Ålandsfår
Ålands traditionella får blev bevarat i sista minuten av eldsjälen Sven-Olof Eriksson och torde nu vara räddat från utrotning. Det är en egen ras, inte en variant av den vanliga finska lantrasen. Båda hör till de nordiska kortsvansade fåren, som är den fårtyp som har funnits i Skandinavien sedan urminnes tider.
Fåren år små, kroppsformen är relativt låg och kompakt med en lätt benstomme. Häften av gumsarna(baggarna) är behornade och 20-25% av tackorna.
Färgerna är många: vit, grå i olika nyanser, beige, brungrå, viltfärgad och helsvart. Det är vanligt att individer föds med en färg och sedan ändrar färg under de första levnadsåren.
Fåren behåller oftast ursprungsfärgen på huvud och benen och ljusnar på kroppen. Det förekommer ofta vita teckningar på huvud och ben, pälsen är ofta mörkast mitt i ryggen och ljusnar under buken. Färg och teckning är närmast unika för varje individ, så det är lätt at lära känna igen de olika fåren i en flock.
När dessa får har möjlighet att röra sig fritt, förflyttar de sig över stora arealer och betar gärna på örtrika ängsmarker. En av de traditionellt typiska biotyperna på Åland, lövängarna, uppstod en gång mycket tack vare att man slog ängarna till hö för nötkreaturen och hamlade lövträden till vinterfoder för fåren. Speciellt ask och björk men även al gav löv åt fåren. Idag finns det över 100 uppfödare av ålandsfåren, varav över hälften finns på finska fastlandet och de övriga på Åland.
