(Dagboken
redigerad av Göran Andersson, som också
skrivit kommentarer. Texten får ej användas i kommersiellt syfte. Göran
Andersson har ensamrätt på kommentarerna).
Albin
Salminen, Vårdö:
1921;
en resumé
1922;
1.1 - 22.12
1923;
1.1 - 18.5
1924;
8.1 - 11.5
Anteckningsbok
1921
I
medlet av juni 1921 kunde jag under ett strövtåg på Kunes skogen upptäcka
följande: I en stubbe ganska högt uppe i skogen ett bo med ungar i och ej långt
därifrån i ett ihåligt träd ett vitt och svart flugsnapparbo (svartvit
flugsnappare, min anm) med mycket legade ägg. Ännu ett stycke längre
fram höjde sig en stor brun fågel skrikande över skogstopparna. Fågeln var
ej fullt så stor som en örn, men hade mycket breda och trubbiga vingar
(ormvråk, min anm). Då jag kom närmare Lökvik hörde jag ett förfärligt
ljud inne i skogen. Då jag närmade mig stället, flögo tvenne fullvuxna fågelungar
högt skrikande upp från ett kärr. Då jag närmare undersökte platsen fann
jag i en bergskreva en annan unge som satt och slet på en nästan helt uppäten
fågel. Fågeln flög upp vilt skrikande och lämnade bytet efter sig. Då jag
undersökte kvarlevorna av den döda fågeln, befanns det vara en av deras
likar. I en låg tall invid det snuskiga stället hade fåglarna sitt bo.
Grenarna voro alldeles vita av ungarnas exkrementer och boet som en enda kaka (troligen
duvhökar, min anm).
Även
i år i medlet av juni har jag hittat två mindre hackspettbon: ett i närheten
av Strömmen och ett annat på Gloskär. Hackspetten hade då redan stora
ungar.
I
medlet av juni såg jag även i Stormyra stora utflugna nötskriksungar.
I
början av juli nyss utflugna småfågelungar i kanten av Träsket.
I
början av juli små rödhalsade doppingsungar i Träsket, åtminstone tre par
(troligen svarthakedoppingar, min anm).
Under
samma tid utflugna små fågelungar i Liden sittande högt uppe i granarna.
I
ett bo på en gran i Söderöjen, i medlet av juni, två nästan flygfärdiga
ringduvsungar.
Törnsångarbo:
i Olofssons beckesåker, Arturs häcken och Västeråker.
Ett
bo under takfoten på kyrkan och små fåglar, som håller till i skärhuset.
Ett
vitt- och svartflugsnapparbo i en al i Lökvik (svartvit
flugsnappare, min anm).
En
gammal gran med flere hål i på Norröjen. En dylik på Norrgårds Söderöjen.
Ett
bo med en unge i, på en gammal vid på Påvals Wibberholm. Litet mindre bo än
den grå flugsnapparens. Ej fodrat med gräs, utan endast lav.
En
rödhakesångare har säkert bo i vår skog.
Ett
uggelbo i en stor tall i Kunes skogen vid sjöstranden nära gärdesgården.
Uvbo i Töftö. Örnbo i Sandö. Pilgrimsfalkbo i Mickelsö. Uggelbo i Bergö.
Då
jag den 25 september var ut på jakt, beslöt jag att bättre genomströva
Kunes skogen i synnerhet den nordöstra delen, vilken jag aldrig genomströvat.
Först fann jag, på en udde emot Örarna, en ihålig tall, vilken jag ej förut
vetat av. Och i vilken det syntes tydligt att det varit använt till boplats för
någon fågel. I en större rundning därifrån långs stranden upp mot gärdesgården
och inåt skogen fanns 2 st. ihåliga tallar och ända upp mot kärret som är
bevuxet med stora träd, även någon al, fanns även en ihålig tall och ett
större bo byggt av klena kvistar i toppen av en medelstor tall. Boet såg ut
att vara påbyggt, ty det hängde i flere avdelningar ut över grenarna. Jag såg
strax att det var ett rovfågelbo där ungarna flugit
i år, ty en granbuske nedanför var alldeles vit av exkrementer och på
marken stora bollar av hår (i dem även en ekorrskalle), ben och fiskfjäll
vilka voro fåglarnas uppkastningar. Annat kunde jag ej märka, men antagligen
var det större rovfåglar. Högre upp, ända mot bergen var 2 st ihåliga
tallar med två hål i vardera. Nedanför den ena var uppkastade bollar av
skalgubbar (skalbaggar, min anm). Där
hade antagligen varit ett uggelbo.
I
Norröjen ovanför vår Västeråker finns en gran med en inskärning på ena
sidan. I inskärningen var byggt ett bo med fjädrar innuti, antagligen ett rödstjärtsbo.
En
ihålig gran vid Abrahamnssons med ett gammalt bo i.
Gamla
trastbon på Ekholmsören i täta gransnåren på nedre grenarna.
I
går den 20 oktober såg jag en lärka och steglits. I dag en hel mängd stjärtmesar
och sidensvansar.
Långt
in i november såg jag en stare.
På
Olofssons skogen i en öppnare plats som gränsade till en berg eller
stenavsats, alldeles invid en gångstig, fann jag ett fjolnytt bo på en
gammal tjock, lutande tall. Boet var fäst i en inskärning på stammen ungefär
4 m. från marken, av fjädrar och granriskor.
I
en stubbe i samma skog som stod i en av talldungarna på bergen mot byn, fanns
ett användt bo. Stubben var ½ m. hög.
På
Norrgårds Söderöjen en stubbe vid Töftö kyrkvägen mot Kappalsand med bo
i. Vid stora ledet, en nedtill sprucken färskgran med ett träkryparbo i (med
vad avses "stora ledet"?, min fråga).
Vid
Sandö sund bland stora tallarna, fanns på en av dem i en inskärning ett bo.
Och
på vår skog en avblåst tall på bergen med ett bo i toppen.
Obs!
Fann ett gammalt bo i skogen, strax ovanför vår Västeråker. Det var byggt
på en 1 m hög stubbe som stod tätt invid en gran. Boet bestod av
grankvistar, mossa och lavar och inuti fodrat med enbast. Liknade bra ett
bofinksbo, men kunde ej märka ett enda tagel och ej heller de fina stånden
av björnmossan.
Litet
ifrån det låga, branta berget i vår skog nära sjön ovanför där vi nu
huggit några stora granar, finnes ett stycke åt öster, en låg stubbe med
ett litet hål vid övre kanten, antagligen ett mesbo.
Strax
ovanför förstnämnda ställe står många stora tallar, nästan alla med
sjukliga inskärningar. I en sådan en m. från marken ett ganska bra litet bo
av strån, mossa och kvistar, antagligen ett flygsnapparbo.
I
Norrgårds Näsgärdan i dikeskanten bland törnen, som stå närmast vägen,
ett törnsångarbo.
På
vår skog nedanför där vi huggit de stora granarna vid bergvägen, en till
med ett hål som bär ner högt från marken - Nu borthuggen.
Anteckningar
om våra fåglar år 1922
1.1
1922
Det
är kallt och ödsligt. De sjungande fåglarna finnas inte mer. De hava
flyttat bort från oss och vårt ogästvänliga klimat till de varmare länderna,
vilka lyckligt nog kunna mottaga dem när som helst.
De
som stannat kvar tillkännagiva sin tillvaro endast genom ett fint glädjelöst
kvitter. Och vad skola de glädjas åt: snö, frusna grenar, is och kylande
vindar göra sig ständigt påminda. Vart de än fara, möter dem en död och
förhärjad natur och faror av allehanda slag, vilket de vid varje hotande
tillfälle genast taga till flykten.
Ja,
de äga denna förmåga framför alla andra, att svinga sig högt, oåtkomliga
för varje jordekryp. Det är väl också just detta, som givet dem anledning
att bli så många sköna förebilder för människorna.
Fast
vi nu för tillfället ej äga sommarens glada och myllrande fågelliv, kunna
vi ändock vara tacksamma att äga dem som stannat kvar; vad vore väl en
vinter utan talgoxar och skator. Försakande den frihet som andra äga,
uppoffra de sig och uthärda vinterns faror för att giva oss glädje.
I
en bok, utgiven av Svenska Folkskolans Vänner, uppmanar författaren var och
en att utforska sin egen hembygd. Jag skall även försöka göra det och
nedskriva mina anteckningar i den här boken.
Kommentar:
Den skrift som hade inspirerat Albin torde ha varit häfte nr 64; "Våra
flyttfåglar" av J.A. Palmén. På sidan 22 entusiasmerar professorn:
"Och
iakttagandet måste allt framgent fortsättas, ty man får aldrig för mycket
fakta, och nya uppslag komma esomoftast till stånd. I varje land må dess fågelkännare
närmast rikta sin uppmärksamhet på den egna hembygdens utforskande. Ty när
iakttagelsernas anställande betraktas som en fosterländsk plikt, blir
arbetet samvetsgrannast utfört."
