Göran Andersson:

Runar Salminens fågeldagböcker 1945-1955

Runar Salminen tillhörde den generation, som växte upp med en mer handgriplig ornitologi; äggsamlandet. Mycket få böcker på den tiden handlade om hur man i fält kände igen de olika fågelarterna, medan böcker som beskrev deras bon och ägg var vanligare.

För ett par veckor sedan hade jag ett samtal med landskapets miljövårdsintendent Håkan Kulves, för att reda ut bestämmelserna förr och nu angående insamlandet av fågelägg.

Till att börja med kan man klart konstatera att äggsamlandet idag i princip är helt förbjudet. Visserligen finns de fyra "skadedjuren" kråka, fiskmås, grå- och havstrut ännu kvar i jaktlagen, men för att få ta denna kvartetts ägg, krävs både jaktkort och jakträtt på det aktuella området. Det gäller också för den gamla traditionen att "ägga" skrakholkarna.

Dessutom måste kravet att övrig fauna tar allvarlig skada av skadedjuren uppfyllas, eftersom jaktlagens EU-anpassning gjort att även kråka, mås och trut är fredade under häckningstiden. Kulves menar dock att motivet för att skydda annan fauna alltid finns; därför är "skadefåglarna" fredlösa för den som vill göra en viltvårdande insats och samtidigt har jakträtt i området och giltigt jaktkort.

Det viktigaste reformåret var 1975, då premiering för kråk- och trutägg togs bort och all jakt knöts till jakträtt och jaktkort. Motsvarande paragraf tio år tidigare medgav att man fick döda och ta ägg av kråka och trut var som helst, även duvhök! Och 1960 ingick till och med berguv och sparvhök! Drygt trettiofem år senare, våren 1996, gav Posten Åland ut sina första Världsnaturfondsfrimärken med uvar som motiv ...

Redan i den åländska naturskyddslagen från år 1924, skyddades i princip alla småfåglar med några undantag, bl.a. björktrast och törnskata. Lagen från 1960 klargör att alla fåglars bon och ägg var ständigt fridlysta utom de jaktbara fåglarna, man kunde alltså t.ex. "ägga" sothöns-, skäggdopping- och viggbon samt förstöra bon och ägg (eller samla in ägg) av kråka, kaja, skata, duvhök, sparvhök, berguv, trut och mås.

Håkan Kulves konstaterar att lagen i modern tid, egentligen aldrig har medgett äggsamlande som hobby. Däremot efter tillstånd för vetenskapligt ändamål.

- Man ska komma ihåg att många personer i hög ställning i samhället hade äggsamlingar förr, eventuellt med Landskapsnämndens tillstånd, menar han. Idag är äggsamlandet i princip "strypt" av lagen. Det nya och mer allvarliga är de internationella ligornas handel med fridlysta och utrotningshotade fåglars ägg, avslutar landskapets miljövårdsintendent Håkan Kulves.

En vädjan kan vara på sin plats till allmänheten, även i nådens år 2002. Lokalt förekommer nämligen fortfarande äggsamlandet hos en del yngre pojkar i skolåldern. Här har grundskolorna viktiga upplysningar att förmedla till eleverna inkommande vår!

Stör inte fåglarnas häckning genom att söka efter bon, samla ägg eller ta hand om fågelungar! Tänk på att fridlysta fåglar som stenfalk och hornuggla, gärna övertar kråkbon.

Vidare måste man vara mycket noggrann som viltvårdare, när man besöker ett vitfågelskär för att decimera gråtrutsägg. Den hotade, och hos oss fredade, östersjörasen av silltrut, tål inte ytterligare störningar. Det finns dessutom flera uppmärksammade fall av att den fridlysta och sällsynta skräntärnans ägg har förstörts eller att tärnkolonier övergett sina häckningsskär efter mänsklig störning.

Fotnot:

För den som vill läsa om fågelägg och samlingar, rekommenderas tidskriften Fauna och Flora nr 2-3/1996 där Tjelvar Odsjö skrivit två mycket intressanta artiklar på sidorna 12-24.

Häftet finns bl.a. på Stadsbiblioteket.

* * *

Personlig kommentar till fågeldagboken 1945-1955:

Jag har inte rättat Runars stavning, men satt stor bokstav på namnen för de platser som nämns i dagboken. Han skrev "o" eller ibland "å" i stället för "och".

Vidare har jag satt ut punkt och kommatecken där det underlättar läsningen samt kommenterat och gett lästips ur hans fem diktsamlingar.

* * *

Anteckningar o iaktagelser över fåglar, fågelbon o ägg.

Runar Salminen

Wargata Wårdö

Åland.

1 april 1945.

"Mycket tidig vår, öppet vatten överallt redan.

Första stararna 15 mars.

Jag har iaktagit, att i flere års tid har de första stararna anlänt till min hemby dagarna mellan 15-20 mars.

Och lärkan brukar alltid anlända någon dag före stararna."

15 maj 1945.

"Några pojkar från Listerby har hittat bo av nötkråkan, boet hittades på Listerbyhålmen. o samma pojkar har också tidigare funnit nötkråkan häckande på samma skogsåmråden.

Men fastän de funnit boet jämförelsevis tidigt om våren varje gång, har det ändå varit ungar eller starkt legade ägg.

Nötkråkan häckar mycket tidigt på våren, redan 15 april är kullen fulltalig ibland ännu tidigare.

Detta par som häckar på holmen, är med all sannolikhet samma par vilket för många år tillbaka häckade i Vargata Söderöjjen.

Den 12 maj 1923 hittade min bror Ruben o jag nötkråksbo i vår Söderöj, boet var vid gärdesgården mot Norrgårds skogen.

Boet var i en medelstor gran, ej högre än på mitten av trädet, och bygt av granpinnar o grå lavar, det var 4 st ägg starkt legade. Ett av dem finns ännu i min samling men i mycket trasigt o dåligt skick.

Jag mins att båda nötkråkorna var vid boet o ej alls skygga, utan håppade på kvistarna i närmaste träden.

Nötkråkan är en lättigenkänlig fågel, då man ser de karaktäristiska vita droppfläckarna strödda över den mörka kroppen, o ser den höga kråknäbben, Och får man ännu ytterligare höra det sträva lätet, då är det utan tvivel den sällsynta nötkråkan man sammanträffat med.

Nötkråkans bo är yterst svårfunnet det har även jag erfarit. Året efter R o jag fann boet visade den sig återigen på samma ställe men fastän jag många dagar sökte o även såg båda nötkråkorna kunde jag ändå inte finna boet.

Men lyckats man hitta nötkråkans bo är det en stor händelse, som den fågelintreserade naturvännen aldrig glömmer."

Kommentar

Med "starkt legade ägg" menas att de hade ruvats länge och inte kunde tas tillvara.

Pojkarna var Holmarspojkarna Folke, Freddy och Fjalar Gustavsson hemma från Listersbyholmen. Där finns två platser med hassel ingående i ortnamnen; Hasselbacka och Hasselvik. Som bekant är ju vår nordiska nötkråka, den tjocknäbbade, beroende av hasselnötter.

24 juni 1945

"Har erhållit ett duvhökägg från Lövö, boet är i en tall vid en myr i Vesterskogen. Jag har funnit bo av skedanden på ytre sidan av Vibberhålm, var 7 st ägg i boet. Tog flere av dem till samlingen.

Skedandshanen satt uppkrupen på en sten ute i vassen. Den var mycket vacker då solen sken på de vackra färgerna, hela fågeln var mycket trivsam, i synnerhet den karatäristiska stora skednäbben värkade egendomlig o intresant.

Då jag skulle smyga mig närmare för att se bättre, höll jag nästan på att trampa på skedandshonan där den låg på boet i en ljungtuva nära vattnet.

Det blev ett väldigt flaxande, å där framför mina fötter låg boet med 7 vackra ägg, min dröm att finna bo av den på våra trakter fåtaliga skedanden hade blivit förvärkligad.

En del år har ett par skedänder varit i Träsket o något par ibland uppe i Värkan.

För någon tid sen hittade jag bo av berguven i Norröjjen, var fyra nykläckta ungar.

Då jag två gånger tidigare funnit bo av samma par uvar, var det varje gång endast två ägg, men i år har de således haft fyra ägg, sanorlikt beroende på god tillgång på föda."

10 juli 1945

"En ny intresant fågelart som ej förr observerats, har glatt alla Vargata fågelvänner med sin egendomliga sång.

Det var Bastardnäktergalen. Den har under två veckors tid sjungit otröttligt från trädkronorna vid Lundkvistens butiken.

Och var en härlig sång med slantrullningar o andra egendomliga ljudfinesser.

Men så försvann den helt plötsligt, åtminstonde upphörde sången.

Under dagarna den var här vistades den inom ett mycket begränsat område vid torget.

Jag sökte boet men kunde ej finna något, kanske det var en ensam hane som sjöng.

Det är med stor spänning jag emotser nästa vår, om den intresanta fågeln skall återkomma."

Kommentar:

Angående "Bastardnäktergalen" så hade Runar först skrivit "grönsångaren", sedan strukit över och skrivit den rätta fågelarten ovanför. Detta har han uppenbarligen gjort efter ett längre besök på Klinten i Mariehamn Sviby i mitten av juni 1946, då Runar fick se och höra "bastardnäktergalen" och dessutom fann två bon. Se den 24 juni 1946!

Uttrycket "slantrullningen" stämmer in på grönsångaren - dess sång påminner om när man låter ett mynt snurra och svirra på ett hårt underlag. Men bastardnäktergalen, även kallad gulsångaren i många böcker, är en skicklig härmare och den fick småningom namnet härmsångare (Hippolais icterina). I äldre ornitologisk litteratur förekommer benämningarna gulbrösta och gulmagad sångare.

Jag antar att Runar såg på fågeln underifrån och då visar både härm- och grönsångaren upp sin gula undersida!

Sättet att sjunga, med härmningar och "andra egendomliga ljudfinesser" från högt belägna sångplatser, är typiskt för denna art.

Härmsångaren, som är årlig häckfågel och spridd över hela Åland i lämpliga biotoper, anländer i slutet av maj. Den sjunger starkt från trädkronorna, exempelvis i Tullarns äng och på Klinten i Mariehamn; Jomala Ramsholmen, Lemland Herröskatan och på många andra parkliknande platser med höga, lummiga lövträd, gärna i anslutning till vatten.

I den lödiga, pladdrande och skärrande sången kastar den gärna in härmningar av strandskata, fiskmås och ladusvala. Härmsångaren lockar och varnar med ett snabbt didiloit eller ett sparvaktigt tjetjetje-tily.

