Mari Stefansdotter

Bakgrunden till mitt intresse för kyrkan och de händelser som utspelat sig där, har påverkat valet av ämne på följande sätt;
Jag är uppvuxen och bor på Åland, en gammal medeltida handelsplats för sjöfarare.
Här finns tolv kyrkor bevarade från medeltiden, och som barn följde jag ofta min farfar till kyrkogården för att sköta gravvårdar. Ibland gick vi in i kyrkan för att fotografera och lyssna till min farfars många spännande berättelser från platsen. Han var uppvuxen i socknen och hade sedan barnsben färdats till fots, till häst och med båt till kyrkan på söndagen.
Kanske är det därför som jag har så lätt för att föreställa mej hur vardagen varit knuten till kyrkan för generationer före oss, uppskatta konsten och hantverket som finns bevarat där inne, och känna både nyfikenhet och vånda inför dess samhälleliga strävanden.
Kyrkan och konsten har sedan urminnes tider haft en nära relation, genom att kyrkan fungerat som uppdragsgivare och beställare och konstnären har hjälp till med att visualisera budskapet. Idag är det annorlunda, då vi besöker kyrkan kan vi se spår från de olika epokerna såväl uttrycksmässigt som stil- och materialmässigt, men kyrkan anlitar inte kalkmålaren, bildhuggaren eller silversmeden längre. Kanske det känns förlegat och omodernt att förkunna med hjälp av visuella attribut? Eller har man helt enkelt anpassat sitt budskap så att det bättre förmedlas med hjälp av massmedia?
Under mitt arbete med utställningen SAKRUM var den ursprungliga tanken att ta ett gammalt bildspråk och uttrycka det med hjälp av en blandning av nya och gamla grafiska metoder. På samma sätt ville jag kombinera bildens innehåll; ett medeltida uttryck och mönster där motiven är samtida. Verken kom att handla om födelse – Funtarna – och död – Korsen – krönt med en svit om livet – Madonnorna -.
Mina arbeten är ofta min egen fråga till mej själv; - Kan det ha sett ut såhär? Skulle det kunna vara på det här sättet? Att arbeta som konstnär är att utforska snarare än att forska, även då det kan vara ett resultatinriktat och målmedvetet sökande. Man tänjer gränser och vill sträva till större förståelse kring det område man utmanat. Det är en lång resa som man aldrig riktigt vet var och när den har börjat, och ens förvåning är stor då man inser att de spår man lämnat efter sig under arbetets gång, t.ex. Annas gjutjärnsboxar, kommer att överleva en själv på flera varv och att vi inte kommer att få uppleva resans slut.
Arbetet med en utställning genererar alltid till en början fler frågor än svar, men genom att visa utställningen för en publik brukar svaren småningom komma till en genom besökarna.