Hittills,
fast jag varit mycket okunnig, har det lyckats ganska bra. Jag har nu 51 olika
ägg i min samling, en mängd bon, vingar och även uppstoppade fåglar, vilka
hittats döda med avbrutna halsar. De har dock på grund av ovanan blivit
ganska dåliga och kommer antagligen att kasseras längre fram med undantag av
en bergfink, vilken ej blivit uppstoppad, utan endast urtagen, utbredd och
torkad i en stekpanna. Den kommer jag nog att behålla, emedan de blott sällan
ses här och då, å andra sidan uppstoppningen, ej förråder någon bristfällig
konst, likaså kommer också vingarna att fortfarande stanna i min samling.
Allt
detta är skördar från ett föregående år. Och nu då jag går ett helt år
tillmötes igen, hoppas jag att att få göra ännu rikare skördar. Under det
förgångna året var jag, såsom nästan alla nybörjare, alltför ivrig och
skred mången gång till överdrifter. Jag handlade ibland mycket illa och
ovarsamt, vilket jag efteråt fick ångra. Men ändock måst jag säga, att
jag under min iver samlade många ledtrådar, vilka helt säkert kommer att
bli till stor nytta. Genom klok användning av dem, tillika med de bokliga
studierna, hoppas jag att under det kommande året få mycket utforskat.
Kanske
jag nu genast börjar att skildra fågellivet såsom det nu ter sig den här
tiden på året. Om man till exempel går till skogen märker man den här
tiden sällan någon enstaka fågel. Ej blott enskilda, utan även olika arter
sluta sig tillsammans och draga genom skogen i stora flockar, vilket gör att
man får gå långa sträckor, utan att märka någon enda fågel, med
undantag av korsnäbbarna, vilka utan ordning draga högt skrikande fram och
åter över trädtopparna.
Men
så helt plötsligt kommer man in i ett myllrande fågelliv. Det är liv i
varje gren, undersökande varje träd drager flocken långsamt framåt, gråmesar
(talltitor; min anm) och svartmesar
om varandra. Den senare lätt igenkännlig på den vita rutan i nacken. Här
synes båda arterna åtminstone på hösten vara lika talrika. Kungsfåglar
hava också slutit sig till tåget, fast på grund av färgen ej så lätt
synliga. Några trädkrypare följa också nästan alltid med. Ibland kan man
få se någon talgoxe, men blott sällan.
Alla
dessa fåglar äro mycket trevliga, men besöka ej gårdarna, såsom många
andra.
Hos
oss, beroende på gårdens läge, är fågellivet ganska omväxlande. Såsom våra
dagliga gäster kunna vi räkna skator, gråsparvar, talgoxar och gulsparvar.
Dessutom besökas vi alltemellanåt av grönfinkar, steglitsor och pilfinkar
och vid varje yrväder infinner sig alltid gråsiskor av båda arter.
Kommentar:
här menar Albin troligen gråsiska och den nära släktingen snösiska, om
han nu inte syftar på grå- och grönsiskor?
Nu
en längre tid har två övervintrande bofinkar haft sitt tillhåll här,
vilka alltid följas av en annan fågel, som jag tror är bergfink. Dessutom
kunde jag på hösten flere gånger iakttaga hela flockar av stjärtmesar, även
två blåmesar, vilka äro mycket sällsynta.
Kommentar:
ja,
det var nog en bergfink i vinterdräkt, som han lade märke till. Jag kan tänka
mig att den fågelbok som Albin hade tillgång till, bara visade en bild av en
bergfink i sommardräkt.
Utom
allt detta har jag i de här dagarna sett en jaktfalk två gånger. Underligt
nog har kråkorna varit borta en längre tid. Nötskrikan påträffar jag då
och då. Fastän talrik i höstas, äro alla hackspettar som bortblåsta nu.
Endast spilkråkan träffar man alltid.
Kommentar:
Observationen
av jaktfalk är intressant och tidpunkten på året är typisk. Jag antar att
Albin väl kände till duvhöken, som i vissa jaktsituationer kan påminna om
en jaktfalk.
Albin
stavade det officiella artnamnet spillkråka enligt det dialektala uttalet
spilkråka. Spila betyder ju trästicka på åländska; se Ralf Svenblads bok
"Med åländska ord", andra upplagan, sid 155-156! Denna stora
svarta hackspett lämnar många "spilor" efter sig när den hackar i
träden! Spilkråka finns upptecknat bl.a. i Lemland men även från Södermanland
och Östergötland.
3.1
1922
Kl.
är 8. Jag har varit och sett på en svan, vilken just blivit fångad och ihjälslagen
av en par pojkar. Det är nu is i alla vikar, endast de stora fjärdarna äro
öppna. Därför förvillade den sig hit också. Mörkret kom, den kunde ej
finna vatten och var tvungen att gå ned mitt i byn. Den slog ned på Byäng,
började genast skrika, blev fasttagen och ihjälslagen. Det var verkligen en
härlig syn, där den låg utsträckt. Den var 150 cm lång.
Då
man ser en sådan fågel, tycker man att den ej passar att vara här, ty den
är så ren och vit, en förebild för renhet, frihet och skönhet.
Kommentar:
det
var säkert en sångsvan, eftersom knölsvanen introducerades på Åland först
under 1930-talet. Dessutom är det mycket sällan en knölsvan landar på
marken eftersom den inte kan lyfta från land. Under trettiofem år av fågelskådning
har jag sett knölsvanar fälla på en åker bara en enda gång och då i en
större vattensamling en blåsig dag i april på Hagaslätten. Däremot är
det vanligt med sångsvanar på åkrar, eftersom de kan landa och starta som gäss.
8.1
1922
Iakttog
en flock sidensvansar.
13.1
1922
De
två pilfinkarna ha åter varit här tillsammans med en mängd gråsparvar.
Idag har jag fångat en pilfink, en gråsparvshane och 4 honor. Den var liten
som en talgoxe och i vilt eller fritt tillstånd skiljer man den bäst från
gråsparvarna genom en vit ring kring halsen och en tydlig, stor, svart fläck
på huvudets sidor, även genom den rödbruna hjässan och något ljusare
benen.
Under
det de äta, ligga de nästan på marken med utbredda vingar, medan gråsparvarna
hoppa fram och tillbaka på höga ben. De hålla alltid tillsammans, komma
ibland ensamt flygande. I en gråsparvsflock sitta de alltid sida vid sida.
(Här
beskriver Albin pilfinken han fångat; min anm):
I korgen var den skyggast av dem alla, den var väl mest ovan att se folk.
Alltid sökte den skydd genom att krypa bakför de andra. Därvid andades den
djupt och hastigt såsom en talgoxe, så att hela kroppen rördes. De andra förhöllo
sig lugna. Då jag lutade mig över korgen, blev de mycket oroliga och flögo
upp mot nätet, men lugnade sig efter en stund.
Och
då jag förde ut korgen blevo de ännu livligare. Då jag senare på kvällen
slapp ut dem, flögo de rätt upp och därefter 4 st rakt dit jag fångade
dem; 2 åt ett annat håll, men återvände strax, kommo tillbaka över oss
och flög efter de andra.
Pilfinkarna
äro stannfåglar. Jag kan således räkna på att de häckar här.
14.1
1922
Idag
har åter bofinkarna varit här och en par grönfinkar. Även en kråka och en
hök.
15.1
1922
En
sparvhök förföljde en flock gråsparvar, vilka med en ilande fart fort gömde
sig i vår störhög alldeles intill mig. Höken slog också med vinande fart
ned efter dem, men styrde i sista sekunden rätt opp då den fick se mig.
Båda
pilfinkarna har varit här i dag.
19.1
1922
Pilfinkarna
är här varje dag. Får nästan alltid se dem vid stallet, där de äro vana
att få linfrö och att dricka vatten ur brunnshon.
Jag
hittade för två dagar sedan en gråsparv i stallslånan. Den kunde ej flyga
fast den hade alldeles oskadade vingar. Jag vet ej vad den hade för fel. Idag
blev den död.
10.2
1922
Första
dagarna i febr. såg ja två trutar komma flygande här över land. Finkarna
ha varit borta en lång tid (här menar
han de två bofinkarna, omnämnda i dagboken på årets första dag; min anm).
Kråkorna
visar sig alla dagar, pilfinkarna också.
12.2
1922
I
dag är det ett härligt väder. Det är som ett förebud att våren ej är långt
borta mera. Solen gör god verkan. Väggarna mot solsidan bli varma och det
droppar från taken. Sydlig vind. Det är också första gången som
talgoxarna låtit höra sina bekanta vårvisor. Den här tiden förefaller de
enkla tonerna som dubbelt skönare än eljest. Det finns ju ingenting annat
att höra på.
19.2
1922
Snö
och yrväder. Dröjer nog längre än vanligt i år tills flyttfåglarna
komma. De sista dagarna ha en hel mängd kråkor gjort påhälsning här i
byn. En dag slog en sparvhök ned på en skata mitt på vår gård. Hönshöken
(duvhöken; min anm) har rivit ihjäl
Ingrids tuppen inne i ladan.
Bofinkarna
finnas ej mera. I söndags iakttog jag några gulsparvar, som hade fått syn på
utspilld havre mitt på Torget, men hindrades att flyga dit på grund av
folksamlingen. De sutto och väntade i flera timmar, tåligt i björktopparna
invid.
Korsnäbbarna
äro numera ej så allmänna, endast då och då kommer någon ensam
skrikande.