19 mars 1946

"I dag första stararna. Sett lärkor någon dag tidigare som vanligt."

22 april 1946

"Varit till Stormyra bergen i Norröjjen o tagit två berguvsägg.

Jag såg båda uvarna, de voro mycket stora och det vilade en mystisk stämning över det hela.

Djupa bergklyftor, dråppande vatten, måssa o lavar, förvridna bergtallar o förtorkade granrakor o uvens tysta flyckt från bergklyftan o boet vid roten av en tall o till sist dovt poho, poho från mörka granskogen i myren nedanför.

En oförglömlig upplevelse."

25 april 1946

"Varit ut på strövtåg, vackert väder, fågelsång o härlig luft.

Funnit ett spillkråksbo i en gammal asp vid Strömmen. Den hade ett nytt fint bohål hackat i annan hög asp, men av någon orsak hade den ändå lagt äggen i ett gammalt hål i aspen bredvid.

Jag har ofta funnit bon av spillkråkan under mina mångahanda strövtåg ock fågelns uppträdande har altid varit likartad, då man bulltat på boträdet med en käpp har den skyndsamt flygit ur bohålet.

Men spillkråkan vid Strömsaspen låg mycket hårt på boet. Den flög ej av en då jag klöv upp till bohålet, fick peta på den med en pinne en lång stund innan den gav sig av.

I flere år har spillkråkan haft bo i samma aspdunge som består av ett tiotal gamla aspar i skogsbrynet.

För en tre år tillbaka var jag vid ett strövtåg till samma aspdunge, även då var spillkråkan bosatt där, boet var till o med i samma hål som nu.

Och är troligt att det är samma fågel. Men då var den skyggare, genast man vidrörde boträdet flög den bort.

Omnämnande spillkråka brukar troligen sedan länge ha sin boplats i aspdungen, o boplatsens läge gör att boplundrare (skolpojkar) ofta har sin väg förbi.

O att den där ligger så hårt på boet, även på nylagda ägg visar att den kan reflektera o ej är dum i sina försök att inte röja boplatsen.

Då boplundrande skolpojkar o andra marådörer upptäcker ett ihåligt träd tar dom vanligtvis o ger trädet en några kraftiga påkslag.

Om ingenting händer d.v.s. ingen fågel flyger ur eller något ugglehuvud syns i hålet går dom därifrån utan att närmare undersöka saken.

Jag tror att åvannämda spillkråka tagit lärdom av den hårda verkligheten, samt anpassat sitt uppträdande därefter, för att inte behöva överge den idealiska boplatsen, med de murkna aspstammarna.

Jag undrar vad den menade med att hacka så fint nytt hål i aspen bredvid. Var det för att villseleda?

Med mig lyckades det i så fall. Jag arbetade mig med många stånkningar o pustande upp för den släta aspen, o hålet var fint lagom djupt o nyss hackat, marken nedanför översållat med färska långa spånor. Men ej bo.

Men jag gick ändå upp i aspen bredvid med det gamla hålet å där låg den rackarn som fastspikad över 5 stycken nylagda ägg.

Jag tog två ägg till samlingen, de äro mycket vackra, glänsande vita.

Senare kläckte den lyckligt o väl de återstående tre äggen.

Jag tror att människan i allmänhet underskattar fåglars o djurs förmåga att dra slutsatser o lärdomar av vad som händer o sker i däras omedelbara närhet."

26 april 1946

"Sett en varfågel eller stora törnskatan som den också kallas.

Den satt i en al på Vikhålmen vid Träsket, den hade något vaksamt o lurande över sig där den satt. Troligen en tillfällig gäst."

27 april 1946

"Mycket intresant dag. Funnit bo av korpen på Vårdö Skålklobb.

Den hade redan tre ungar med åckså ett ägg med en död unge inhuti.

Jag tog ägget till samlingen, men går nog ej att blåsa ur då ungen fyller hela ägget.

Korpen har tydligen kullen fullvärpt redan första dagarna i april.

Jag har ej hört att någon tidigare funnit korpens bo på Åland.

Den brukar ej visa sig i fortplantningstiden här i min hemkommun, troligen ej heller någon annanstans på Åland. Men på vintern o hösten brukar ibland någon enstaka korp flyga häröver.

Men krigsvintern 1939-40 uppträde plötslikt korpar i större antal, o sedan alla vintrar sen dess har den varit talrikare. O man började till o med se enstaka par på vårarna.

Här på Vårdö såg jag flere vårar ett par korpar, men kunde ej komma underfund med var de häckade.

Men så fick jag rycktesvis höra att ett par korpar hela våren visat sig på Vårdö Skålklobb. (Skålklobb är en avsides belägen hålm, till sin natur bergig o delvis bevuxen med hög o grov granskog). Jag for genast dit o fann också boet i en grov o hög tall, tre ungar o ett ägg i boet.

Boet var likt ett kråkbo men mycket större o bygt av grövre kvistar o bokanterna var mycket tjocka o innuti hår, ull o dyligt.

Korparna var mycket oroliga då jag var uppe i boträdet.

Jag gav märke till att korparna inte likt kråkorna flyger högt över boträdet, de flög hela tiden lågt mellan de kringstående talltåpparna o hade konstiga kraxande o klunkande läten.

Vidare observerade jag att den ena av korparna var betydligt större än den andra. Troligen äro könen olika stora.

Det var ett fjolgammalt korpbo i en gran en några meter från det nya, tydligen har den varit bosatt där flere år. Dock ej mer än högst tre fyra år.

Jag var i land på Skålklobb under en skyttefärd 5 år tillbaka, sökte noga genom skogen, fann ett kråkbo men någon korp var då ej bosatt där.

Det var mycket roligt om korpen även framdeles bleve bofast i min hemkommun."

24 juni 1946

"Intresanta o lärorika dagar.

Har tillsammans med fågelvännen Sven-Erik varit på två dagars strövtåg i de intresanta o fågelrika markerna kring Klinten i Sviby. Sven har tidigare berättat att det fanns mycket fåglar i dessa marker.

Men inte hade jag kunnat tänka mig ett sådand myllrande fågelliv. Det var värkligen en överväldigad mängd o en del mycket sällsynta arter.

Vi fann två bon av bastardnäktergalen en för mig aldeles ny art.

Vilka vackra bon, båda hängde i hoddiga björkar o vilken härlig sång. O sången hade nog ända varit ända mera fulländad blott den lille mästersångaren ej hittat på att infläta de ikringvarande björktrastarnas skvatter i de annars fulländade tonerna.

En vecka senare var det 5 st ägg i ett av boen, o vilka vackra ägg, laxfärgade eller svagt rosa med svarta fläckar o prickar.

Allt hos denna mästersångare är vackert o behagligt. Först o främst sången. O sen boet ett litet mästervärk som hänger så nätt innuti eller under en boddig björkgren.

Boet är konstmässigt bygt, utvändigt vackert dekorerat med vita björkbarkstrimlor.

Och fågeln är mycket trevlig att bekanta sig med. Då man ser den flaxa med vingarna i de lummiga trädkronorna, tycker man att det är en sydländsk sångare som inte hör hemma i karga norden, o när som helst kan fara till varmare trakter.

Det var ej underligt att bastardnäktergalen härmde björktrastarna, för sådana var det hundrade som häckade i stora kolonier i den kringliggande björkskogen.

Jag som var ovan med en sådan mängd trastar tyckte att det formligen slog lock för öronen i en del dungar där dom skvattrade o väsnades som värst.

Där var också andra mera sympatiska arter av trastsläktet. Hittade flere bon av den nätta rödvingetrasten och ett taltrastbo.

Vi fann också ett domhärsbo med fulvärpt kull. Domhärren är också en fågel som är trevlig att finna bo av, då bofynden i våra trakter äro mycket sparsamma.

Grönfinkbon var det gott om, såg flere stycken, ett övergivet med två ägg som jag tog till samlingen. Hittade också ett bo av hämplingen, två ungar o tre rötägg, tog två till min samling.

O sen många mera vanliga arters bon av mesar, bofinkar, flygsnappare, hakkspett o s v. Ja, det var sannerligen en fågelrik trakt o vacker natur, härliga björkdungar, sjöstränder, sol o fågelsång o händelserika dagar."

Kommentar.

Runar var morbror till Sven-Erik Åkerblom (1931-1991). Sven-Erik skulle snart fylla femton år, (10 juli 1946) de här underbara dagarna i juni, då han och Runar strövade omkring i markerna i närheten av det åkerblomska hemmet och stenhuggeriet på Klinten. De bådas fågelintresse kom att bli en varm och livslång gemenskap, som varade ända till Runars död.

Medan Sven-Erik vårdades på sjukhuset och tappert kämpade mot smärtorna, läste han igenom det svarta vaxdukshäftet många gånger.

Om boddiga björkar!

Lars Sjölund berättade senare för mig om det åländska dialektordet "boddig", som exempelvis kan användas om ett djur med tjock päls: "Det var en boddoger frasse!".

Ralf Svenblad nämner i sin bok Med åländska ord (s. 122) att Sally Salminen, syster till Runar, skriver i romanen Lars Laurila: "Träna blir bara boddigare när man beskär dom lite."

Svenblad noterar vidare: "Boddo, boddoger och buddo, buddoger är former av samma ord, som används eller har använts i de åländska dialekterna. Det betyder 'yvig', främst om träd och buskar, men också om hår." Ursprunget är ovisst.

25 juni 1946

"Den 15 juni var Sven o jag till Vibberhålm. Vi fann ett övergivet domhärsbo med fulltalig kull. Jag tog den vackra kullen till samlingen.

Boet var nästan bara bygt av klena granpinnar o några andra själkar o pinnar, t ex några björkpinnar och innuti lite rötter o strån.

Hittade också ett trädgårdsångarbo i en enbuske. 5 st färska ägg, fågel flög av boet då vi vidrörde enbusken.

Litet ifrån ett nytt törnsångarbo med ungar. Törnsångaren var mycket orolig o kröp som en råtta mellan kvistarna i snåren bredvid. På Kotholm fann vi drillsnäppbo, tre ungar ett rötägg.

I Kunes är det också ett bo av drillsnäppan. Drillsnäppan är mycket allmän här.

På Liden fins ett ärtsångarbo, och ett törnskatbo vid vår gårds Nesjälan, ett annat i Lökvik, samt ett törnsångarbo på det vanliga stället i vår Nesjärda.

En ortolansparv sjunger alla dagar på Grunérs ribacken, har säkert bo där men har ej lyckats finna det. Ortolansparven är en mycket intresant fågel som jag ännu ej funnit bo av.

