och kraftig med bred nostryffel.

Läppar:

Läpparna skall sluta väl intill käkarna.

Käkar/tänder:

Saxbett.

Ögon:

Ögonen skall vara bruna. Blicken skall vara vaken och samtidigt lugn. Ögonöppningarnas form skall vara
svagt oval.

Öron:
Öronen skall vara högt ansatta, styvt uppstående, spetsiga och lättrörliga. Örats höjd skall vara något
mer än basytans största bredd. Örats insida skall vara rikligt hårbeklädd.

HALS:

Halsen skall vara lång, torr, kraftig och med god resning.

KROPP:

Kroppen skall vara kraftig och torr. Dess längd skall vara något mer än mankhöjden.

Rygg:

Ryggen skall vara rak och något sluttande från manken till korset. Ländpartiet skall vara brett och väl
utvecklat.

Kors:

Korset skall vara brett och obetydligt sluttande.

Bröstkorg:

Bröstet skall vara djupt med väl välvd bröstkorg.

Underlinje:

Buken skall vara något uppdragen.

SVANS:

Svansen skall vara hög ansatt, medellång och jämntjock. Den skall bäras ringlad, men ej hårt knuten över
eller nära intill ryggen. Tätt hårbeklädd men utan fana.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL:

Benen skall vara torra, raka och kraftiga.

Skulderblad:

Skulderbladen skall vara långa och väl tillbakalagda.

Armbåge:

Armbågarna skall sluta väl intill bröstkorgen.

Tassar:

Tassarna skall vara kraftiga, något ovala, framåtriktade och med tätt slutna tår.

BAKSTÄLL:

Bakbenen skall bakifrån sett vara parallella och från sidan sett ha tydlig vinkling i knä- och hasled.
Tassar:

Baktassar se framtassar.

RÖRELSER:

Rörelserna skall vara kraftfulla och fria med god steglängd. I trav skall fram- och baktassar sättas ned
i eller näst intill kroppens mittlinje.

PÄLS:

Pälsen skall bestå dels av strida men ganska åtliggande täckhår, dels underull bestående av korta, mjuka,
ljusa, helst gräddfärgade hår. På huvudet och benens framsidor skall håret vara kort och glatt, längre på
bröst, hals och svans och på frambenens och lårens baksidor.

Färg:

Färgen skall vara mörkare eller ljusare grå. Karakteristiskt för jämthunden är ljust grå eller gräddfärgade
partier på nos, kinder och strupe. Samma färgteckning skall också förekomma på buk, ben och på
svansens undersida.

STORLEK/VIKT: Mankhöjd:

Idealhöjd:

hanhund: 61 cm, +/- 4 cm

tik: 56 cm, +/- 4 cm.

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Ögon:

Ögonen får inte vara utstående.

Färg:

Sammanhängande väl synlig och tydligt avgränsad vit teckning mellan struptecken och
bröstknapp, s k slips är inte önskvärd.

TESTIKLAR:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.