23.2
1922
Ännu
är det tjockaste is på strömmarna och vintern är som värst. Oaktat allt
detta iakttog jag i dag en skrakgubbe. Jag var till Grundsunda med skjuts och
körde ned ett stycke på Österviken. Där på vardera sidan om viken hade
landflödet bildat en par vattensamlingar. Skrakgubben kom antagligen från
den ena av dem. Den flög redan, då jag fick se den, i en lång båge utåt
isen och tänkte sig till den andra vattensamlingen, men på grund av vår närvaro
vände den och flög rakt utåt fjärden. Den flög mycket sakta. Det var
mycket egendomligt att få se den, den här tiden på året, då öppet vatten
ej finnes på flere mils avstånd.
26.2
1922
Det
har varit sydlig vind och blidväder flere dagar. Det finns redan många bara
fläckar. Jag har redan utspruckna blåsippor.
Sparvhöken
gör påhälsning alla dagar. I dag satt den en lång stund i riskasen och därefter
på fähustaket.
28.2
1922
Varmt
väder, bara fläckar överallt, ängar och åkrar bara mitt på. Hälften av
snön har redan gått bort. I dag har jag varit till Lumparland och fick höra
där att en stare blivit sedd där tidigt på morgonen.
2.3
1922
Det
är besynnerligt att flyttfåglarna kommit redan fast det är 1/2 m:s tjock is
på strömmarna. I dag på hemvägen från Lumparland flög plötsligt en
skara fåglar upp från isen. Jag körde mycket hårt, men jag såg ändock
att det var små vackra snäppor. De hade antagligen kommit utåt den vägen
som jag körde, ty hästspillningen var överallt utkrafsad.
Kommentar:
anteckningarna
från den 2 mars, har Albin senare strukit över med ett stort kryss och
skrivit "Es sind lauter dumheit" (Dummheiten)
- det är rena dumheten.
Albin
torde dock ha sett en flock snösparvar! De kan verkligen ge ett förbryllande
intryck i flykten, så jag förstår att han inte ens visste vilket fågelsläkte
det handlade om!
3.3
1922
En
kaja kom i dag flygande över byn. Sydliga vindar med snöslagg.
4.3
1922
Redan
äro stararna här. I dag satt 2 st. en lång stund och sjöng i en björk vid
Antons.
7.3
1922
Kråkorna
återkommer nu som bäst. I dag har säkert kommit en 50 - st. Jag har även
sett två lärkor i dag.
Kråkor
o. lärkor draga förbi hela dagen. Kråkorna komma högt skrikande den ena
efter den andra. Lärkorna komma en och en med längre mellanrum. Under
flykten drilla de, vilket först ådrager sig min uppmärksamhet. Ibland flyga
de så högt att de ej synas. Staren har redan slagit ned i våra äppelträd.
Det är en varm solskensdag. På förmiddagen syd- o. på em. nordlig vind.
Skatan
har börjat bygga bo. Undre delen är redan färdig på ett bo här i hagen. I
dag såg jag en komma med en lång kvist.
10.3
1922
I
förgår om morgon regnade det ganska mycket. Men i går gick det till nordlig
vind och blev mycket kallt, flere grader vinter. I går såg jag att kråkorna
återvände och flögo söderut. På en liten stund kommo åtminstonde 10 st
och sedan en och en. Även i dag försigår samma händelse.
14.3
1922
Flyttfåglarna
komma. I morgse kom en ensam duva och flög västerut. Och på e.m. kom 5 st.
flygande norrut. Kråkorna komma också småningom. I Nyäng finnes varje dag
en 50 st. samlade.
17.3
1922
I
går regnade det. I dag är det klarväder, nordlig vind och vinter. Jag har
ej sett lärkor och starar på en veckas tid. För övrigt har flyttning överhuvudtaget
stått alldeles stilla. Det beror väl antagligen på den ostadiga väderleken.
18.3
1922
I
dag skiner solen, så det är ganska varmt. Snön smälter också på vägar
och backar. Har ej sett några flyttfåglar i dag. Det beror väl på att det
är nordlig vind och därför kanska kallt om nätterna. Jag tror att
gulsparvar o. talgoxar redan börjar försvinna, åtminstonde har jag ej sett
en enda i dag.
19.3
1922
Solen
skiner genom tunna moln. Stararna sitta nu regelbundet varje morgon i något
av byns träd och sjunga sina visor. En vacker och stilla morgon, men ändock
kommer ej ens en kråka. Det är kallt och nordlig vind. Därför är det väl
också som de ej våga komma. De har nog längre söderut mött denna frost
och har fördenskull ingen brådska.
20.3
1922
I
dag är det ännu kallare. Åtminstonde -10 i morgse. Det är ostlig vind. I
dag har jag sett en flock sidensvansar. Det har varit en besynnerlig väderlek
hela vintern. Aldrig riktigt mildt, för det mesta vinter. Visserligen har det
varit milt nu på vårsidan så att en del snö smältit, men ej så milt att
det bildats vattensamlingar, som många andra vårar. Det är väl för den
skull också som ej några sjöfåglar visar sig. Kunesströmen är ej öppen
ännu. Det har nu varit vinter en lång tid utan nederbörd. Det tyder kanhända
på att då nederbörden kommer blir det väl med sydlig vind och uteslutande
regn.
21.3
1922
Klarväder,
solen skiner från en blå himmel. Men ändock mycket kallt. 12 grader i
morgse. I dag är det första dagen som jag hört gulsparvarna försöka
sjunga. Det var ej någon riktig sång, ty slutstrofen saknades.
22.3
1922
Litet
varmare väder. Västlig vind. Klar himmel. Kråkorna flyga i nordostlig
riktning. Starar syntes i morgse.
23.3
1922
Flere
grader varmt. Sydlig vind. Kråkorna komma, men ej lärkor och starar. I dag
har jag hört gråmesarna (talltitorna;
min anm) sjunga och jag tycker deras sång är mycket vackrare än
talgoxens.
Korsnäbbarna
äro nu mycket allmänna överallt. Det är nog den här tiden som de börjar
bygga bo, ty i dag då jag var till Vibberholm, hörde jag en fågel sjunga nästan
som en lärka eller mitt emellan lärkans och taltrastens sång. Först trodde
jag att det var en trast, då jag såg en större fågel kasta sig från ett högre
träd till ett mindre, alldeles på trastars vis. Sedan fick jag se att det
var korsnäbbar överallt i träden. Men alla sjöngo ej, utan endast en eller
annan flög och satte sig ensam i ett träd och därvid sjöng den så vackert
som ej någon annan fågel den här tiden. Ibland närmade det sig stararnas sång.
24.3
1922
Solen
skiner från en hög, klar, blå himmel. Sydlig vind. Har ej sett några
flyttfåglar. Mycket varmt om dagarna, men lindrig frost om nätterna.
25.3
1922
Har
snögat hela dagen. Ostlig vind. För att påminna mig måst jag uppräkna några
tidiga flyttfåglar. Alla trastar komma till (här
skriver Albin en oläslig bokstav, troligen menar han Åland eller Vårdö;
min anm) i början av april. Rödhaken i början, Rödstjärten i slutet
av apr. Stenskvättan i mitten, buskskv. i slutet av april.
Kl.
5 em. Jag har just varit till en skogsbacke för att se på mesarna. Där träffade
jag också 2 arter: gråmesar (talltitor;
min anm) och svartmesar. De höllo sig nu på grund av ovädret i buskarna
eller på de nedre grenarna. Trots detta hade de vårens aning inom sig och sjöngo
ganska flitigt. Jag tyckte att svartmesens och gråmesens sång voro mycket
olika. Svartmesens ljöd ungefär topi, topi, topi, topi.
29.3
1922
Fortfarande
nordlig vind och kallt. Men ändock endast lindrig frost om nätterna.
Under
sådana tvära förhållande måste fåglarna pinas oerhört, emedan det ej
finnes några bara fläckar. I morgse återvände också en hel mängd kråkor.
Hungern är nog mycket svår för dem, ty jag har sett kråkflockar sitta hela
dagar i gamla barsopade potatisland.
I
går såg jag i Mångstegta en flock kajor o. en mindre flock starar sittande
i en barsopad åkerbacke sökande efter föda och därunder uppdragande små
grästorvor.
Vi
har varit till skogen vår. Korsnäbbarna sjöngo och flög från den ena
grantoppen till den andra. De höllo sig dock mest på ett enda ställe varför
vi också undersökte granarna där lite bättre. Men vi vann ingenting för vår
möda utom ett gammalt duvägg. Inuti en tät grankvist, hopvuxen som en boll,
fanns ett duvbo med ett ägg i.
30.3
1922
Har
snögat riktigt rysligt hela dagen. Nordlig vind och kallt.
31.3
1922
Sydlig
vind. Hela dagen ganska vackert väder. För den skull litet mera rörelse hos
fåglarna. Såg i Lövö 13 starar o.
en mängd kråkor. Såg en gång även en svartkråka komma flygande o. 2
duvor och en sidensvans sittande i en grantopp. I dag är det första dagen
igen som kråkorna flyttat ganska allmänt.