Ortolansparvens bo lär vara ytterst svårfunnet. Likaså träd o skärpiplärkan återstår att utforska o bekanta mig med.

Sävsparven har också gäckat alla mina försök att finna boet, fastän många par vistas i träskvassen.

Och gökägg har jag ännu inte, också nattskärrans ägg saknas ännu i samlingen.

Jag har nu omkring 100 arter i samlingen, o har förhåpningar att kunna öka samlingen med någon art till de närmaste åren."

15 december 1946

"Då R och jag var i vår Söderöjj o hög ved, såg vi en sparvuggla på mycket nära håll. Sparvugglan är mycket sällsynt här på våra trakter o under fortplantningstiden ser man den aldrig, den visar sig någon enstaka gång höst eller vinter.

Jag har ej heller hört om något bofynd av sparvugglan på Åland."

Kommentar:

R = Runars bror Ruben.

17 februari 1947

"Egendomlig vinter i år, är nu i medlet av februari å har ännu inte varit körföre med skogskälkar.

Har nu i flere veckor varit mycket kalt 15-20 grader alla dagar men intet snö, bara tjock rimfrost på träden.

Ända från isläggningen har det varit onormalt lågt sjövatten och på grund av den stränga kylan o oförändrade vattennivån, har det egendomliga inträffat att många uttrar här omkring inte sluppit under isen utan blivit anträffade här o var på långvandring. En 5-6 strycken har blivit skjutna här runt Vårdö. Ruben skjöt en vid Gärsholm 20 dagen o en har blivit skjuten vid Stegbron, en annan utanför Grundsunda o två stycken i närheten av Norrgranö.

Så många uttrar som blivit skjutna här i vinter har inte tidigare fåts på tio vintrar tillsammans.

Annars är det vackert väder alla dagar, klart o solsken men kallt.

Idag har R o jag varit o kört stock i Kunes skogen.

Då jag kom utkörande till stranden flög en knipgubbe upp ur stenarna i skogskanten och flög lågt över isen in mot Finboda. Den såg mycket mager ut, det är troligt att den dukar under av svält då det inte fins öppet vatten milsvitt omkring.

Delet är så starkt så det är svårt att få hål med isbill.

Men trots den stränga kölden har ändå taljmesarna börjat känna sig för med de första vårlätena o i dag hörde jag också mesar sjunga i Kunes skogen.

Domhärrarna har hela vintern alla dagar varit här på gården o glatt mej med sina vackra färger o klara flöjttoner. Domhärrarna har de sista dagarna också låtit höra sin egendomliga knirkande sång."

Kommentar.

Taljmesarna är förstås talgoxar. Runar skriver här om den ganska okända sången som domherrarna har. Både hannar och honor utför det här lågmälda, nästan inåtvända "samtalet" - ett gnisslande som inte hörs några långa vägar. Man bör stå alldeles intill de konserterande fåglarna för att höra sången.

28 februari 1947

"I dag 28 grader kalt, har nu en veckas tid tid gått att köra med vinterdon men så knapt med snö att kälkmedarna skär i sanden. Sträng kyla alla dagar. 15-20 grader det vanliga, någon grad minder mitt på dagarna.

Vackra solskensdagar men solen förmår ej värma upp den kalla luften."

5 mars 1947

"Ännu lika kallt, 20 grader i dag. Lite mera snö men ännu blott 10 centimeter snötäcke. Såg en grönfink här om dagen."

8 mars 1947

"Årets första snöstorm. Har nu på ett dygn kommit mera snö än förut under hela vintern. Är nu omkring 20 centimeters tjockt snötäcke.

Mycket kalt 16 graders kyla i morse."

12 mars 1947

"Sträng kyla ännu ej något vårtecken. Vackra solskensdagar. Mitt på dagen då solen står högst är det omkring 5 graders kyla, men mot eftermiddagen då solen sjunker tilltar kylan allt mer och en del nätter är det upp till 20 graders kyla.

Våra stannfåglar har nog en svår vinter o helt säkert dukar en stor del av de ömtåligaste arterna under av köld o svält."

15 mars 1947

"I morse 20 grader kalt, på dagen 5 grader. Ännu ej en enda blidvädersdag sen början av februari, då den stränga kylan började.

Våra stannfåglar syns fåtaligt här o var. Taljoxen den lilla optimisten, som vid minsta vårtecken låter höra sin pigga vårsång, hörs ej mera. I slutet av februari då det var svag köld en par dagar hördes taljoxsång men nu har den stränga kylan tystat dem."

18 mars 1947

"I morse 11 grader kalt, på dagen svag dagsmäjja, men snön ej blid annat än vid husväggen o lä skogsbackar.

Taljoxar o andra mesar har börjat sjunga vår visor o spillkråkorna börjar småning med trumma vårbud. Även skatorna börjar visa sig parvis, likaså kajjorna.

Vi har nu 18 mars, ofta brukar stararna komma just dessa dagar. Men i år kommer dom nog långt senare, då den stränga kölden hela vintern sträkt sig ända ned över Holland o England. Ålands hav ligger med 40 centimeter tjock is. I förgår var två ålänningar på skidor över till svenska sidan.

Det går bilar alla dagar från Bommarsund hit till Vargata.

Annars är det nu prima körföre, lagom med snö.

Hörde bärguven i förgår kväll, men nu är den åter försvunnen."

25 mars 1947

"Mildare väder, disigt o en par grader varmt. I dag när jag var vid Träsket o vittjade katsor kom 7 stycken lärkor flygande rakt över mej.

Berguven börjar allt oftare höras här omkring, kanske den återigen häckar här i Norröjjen."

28 mars 1947

"I dag har jag sett en stare. Milt väder med reng eller snöslask. Våren är nu äntligen kommen men isarna ligger halvmeter tjocka överallt, ej en minsta öppning i strömmarna."

Lästips: Runars dikt Marsmorgon på vårisen, ur samlingen Rummet fullt med svalor (Schildts 1974).

1 april 1947

"Såg i dag en rödhakesångare därhemma på gården, den satt på marken och var mycket vacker. Det är mycket sällan jag sett rödhakesångaren inne i byn.

Det har kommit några starar men ännu ej många. Sett en flock duvor i vår Vesteråker.

Åkrarna börjar bli bara men i skogen ligger snön överallt ganska djup."

3 april 1947.

"Disigt och rengblandad snö. Några lärkor kommer då och då, ännu blott 3-4 starar i byn. Skattorna har börjat bygga bon."

6 april 1947

"Sett första bofinkarna, enbart hanar som vanligt."

7 april 1947

"Har i dag varit ut till Vårdö skogen. Såg två intresanta arter som jag inte förr sett. Den första var en tretåig hackspett, den hade inte, som andra hackspett, rött på huvudet utan endast en guldgul fläck åvanför näbben på övre delen av huvudet och den hade ett brett vitt band längs hela ryggen, från huvudet o ända ned till sjärten.

Den satt på en torr gran o var mycket orädd.

Litet senare träffade jag på en mesflåck i ett ungskogsbestånd. Jag hörde genast att det var ett nytt läte förutan gråmesarnas titji-tä-tä. Jag tog kikaren o började undersöka de närmaste träden. Då fick jag se en vacker tofsmes o i de närmaste träden uptäckte jag snart flere av samma art, jämte många gråmesar o några fint pipande trädkrypare.

När jag sen kom upp på en berghöjd, fick jag se en havsörn kretsa över skogen.

Det var mycket intresant att med kikaren studera den ståtliga fågeln.

På hemvägen såg jag en stor flock bofinkhanar, några duvor o här på Västerängarna en vipa.

Det har nu kommit flera starar till byn, i kväll såg jag 25 st samlade i Grunérs askarna."

Kommentar.

Gråmes är det äldre svenska namnet på talltita, delvis i bruk än i dag. Tofsmesen lär ha börjat sin invandring till Åland från öster på 1920-talet, då den sågs i skogarna på de större öarna i Skärgårdshavet. Arten undviker större öppna ytor, så det är imponerande att den över huvud taget har lyckats kolonisera Åland. Tofsmesen är spridd över hela landskapet men ingenstans riktigt allmän.

9 april 1947

"I dag har jag hört en trädlärka sjunga vid Norra neset. Det var en mycket behaglig sång, betydligt vackrare än trädpiplärkans."

Kommentar.

Trädlärkan är i Norden en art på tillbakagång och på Åland finns den upptagen på landskapsstyrelsens lista över speciellt skyddsvärda fåglar. Norra Åland har de bästa lokalerna för denna art.

11 april 1947

"I dag har två sädesärlor setts i Båthusviken. Ännu håller fjärden till Bommarsund att köra och Kunes strömmen är ännu stark is på. Isen är mer än halvmetertjock överallt."

15 april 1947

"I dag har jag varit till Bomarsund. Isen är ännu stark o håller ännu köra, men börjar bli landlös så det är svårt att komma ut på den.

Har nu blivit en liten öppning i Kunes.

Såg två sädesärlor i Bommarsund."

17 april 1947

"Korpen är även i år bosatt på Skålklobb. Har tagit tre stycken nyvärpta korpägg därifrån. Den var mycket skygg vid boet o visade sig blott en par gånger o bara en fågel syntes.

Det fjolgamla boet var nedfallet. I år hade den äggen i ett gammalt bo i en gran en liten bit från fjolårets. Det var ett ganska stort bo av grova men korta kvistar o innuti beklätt med ull, strandlavar o växter. 5 st vackra ägg likt kråkägg men betydligt större.

På hemvägen hittade vi ett nytt örnbo väl dolt i en knotig tall med en gran tätt invid. Det var lätt att klättra upp på granen o därifrån över till botallen, men mycket svårt att nå över bokanten, då boet var i själva toppen. Boet var nyss påbygt men ej ännu ägg. Örnarna syntes ej."

Kommentar:

Tillsammans med Freddy Gustavsson, en av "Holmarspojkarna", besökte jag havsörnsträdet den 17 augusti 1996. Sedan några år är örnboet spårlöst borta; endast några få kvistar finns kvar under tallen trots att en stor bobale sågs i talltoppen så sent som i slutet av 1980-talet. Två bensindunkar noterades i närheten, men i området har veterligen ingen avverkning skett.

Holmarspojkarna är Folke, Freddy och Fjalar Gustavsson hemma från Listersbyholmen.

27 april 1947

"Är nu öppet vatten ända till Bomarsund. Islossningen har gått rekordhastigt, men så har det också varit sydliga vindar över en vecka, samt reng o storm o inte en enda natt med frost.

