|
Övning. Kårens medlemmar utbildar sig hela tiden och deltar också i kontinuerliga övningar som här och platser är övertändningscontainern.
Bränder
Kårens första brand utbröt ut Bergmans hus i Strandnäs. Barn hade lekt med tändstickor på vinden. Man lyckades släcka elden med en fyra mans handspruta och räddade huset. En större brand inträffade 1956 då landskapets bostadshus vid Mariehamns brandstation brann ner till grunden. Brandkåristerna från Strandnäs drog sina slangar från vattenposten vid rökerikorsningen och trots att flera kårer fanns på plats lyckades man inte få bukt på elden. Branden hade uppkommit då man med blåslampa beckade ihop fogarna i taket. Elden fick otrolig fart eftersom det var kutterspån i mellantaket och väggarna liksom i de flesta hus på den tiden. Ragnar Grönholm som bodde nära berättade att var så hett hemma hos honom att man inte kunde sätta handen på fönsterrutorna. Då Klintens Träs snickeri och hyvleri brann ner syntes lågorna ända till Sverige. Man ringde därifrån och undrade vad som stod på. Det var den gången Åke Mattsson tog av sig stöveln och öste vatten i pumpen för att få den att ta upp vatten. Man hade nämligen inte fått ämbaret med sig då man tog ner sprutan. Den kanske mest tragiska branden inom kårens område inträffade då Nattmissionens härbärge eldhärjades och flera människor blev innebrända. Det var dessutom en anlagd brand. Tre bränder på samma dag råkade kåren ut för en gång:- först Bergmans bageri i Norrböle, därefter en ladugård i Södersunda och slutligen en skogsbrand vid Möckelö havsbad. Kåren har också deltagit i släckningen av flera fartygsbränder: Viking 2, Strömma Rex, Prinsessan, Tellholm, Rossvik och Ahtena.
Sådant man minns
På Saarnios tomt finns ett likadant skjul som det första brandskjulet byggdes 1950.
Den första så kallade branddepån var på Strandnäs gård där den första utrustningen förvarades.
Då skjulet skulle målas skaffade man enligt ett protokoll, blod. Enligt veteranen Arne Österlund stämmer det. Man blandade blod i färgen.
Slangtorkningsstolpen var minst 12 meter hög.
Kåren tillverkade Ålands största midsommarstång, 23 meter.
Söderman fick igång damsektionen.
Tomten som skjulet stod på köptes av Jomala kommun men Strandnäs pluton fick disponera den.
Land Rovern som byggdes om ägdes tidigare av Mariehamns elverk.
Opelns motor var dålig. Man åkte till Sverige och köpte en begagnad Chevroletmotor. Många var emot detta. Chevroletmotorn måste till Bilhallen för reparation och det blev dyrare än om man köpt en ny. Utväxlingen borde också ha bytts för att det skulle ha gått att utnyttja den nya motor bättre. Då den var fullastad och man skulle köra upp för sjukhusbacken gick det så sakta att man gick snabbare till fots.
Kåren var indelad i släckningsgrupp och bärgargrupp. De som ingick i bärgargruppen skulle ta ut det som gick att rädda.
Riktigt telefonlarm kom 1956. Tidigare gick larmen i en telefonkedja.
En av de större bränderna var Klintens trä.
Den 13 mars 1958 ombildades kåren till en självständig kår under namnet Strandnäs Frivilliga brandkår.
Några uniformer har man aldrig haft. Uniformer har varit på förslag. Man till och med tog mått men det blev inget av med det till slut ändå.
Bilpark. Bilarna är viktiga och ounbärliga delar av kåren. Här utanför depån står Scania 1990, Mercedes 1979 och Bedforden 1970. Ordförandena
Uno Mattsson 1945-1950 George Wideman 1950-1959 Ragnar Grönholm 1959-1962 Holger Danielsson 1962-1975 Matts-Erik Ceder 1975- Plutoncheferna och kårcheferna i nämnd kronologisk ordning:
Putonchef Leonard Sjöblom 1945-50 Putonchef Ragnar Grönholm 1950-51 Putonchef Arne Österlund 1951-56 Putonchef Ragnar Grönholm 1956-59 Kårchef George Wideman 1959-77 Kårchef Bjarne Boman 1977-91 Kårchef Patrik Lindberg 1991-
Vi ser framåt
Framtiden. Juniorverksamheten är viktig och den värnar kåren om. Nu aktiva juniorer fr.v: Fredrik Sporre, Anderas Müller, Daniel Andersson, Jonas Backlund, Andreas Hendriksson, Niclas Lindström, Markus Karlsson och Jan Lindholm. Ordförande Matts-Erik Ceder förhoppning är att kåren fortsätter på den inslagna vägen som verksamheten startade utifrån - att utgöra en viktig del av samhället. I det första protokollet nämns att kåren behövs för att erbjuda ett bättre brandskydd. Och det menar Ceder att gäller än i dag 1995, 50 år efter att tanken föddes. Grundidén lever vidare men kårens verksamhetsområde hör förändrats och arbetsfältet vidgats. Idag är det inte bara bränder det handlar om utan även att bistå vid trafikolyckor, båtolyckor och oljesanering vilket ställer höga krav på manskapet. Den frivilliga brandkåren är en resurs i samhället som utför samma ansvarsfulla uppgifter som om brandkåristerna vore anställda med lön och inte som de ju är, frivilliga både i utryckningar och i övningar. En billig resurs för samhället. Strandnäs Frivilliga Brandkår fyller 50 år och kommer att behövas länge än. Intresset är stort, inte minst bland juniorerna som är mycket aktiva.