Kommentar:
eftersom den kontinentala kråkrasen, svartkråka, förekommer mycket sällsynt
på våra breddgrader, var det nog en råka Albin såg. Det är möjligt att
han hade en finskspråkig fågelbok, på finska heter råkan nämligen
"mustavaris" - svartkråka! - och på så sätt kom denna notering
till. Senare kom Albin att använda artnamnet råka i sina anteckningar.
1.4
1922
Det
har i dag dels varit klarväder, men ej något varmt. Det är nu nästan
nordlig vind igen. I dag har jag sett en sillmås och två lärkor. Det var ej
sånglärkor utan en annan art, men jag vet ej vad det var för ena,
antagligen trädlärkor.
2.4
1922
I
natt har det snögat ganska mycket. Således äro ej fåglarna mycket känsliga
för väderleksändringar, emedan kråkorna flytta i går i stort antal. I går
afso (afton, min anm), en stund förrän
ovädret utbröt, kom en hel flock skyndsamt tillbakaflygande under vilda skrän.
3.4
1922
Solen
skiner genom en tunn molnslöja. Det snögade mycket i går hela dagen. Det är
nu en hel månad sedan skatorna började med sitt bo och nu först tycks det
yttre skranket vara färdigt.
4.4
1922
I
morgse vacker sång av starar och en behaglig konsert av gulsparvar. Sen dess
endast flyttande kråkor och nu i skymningen såg jag för första gången 3
st. sjöfåglar flygande i en båge över Kunes skogen, antagligen letande,
men förgäves efter öppet vatten.
Huru
utmagrade skola ej de stackars fåglarna bliva under den långa väntan, då
det ej ens för andfåglarna gives ett kärr eller en bar åker att söka sin
föda i. Förgäves flyga de varje dag liksom sökande efter vårens kännetecken
och stararna hava redan väntat en hel månad på bättre dagar.
7.4
1922
I
går snögade det hela dagen. I dag gör det det också, så marken är överallt
betäckt med djup snö. I dag är ock luften torrare, östan och ganska kallt.
Nu på morgonen såg jag en bofink för första gången. Den var klädd i
riktig bröllopsskrud. Det är en månad sedan de första lärkorna kommo och
sen dess har ej synts en enda.
Nu
ha, antagligen ett par yngre skator börjat bygga bo i syrénerna vid butiken.
9.4
1922
Det
är em., östan, fin, skarp, trängande snö silar ständigt ned. Jag blickar
ut genom fönstret och ser en flock kråkor draga västerut. De ha varit för
tidiga, i brist på föda måste de flyga tillbaka den långa vägen över Ålands
hav och till Sverige.
De
är ju bara kråkor, men jag har medlidande med dem på grund av världsalltets
samhörighet, ty såsom människan levde för att tillfredsställa de
naturliga drifterna. Och vem är det som giver dem och oss detta negativa att
strida emot. Det är något man ej får nämna, ty då insnärjes man strax.
Man drages ned i de djupa virvlarna under religionens fötter; och där drager
den arbetande tanken fram ett usselt och förtrampat föremål vilket de mena
sig vara Gud. Men ack nej, av den sökande och otillfredsställda rives detta
föremål i tusende stycken; och tanken flyger åter rädd och vingskjuten ut
i rymden sökande det absoluta, urkällan Gud.
Då
jag blickar på människorna och religionen och ibland även under bläddrandet
i bibelns blad, känner jag mig mycket sorgsen. Och vad som är än värre,
att fastän namnet Gud för mig av naturlig följd blivit inristat med
eldskrift på naturens väggar, känner jag mig sorgsen då jag ser ut över
vinterns ödeläggelser. Men även detta vore avhjälpt om alla levde samma
bedjande och trängtande liv.
10.4
1922
Djup
snö på marken. Nordost och kall blåst. Klarväder, men solen gör ingen
verkan. Ej en bar fläck på vägarna. I går på morgonen 10o
kallt.
I
dag, under det vi fällde några träd i skogen, kom en korsnäbb flygande och
satte sig i en grantopp högt skrikande. Jag gick närmare och hörde då från
en liten gran ett besynnerligt ljud. Jag trodde det var korsnäbbsungar som
skrek efter mat. Därefter klöv (dialekt
för klev; min anm) jag upp i granen. Då jag just börjat klyva
(dialekt för kliva; min anm), flög en korsnäbb därifrån. Då jag kom
upp, det var väl omkring en 6-7 m. högt, fanns där ett litet bo, ej större
än en trasts. Det bestod av pinnar och granlav. På bokanten låg en par
ganska stora träckhögar. Inuti boet lågo 4 ägg. Honan flög hela
tiden runt huvudet och satte sig nästan på samma gran. Äggen voro litet
legade (ruvade; min anm).
12.4
1998
Klarväder
och sydlig vind. Därför har fåglarna varit i rörelse i dag mera än
vanligt. Kråkorna hava kommit hela dagen. En gång kom det 5 lärkor på en gång.
Jag har också sett några grönsiskor i dag för första gången. Jag hörde
dem skrika hela dagen i skogen. Kunes strömmen är ännu tillfrusen.
13.4
1922
Riktigt
milt och sydlig blåst. Snön börjar så småningom försvinna. En sädesärla
trippade så lätt ute på vägen då jag var till övre byn.
14.4
1922
Våren
har verkligen anländt förvånande hastigt. Sunnanväder och fastän mulet på
förmiddagen smälter ändock snön med stora steg. Allt upplöses på vägar
och stigar och bildar vattensamlingar och en sosselsmörja gående upp till kängskaften.
Delvis bara fläckar på vägar, ängar och åkrar.
Stora
flyttfågelskaror anlände. Lärkor i hundratal, fördelade på mindre
flockar, flyga oupphörligt norrut, även en del stannande för att stilla sin
hunger. Den största flock jag kunnat räkna utgjorde ungefär 30 st. I morgse
slog 2 tofsvipor ned på vår Västeräng. Bofinkarna hoppa överallt i byns
träd och grönsiskorna flyga hest skrikande över skogstopparna. Kråkorna
flyga på, långa som dagarna äro, mot norden. Spilkråkan trummar och
duvorna flyga vinande genom luften.
Kommentar:
sossel är dialektord för snösörja.
15.4
1922
(Denna
dag skriver Albin en längre, lite filosofisk betraktelse, men samtidigt en
tillbakablick; min anm):
Vintern
är ovanligt kall och människorna tala med överlägsen ironi om vetenskap,
milda vintrar och jordaxelns maximilutning. Man har hinnit till slutet av febr
och alla vänta på bättre tider. Detta tycks verkligen också inträffa, ty
sunnanvinden har redan en par dagar svept över bygden och lämnat tydligt märkbara
spår efter sig. Men svag och darrande mötes den av nordens kylande vindar.
En tvekamp uppstår. Den tycks verkligen vinna, ty människorna mötas följande
dag av milda fläktar och skinande sol från klar blå himmel.
En
par starar sitta redan i byns högsta träd, kråkorna flyga oupphörligt
skrikande norrut och en skata flyger tyst och skyndsamt med en lång kvist
till sitt redan påbörjade bo. Gulsparvar och talgoxar börja öva sig till
sina allbekanta visor och man tror ej sina egna ögon, då man ser en lärka lätt
drillande skyndsamt flyga norrut. De bara fläckarna lockar och och den följes
av flere, fast det förståndiga människohjärtat ryser för de dristigt
hoppfulla varelserna.
Det
lider mot kvällen, vinden går stilla och omärkbart över till nordost,
luften är tung och tryckande och människorna gå oroliga till vila. Följande
dag är det östan och solen skiner genom en tunn molnslöja. Det är em.,
fortfarande ovisst och spännande, men plötsligt sjunker molnslöjan ned och
en mörk molnvägg skjuter hastigt upp på himmelen. I samma stund kommer en
flock kråkor tillbakaflygande under vilda skrän.. Men förgäves. Ovädret
är redan över dem och de måste övernatta i närmaste skog.
Ovädret
fortfar en par dagar och snön lägger sig djup och tung över åkrar och ängar.
En del börjar klaga över den ständiga nederbörden medan andra med förnöjelse
tala om bara marker och kylande vindar såsom fördärv åt tidiga vårar.
Ett
litet uppehåll, svag vind och lindrig vinter, rimmiga björkar och återvändande
kråkor på isen, igenfilade vägar och på nytt ett oväder. Detta fortfar en
hel månad. Man är redan i början av apr. Det tycks verkligen bliva några
vackra dagar, men nordlig vind. Människorna se på termometern. Det är 8o,
följande morgon 10, det tillskärpes mer och mer. Det är verkligen för
mycket. Man ser varje morgon hoppfullt på den envisa vindflöjeln. Och
otroligt! Den är sannerligen omvriden. Klar himmel, lättade hjärtan, men
luften står stilla, därför ingen värme. Fram på dagen märkes en fläkt
och mot kvällen drager sunnanvinden stark och dånande genom skogens toppar
medförande moln och varm regnskurar.
Huru
är ej allt förändrat på en par dagar. Mörka åkrar, översvämmade ängar
och människor vadande i sossel (snösörja;
min anm) upp till kängskaften, men ändock strålande av fröjd över den
annalkande våren. Hela naturen tycks utbrista i ett enda jubel. De bevingade
skaror, vilka oroligt väntat på uppbrottets timme, komma nu så mycket
hastigare. Lärkor i hundratal draga över fältet förenade i mindre flockar.