Stenskvättan har kommit. Sothönan är i träskvassen."

1 maj 1947

"Kylig nordlig blåst, åkerarbetet har ännu ej begynt.

För ett par veckor tillbaka sågs en helvit kråka i Lövö, den satt på marken tillsammans med en flock med andra kråkor, av vanlig färg.

Det är nu mycket fågel i Träsket. Viggar, brunänder, krickor, skedänder, doppingar, sothönor, gräsänder och beckasiner.

Ofta ser man två örnar flyga lågt över Träsket, ibland till o med lågt neröver byn.

Skatorna har ägg.

Holmars pojkarna har även i år hittat bo av nötkråkan. Fullegade ägg."

Kommentar:

Jag har själv aldrig sett en helt albino kråka under mina tjugofem år på Åland men väl några med vita vingfläckar, vingband och vit stjärt.

7 maj 1947

"Göken är här. Åkerarbetet har börjat."

8 maj 1947

"Ladusvalorna har kommit, likaså flugsnappare o flera andra arter."

25 maj 1947

"Mycket intresant dag. Varit till Mikelsö och tittat på pilgrimsfalksboet. Det var tre stora vita ungar. Boet var på en bergavsats och nedanför boet stupade berget lodrät ned i sjön.

Pilgrimsfalken flög hela tiden gält skrikande över våra huvuden.

Bergen omkring boet voro översållade med fjädrar o dun av tagna fåglar.

Jag funderade först mycket över vad det kunde betyda, att det var så mycket vetekorn utströdda överallt.

Sen kom jag att närmare undersöka fjädrar o vingar av tagna fåglar. Såg då att falkarna mest livnärt sig av duvor av båda arter. Vetet var från duvornas magsäckar och blivit ratat av falkarna.

Jag såg bara en lämning av tagen sjöfågel o en efter en tagen orrtupp, annars tycks snäpporna av resterna att dömma ha en svår fiende i pilgrimsfalken.

Det var intresant att se en ejderhona ligga o ruva sina ägg helt öppet en bit från falkboet.

Jag gav också märke till att det var mycket litet med trastar o andra småfåglar i närheten av falkberget."

26 maj 1947

"Hittat ett bo av hämplingen på enbuskkullen vid Grunérs storåker.

Boet var i en mindre enbuske, sirka 75-80 sentimeter från marken. Hanen var vackert röd i bröstet o sjöng vackert men var mycket skygg.

Har hittat två gulsparvsbon, ett på Vibberhålm o de andra på Kvarnbärgen.

Det är en mycket stor skrattmåskoloni i Träsket i år, säkert omkring 30-40 par.

I min barndom brukar vi alltid hitta något svarthakedoppingbo i Träsket, men numera ser man dem inte mera där.

Ett par skedänder är även i år utanför Vibberholm. Honan flög från skogen men jag fann ändå inte boet."

8 juni 1947

"Har i dag tillsammans med en kamrat varit till Äggrunnen utanför Stångsjär. Där var stora fisk- och sillmåskolonier - hittade även ett bo av havstruten o flere gråtrutbon. Jag tog ett ägg av vardera trutarterna till samlingen.

Den här på Åland mycket sällsynta skräntärnan hittade vi även bo av.

Det var mycket intresant att bli närmare bekant med denna stora, kraftiga tärnart. Den hade boet sirka en 30-40 meter från vattnet och boet bestod blott av en uppkrafsad grop och i o omkring bogropen låg rikligt med fjäll o fiskben. Den hade två ägg så starkt legade att ungarna pepo högjut inuti äggen.

Själva boet boet var annars på ett längsträkt o flatt, mot stranden sluttande bärg. O på samma grund, häckade många sillmåsar tillsammans med en mindre koloni gråtrutar.

Då vi var vid skräntärneboet - gjorde den ena störtdykningen efter den andra mot oss under vilda skrän å med den stora, granna näbben lysande bjärt röd.

Jag fick det intrycket att den på något sätt värkade rovfågellik o i synnerhet boet slarvigt o osnyggt av matrester skilde sig himmelsvitt från de andra tärns o måsarternas nätta o prydliga bon."

Kommentar.

Äggrundet ligger norr om Stångskär, något nordost om Vårdö. Skräntärnan fick småningom en förhållandevis stark stam på Åland, men sedan mitten av 1980-talet har populationen i östersjöområdet gott tillbaka och arten återfinns numera på landskapets lista över särskilt skyddsvärda fåglar.

16 juni 1947

"I dag har jag hittat bo av dubbeltrasten. Boet var i närheten av Beckesåkerskullen. 5 ägg, tog tre för samlingen.

Såg en havsörn komma lågt över byn i dag.

Det är egendomligt med havsörnsboet vi fann i Vårdöskogen. Örnar bygger på boet hela våren o när boet är färdigt blev det ej ändå ägg. Jag var till boet i slutet av maj men det syntes tydligt att - ej heller då ägg - örnarna fortfarande besökte boet, bland annat var det rikligt med fiskrester o fågeldun på bokanten, en del av mycket färskt datum.

Kanske är det ungörnar som inte lägger ägg ännu?"

23 juni 1947

"I kväll då jag var till midsommarstången på Vårdö holmsklinten hittade jag helt oförmodat bo av trädpiplärkan. Då jag vandrade omkring där i bärjklintarna hoppade jag utför en mindre bergbrant o då flaxade en fågel ur blåbärsriset vid mina fötter, men försvan omedelbart i de kringstående enbuskarna. Jag böjde undan blåbärsriset o där var ett bo bygt huvudsakligen av gräs. 5 st ägg, ganska lik sädersärlägg men litet mörkare o med mörkare fläckar.

Jag var nästan säker att det inte var en sädersärla som flög ur boet o dessutom var det en ovanlig boplats för denna art.

Jag beslöt att närmare utfårska saken, gick bort från boplatsen men återkom efter en stund. Och då låg fågeln åter på boet o var lätt att se. Det var en trädpiplärka.

Den var åvan mörkt brun o undersidan vitaktig o den kröp lik en råtta från boet. Äggen var mycket starkt legade, tog två för samlingen.

Trädpiplärkan är mycket allmän här, man hör dem i alla skogar o även på större holmar, men den är ytterst svårt att finna boet. Jag hade nog inte hittat boet men då jag hoppade utför berjbranten nästan på boet måste den i förskräckelsen ta till vingar o röja boplatsen. Annars brukar den likt sånglärkan krypande lämna boet o ta till vingarna ett stycke ifrån boplatsen.

Trädlärkan finns även här men mycket fåtalig. Men skärpiplärkan är allmän i den ytre skärgården."

Kommentar.

Runar skriver "sädersärla" och på ett ställe avstavar han namnet säder-särla. Egentligen är det synd att Runar aldrig använde lokala benämningar på fåglarna i sina anteckningar. Bland åländska namn på sädesärla kan nämnas isspjärna (hela Åland), isbjärna (Anni Blomqvist, Simskäla), strandila (Kökar) och sisella (Eckerö).

11 juli 1947

"Hämplingen har bygt ett nytt bo blott en 3-4 meter från det förra, vilket ungarna flygit ur längesen.

Det var 4 ägg i dag, tog två till samlingen. De voro litet legade.

I dag blåste jag ur trädpiplärk äggen o dom blevo ganska bra."

17 juli 1947

"I dag såg jag två hämplingar flyga till Enbuskbacken i Olofssons söderåker. Jag undersökte saken lite närmare o fann två stycken hämplingbon, ett som ungarna flygit ur o de andra med en ensam mystisk unge. Kanske gökunge?

Boet med ungen var också ovanligt. Hämplingen hade nämligen bygt inn en stor vit tygtrasa i bokanten.

Jag har observerat att hämplingarna under fortplantningstiden nästan ständigt visar sig parvis o håller mycket troget ihop även under långa utflyckter från boplatsen."

20 juli 1947

"Har varit till hämplingboet o tittat närmare på den ensamma ungen.

Det var nog unge av hämpling o ej gökunge fast den av någon orsak blivit ensam i boet.

Har återigen sett en fiskjuse flyga häröver. Förmodligen har fiskjusen börjat häcka på Åland någonstans.

Jag ser hämplingar alla dagar, ibland parvis o ibland 4-5 stycken. Dom sitter ofta på torra åkerbackar klängande på olika växter o slukande frön med god aptit."

5 oktober 1947

"Ja nu är hösten återigen här. Det är egendomligt väder i år. Har hitils blott en enda gång varit rotblöta och det var strax före slåningen. Annars tort o varmt, solsken alla dagar o ännu är det för det mesta solskensdagar o landsvägen ligger så torr, så det dammar då man kör på den.

Nästan alla brunnar äro uttorkade, visserligen har på senaste veckorna kommit någon rengskur, men så obetydligt att marken någon timme efteråt varit lika kruttorr som förut.

I dag är det vackert solsken. Och då jag var till Kunes såg jag en härlig syn. Inte mindre än fyra stycken havsörnar kom lågt över mitt huvud. Två av dem förfölde varandra i branta dykningar utstötande gälla skrin.

Sedan flög tre av örnarna rakt norröver o på otroligt kort stund syntes de blott som mörka prickar mot den ljusa skyn.

Den fjärde av dem, den största med väldig vingbredd, flög söderut, även den rakt fram o var snart försvunnen över Töfftö landet.

Det är något säreget med örnarna. Jag har sett dem många gånger i år, ibland har dom varit ensamma, ibland parvis o till o med tre har jag någon gång sett på en gång. O i dag fick jag uppleva en syn som ej är många förunnat, att se fyra av fåglarnas kånung på en gång.

Alltid då örnarna likt mörka punkter förtonat i fjärran, har jag eftråt på något förunderligt sätt känt mig rikare o mina tankar har svingat sig uppåt sökande ursprunget. O en ödmjuk beundran över naturens storhet överväldigar mig.

Alla våra vadarungfåglar kläckta ur ägget på våren, efter någon månad flyger de ensamma över vida hav o oändliga främmand land till södern. Många av dem ända till Afrika.

O våra träd o blommor, vatten o berg, allt är väldigt o mystiskt.

O närmare man kommer naturen, starkare förnimmer man sin egen obetydlighet. O för min egen del känner jag efter sådana funderingar en stark önskan att kunna anpassa mig till allt det stora som omger mig. Vad vore lyckligare om mäniskan som är (tillägg av Runar 1974: tror sig vara) satt att reglera o härska, kunde komma i rätt rellation till naturen, den outömliga källan till andlig o matriell vederkvickelse.

