|
Strandnäs Frivilliga Brandkår under 50 år
De första grundläggande åren från pluton till kompani och frivillig brandkår
Landsbygden på Åland saknade helt organiserat brandskydd till 1930-talet. År 1934 utkom rikets brandlag där det bland annat stagades att varje kommun var skyldig att upprätta brandkårer, ordinarie, halvordinarie eller avtalsbrandkårer. De flesta av landskommunernas brandkårer bildades år 1935. I Jomala var en av initiativtagarna poliskonstapel Walter Häggblom.
Snabb utveckling
Under början av 1940-talet utvecklades bebyggelsen snabbt norr om Mariehamn. Strandnäs, Johannebo och Kliten bredde ut sig även till en viss del med industri. Jomala FBK fick inte någon anslutning av medlemmar från södra Jomala, bebyggelsen norr om Mariehamn, där inbyggarna inte hade riktigt samma samhörighetskänsla för kommunen som övriga som övrig jomalabor. Flera personer från dessa områden hade dessutom anslutit sig till Mariehamns FBK.Svagt utrustat
Vid den här tiden var brandvärnet i Jomala kommunen liksom andra landsortskommuner svagt utrustade. I synnerhet alarmeringen var bristfälligt och någon anslutning till tätortera fanns inte från Jomala FBK. Brandskyddet var därmed mycket dåligt i förorterna. Det skriver Strandnäs FBK:s kårchef George Wideman år 1966 och år 1975 i resumér över verksamheten.Frivillig brandpluton
Åtgärder borde vidtas och så skedde också. Några "samhällsmedvetna" personer sammankallade till det första allmänna mötet och det förlades hemma hos sjökapten Uno Mattsson som ledde förhandlingarna och sjökapten Gottfrid Söderman förde protokollet i Strandnäs den 5 februari 1945. Brandchefen i Jomala kommun, Walter Häggblom var med och talade om behovet av brandskydd och en brandkårists skydigheter och rättigheter. Edvard Karlsson, Fredrik Karlsson, Erik Sjöblom, Birger Pellas, Valdemar Nordlund, August Mattson, Leonard Sjöblom och Rickard Söderlund var med och beslöt att bilda Strandnäs Frivilliga brandpluton som anslöts till Jomala Frivilliga Brandkår.Självstädig pluton
Med plutonen skulle ha en självständig styrelse och egen ekonomi. Via senare anslutning samma år ökade medlemskaran till 21 medlemmar. Samlingsplats vid larm var Edvard Karlssons verkstad. Leonard Sjöblom och Gottfrid Söderman fick i uppdrag att utarbeta förslag till larm via telefon.De första styrande
Till styrelsens första ordförande valdes Uno Mattsson som han höll i ordförandeklubban till år 1950 då överkonstapel George Wideman tog över. Wideman var ordförande till år 1959 så plutonen ombildades till en självständig brandkår, Strandnäs frivilliga brandkår. Först plutonchef var tullvakten Leonard Sjöblom och han avlöstes 1950 av entreprenör Ragnar Grönholm som innehade befattningen under 7 år. 1957 avlöstes Grönholm av fältmekaniker Arne Österlund som fortsatte ända fram till 1958 då Ragnar Grönholm åter valdes till plutonchef.Redskapsbrist
Orsaken till att plutonen under de första åren inte kunde få tag på egna redskap var att det då helt enkelt rådde brist på brandredskap. Jomala FBK hade knappt så mycket redskap kåren själv behövde. Trots att kriget var över fanns det inte möjlighet att få tag på redskap. Den första kassa som plutonen fick ihop samlades via medlemmarnas ekonomiska bistånd och också bland "inbyggarna i samhället". I samband med plutonen utveckling till självständig brandenhet anlades i slutet av 1940-talet en vattenledning från Dalkarby träsk till Mariehamn. Plutonen hemställde om och fick vattenposter från ledningen i Hindersböle, Johannebo och Strändnäs år 1950. År 1950 fick också plutonen ståndrör och några slangar och strålrör från Jomala FBK och nu kunde plutonen göra en självständig insats, förstås på begränsat avstånd.Utryckningsenheten
Beslut fattades också 1950 om att bygga ett redskapsskjul och att skaffa en redskapskärra som blev kårens första utryckningsenhet. År 1952 beslöt plutonen vid sitt årsmöte att köpa in en motorspruta och finansieringen skedde via kommunalt bidrag och lån från Ålands ömsesidiga försäkringsbolag. 900 lit/min Jehu sprutan skaffades i januari 1954 och då kompletterades också slangförrådet och andra redskap. År 1953 anslöt sig Klinten till plutonen och styrkan ökades från 25 till cirka 409 man. Efter att motorsprutan hade köpts väcktes tankarna på att också köpa en brandbil. Men ekonomiska förutsättningar saknades. Man beslöt att skaffa en begagnad lastbil och bygga den till brandbil. Våren 1955 var bilen köpt och ombyggd och försedd med en 1.300 liter stor tank och frontpump.
Pumpen. Från början gällde det att skaffa brandredskap och kriget gjorde att det rådde brist på redskap. Jehu-pumpen är från 1953 och var ett viktigt tillskott. Nu behövs en depå
Nu hade plutonen redskap, friskluftsmaskutrustning, eldskyddsutrustning samt en utskjutbar metallstege och bil. Tanken på en depå dök upp. Samtidigt var det aktuellt att bygga Strandnäs folkskola. Styrelsen gjorde framställning till kommunalfullmäktige i Jomala om att i samband med skolans byggande också planerade in ett utrymme för kåren att ha som depå. Branddepån i Strandnäs folkskola användes tills kåren 1968 flyttade till depån i Mariehamns industrihus.