Stararna
hava intagit sina gamla boningsplatser och äro i färd med att utkasta det
ena stycket efter det andra av det fjolgamla redet. De vackra bofinkshanarna
hoppa muntert kvittrande omkring i de kala träden och några grönsiskor
draga hest skrikande bort till den närbelägna skogen. Där inne i skogen höres
hackspettens trumningar och duvorna skära med vinande fart genom luften.
Några
tofsvipor hava slagit sig ned på den angränsande ängen och längre ned i kärret
söka ändren (änderna; min anm.)
sin föda. Högt ovan huvudet höres storspovens vissling och är man uppmärksam
ser man en sädersärla i vågig flykt styra hän över uthusens tak.
Kommentar:
Albin
stavade sädesärla så, åtminstone till en början i dessa anteckningar. Det
gjorde även Runar Salminen i sina anteckningar 1945-55.
Så
sprider vårens ankomst mer eller mindre glädje i människornas hjärtan, men
på olika sätt. Den överdrivna svärmarn har förlorat sig ute i naturens
jublande hav, verkar frånstötande och går förlorad utan några värdefulla
insatser i livet. Och den stora massan, den trälbundna?
Det
är en självisk njutning och materiella fördelar som sprider ljus över
deras pannor.
Och
vem är det som berövat dem det högsta och ädlaste och som skymmer utsikten
för det fria och okonstlade livet? Det är religionen, vår tids dödande
gift, som demoniraliserar människan och binder henne innom de usslaste bojor.
När skall detta illa, uppstyltade skrank och de konstlade formlerna, vilka äga
så många olyckliga människors liv på sina samveten och vars enda makt nu
utgöres av ett så orent spel, som att hålla de mänskliga lidelserna inom
bestämda gränser.
De
människor äro värda vårt fulla medlidande, som i brist på större eldande
intressen äro hänvisade åt detta enda osunda och förnedrande liv.
Det
fordras krafter att avskaka bojor, vilka seklerna bundit; men förenad med
naturens läkande och uppbyggande krafter är det lätt och människan framväxer
fri och obunden och drives alltjämt mot fulländning av naturens och världsaltets
drivande fjädrar.
Ja,
det är sannerligen fjädrar, ty ingenting kan jämföras med solbrända
kinder, drillande lärkor och lungorna fulla av renaste luft.
17.4
1922
I
går 16 grader varmt. Såg då kråkor, kajor, starar, lärkor, måsor, änder,
spovar, vipor, råkor, 2 st skvättor (stenskvättor;
min anm), 3 ärlor (sädesärlor;
min anm), 1 sävsparv, bofinkar och trädlärkor med tofsar. Dessutom
kommer alla dagar en hel mängd av de mystiska skrikarsparvarna (troligen
menar Albin ängspiplärkor; min anm). Knipor, skrakor, gäss och svanar
äro också sedda.
Det
är nu snart bara drivor kvar av snön och kärren börja rinna ut. Strömmarna
öppnas.
Jag
har sett en liten fågel vid Nyängskärret, antagligen strandpipare och ungefär
50 st. måsor på Kappalsand. Taltrastarna höres nu inne i skogarna.
21.4
1922
Det
är ungar i korsnäbbsboet. Har varit nordlig vind allt sen annandagspåsk.
Jag tror det blir östan nu. Jag vet nu att skrikarsparvarna äro ängspiplärkor,
de komma fortfarande. Har ej sett lärkor i skåckar sen påskdagen.
Duvorna
kuttrar i skogen överallt och hackspetten trumma. Vägarna äro bara och
isarna börjar bli dåliga. Bofinkarna ha spritt sig rundt i alla skogar och
taltrastarna flyger upp ur alla buskar i backar och skogsbryn.
29.4
1922
Det
har länge varit sydlig vind och ömsom regnigt och ömsom solskensdagar.
Listersbysundet är öppet, Träsket är landlöst och vid stränderna vistas
änder och sothöns.
Vi
kunna nu färdas med båt till Vibberholm. Skrakorna ha börjat i 8 hålkar.
Strandskatorna ha varit här för en vecka sedan. Under dimmiga dagar under kvälnar
och morgnar samlas trastarna i flere hundratal i någon björk eller talldunge
och sitta där och sjunga i flere timmar. Även här i hagen vid oss brukar
flere tiotal samlas; taltrastar, björktrastar och rödvingetrastar om varann.
I
går redan, hittade jag ett duvägg. En ringduva flög ur ett färdigt byggt
bo. Korsnäbbsungarna äro stora, och näbbarna börja gå i kors.
Det
är nu endast någon enda snöfläck här och där i skogarna.
Kommentar:
Oftast är det rödvingetrastarna, som bildar dessa stora flockar när det
rastar under sin flyttning norrut. Trastarnas körsång bildar ett fantastiskt
brus; det kan formligen dåna från träddungarna!
5.5
1922
Det
har varit vackra dagar och solsken alla dagar. Svärtor och ejdrar ha kommit.
I förgår hörde vi göken. I går lövsångaren och göktytan.
1
maj hittade jag litet legade pärluggelsägg. 5 st. alla 29 mm långa och 24
mm tjocka. Det var i en ihålig gran på Lundkvistens Vibberholm. Inuti boet lågo
5 råttor, alla i en trava och utan huvuden. På bottnen lågo mesfjädrar.
Jag
fick skogsduvägg redan i slutet av apr. från våra hålkar. I går hittade
jag ett ringduvbo. Det var litet och tjockt med rötter i en ring och 2 ägg
inuti. Även från ett annat bo på en gren flög duvan ifrån. Det var mycket
tunt och fjolgammalt med nya rötter i.
Skatorna
voro tidigast med äggläggningen och därnäst kråkorna.
7.5
1922
Sydlig
vind och vackert väder.
Tärnboet
mången fjäder.
Inga
ägg och ingen örn
såg
vi under vår rundtörn.
Talgoxen
redan lagt ett ägg
i
ett äppelträd vid lagårdsvägg.
Uti
stora, spruckna granen,
låg
ett ägg i mjuka dun,
uti
skogen hölls sopranen,
eljest
syntes ej ett fjun.
Ägget
gråhet dåck förråder,
att
mystik i boet råder.
Längre
fram får jag väl se,
vad
med mystiken där kan ske.
9.5
1922
Svartmesen
sjöng topi, topi,
honan
flydde med ett skri
ifrån
en al i Babbholmsbackan,
den
var så tydligt vit i nackan.
10.5
1922
Snö
på stenar, snö på backar,
snö
på grenar, under klackar.
Bofinkar
i skockar,
gulsparvar
i flockar,
be
om förskoning
vid
varje boning.
11.5
1922
Snön
är nu borta. Idag har jag sett och hört en mängd bergfinkar. Stararna ha nu
ägg i Finbodahålkarna.
14.5
1922
4
ägg i spruckna tallen. Ett färdigt bo på Ekholmsören och ett i Norröjen
vid ett kärr. I Stormyren ett andbo på en tuva ute i kärret.
15.5
1922
Gulsparvarna
bygger bo den här tiden, samtidigt med bofinkarna. Jag har sett en flyga med
ett strå i näbbet och en annan med ett tagel. I Lökvik är ett färdigt
bofinksbo och vid Degervärv flere påbörjade sådana.
17.5
1922
En
del starar ha legade ägg. Så många häckande starar som det nu finnes här,
har det ej varit på tiotal år. Idag har jag sett och hört 2 hämplingar
sjunga. Gråsparvarna ha ägg.
20.5
1922
Det
har varit vackert väder en lång tid. Korna slapp vi ut på bete i går.
Svalorna bygger redan bo. Alla sångare är här. Mesarna ha nu färska ägg.
Måsorna ha legade ägg.
Det
är en mängd gulärlor här alla dagar. I dag hört Ängsknarren (kornknarren;
min anm) första gången.
21.5
1922
Det
är söndag. Hittade ett vipbo i Lövöbetet. Det var 4 ägg. Ångrar mig att
jag tog 2 ägg, emedan de voro så mycket legade att jag ej fick någon nytta
av skalet. Jag skall försöka att aldrig mera ta ägg som flyter.
Kommentar:
genom
att lägga ägget ett par sekunder i vatten och se hur högt de flyter, svävar
eller om de rentav sjunker, kan man avgöra hur länge ägget har ruvats.
22.5
1922
Jag
har i dag fått ett legat trutägg. Även brunandsäggen voro litet legade.
Sothöns och doppingar ha ej börjat bygga bo ännu. Träkryparna (trädkrypare;
min anm) börjar få legade ägg. Stararna ha stora ungar.
4.6
1922
För
några dagar sen såg jag en utflugen taltrastunge. Vita o. svarta
flugsnapparena ha redan legade ägg (svartvit
flugsnappare; min anm). Stenskvättorna likaså.