Då blir sådana saker som krig, naturskövling o mammonsdyrkan småsaker vilka inte är värda att ofra en enda minut på, (tillägg av Runar 1974: men ständigt bekämppa denna farliga röt- och pestsmitta)

Hösten är kommen, stora flockar flyttande småfåglar far av o an över åkerfälten."

Lästips:

Runars dikt Att tänka på, i samlingen Spånorna yr då jag hyvlar (Schildts 1976).

12 oktober 1947

"Sett fyra korpar på nära håll. Korpen har någonting ståtligt över sig, som vår vanliga gråkappa kråkan helt saknar. Det är troligt att de är korparna från Skålklobb. Av deras uppträdande att dömma var det lokala fåglar.

Även i dag är vackert solskensväder."

Lästips:

ur diktsamlingen Lykta mig större ljus (Schildts 1982) rekommenderar jag "Stilla senhöstkvällar".

13 oktober 1947

"Fältpiplärkor syns alla dagar.

Vacker solskensdag o varmt. Har varit några frostnätter. Marken är kruttorr, går ej att plöjja leråkrarna."

Kommentar

Fältpiplärka var Runars benämning på de vanliga ängspiplärkorna. Kanske var det ett lokalt namn på arten. Det finns en art fältpiplärka i Europa, men den är ytterst sällsynt på Åland och i Finland. Ses ej årligen.

25 december 1947

"I morse när jag var till postkontoret hörde jag för mig okända fågelläten på Kvarnbärgen. Det var som en blandning av visling o kvitter, å då det ännu var skymning kom jag att tänka på någon slags uggla.

Jag träffade Paul O på deras backe o vi pratade om vad det kunde vara för fågel. Då kom en liten fågel från Kvarnbergen o slog till i en björk bredvid os. Och nu såg vi att det var en sparvuggla, den sällsynta ugglan som nu o då vintertid visar sig men aldrig syns under fortplantningstiden.

Tidigare i höst har en annan intresant fågelart visat sig i Hulvik, nämligen en strömstare, svartaktig med helt vitt bröst.

Någon korp ser jag också nu å då."

Kommentar

Paul O är Paul Olofsson, som var bonde men också en, i botanikerkretsar, mycket känd och aktad forskare. Han studerade apomiktiska växtarter och publicerade sina studier av vårranunkeln. På väg till posten, inhyst i en gård kallad "Postens", gick man förbi Olofssons vedbacke.

15 mars 1948

"I dag första staren och flera drillande lärkor.

Har ett par veckors tid varit solsken o stark dagsmäjja. Det börjar bli stora bara fläckar på åkrarna.

Har i vinter varit ovanligt snörikt, sirka 40 centimeter snötäcke o januari var en snöstormarnas månad o även kallt för det mesta.

Men en bit in i februari blev det omslag i väderleken o sen var det solsken o varmt för årstiden alla dagar i flere veckor ända till mitten av mars."

16 mars 1948

"Omslag i vädret, kallt o blåsigt, i morse 10 graders kyla. På eftermiddagen en stare, inga lärkor."

19 mars 1948

"Kalt o fuktig blåst. Inga starar o ej en enda lärka. Några duvor på storåkrarna.

Har sett två ståtliga korpar på nära håll. De voro i färd med att kalasa på en flådd bisamråttkropp och de voro omgivna av en svärm avunsjuka kråkor o nötskrikor. Då hela svärmen flög upp fäste jag mig särskilt vid det ståtliga över korpens flyckt o utseende jämfört med de omgivande  skränande gråkappsföljet.

Det syns mycket grönsiskor här i år. Mest ser man dem i stora svärmar i alskogen. Också ganska mycket korsnäbbar syns i skogarna i år."

Lästips:

Runars dikt Du skall inte förkasta någon, i samlingen Spånorna yr då jag hyvlar (Schildts 1976).

20 mars 1948

"Stark sydvästlig storm. I morse snöflingor övergående till fuktig rengdimma.

12 st starar på Tjudersleten.

Små öppningar i de starkaste strömmarna. Ännu i går kördes med bil över fjärden till Bommarsund."

26 mars 1948

"De senaste dagarna lärkor i hundratal o många starar.

I dag när jag var till Träsket såg jag en varfågel. Den satt i en björktopp. Då den observerade mig flög den till alar i närheten och alltid satte den sig i högsta toppen o var mycket vaksam.

Såg flera bofinkhanar på samma ställe o i Ekedal sjöng en trädkrypare vårens lov med enkel men glädjefyld stämma.

Skrakarna börjar synas i öppningarna. Är ännu körbar is till Bommarsund. Vädret har senaste tiden mest varit svag köld på nätterna o flera grader varmt om dagarna. En del av åkrarna äro bara men på stora områden ligger snön ännu fotstjock.

Bofinkarna syntes ännu flere mot kvällen.

5 st vipor är på Västeräng.

2 april 1948

Tämligen vackert väder. Svag köld på nätterna. Mycket stora strömsöppningar med skrakor o knipor. I går satt 4 st svanor på iskanten i Kunes.

Fjärden håller ej mera gå.

Det mylrar av bofinkar i alla skogsbryn. En dag såg jag även en bergfink.

5 april 1948

Rödhakesångaren har anlänt.

Även i dag har den mystiska fågeln, som antagligen är en varfågel, visat sig vid Flydiket. Den är mycket vaksam o fastän jag tittat på den med kikaren är det omöjligt att studera ryggfärgen beroende på att den alltid sitter i toppen på höga alar o björkar o svänger buksidan påpassligt mot den som försöker komma nära. O redan på långt avstånd tar den till vingarna o sen upprepas samma sak om man åter försöker närma sig.

Annars är den i hela sitt uppträdande en typisk törnskatesläkting, orolig som en osalig ande.

Den hade ockso en kånstig sång med knirkande toner o när jag närmade mig började den med kväkande, allt annat än vackra toner o samtidigt klipte den oroligt med stjärten.

Jag gav märke till att flykten var våglik, påminnande om hackspettarnas."

(tillägg av Runar, troligen 1974:) "Nu vet jag. Ja, det var varfågeln jag såg. Rätt gissat alltså."

6 april 1948

"I dag har färjan gått första turen.

Fjärdarna börjar bli öppna men flertalet vikar äro ännu isbelagda.

Åkrarna äro helt o hållet bara. Och det har inte varit någon tjäle i marken i år.

Vädret är nu mulet, på eftermiddagen rengn. Det är någon värmegrad, ej nattfrost."

7 april 1948

"Sothönor i Träsket. Flere rödvingetrastar i Flyet. Mulet o dimma. Eftermiddagen kraftigt reng."

10 april 1948

"Första sädersärlorna anlänt.

Ådfågeln har synts här o var. Disigt väder o värmegrader dygnet runt.

De första viggarna har anlänt. Såg en flock på 30 st vid Gloskär. Mycket skrakar, är sannolikt flyttfågel. Har uppskattat till 20 par i Vargataholmen. Jag uppskattar dagliga knipbeståndet till 30 par, Finnbod o (svårläst) Vargata holmar medräknade."

Kommentar

Ådfågel är den äldre, traditionella benämningen på ejdrar - både ådor och gudingar; honor och hannar.

11 april 1948

"Sett några par brunänder och ett 20 viggar, alla i Träsket."

14 april 1948

"Stenskvättan har kommit, såg en på Västerängarna för en stund sen.

Enkelbeckasinen är i träskvassen. Hörde när jag var till Båthusviken doppingar skorra i Vibberholmsviken.

Är disigt och rengnigt väder.

Grönsiskor syns i alla skogar i år. Har hittat ett halfärdigt grönsiskbo i Kunes skogen."

18 april 1948

"I lördags 17 april började åkerarbetet.

Vackert väder o varmt, backarna börjar grönska.

På förmiddagen var R o jag till örnboet. Det var påbygt o prytt med gröna tallkvistar, nyss ditlagda.

Vi såg sex par ådfoglar men inte en enda alla eller sjöorre.

Senare på eftermiddagen var jag till grönsiskboet i Kunes skogen, 4 st ägg. Tog två till samlingen. Grönsiskan var mycket orädd, nästan satte sig på mitt huvud o flaxade högt skrikande från den ena grenen till den andra.

Boet var bygt av lav o klena granpinnar. Inuti gräs o rötter. Det var väl dolt i en grankvist o en annan grankvist hängde tätt över boet.

Jag såg även i dag mängder av grönsiskor, mest kringflygande stora flockar, oroligt flygande från talltopp till talltopp under ivrigt förtärande av tallfrön.

Men korsnäbbarna som syntes här o var hela vintern, äro nu totalt försvunna."

Kommentar

Benämningen alla betyder förstås alfågel.

Lästips: Bonderomantik ur Runars diktsamling Rummet fullt med svalor (Schildts 1974).

24 april 1948

"Wargata o bybor har idag kunnat glädja sig över en ståtlig syn. 7 st väldiga havsörnar krettsade nära en timmes tid över byn. De flögo på ansenlig höjd o lät höra ett knickande läte, något påminnande om spillkråkans prytt-prytt.

Först var örnarna över Träsket o gjorde störtdykningar för att ta viggar o brunänder. Men då blev det ett sådant raseriutbrått från skrattmåsarna så viggar o änder blevo varskodda o rusade in i vassen o en del togo till vingarna o räddade sig den vägen.

O örnarna med sin sävliga natur fullfölde ej angreppet utan stego upp i vida ringar, högt över Vargata byn o 4 av dem avlägsnade sig i västlig riktning, en söder ut o två foro norrut.

(obs slutade såningen i dag)"

25 april 1948

Brunänder o viggar o krickor, gräsänder o sothönor och doppingar äro nu här fulltaligt.

Räknade 200 viggar, 50 st brunänder, 6-7 doppingar, 10 st krikkor o några sothönor o ganska många skrattmåsar."

Kommentar

Femtio brunänder är mycket stor ansamling vid en och samma lokal!

29 april 1948

"Rest takstolarna på min byggnad (Runar har senare lagt till med kulspetspenna: vårt hembo).

Men är kall nordostlig blåst men det är ganska grönt i backarna.

Kråkorna har börjat värpa länge sen. Det är mängder med starar i byn.

De första svärtorna har börjat visa sig."

Lästips:

dikten En näve kråkägg, ur samlingen Spånorna yr när jag hyvlar (Schildts 1976).

1 maj 1948

"Har varit till Gärsholm med vettarna. Jag uppskattar häckande ådfågeln i Vargata hålmar till 12-15 par (här har Runar skrivit: anmärkning, nu på 80 talet säkert 100 par). Prackor eller småskrakar var det ganska många, oroligt flygande runt holmarna, sannorligt mest flyttfågel. Jag uppskattade dem (prackorna) till 10-12 par.

