När skatten lastad var
kosan hemåt bar
Men efter två dars resa bara
Olavs utkik ropade om fara:
"Jag en flotta ser, den söker strid!"
Strax kungaord bröt männens frid
"Till vapen alle man! Ni vet er plikt!"
"Vänd "Ormen" upp mot vinden dikt!"

Ej större sjöslag någon sett
Vapenlarm och ropen ljöd
Ej längre nåd gick före rätt
Blott kamp var skydd mot död

Danskars båt med stäv av järn
och Olav Skötkungs svenska trupp
bröt den norska flottans värn
Men "Ormen långe" gav ej  upp


Med svärd och yxa Hlödver slog
Många sårades och andra dog
I fören snart han ensam blev
Vid sidan hans låg vännen Öd
Med spjut i strupe var han död

Olav Tryggvason i mantel röd
till vita guden bad om stöd
I slagets larm blev bönen stum
Ett spjut i skölden naglar fast
Olav själv som dör i hast

Ser du den långe där?
Allena håller han vår här
Sänk en pil uti hans kropp!
Så lät Skötkung Olofs ord
när han order gav till Tord

Hlödver högg och slog
i "Ormens" höga bog
då han döden kände 
Skytten Tord har prickat rätt
In i hjärtat pilen trätt