I
går var jag på en utfärd till delet. Därunder hittade vi 2 st trutbon, ett
med ett ådägg i, ett strandpiparbo och en hel mängd mås, ejder och
grisselbon. Grisslorna ha just börja, ty det fanns ej alls legade ägg, utan
nästan i alla bon endast ett. Ejdrarna voro allmännast. Såg ej en enda
tormule (tordmule; min anm). Men överallt
ängspiplärkor på varenda holm och även skärpiplärkor. Vi sågo även några
par roskarlar och rödbenor, dessutom en labb. Vi hittade också 2 kråkbon på
de nästan kala holmarna. På en holm var det gamla bon i alla större träd
och dessutom 3 stycken i alarna.
5.6
1922
I
dag har jag hittat ett grönsiskbo med mycket legade ägg. Även ett grått
flugsnapparbo med två färska ägg (grå
flugsnappare; min anm). Nu har jag sett 2 ortolaner, en i Lövö vid lärarns
Nyäng och en annan här på ängarna.
Kommentar:
ortolansparvar
.....
11.6
1922
En
del doppingar har utkläckta ungar och andra mycket legade ägg. I går
hittade jag 5 doppingbon på en sträcka av 100 steg och ett andbo med 10 ägg.
Vi funno även ett annat bo, som jag tror är sumphönsbo. Jag tror det är
Lilla sumphönan. Det var 8 ägg ganska högt uppe i vassen. Det var
egentligen ej i någon tuva, utan endast i en liten upphöjning där vasstråna
stodo litet tätare än på andra ställen. Boet var mycket litet och byggt av
torra sävstrån.
Kommentar:
Senare har Albin strukit över "Lilla sumphönan" och åter noterat
på tyska: "Es sind lauter dumheiten"
(Dummheiten) = Det är rena dumheten.
Se även 2 mars 1922!
Det
kan ha varit ett bo av småfläckig sumphöna.
24.6
1922
I
dag har jag hittat ett roskarlsbo på ett stengrund utanför Biskopssten. Äggen
voro litet legade. Boet var byggt av gräs.
1.7
1922
Flugsnapparungarna
äro fullvuxna. Den 5 juli äro de nog utflygna. Det går således på en månad
att värpa, ruva och flyga.
2.7
1922
Utflugna
törnsångarungar. Således färska ägg i början av juni. Det har varit blåsigt
en hel vecka och blåser ännu.
2.9
1922
Mycket
varma dagar. Storspovarna ha varit i färd med att flytta en hel månad. Snäppor
hava också kommit tutande då och då. Och för några dagar sedan
uppenbarade sig några skrikande ängspiplärkor.
Kommentar:
Albin använder ett ljudhärmande uttryck, "tutande", för att
beskriva vadarnas lock- och sträckläten. Exempelvis gluttsnäppans
tjuu-tju-tju eller svartsnäppans tjuuitt.
24.9
1922
Ängspiplärkorna
drager förbi alla dagar. Jag hör deras skrik överallt, men mest på åkrar
och ängar, ändock även på skogsslätter och i mindre skogspartier. Det
flyttar även andra lärkor fram här som jag ej vet vad det är för ena.
För
några dagar sen såg jag hämplingflockar uppgående till en 30tal st. i
varje flock.
Omkring
den 15 sept. sköt jag en brushane och en myrspov. Det finnes några svalor här
ännu.
1.10
1922
Det
har nu varit vackra dagar med stora flyttfågelsvärmar. Det kom flere
hundratal lärkor i går. I dag drager de också förbi lätt drillande o. i
glesa sällskap. Såg i dag även en svala draga söderut. Sädesärlorna äro
på återtåg. Kråkorna ha ännu ej börjat komma.
5.10
1922
Det
är mycket blåsigt och kallt. Jag har ännu ej sett kråkorna flytta på
samma sätt som förr. Jag har ej sett dem komma dragandes, utan plötsligt
har jag fått se en stor flock på en åker som sedan dragit vidare.
Doppingarna
flytta mycket tidigt. Jag tror nu också att de flesta sothöns farit sin väg.
Tornfalkarna uppenbarar sig ej mera. Duvor o. starar flyga i oerhörda skockar
av o. an i luften. Stararna leva på senhösten ett besynnerligt liv. Den närmaste
tiden efter ungarnas flykt, får man ej alls se dem och sedan i slutet av
sept. o. okt. flyga de i stora flockar av o. an, emellanåt sättande sig på
gärdesgårdar o. kvarntak, därvid täckande hela taket o. vingarna och
kvittra o. sjunga utan uppehåll.
11.10
1922
Det
har varit riktigt vackert väder en några dagar. Det har varit klar himmel
och sydlig vind. Kråkorna börjar så småningom röra på sig. Jag befarar
dock att flyttningen ej blir så allmän som förr. Några svartkråkor (råkor;
min anm; se även 31.3!) o. kajor följer ibland även med kråkorna.
För
några dagar sen sågo vi flere gäsståg. Hämplingarna hava varit mycket
allmänna i höst. Det har flugit stora skockar upp ur potatis och rovlandet
alla dagar.
Vårens
o. sommarens tid är all. Och vi få tillsammans med deras sköna minnen vänta
på en ny sommar och en ny vår. Det är ej alla givet att rätt förstå vårens
rika glädje.
22.10
1922
Det
är hård storm. Fåglarna (här har
Albin slutat skriva; min anm).
24.10
1922
Det
ligger ett tjockt snötäcke på marken. Flere grader vinter. Taljoxarna äro
här. Koltrastarna också. Jag har flere dagar sett dem flytta här förbi. I
morgse såg jag 3-4 st. på en gång, sökande föda här på gården. I går
såg jag i L. (troligen Lundkvistens;
min anm) Västeråker, så många kråkor på en gång som jag aldrig förr
sett.
26.10
1922
Fåglarna
flyttar alla dagar. I dag ännu hörde jag en piplärka. Har knappt sett en
enda kråka i dag, men bergfinkar o. koltrastar, vilka lyckas flytta just nu.
Jag har även sett några sånglärkor i dag.
Sköt
i går en fågel. Har examinerat den och befanns vara en trädlärka. De började
flytta tidigt i höstas och göra det ännu. Förr har jag sett 2 o. 2, men nu
har jag set 6 o. 7 tillsammans springande på ängar o. åkrar sökande föda.
De äro mycket vackra då de stå och titta omkring.
Obs!
Snön ligger ännu på marken.
11.11
1922
Det
har varit milt o. bar mark en lång tid. Ser inga flyttfåglar mera, med
undantag av koltrastar, knipor och änder. Såg i dag även en grönsiska.
Träsket
har varit isbelagt i flere veckor och ligger ännu fortfarande. Det var väl
den tidiga snön som körde bort flyttfåglarna så fort, ty under de första
snödagarna hörde jag lärkor fara oavbrutet mot sydväst..
12.11
1922
Dagen
gryningskall ock grå,
talgoxkvitter
då och då.
Kleptes
pica satt och skratta,
på
en gärdsgård åt vår katta.
Kråkan
kom i långsam takt
flygande
från en annan trakt
och
koltrasten, svart som sot,
flög
mot väster utan knot.
Nötskrikan
samlar sina skatter,
Turdus
pilaris rika skrattar.
Höres
ljuda vitt omkring,
gråsparvsflocken
gör en ring.
Sparvhöken
skjuter som en pil,
orrtuppen
liknar platt en bil.
Kommentar:
Skatan heter Pica pica på latin, så Albins "Kleptes pica"
den tjuvaktiga skatan! Turdus pilaris
är det latinska namnet på björktrasten (snöskatan). "Liknar
platt" betyder här "liknar precis".
20.11
1922
Milt
i flere veckor förut. Träsket har öppnat sig. Frusit igen i natt. Har sett
flere flockar grönsiskor och i går 2 st. trädlärkor. Det ligger snö över
allt. Den föll i går om natt på den alldeles mjuka marken.
22.12
1922
Bar
mark, menföre. Har varit ända till 10o vinter. Koltrastarna
flyttar förbi alla dagar ännu. I dag har här varit 2 bofinkar eller
bergfinkar. En grönsiskflock såg jag för en par dar sen. Korsnäbbarna syns
ej till ännu.
Anteckningar
om våra fåglar år 1923
1.1
1923
Endast
de inre vikarna äro isbelagda, eljest är det öppet vatten överallt. Det
vistas 2 trutar vid Kunes strömmen. Skrakor o knipor är det också här. Så
mycket som var ovisst vid det föregående årets början, har jag under årets
lopp lärt mig känna. Jag vore tacksam om även detta år bleve lika lärorikt.
Äggsamlingen
har i år ökat med 12 nya exemplar. Av dem har jag fått 5 st. av andra, men
7 har jag tagit själv. Jag har nu 64 olika exemplar.
Dimma,
regn och bar mark.
6.1
1923
Bar
mark, flere grader varmt, sydliga vindar och dimma. Idag har jag första gången
sett 2 nötkråkor i Söderöjen. De hade stora vingar och långa näbbar, men
eljest små kroppar. De tänker således övervintra här hos oss i år. Kanhända
fåglarna stanna här och häcka.
Kommentar:
Det här var tydligen den första observationen av nötkråka som Albin
gjorde. Senare kom brodern Runar att skriva om Vårdös häckande nötkråkor.
Nötkråkan
betraktas som stannfågel, åtminstone vår inhemska ras - den tjocknäbbade.