Svärtorna äro ännu blott fåtaliga, såg 5 par. Skrakar syntes ej många, något par vid Högholm."

Lästips:

Allsången i fjärran, en dikt om vettaskytte ur Runars bok Rummet fullt med svalor (Schildts 1974).

6 maj 1948

"Ladusvalor o hussvalor har anlänt. Såg flere par av båda arter vid Träsket.

I kväll gol göken första gången för i år. Många par gräsänder i Vibberhålmsviken, 5-6 par gräs o 2 par krickänder, samt en 5 par dåppingar."

8 juni 1948

"Intresant händelse. Tagit gökägg från ett sädesärlsbo på min tomt. Boet var under en stockända intill källarmuren. Ägget är mycket större än ärläggen o grövre skal samt har fläckkrans kring tjockändan."

Lästips:

Runars dikt Akta ej på fåglarna så du glömmer människan, i boken Rummet fullt med svalor (Schildts 1974).

13 juni 1948

"Två par grönsångare är på Vibberholm o ett par i närheten av Lövö byn.

O ett par bastardnäktergalar är i Villvassa på (norra) näsena."

20 juni 1948

"I dag har jag varit till Villvassa o njutit av bastardnäktergalens sång. Av uppträdandet att dömma hade den säkert bo där. Men jag kunde ej finna det.

Likaså är det omöjligt att finna grönsångarens bo. Men i framtiden skall jag försöka lösa även den gåtan. Grönsångarens bo lär vara mycket svårfunnet.

Jag har inte haft mycket tid med fågelstudier i vår (Runar har senare lagt till med kulspetspenna: Husbygge m.m.), men har ändå erhållit två arter till samlingen (grönsiska, stjärtmes)."

11 juli 1948

"Hämplingarna har bygt bo i en enbuske vid min tomt. Är nu 5 st nyvärpta ägg. Det är sannolikt andra kullen. Ja földe noga med händelserna från det en ensam hämpling hane allt oftare började sitta i toppen på byskarna på min tomt. Den vackra hanen sjöng mycket vackert och en dag såg jag honan flyga med gräs till en byske.

Boet var då bara påbörjat men på några dagar var det färdigt och ändå bygde de inte på dagarna utan endast tidigt om mornarna.

O sen värpte honan ett ägg varje dag tills det blev 5 st ägg, mjukt bäddade i ängsull o hår.

Hämplingen är allmän i år. Ser alla dagar mindre flockar utflygna ungfåglar flyga från backe till backe o där kalasa på allehanda frön. I synnerhet stenbundna soliga backar o bergspartier synes vara omtyckta platser.

Fiskjusarna har återigen synts i Hulvik. Antagligen är jusen häckfågel någonstans i närheten, kanske i Vårdö skogen eller på någon hålm i närheten av Hulvik (kanske? har Runar senare lagt till).

Jag har även sett en liten falk flere gånger jaga häröver byn. Är nog inte tornfalk eftersom den inte synes jaga över ängarna utan mest i skogen o skogskanten."

Kommentar

Det var troligen en stenfalk Runar såg. Tidigare kallades arten dvärgfalk.

1 september 1948

"Kniporna har de sista dagarna börjat samla sig i våra holmar, en 50 st såg jag i dag.

Sommaren är slut. Svalorna har samlat sig på tellefontrådarna sen någon dag tillbaka och äro nu borta.

För en tid sen såg jag tre stycken årets gökungar, alla på olika ställen runt byn. Jag observerade att de voro mycket mörka o en hade en stor vit fläck i nacken. De andra båda hade vardera även en dylik fläck men ej så iögånfallande."

Lästips:

ur samlingen Lykta mig större ljus (Schildts 1982) rekommenderar jag dikten "Jag har en längtan kvar".

4 september 1948

"Varit till Vibberholm. Såg många knipor, är säkert ett hundratal i våra holmar nu. Även mycket gräsänder. Är nog kanske 100 st från Båthusviken o upp till Steget.

Har även sett tre små mörka fåglar liknande änder med konstigt läte, men då de helt överraskande flög från stranden, han jag inte observera färgteckningar, men av lätet hörde jag att det var en för mig okänd art.

Havsörnarna har i år häckat på Mickelsö Kalvholm. Två stycken halvvuxna ungar på sensommaren.

Det är korsnäbbsår i sommar. Över allt i skogen hör o ser man dem. Vore roligt om de blevo här lika talrikt över vintern, d.v.s. häckningstiden."

19 september 1948

"I mårse då jag var med vettarna till Gröna ören i Finboda (Finboda överstruket) hörde jag flere gånger nötkråkornas sträva läte från Listerbyholmen. Var mycket intresant att höra den sällsynta fågeln. Troligen har den även i år häckat där.

Det är mycket småfåglar överallt nu. Mest äro de samlade i stora flockar beredande sig för flyttning.

Rödhakesångaren ser o hör man överallt i snåriga skogsbryn. Hörde även en gransångare en dag.

Jag har även sett fälltpiplärkan de sista dagarna. Jag tycker deras läte är överaskande likt en råttas pip.

Hämplingflockar syns även o skogen formligen vimlar av bofinkar. Flere starar såg för en vecka sen.

Vackra soliga dagar tidigare i höst har jag hört flere av dessa fåglar försöka sjunga men sången har inte varit vårens fylliga o härliga toner.

Vi har nu haft storm o reng flere dagar."

Kommentar

"Fälltpiplärkan" är Runars benämning på ängspiplärkan. Se tidigare kommentar den 13 oktober 1947!

10 oktober 1948

"Två st nötkråkor har setts. En i Vårdö by o en i Vargata. Båda var sysselsatta med att hacka o kolortar o var mycket orädda. (Senare har Runar lagt till, skrivet med kulspetspenna: Säkert Sibiriskt smalnäbbad variant av Nötkråka - av oräddheten i uppträdandet och kolorthakkande på marken som är arttypiskt för Sibiricus)

Lärkor av flera arter syns i flockar alla dagar.

Korsnäbbarna ökar i antal, man hör o ser dem överallt."

24 oktober 1948

"Sett en flock sidensvansar, årets första.

Såg även en pilgrimsfalk vid Träsket. Den flög i sydvästlig riktning.

En stor flåck, sirka 50 st viggar, såg jag vid Vibberholm men blott någon enstaka knipa.

Sitt flere flyttande grönfinkar. Piplärkorna äro nu borta."

Lästips:

dikten Vekfåglar drar söderut i samlingen Och till sist sprack himlarna alla (Schildts 1978).

1 december 1948

"Obs. Såg en stare följa mej i plogfåran sista dagarna i november."

24 december 1948

"Milt vädr. I dag härligt Juldagsvädr. Vackert solsken o 1 grad varmt. En gräsandsflock ser man ännu flyga upp över Västerängarna. Har setts beta på veteåkrarnas stubb.

Har ännu ej kåmmit snö. Blått någon liten hagelskur. O oerhört stormig höst. Den ena orkanartade stormen efter den andra avlöser varandra.

Har varit mycket rönnbär i år. Gammalt ordspråk säger mycket rönbär stormig höst. Och i år har det sannerligen slagit in."

6 januari 1949

"Milt o reng, ej tjäle i marken ännu. Kraftiga stårmar o rengslask alla veckor.

11 stycken svanor, 4 av dem vita o 7 st grå ungfåglar, har sista tiden setts i Finboda.

Här om dagen såg jag bofinkar. Är mycket sällsynt med övervintrande bofinkar.

Det är så mycket korsnäbbar, att då man är i skogen hör o ser man dem nästan ständigt, då de sin oroliga natur trogna, flyger av o ann. I bland till o med över vatten till små holmarna."

12 januari 1949

"En par tum snö i två dyngs tid. Nu åter barmark. Sydlig o varmt. Marken är ännu otjälad. De starka västliga vindarna fortfar.

Flere par skrakar övervintrar. Såg i dag i Finboda ett par. Gubben var i praktdräkt o flög tillsammans med honan alldeles som på våren."

15 januari 1949

"Sett 6 stycken svanor i Finboda, 2 gamla o 4 ungfåglar."

30 januari 1949

"Samma milda väderlek. Temperaturen växlar från 0 till +2 grader. Mest västiga vindar.

I går hörde jag spilkråkan trumma, o i dag sjunger taljmesarna vårsånger för fulla muggar.

En flock gräsänder är alla kvällar o betar på stubbåkrarna.

För en tid sen var dett en 4-5 minusgrader en par nätter så sjön ör isbelagd i Finboda till Högholm o i Båthusviken till Vibberholm, men de större fjärdarna äro isfria.

Bofinkarna har åter synts här i byn.

Har åckså sett flere kungsfåglar i Söderöjjen."

7 februari 1949

"Varit någon dag med 1 till 3 minusgrader. Nu åter milt o i morse o i dag en par värmegrader.

Då jag i dag var i Söderöjjen o högg ved, såg jag en egendomlig syn. Det hördes plötsligt ett väldigt skrän o larm från minst ett dussin nötskrikor. O så kom plötsligt ett exemplar av den sällsynta nötkråkan o lät höra sin skorrande sträva stämma o även andra egendomliga ljud blandade sig i den sällsamma konsrten. Jag smög mig nära o lade mig i ett tätt snår för att försöka komma underfund med vad saken gälde. O då fick jag se en egendomlig syn. I en tät grupp av laviga granar, var det formlig fågelsamling. Nötkråkan satt i en hög grantopp o skårra o i de mindre granarna även. I nötkråkans gran vimlade det av nötskrikor o två spillkråkor satt lågt i samma granar o buga o kåkka o hade de egendomligaste läten o åvanför dem ett större hackspett o allra högst uppe en några korsnäbbar. Nötskrikorna hade något tissel o tassel i de tätaste grankvistarna. Även två vanliga gråkappor var med i den ilustra församlingen.

Då jag försökte krypa närmare flög hela samlingen borrt utan att jag lyckats komma underfund med vad orsaken voro att alla dessa fåglar var i en omkrets a sirka 20 meter."

20 februari 1949

"Flere värmegrader alla dagar.

Öppet vatten från Töftö till förbi Stenholmsudden. Yttre fjärden har inte alls varit isbelagd i år, blott i vikar o sund.

Sett två tofsmesar i dag. Solsken å härligt vårväder. Flockar med bofinkar ser jag nu o då."

