Min första kontakt med musiken etblerades på barnbördshuset i Borgå 1960 då förlossningsläkare Gullichsen, efter att ha konstaterat kön på den nyfödde, till moderns förskräckelse lämnade salen för att kort därefter, till hennes förvåning, återinträda med fiol spelandes Björneborgarnas marsch. Torskade direkt.

1964-65 mimade jag ihärdigt tillsammans med äldre systrar till Beatles iförd mörk peruk, slåendes på Beatles-gitarr, trumma och med hopprep föreställande mikrofoner. Senare sprang jag omkring i Batman-utstyrsel tjoandes ²Dona-dona Batman² tillsammans med grannpojken.

1972 var det dags för den första klassfesten där jag spelade och sjöng mina idoler Cornelis Vreeswijk och Ted Gärdestad till eget gitarrackompangemang. Gage: en ask Läkerol.

1976 flyttade min familj till Pargas och där kastade jag mej in i ett intensivt, om än urskillningslöst musicerande. Banden och konstallationerna avlöste varandra i rask takt, liksom musikstilarna. Pop, visa, hårdrock, svensktopp, gammeltjosan. Både akustiskt och väldigt elektrifierat. Detta fortsatte till 1984 då jag redan lämnat Pargas bakom mej och flyttat till Åbo.

1984 beslöt jag att ta ansvar för min musikaliska utveckling på ett mer strukturerat sätt. Jag träffade nämligen de musikaliskt medvetna personerna Peter Lindholm, Patrik Dahlblom. Anders Korpi och Jarkko Waite i gruppen Ritual och sade upp alla mina andra engagemang. Efter split-tring och medlemsbyten utkristalliserades ur den kärnan efter något år Good Evening Manchester som jag sedan spelade med fram till 1994.