Rasen längre österut, i den sibiriska taigan, är smalnäbbad och kan vissa
år ge sig ut på mycket långa vandringar, i själva verket rejäla
invasioner, som vanligen passerar Åland. Senast det hände var 1995.
12.1
1923
Regn,
barmark, men ibland även solsken. Fåglarna tro att tiden för bosättning är
inne. Såg för en par dagar sen några sjöfåglar komma sträckande här över
landet. Har redan blåsippsknoppar. Har även sett bofinkar o. en sparvhök.
21.1
1923
Talgoxarna
ha redan börjat på sina vårvisor. Även blåmesarna som länge uppträtt i
stora flockar vid Träsket. En bofink övervintrar. Öppet vatten, men inga sjöfåglar.
Solsken, bar mark, nordväst.
Nu
bär det till våren med full fart!
Kommentar:
tydligen hade blåmesen en bra häckning sommaren 1922, som följdes av en
stark flyttning under hösten. Notera att Albin den 1.1 1922 påpekar att blåmesen
är sällsynt.
22.1
1923
I
natt har det fallit snö. Himmelen är nu molnfri och solen värmer ganska
bra. Det droppar från taken och gråmesarna (talltitorna;
min anm) sjunga sina vårvisor i skogen.
29.1
1923
4o
kallt, solsken, nordlig vind. Ännu är det ej någon is på fjärdar och
vikar. Korsnäbbarna har ej hörts av ännu. Det blir antagligen ingen häckning
av i år för dem här hos oss. Skatorna börja se hemlighetsfulla ut. Kanske
en del redan utsett sin boplats. I vart fall som helst börja de väl bygga i
slutet av nästa månad. Jag har nu utspruckna blåsippor.
7.2
1923
Det
lider mot våren med stora steg. När jag tänker på att den snart är här,
känner jag en sådan glädje, som för ingenting annat.
Skatorna
har redan börjat med sitt bo. I flere dagar har de varir mycket oroliga och
sett mycket hemlighetsfulla ut. I dag såg jag dem båda lösgöra kvistar från
ett gammalt bo.
Det
är nu is på fjärden, men ännu ej körbart. Det har varit sydlig vind i
flere dagar, men ej riktigt milt.
11.2
1923
Östan,
11o vinter, klar himmel, svag blåst.
12.2
1923
Östan,
ej så kallt, fjärden håller köra. I dag ha vi hos oss bofinken, en
koltrast och en mängd talgoxar. Klar himmel. Med nästa blidväder är väl
flyttfåglarna här.
18.2
1923
Den
16 sågs 3 starar i Jommala, enl. "Åland".
Det
har varit sträng vinter en par veckor, 13-14o kallt. Men det är
ännu ej just någon snö. Det skär i på vägarna överallt. Östan även
nu, sen förra söndags samma vind.
22.2
1923
Snart
är våren här. Sydlig vind, nu på kvällen 4o. Fyra kajor har
visat sig här i byn i dag. Koltrastarna hoppar omkring överallt.
17.3
1923
I
dag tredje dagen klarväder. Riktigt milt, solen bränner. Vägarna äro nästan
bara. Kalvhagen är bar o. torr. Inga flyttfåglar; kanhända för att det är
nordlig vind. Underligt att det ändock kan vara så milt. Litet kråkor
kommer det nog. Kanske det också kommer duvor o. lärkor. Jag kan ju ej veta
så noga, då jag bara vistas inne.
Sannerligen
ett härligt vårväder!
Kommentar:
Kan Albin ha varit sjuk?
18.3
1923
Nordlig
vind. Snön smälter. Solen skiner. Ingen flyttfågel. 9o varmt i
solen. Svag blåst. Har i dag hört gulsparvssång för första gången i år.
19.3
1923
Likadant
väder som i går. Men i dag kommer det flyttfåglar. Såg en gång 2 kajor o.
3 lärkor. Sedan kom det flere andra. En steg upp från var äng och drillade
som på sommaren. Kråkor kommer det även. Men ingen stare.
20.3
1923
Ganska
stark blåst, eljest samma väder som i går. Har redan i morgon sett en flock
kråkor komma västerifrån. En stare satt för en stund sen i en oxel här i
byn.
21.3
1923
Varmare
än i går. Mycket mera flyttfåglar. Såg en gång 7 lärkor på en gång. Kråkor
hela dagen. Även 2 duvor? Två starar sjöng i morgse på stalltaket. Nästan
alla drivor äro borta ock isarna börjar bli dåliga på en del ställen.
23.3
1923
Soligt
o. varmt. Lärkor i hundratal. En ringduva och flere andra duvor, men blott två
starar ännu. Gulsparvssång överallt. Koltrastarna ha försvunnit.
Kommentar:
Med "försvunnit" menar Albin att koltrastarna har lämnat byn för
häckningen inne i skogen.
24.3
1923
Väder
som i går, men sydvästlig vind. En 20 st. lärkor flög för en stund sen
upp från den närbelägna ängen. Har redan i morgon sett 6-7 starar och hört
några grönsiskor. Spilkråkan trummar. Ej någon sjöfågel.
25.3
1923
10-15o
varmt. Nu för tillfället mulet och mycket kvav luft. Har i kväll hört en
taltrast sjunga. Har sett bofink och 2 spilkråkor som lekte så besynnerligt.
Strömmarna
äro öppna och sjöfåglar i dem. Isarna äro upplösta. Snö endast på
skuggiga platser.
Kommentar:
för min del tror jag det var en dubbeltrast, som Albin hörde. Den sjunger
ganska likt en taltrast. Dubbeltrasten börjar anlända mycket tidigare än
taltrasten; sjunger redan från mitten av mars
medan taltrasten kommer först i april.
2.4
1923
Isarna
äro dåliga. Vägarna torra. Åkrarna börjar torka. Fortfarande klarväder,
men nordlig vind och ganska kallt, så att isarna ej bli upplösta på
dagarna.
Har
sett skrakor, knipor o. änder, en mås och 3-4 tornfalkar? Eljest är det
skralt med flyttningen. Det är redan otroligt mycket med starar här i byn.
Kanhända emot en hundra. De ha re'n börjat kasta ut det fjolgamla redet.
9.4
1923
Fortfarande
solsken med ostadiga vindar. Ibland ganska varmt. Träsket är landlöst.
Listersby sundet håller ej mera. Åkrarna äro torra och snö ser man ej
mera.
Bofinkarna
ha spritt sig överallt i skogarna. Ständigt hör man deras vackra sång. Det
är som i fjol ovanligt mycket starar här. Har i dag sett 2 vipor. Det kommer
stora flockar med hämplingar.
13.4
1923
Sothöns
i träskvassen. Strandskatorna uppges ha kommit. Fortfarande samma väder. En
ärla ha visat sig.
14.4
1923
Såg
en flock ärlor i dag komma flygande. Stora öppningar i träsket med sothöns
uti.
20.4
1923
Stark
torka, endast nordliga o. östliga vindar. Fryser starkt om nätterna. Skator,
skrakor o. duvor ha ägg. Såg i går 8 svanar i Finboda. Det är nästan öppet.
21.4
1923
Kråkorna
ha ägg.
27.4
1923
Sydvästlig
vind, ganska varmt.
H
har för en vecka sen tagit 2 örnägg. Skrakorna ligger.
Kommentar:
H är troligen Albins klasskamrat
Harald Andersson, son till Alfred Andersson. Äggen togs troligen ifrån ett
bo nära Fjäderstrand vid Vårdös östra sida norr om Hummelvik. Man hade
spikat upp tvärslåar i havsörnens botall för att lättare kunna klättra
upp; troligen var det Albin och Harald som gjorde det. Två av brädorna fanns
kvar ännu i början av 1960-talet, när havsörnarnas träd sågades ner.
Harald emigrerade i mitten av 1920-talet till Amerika.
1.5
1923
Snögar
hela dagen. Marken är vit. Den 28-de hittade jag 3 kråkbon med 2 ägg i
vardera och 2 vipbon med ett ägg i vardera. Dagen förut var jag till hålkarna.
En uggla hade då stora ungar. Uno har hittat ett andbo med 6 ägg.
4.5
1923
I
söndags hittade jag ett uvbo. Måsorna ha ej ägg ännu.
11.5
1923
I
förgår hittade vi 2 nötskrikbon.
18.5
1923
Doppingar,
sothöns och brunänder ha ägg i Träsket. En vit o. svart flugsnappare börjar
i en hålk på körsbärsträden.
Den
12 maj hittade Ruben o. Runar ett nötkråksbo i vår Söderöjen. Äggen voro
mycket legade. Stararna ha ungar.
6.7
1923
I
går fick jag ett tornsvalsägg. I år har jag fått 17 nya sorter och har nu
81 olika exemplar (ägg; min anm).
Anteckningar
om våra fåglar år 1924
8.1
1924
Övervintrande
dubbeltrastar, snöskator, koltrastar och bofinkar ses alla dagar.
10.1
1924
I
går i det rysliga yrvädret, kom 5-6 änder flygande här över. En satte sig
vid Kaljohans rian.
12.1
1924
I
går såg jag 2 st. sparvhökar. I dag regnar det. Snötäcket är mycket
tunt; eller på åkrarna alldeles borta.