27 februari 1949

"(Obs. Sett tre lärkor på Västerängarna i dag den 27 feb)

Hittils barmark o värmegrader alla dagar men sista natt har det varit kraftig snöstorm o i dag snögar det hela dagen. Är nu sirka 20 centimeter tjockt snötäcke.

Även i dag har jag sett flera övervintrande bofinkar.

Är nu två grader kallt men marken under snön är otjälad."

23 mars 1949

"Har varit gott körföre i tre veckors tid. Men i dag smälter all snö bort, är 10-12 grader varmt i dag.

Stora flockar lärkor har helt hastigt anlänt.

Alla fjärdar äro isbelagda och det har körts med häst några gånger till Bommarsund."

25 mars 1949

"Stararna har kommit."

26 mars 1949

"(Obs korsnäbbsbo)

Mycket intresant dag. I morse då jag var till Finboda till krokarna, var jag till Gåsör. Där satt en  korsnäbbshane ensam i en grantopp. Jag tänkte, kanske honan ligger på boet i samma gran. Jag kastatde en träpinne uppåt granen för att få veta om så var fallet. Då bar korsnäbbshanen sig egendomligt åt. Först liksom gäspade den, sedan sträkte den på vingen, ruskade på sig allt medan den såg mycket likgiltig ut.

Jag kastade en pinne till, nästan ända upp där den satt. Då flög den bort en femtio meter, tyst o försynt, utan att låta höra korsnäbbarnas högljudda lockläte.

Jag började undersöka granarna däromkring. Till sist kom jag till en ganska stor, något skäggig gran. Jag tog i en av de nedre kvistarna o ruskade om granen. Genast flög en korsnäbbshona skrikande därur. Jag klättrade upp o en bit från toppen var boet färdigt bygt men ännu ej ägg. Boet var mest bygt av pinnar o lavtottar.

Då jag var uppe vid boet satte sig korsnäbbshonan sig på kvistarna tätt invid mitt huvud."

27 mars 1949

"Isarna blir svaga, håller ej gå till Bommarsund.

Ring- o skogsduvor har anlänt. Har även sett en tofsvipa i Finboda.

6-7 par skrakar i Kunes strömmen."

12 april 1949

"(Obs Två korsnäbbsbon 12 april)

Någån köldgrad o i går orkanartad snöstorm. Även i dag hård blåst och en tums snötäcke vilket i dag till största delen smultit bort.

Intresant o händelserik dag. Hittat två stycken nya korsnäbbsbon. Båda på Nårgårds skogen sirka 50 meter från sjöstranden.

Båda bon var i höga tallar o långt ute på svårtillgängliga grenar. Det första jag fann, satt honan på bokanten o hanen tätt intill. Jag äntrade med stor möda upp i tallen men det var ej ägg. Boet färdigt med vita fjädrar innuti.

Det andra boet var högt i en stor tall o honan flög vid boet. Jag gick ej upp, då det troligen ännu ej var där häller.

Korsnäbbsboet på Gåsör har antagligen blivit plundrat av kråkor. Blev färdigt bygt, dock inte fjädrar innuti. Men i dag var det fylt av snö o övergivet.

En råka har över en veckas tid vistas här i byn. Ser den ofta på åkrarna tillsamman med kajjor o kråkor.

De första kniporna anlände 1 apriltiden, men äro i år fåtaliga.

Den 11 april första brunänderna, 13 st i Träsket.

12 april ett 50 tal viggar o 5-6 par skrakar i Finboda.

De första paren ådfoglar har anlänt.

Bofinkar i mängd, även hämplingar. Träd o trädpiplärkor har hela veckan anlänt.

Någon enstaka sothöna i Träsket. Den 11 april några skrattmåsar."

Kommentar

Runars notering "träd och trädpiplärkor" gäller troligen trädlärkor och ängspiplärkor, vilka anländer i mars-april. Först tidigast i slutet av april, vanligen i maj, anländer trädpiplärkan.

19 april 1949

"Warit upp till båda korsnäbbsbona. Den jag tidigare var upp till var övergivet men i det andra var det 3 halvruvade ägg. Tog bo o ägg till samlingen.

Gåsörskorsnäbbsboet är också övergivet.

Av dessa bon att dömma synes normal häckningstid här, vara början av april.

(Med kulspetspenna har Runar senare gjort följande notering): Obs. Senare fått veta att Korsnäbben vid störning lätt överger boet - därför bör jag vara observant på att stor försiktig är av nöden då man studerar mindre och större korsnäbbars boplats."

15 juni 1949

"Mycket intresant dag. Hittat gökägg av blå enfärgad typ. Ägget var i ett rödstjärt bo i en av mina knipholkar på Kotholm. Gökägget var endast halvruvat men rödstjärt äggen kläckfärdiga. Således har göken värpt då rödstjärtäggen redan voro ruvade.

Det är ovanligt rikligt med ejderungar i yttre skärgården i år å ännu är det egendomligt nog ejdrar med nysslagda kullar, nästan på alla skär o holmar därute.

Men svärtor är det sparsamt av överallt, utom i fredningsområden i norra skärgården där det lär vara rikligt av dem.

Fiskjusarna har jag sett flere gånger ibland. Tidigare i vårast såg jag dem båda på en gång. Varje gång har de flygit norröver."

16 juni 1949

"Givit kårsnäbbsboet o äggen till magister Grönlund. Meningen att det skall bli i samlingarna i Åbo svenska samskola."

17 mars 1950

"Lärkorna har anlänt.

Varit egendomlig vinter. Först milt o otjälad barmark till nyårstiden. Sedan en tid 15-20 grader kallt o rikliga snöfall. En par veckors tid sen åter omslag o mycket milt, reng o dimma.

Och sedan ny köldperiod o kraftiga snöfall o återigen omslag till reng o dimma över en vecka i medlet av februari. Och sedan en köldperiod o snö. Men 18 mars hastigt omslag, kraftiga reng o varmt, 10-12 grader värme en par dagar. Nästan all snö borta 19 mars."

19 mars 1950

"Reng o milt omväxlande med dimmigt o uppehållsväder. Stararna har kommit, även duvor, tofsvipor o bofinkhanar har anlänt.

Stort kärr på Västerängarna. Änder i kärret o ett dussin vipor o naturligtvis det allestädes snokande gråpatrasket (kråkor).

Körbar is över fjärden, även bilar kör alla dagar. Små strömsöppningar starkaste strömmar."

25 mars 1950

"Koltrastarna sjunger i skogen, har även sett flera dubbeltrastar i dag.

Bofinkar i mängder har anlänt, ännu endast hanar. Ej en enda korsnäbb i år, sista året var korsnäbbsår men under sommarens o höstens lopp försvann de mer o mer o i jultiden såg man någon enstaka någon sällsynt gång. Men efter jul var dom totalt försvunna. Däremot såg o hörde jag nästan dagligen nötkråka hela senhösten. Ofta hörde jag deras känspaka läte på holmarna Vibbeholm, Båkskär m m.

Strax efter jul såg jag en sparvuggla i vår Söderöjj. Då jag hade kafferast roade jag mig med att härma sorkpip för att se vad värkan det kunde ha på skogens lysnande öron. O som trollat ur en ask kom sparvugglan o satte sig i tallen mot vilken jag satt lutad.

Även denna gång gav jag akt på att flyckten är snabbare o mera klippande, ja nästan litet hackspetslik, än den vanliga pärlugglan.

En pärluggla har uppehållit sig i Grunérs rilada i början på vintern.

Har även sett en havsörn i mitten av mars. En bofinkhane har övervintrat o livnärt sig av ogräsfrön, som jag matat gulsparvar med.

Åkrarna bara så när som på drivorna vid gärdesgårdarna. Landsvägen bar nästan över allt."

Lästips:

dikten Koltrast sjöng så drömsk i gran, i Runars bok Spånorna yr då jag hyvlar (Schildts 1976).

4 juni 1950

"Händelsrik dag. Varit till Öster Simskäla och fann ett nytt örnbo. Två ungar, stora o fräsande arga o en halväten guding på bokanten. Boet var väldigt, en och en halv meter i omkrets o kvistar o träd omkring var nedsölade av exkrementer. Örnarna syntes ej till. Ungarna var så stora som en vanlig (bond)tupp. Jag fäste mig särskilt vid den väldiga huggnäbben, krokig o gran o de grana gula benen o den konungsliga blicken. Allt röjde att de var avkomlingar av luftens härskare havsörnen.

Jag är stolt över att i min hemkommun ännu bygger o bor dessa ståtliga fåglar."

Lästips:

dikten En örn, som finns med i Runars bok Spånorna yr då jag hyvlar (Schildts 1976).

17 juni 1950

"I dag härliga naturupplevelser. Warit på långvandring till Vårdö o Listersby skogar. Meningen var att besöka örnboet åvanför Skålklobb Listersbyskog. 200 meter från rån mellan Vårdö - Listersbyskogen, på Listersby sidan, är ett gammalt örnbo, som jag besökt flere år. Ibland har det blivit påbygt men aldrig, de sista åren, ägg eller ungar.

Även i dag styrde jag kosan till nämnda boplats. Då jag kom fram i närheten av boet hade jag plötsligt båda örnar över mitt huvud, oroligt kretsande, utstötande knickande läten.

Detta ser lovande ut tänkte jag o skyndade till örnboet o framkommen såg jag genast att boet även i år var obebott.

Men av örnarnas uppträdande var det tydligt att de hade bo i närheten, men var?

Jag äntrade upp i botallen och med stort besvär kravlade jag mig över bokanten och stod nu kaprak på den väldiga bobalen. O sen började jag med kikaren systematisk undersöka skogen däromkring - och i sydlig riktning, strax nedanför de så kallade Hummelkärr, upptäckte jag det nya örnboet. Kunde även i kikaren se två stora örnungar sitta i boet.

Jag äntrade ned från det gamla boträdet o skyndade mig till den nya boplatsen.

Framkommen blev jag förvånad då jag såg i hur klen o låg tall de bygt. Tallen hade toppen borta o det sista kvistvarvet var fördelat åt alla håll o tämligen grova, men inte på långt när så stadiga man är van att se i örnträden.

Boplattsen gorde att boet ej var så stort som man ibland kan få se.

Då jag inte i onödan ville störa örnarna, nöjde jag mig med att klättra upp i en tall i närheten o med kikaren titta på ungarna.

Ungarna var stora. Särskilt frapperades jag av de grana svarta näbbarna o det konungsliga uppträdandet. De började redan få mörk fjäderdräkt.

Då jag var vid örnboet hörde jag flere gånger från Skålklobbshållet en främmande skärande läte o bäst det var kom den sällsynta skräntärnan flygande över mitt huvud i ricktning mot Värkholmen. Jag tycker det är en upplevelse var gång jag ser skräntärnan, den väldiga lackröda huggnäbben, flyckten, allt värkar överraskande. Det är något obändigt över hela uppträdandet. (Det är en fågel med karaktär.)

Det är skäl att ett annat år konstatera om skräntärnan möjligen häckar vid reven kring Skålklobb. Vi Stångskärs Äggrunnen häckar den även i år.

På hemvägen från örnskogen var det fågelkonsär hela vägen. Törn o trädgårdssångare, ärtsångare, taltrast, rödvingetrast, koltrast, bofinkar, rödstjärtar, rödhake, mesar, ringduvor, trädkrypare o sist o inte sämst en bastardnäktergal vid vår Österäng.

Många fåglar sjunger nu åter flitigt dagen lång vilket tyder på att de nu har ägg andra kullen."

Kommentar

Äggrunnen = Äggrundet på dagens kartor.

Tragiskt nog blev havsörnens tall med "Hummelkärrsboet" nedsågad på 1970-talet. Rester av boet fanns ännu på marken vid ett besök den 17 augusti 1996. Den grova tallen intill har en spretig topp och ej lockande för havsörn att bygga i.

Lästips:

dikten Lyss på vår lilla trädgårdssångare, ur samlingen Lykta mig större ljus (Schildts 1982).

23 juli 1950

"Har i dag varit till Hummelkärr och sökt hjortron. Var på samma gång till örnboet. Ungarna var överaskande nog ännu kvar i boet. Den ena satt på en gren åvanför bokanten o ändrade ej läge då den upptäckte mig. Den andra därimot var betydligt skyggare. Tryckte i boet o höll sig på motsatta bokanten från mej hela tiden. Den andra ungen var helt o hållet synlig o satt upprätt, nästan rakt upp o vände huvudet o spanade ut över skog, kobbar o grund. Den var fullt befjädrad, mycket mörk och undersidan med längsgående gulbruna stora teckningar.

Jag kommer sent att glömma synen av örnungen, den ståtliga hållningen o vindens lek i grana fjäderpennor.

Jag fäste mig vid att under botalle ej alls var lämningar efter byte, ej heller i Simskäla örnbo kunde jag upptäcka annat än någon enstak fjäderpenna av taget byte. Av örnarna därimot var det ganska mycket, mindre fjädrar spridda runt boplattsen - och under vissa tallar nära boet var marken nedsölad av exkrementer o grova grenar på mitten av träden ristade av örnklor.

Vid Listersby Hummelkärrboet hade en skogsduva bo i en ihålig gammal tall 20-30 meter från örnboet.

Obs. 18 juli. Två svärteskullar, första viggungarna samma dag. Första skrakungarna redan 20 maj o gräsandungar dagarna i slutet av maj."

Kommentar:

Bohålet som skogsduvan hade 1950 finns ännu kvar. Tillsammans med Freddy Gustavsson besökte jag Hummelkärr den 17.8 1996 och den gamla tallen, två famnar i omkrets, inhyste nu troligen en spillkråka.

Tragiskt nog blev havsörnens tall nedsågad på 1970-talet. Rester av boet fanns ännu på marken. Den grova tallen intill har spretig topp och ej lockande för havsörn att bygga i.

29 juli 1950

"Varit till Hummelkärrörnboet. Ungarna var i boet men då jag stod under trädet flög båda ut o flög långt bort. En nyslagen halvkilos abbore låg under boet.

Båda örnar kom över botallen o flög med hög o skön flyckt, oroligt knickande ljud.

Såg tre gluttsnäppor i Värkan (Härlig dag)."

4 mars 1951

"Sydlig kraftig blåst, omkring noll grader. Kommer just från Kunes. Strömmarna äro delvis öpna o egendomligt nog såg jag en knipgubbe, en skrakhona o ett dussin gräsänder. Vintern har varit mild och de starkare strömmarna har hela vintern varit öppna.

Strax efter jul såg jag en sparvuggla i Vargata byn. Den flög från björk till björk o trängde sig in i flere starholkar.

Isläggningen skedde vid nyårstiden o snön kom samtidigt. Temperaturen har varierat från noll till 6, 7 minusgrader. Endast två nätter 15 resp 17 grader kallt.

Flere bofinkar o även bergfinkar o mängder gulsparvar har besökt min fågelmatplats o låtit de utlagda ogräsfröna sig väl smaka."

Anteckningar 1952.

Då jag ej varit i tillfälle att nogrannare föra anteckning o iaktaga fåglar de senaste åren, vill jag ändå anteckna av mig iaktagna ovanliga o sällsynta händelser inom fågel o djurvärden.

24 maj. Såg i dag två tåfsmesar, den ena darrade på vingarna som fågelungarna bruka o hade ett puppande läte. Å när dom flög földes de åt. Säkert, enligt uppträdandet, häckfågel. Kanske den med darrande vingar unge eller annars parningslek?

Iaktagelsen gjord i skogskanten vid min tomt Björkbacka.

1 juni. Två havstrutbon i Grundsunda ytre skärgård. Litet legade ägg i vardera.

Ett par häckande grågäss på Grundsund Långskär. Honan flög ur buskarna o hanen låg på sjön ej långt därifrån, kacklande högljut läte.

Det har visat sig många havsörnar i år. Mest av dem i Lövö sundet kalasande på mörtar, vilka blivit instängda av lågvatten. En dag var det 11 st på en gång. Kalasande i bästa sämja med ett 50tal kråkor o måsar. O det egendomliga var att både krick o gräsänder låg på vattnet rätt under en gran då en mätt havsörn satt utan att ta notis av varandra. En gråtrut o flere sillmåsar o två skräntärnor var även där. En kråka hade förlorat stjärten o flög med dålig styrsel - en komisk syn."

Anteckningar år 1953

De första stararna redan första veckan i mars, lärkorna ungefär samtidigt.

Men båda arterna äro blått enstaka ännu.

Viporna de första 18 mars.

De första skrakarna - första kniporna - första gräsänderna.

Idag 28 mars första sothönan i Träsket.

Hela mars har varit fullt vårväder. Isen gick i går på fjärden. I dag börjar färjan. Vikarna äro ännu isbelagda en del ställen.

Ännu fåtaligt med starar, betydligt mera med lärkor.

Det är korsnäbbsår i år. Som vanligt även samtidigt mycket ekkorar.

29 mars. I dag har jag hört bofinkar sjunga första gången för i år."

Anteckningar år 1955

Mycket mild förvinter. Men i slutet på januari rickligt med snö. I februari flere veckors blidväder med reng o värme så snön nästan helt smält bort.

Mars o halva april kalt o vackert väder.

I dag 13 april första starka blidvädret, annars har aprilvädret hitils varit ovanligt kalt. Ännu i dag har bilar kört till Bommarsund och ännu blott små hål i de starkaste strömmarna. Och som vanligt sådana vårar anländer fåglarna sent.

Första veckorna i april såg jag lärkor o starar o två vipor. Ännu blott fåtaligt med starar.

Fyra bofinkhanar har övervintrat o livnärt sig med ogräsfrö vid Lundkvistens rian.

I slutet av februari såg jag en övervintrande rödhakesångare. På hösten 54, under en jaktdag först i november, såg jag en för mej ny art nämligen sex stycken tallbitar, 2 granna hanar o fyra honor. De var helt orädda o åt lingon endast någon meter från mej.

En vecka senare såg jag en ensam flyga österut utstötande sitt lättigenkänliga läte.

Och litet före jul såg jag yterliggare en flock på en 6-7 stycken, denna gång på Vibberholm. Jag tycker att tallbiten värkar på något sätt klumpig o trög o orädd, nästan till dumdristighet. Men hanarna äro mycket granna o betydligt större än korsnäbbarna och framför allt mycket trögare o orädda. Det är något stillsamt över dem, jag vill nästan säga harmoniskt i jämförelse med de rastlösa korsnäbbarna. Jag iaktog att förutom lingon åt de även fina gröna barr av träden."

16 april 1955

"I dag vackert vårväder. Många drillande lärkor. Bara fläckar på åkrar och lä backar.

Hörde ringduva i Kunes skogen. Stora flockar bofinkar har anlänt de sista dagarna. I dag åter vipor på Västerängen. Den 15 april hördes koltrasten sjunga.

Mycket sen vår. Djup snö i skogen och blott liten öpning i Kunes ännu. Den 14 april första skrakorna i Sandö sund. Den 15 kördes ännu med bil till Bommarsund."

20 april 1955

"Vackert vårväder, 6 st vipor på Västerängen. Börjar bli bara fläckar i skogsbryn och på åkrar. Men båda mina Västeråkrar är betäcktmed fotsdjup snö o dikena har ännu ej släpt. Västerängskärret ännu därför isbelagt.

Stararna har nu anlänt större mängd, likaså lärkor, duvor o bofinkar."

22 april 1955

"I går 21 april kördes med häst över till Bommarsund. Isen har hastigt löst upp och hästen plumsade i utanför Bärnhards.

Natten till 21 april svängde vinden över till nordost och i går nollgradigt, snöfall. Allt är betäckt med 3 tum snö och mot kvällen klart o köldgrader.

I dag morron starkt påfryset och yrsnö kilar längs isen.

Kunes ströme är öppen från Byhålm halvvägs till Vibberholm. I öppningen i stenracklet vid Kunes låg i morse en flock på 50 st gräsänder, även två par skrakar men ej ännu knipor. Allt är vitt o vinterlikt men bofinkarna sjunger i lä skogsbryn sin starka vackra sång o ringduvorna hoar och hackspettarna trummar överallt låvande att det ändå till sist skall bli vår."

Kommentar:

Bärnhards är beläget i Bomarsund.

Lästips:

två fina dikter om hästen Frej har Runar med i samlingen Och till sist sprack himlarna alla (Schildts 1978).

                                                               ***

Anteckningarna avrundas våren 1989 då ”sommarpojken” Sven-Erik Åkerblom (1931-1991), Klinten Mariehamn, skriver: 23/2 1989 gick morbror Runar bort.

Efter några tomma sidor finns längst bak i det svarta vaxdukshäftet, bl.a. anteckningar om mått och storlekar på snidade trävettar och vilka personer som beställt sådana till våren 1953 av Runar. Här finns även hans utkast om Sockenslaktaren, Julgrisen och Minnen.

Godby i augusti 1996 & januari 2002

Göran Andersson

Bergvägen 12

22410 GODBY

Kontaktuppgifter Sällskapet Salminens Vänner r.f.

Uppdaterat 2004-11-14