Det
var i jultiden ända till 15o kallt. Isarna äro nu nätt och jämt
körbara.
Det
tycks i år vara korsnäbbsår. Vårdö kommun har nu fridlyst örnarna mot
ett vite av 200 mk.
Kommentar:
Det kan ha varit Paul Olofsson, som inom Vårdö kommun var pådrivande för
ett fredande av havsörnen. Tydligen var kommunen en föregångare därvidlag,
för landskapet Åland kom med sin fridlysning jämnt ett år senare:
"Den
31.12. 1924 stadfästes en landskapslag om naturskydd, som bl.a. förklarade
havsörnen och havsörnens ungar, ägg, bo och boträd fridlysta på Åland. Före
fridlysningen förföljdes havsörnarna antagligen vid varje tillfälle av skärgårdsbefolkningen,
som ansåg att havsörnarna var stora skadegörare på fårnäringen och på
fisk- och sjöfågelstammarna. Vilka proportioner denna förföljelse antog,
är det givetvis svårt att uttala sig om, men på basen av de berättelser
som ännu lever kvar och de ännu i början av 1960-talet förekommande förföljelserna,
kan man förstå att havsörnen varit hårt ansatt genom tiderna. Rätt tidigt
fanns det dock ett fåtal personer som skyddade havsörnarna." ur
boken Havsörnens ekologi på Åland av Håkan Kulves (Ålands Kulturstiftelse
1973; skrift nr IX).
Miljövårdsintendent
Håkan Kulves menade dock, vid ett kort samtal den 29.1 1998, att det inte
fanns någon laglig grund för en fredning förrän landskapslagen hade trätt
i kraft. Han påpekade vidare att det var vanligt förr att privatpersoner,
hembygdsföreningar och andra sammanslutningar kunde sätta upp
fredningsskyltar utan att dessa anslag hade någon laglig grund.
23.1
1924
Det
har i tre dagar varit nordlig vind och vinter. I morgse här 23o
och i fasta Åland 28o. Nu är det 16o och under sydvästen.
Eljest vackert väder. Isarna äro knappt körbara ännu beroende på att snön
är så djup på dem.
12.2
1924
Sydlig
vind och milt. Skatorna börja bli hemlighetsfulla. Korsnäbbar finns överallt.
Ännu ingen flyttfågel. Isarna äro starka. I dag är det även dimma och
litet blåsigt.
29.2
1924
I
dag 2 nötkråkor som skreko på sitt vanliga vis. Dessa tycks vara de första
flyttfåglarna. Eljest just ingenting vårlikt, utom talgoxens kvitter. Mycket
snö i skogen och på vägar.
Kommentar:
med all säkerhet hade nötkråkorna varit på Vårdö hela vintern, men det
var först nu, när de började skräna, som Albin lade märke till dem. Nötkråkorna
är i princip stannfåglar, men kan långa tider vara "osynliga". Se
även 6.1 1923!
9.3
1924
Sydlig
vind och milt några dagar. Mycket djupt med snö. Ännu har ingenting smält.
11.3
1924
Nordlig
och mycket kallt. Inga flyttfåglar. Solsken. Förut, en par varma o. soliga
dagar, trummade spilkråkan på ett vårlikt sätt.
Med
första allvarliga blidska (blidväder;
min anm), ha vi säkert en hel del flyttfåglar här.
19.3
1924
Snögat
i flere dagar. Stora drivor. Mycket kallt. Djupt med snö.
P.
har sett en duva och några kajor. Eljest ingen flyttfågel, utom några kråkor.
Nordlig
vind och stark blåst i flere dagar. Snön har legat på isen sen i höstas.
Nu för tillfället solsken, men nordlig vind och kallt.
Kommentar:
P.
är troligen Paul Olofsson.
22.3
1924
Full
sydlig sen i går. Nu ganska milt men snön är ej blid. Inga flyttfåglar. Blåst.
Mulet. Isarna äro fulla av stora drivor. Någonting egendomligt måste det
bli då allt får smälta.
25.3
1924
Fult
väder. Stora drivor. Snögat ett halft dygn. Östan, östan. Ingen flyttfågel,
ej en enda. Gulsparvarna söka sig in i husen. Mycket mulet. Endast kråkor,
ingenting annat.
Soon
is the spring coming. I am very glad for it. Bad weather
(Plötsligt skriver Albin på engelska: Snart kommer våren. Jag är mycket
glad för det. Dåligt väder; min anm).
27.3
1924
Östan.
Regnar. Ingen flyttfågel.
29.3
1924
Fint,
fint weather. Snön smälter för sunnan och sol. Kommer kraxande kråkor hela
dagen.
3o
varmt ute. En larmande fågelsång ute av gråsparvar, talgoxar och kråkor o.
skator.
Fine
weather, very. The snow melts by southern and sun. Comes crouing crows whole
the day. 3o warm out (här
har Albin "ordboksöversatt" de fyra första meningarna till
engelska; min anm).
30.3
1924
Sydlig.
Såg i går en ringduva.
31.3
1924
En
lärka i dag. Hörde en drilla i går. Någon kråka då och då hela dagarna.
Nordlig sen i går. Solen skiner, snön smälter. Har varit klarväder flere
dagar.
4.4
1924
Stararna
här. Bofinkarnas starka och vackra sång börjar höras. Har i morgon sett
flere st. Det har regnat i natt. Jag tror snön börjar smälta på allvar.
5.4
1924
Sjungande
starar överallt i byn. Sydväst, mulet. Ännu har jag ej sett en enda lärka
(men hört, det hade han gjort den 30 och 31.3; min anm).
9.4
1924
I
natt ha sädesärlor o taltrastar kommit och i dag har det blivit sydlig,
mulet och mycket kvavt.
Ofantligt
med starar över hela byn. Talltrastarna sjunga här och där i skogsbackarna.
Dessutom vipor o. ängpiplärkor. Sånglärkor i stora skockar.
14.4
1924
Nordlig,
vackert väder. Den 9de en sädesärla. Gräsänder i ett kärr.
17.4
1924
Två
dagar sydlig. I går regn. I dag sydlig och sol. Strömmarna öppna, sjöfåglar
i dem. Det är redan en vecka sen första skrakparet visade sig. I dag har
stenskvättan anlänt. Sädesärlorna sjunga överallt. Skatan har det yttre
av boet färdigt. På öppna platser är det nu endast drivor kvar.
21.4
1924
Snögat
hela dagen. Sydost. Det börjar nu bli vitt på marken igen. I går var det en
vacker dag. Då smälte snön med stora steg.
Var
till Kunes strömmen (den 20.4; min
anm) och där såg jag 11 svanar, en örn, 12-15 knipor, en 20 st skrakor,
15-20 måsor och två trutar. På hemvägen såg jag två spovar och hörde
flere andra slå sina vackra drillar. Även såg jag 3 tofsvipor och dessutom
voro alla andra fåglar i rörelse mer än vanligt.
I
dag har jag sett två par skrakor komma flygande här över byn. Sothönsen
har varit i vassen sen i lördags den 19de. I dag hörde jag dem skrika.
25.4
1924
Flere
dagar nordlig och mycket kallt. Fryser starkt om nätterna. Skogen är full
med snö och vägarna äro ej heller bara överallt.
Ändock
ha fåglarna börjat värpa. I dag fem fullegade uggelägg i en holk och två
duvägg i en annan. Ugglan har således börjat i slutet av mars eller början
av april.
Kommentar:
Säkert pärluggla.
11.5
1924
Starkt
legade pilgrimsägg från Mickelsöbergen. Häckar således i början av maj.
Har
i dag sett svärtor, ejder och prackor (småskrakor;
min anm). Svalorna ha varit här sen den 5 maj. Hittade i går ett vipbo
med 4 ägg. Ruben och Runar har 32 kråkägg. Göken ha hörts för flere
dagar sen. Har för 3 dar sen fått ett litet legat lärkägg.
Fine
weather, very fine.
Ja,
så slutar Albins anteckningar! Med fint väder, mycket fint.
Godby
den 13.1 1998
Göran
Andersson
Bergvägen
12
22410
GODBY
ur
boken "Till sjöss" av Uno Salminen; sid 14 (bokens
"Allan" är Albin och scenen utspelas i maj 1919):
"De
passerade granngården till höger, med de höga asparna som ännu inte anade
lövsprickning. Likaså askarna närmast vägen var vinternakna. Men i deras
kronor fanns flera mörka "knoppar", starar som hade holkarna längre
ner på stammarna. Nu var de i höjde och jublade, ville göra det nu när
solen tittade upp över Kapparsands och Slusskullas skogstoppar.
Träsket,
byns fågelsjö, hade kastat isens bojor, givit de ljumma vårvindarna lov att
sköta om krusningen på ytan, både till mönster och riktning. Påpassligt
hade fåglar av alla de slag återkommit till sitt fridfulla paradis. Här
small aldrig ett skott. Men så låg här nu flera hundra dykänder, gräsänder,
brunänder, viggar, doppingar och den rastlösa sothönan, som såg viktig ut
i sitt eviga nickande med huvudet.
---
Allan,
såväl som kocken var goda fågelkännare. Allan var ortsobservatör för en
ornitologisk förening i Helsingfors."
